RH 1996:72
I mål om skuldsanering har förelegat sådana svårigheter att göra en någorlunda säker prognos avseende sökandens förmåga att inom en överskådlig tid betala sina skulder, att förutsättningar saknats för att bevilja honom skuldsanering.
L.P. ingav i mars 1995 en ansökan om skuldsanering till Kronofogdemyndigheten i Gävleborgs län. I ansökningen uppgav han sig vara ensamstående och underhållsskyldig för två barn samt utan anställning sedan augusti 1991. Han uppbar A-kassa och bostadsbidrag. Han uppgav vidare att han planerade att genomgå utbildning på högskolenivå under två till tre år med inriktning på personal/personutveckling för att möjliggöra en förhoppningsvis välavlönad anställning och med möjlighet att starta egen konsultverksamhet.
Efter det att kronofogdemyndigheten beslutat att inleda skuldsanering anmäldes följande fordringar: Centrala studiestödsnämnden (CSN) 26 540 kr, Nordbanken 62 339 kr respektive 83 755 kr, Riksbyggens Bostadsförening Bergbyhus nr 1 (bostadsföreningen) 9 803 kr, Stadshypotek 40 863 kr och Föreningsbanken 32 376 kr, tillhopa 255 676 kr.
Kronofogdemyndigheten upprättade ett förslag om skuldsanering som förelades borgenärerna. Förslaget innebar att skulden till CSN ej skulle ingå i skuldsaneringen och att övriga skulder skulle avskrivas i sin helhet.
Bostadsföreningen, Föreningsbanken och Stadshypotek motsatte sig förslaget inom förelagd tid, varför ärendet överlämnades till tingsrätten.
Tingsrätten höll sammanträde i ärendet den 7 september 1995, varvid bl.a. antecknades i protokollet att Nordbanken, Stadshypotek och Föreningsbanken förklarade sig godta förslaget om skuldsanering.
Gävle tingsrätt (1995-09-07, rådmannen Hilding Fröberg) beviljade L.P. skuldsanering i enlighet med kronofogdemyndighetens förslag.
Föreningsbanken överklagade tingsrättens beslut och yrkade att L.P. ej skulle beviljas skuldsanering. Föreningsbanken anförde följande. Tingsrätten har felaktigt i protokollet den 7 september 1995 angivit att Föreningsbanken vid förhandlingen godtog förslaget om skuldsanering. Föreningsbanken, liksom övriga närvarande borgenärer, motsatte sig skuldsanering. Skuldsanering är en extraordinär åtgärd som endast skall tillgripas i situationer med extrem skuldsättning. Bedömningen av den skuldsattes betalningsförmåga skall vara långsiktig. I L.P:s fall är nettoskuldbördan förhållandevis låg och han synes i framtiden ha möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation och därigenom återbetala sina skulder.
L.P. och, som det fick förstås, CSN bestred bifall till överklagandet.
Nordbanken, Bostadsföreningen och Stadshypotek förklarade sig ha samma uppfattning beträffande frågan om L.P. skulle beviljas skuldsanering som Föreningsbanken.
Tingsrätten, som förelades att yttra sig beträffande frågan om de vid sammanträdet den 7 september 1995 närvarande borgenärerna, Föreningsbanken, Nordbanken och Stadshypotek, hade motsatt sig eller godtagit skuldsanering, anförde bl.a. att det inte kunde uteslutas att borgenärerna missuppfattats.
Hovrätten för Nedre Norrland (1996-04-25, hovrättslagmannen Barbro Hegrelius Jonson samt hovrättsassessorerna Susanne Hård och Lars Magnusson, referent) beviljade prövningstillstånd och avslog L.P:s ansökan om skuldsanering.
Hovrätten anförde: Mot bakgrund av att det är oklart vilken inställning Föreningsbanken redovisat vid tingsrätten utgår hovrätten från att Föreningsbanken där motsatt sig att L.P. beviljas skuldsanering.
En förutsättning för att en gäldenär skall beviljas skuldsanering är att denne är på obestånd (insolvent) och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Utredningen i målet får anses visa att L.P. är på obestånd. Fråga är då om han inom överskådlig tid kan antas sakna förmåga att betala sina skulder. Av förarbetena till skuldsaneringslagen (prop. 1993/94: 123 s. 92) framgår att prognosen skall sträcka sig långt fram i tiden och att det i princip inte skall gå att se att insolvensen någonsin kommer att upphöra. Det innebär att skuldsanering inte kan beviljas bl.a. då det inte är möjligt eller i vart fall förenat med stora svårigheter, att göra en någorlunda säker prognos. Ett typexempel då sådana svårigheter torde föreligga är, enligt uttalanden i propositionen, när gäldenären har drabbats av en konjunkturbetingad arbetslöshet. L.P. är 35 år gammal och bör således, efter det att han avslutat sina studier, ha många yrkesverksamma år framför sig. Några omständigheter som förhindrar att han i framtiden skulle kunna få en anställning har inte framkommit. Med beaktande härav och av skuldernas storlek föreligger enligt hovrättens mening sådana svårigheter att göra en någorlunda säker prognos avseende L.P:s förmåga att inom en överskådlig tid betala sina skulder att förutsättningar saknas för att bevilja honom skuldsanering.