RH 1996:93
Gäldenären har ansetts vara skyldig att, vid de försök till uppgörelse med borgenärerna som förutsätts ha skett innan skuldsanering kan komma ifråga, klarlägga sin ekonomiska situation för alla berörda borgenärer och inte blott ha framställt önskemål om avbetalning hos vissa borgenärer.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, skuldsaneringsenheten (1995-09-13, juristhandläggaren F.D. och handläggaren L.D.) avslog en ansökan från U.E. om skuldsanering.
I beslutet anförde kronofogdemyndigheten som skäl bl.a. följande.
Gäldenären har tillskrivit en del av sina borgenärer för att göra upp avbetalningsplaner, förutom åtminstone tre fordringsägare som han har fortsatt att betala till. Han har dock inte lämnat något förslag till slutlig lösning av sina ekonomiska problem i form av ett skuldsaneringsförslag. Vad han gjort kan inte bedömas vara tillräckligt för att han skall anses ha uppfyllt kraven att aktivt ha försökt komma tillrätta med sina ekonomiska problem. För att detta krav skall anses uppfyllt krävs att samtliga borgenärer givits rimlig tid och möjlighet att överväga ett seriöst och väl underbyggt skriftligt förslag om frivillig skuldsanering utifrån hans ekonomiska förutsättningar.
U.E. överklagade beslutet. Han lämnade därvid vissa uppgifter om sin ekonomi samt anförde - såvitt nu är av intresse - att han hade tillskrivit samtliga fordringsägare och begärt att få avbetala med lägre belopp per månad, men att samtliga avslagit hans begäran.
Södertälje tingsrätt (1995-09-28, rådmannen Anders Påhlman) lämnade överklagandet utan bifall.
I beslutet angav tingsrätten bl.a. att U.E. vid tingsrätten anfört att hans ekonomiska situation hade försämrats ytterligare sedan ärendet handlades vid kronofogdemyndigheten, att han led av kronisk sjukdom samt att han ansåg sig ha gjort tillräckligt för att ha uppfyllt kravet att själv aktivt ha försökt komma tillrätta med sin ekonomi. Tingsrätten fann dock att vad som där anförts inte föranledde någon annan bedömning än den kronofogdemyndigheten hade gjort.
U.E. överklagade tingsrättens beslut. Som grund för sitt överklagande anförde U.E. att han ansåg sig uppfylla villkoren för skuldsanering. Särskilt ville han framhålla att han ansåg sig ha gjort tillräckliga ansträngningar för att komma tillrätta med sina skulder.
Svea hovrätt (1996-02-07, hovrättslagmannen Erik Tersmeden samt hovrättsråden Mats Jender och Swen Westberg, referent) meddelade prövningstillstånd och företog målet till avgörande i sak.
Hovrätten, som lämnade överklagandet utan bifall, anförde vid sin prövning av saken följande.
Förutsättningarna för skuldsanering regleras i 4 § skuldsaneringslagen (1994:334). Förutom vissa formella krav på gäldenärens person förutsätts dels att han är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid, dels att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden att skuldsanering beviljas honom. Enligt tredje stycket i lagrummet skall särskilt beaktas bl.a. de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer.
Hovrätten finner, med hänsyn till storleken på U.E:s skulder och till att han är pensionerad på grund av sjukdom, att U.E. uppfyller kravet på obestånd i skuldsaneringslagens mening.
Vad gäller kravet på skälighet gör hovrätten följande bedömning. Det ankommer på U.E. att visa att han uppfyller skälighetsrekvisitet (jfr prop. 1993/94:123 s. 147-148). Det framgår av handlingarna i målet att U.E. har tillskrivit några av sina borgenärer i syfte att erhålla avbetalningsplaner. Däremot framgår inte huruvida detta gäller samtliga borgenärer eller huruvida borgenärerna informerats om U.E:s totala ekonomiska situation. Även om det enligt hovrättens mening inte - såsom kronofogdemyndigheten har funnit - åligger en gäldenär att lämna förslag till slutgiltig lösning av sina ekonomiska problem i samband med ansökan om skuldsanering (se prop. 1992/93:123 s. 148), får det anses vara ett rimligt krav att gäldenären har försökt att göra upp med samtliga sina borgenärer och därvid informerat dem alla om sin ekonomiska situation på sådant sätt att de kan få en klar bild av skuldsättningen resp. inkomster och tillgångar och därmed underlag för att bedöma det befogade i gäldenärens förslag till sanering av skulderna. Vid en samlad bedömning finner hovrätten att det i vart fall på grund av nu aktuell ansökan inte är utrett att U.E. på det sättet redovisat sin ekonomiska situation för borgenärerna och därmed att det inte f.n. kan anses skäligt att bevilja U.E. skuldsanering.