RH 1997:113
En gäldenär har varken informerat sin största fordringsägare om sina ekonomiska problem eller sökt nå en uppgörelse. Gäldenären har vidare fortsatt att skuldsätta sig efter det hon förlorat sin anställning och trots att hon ansökt om skuldsanering. Det ansågs inte skäligt att bevilja gäldenären skuldsanering.
R.E. ansökte den 1 februari 1996 hos Kronofogdemyndigheten i Stockholms län om skuldsanering. Genom hennes ansökan och övrig utredning vid kronofogdemyndigheten framkom bl.a. följande. R.E. har varit arbetslös sedan år 1993 med undantag för en kortare anställning under år 1995. Hon har lån och kontokortsskulder om totalt 368 579 kr. Merparten av skulderna uppkom under åren 1980-1987, men 12 500 kr härrör från perioden oktober 1995 till februari 1996; hon utnyttjade då en kredit hos GE Capital Finans AB för att köpa mat och kläder till sina barnbarn. R.E. har varit i kontakt med budgetrådgivare i Stockholm och hade även uppgörelser med några av fordringsägarna innan hennes betalningsutrymme försvann.
Kronofogdemyndigheten upprättade ett förslag till skuldsanering enligt vilket R.E., som saknade betalningsutrymme, skulle få sina skulder avskrivna. Förslaget godkändes inte av samtliga fordringsägare, varvid ärendet överlämnades till tingsrätten.
Vid tingsrätten uppgav R.E. att hon numera var sjukskriven och att hennes nettoinkomst uppgick till 6 700 kr i månaden. Som förklaring till varför hon fortsatt att skuldsätta sig, uppgav hon att det varit lätt att få låna pengar och att hon haft för avsikt att betala tillbaka lånen genom att arbeta dubbelt. R.E. uppgav vidare att hon förstått att möjligheterna att betala tillbaka lånen blev minimala när hon förlorade sin anställning den 1 oktober 1995. Hon kände sig dock tvungen att hjälpa sin sjuka dotter och sina barnbarn och lånade därför ytterligare pengar. - GE Capital Finans AB anförde att R.E. belastat sin kredit under perioden 15 december 1995 till den 15 februari 1996 samt att R.E. inte ens försökt få till stånd en uppgörelse med bolaget. - Skattemyndigheten i Stockholms län anförde att R.E. fått jämkning av preliminärskatt på felaktiga grunder och dessutom fortsatt att skuldsätta sig; skäl för skuldsanering saknades därför.
Stockholms tingsrätt (1996-09-25, rådmannen Robert Schött) beviljade R.E. skuldsanering och satte ned hennes skulder till noll kr.
Tingsrätten anförde bl.a. följande.
Enligt första stycket 2 skuldsaneringslagen förutsätts för skuldsanering att ett sådant förfarande framstår som skäligt med hänsyn till R.E:s personliga och ekonomiska förhållanden. Vid skälighetsbedömningen skall särskilt beaktas, de ansträngningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer. Tingsrätten finner utrett att R.E. inte framgent kommer att kunna förbättra sin ekonomiska situation i någon nämnvärd utsträckning. Hon har ett reellt behov av en ekonomisk rehabilitering och har i allt fall inför tingsrätten visat en tydlig vilja att reda ut sin situation.
Vid skälighetsbedömningen skall också beaktas skuldernas ålder och omständigheterna vid tillkomsten av skuldförhållandet. I bedömningen ingår också att beakta borgenärernas intressen av att få betalt för sina fordringar och i förlängningen samhällets intresse av att betalningsmoralen inte försämras. R.E:s skulder är visserligen till del unga och bl.a. skattemyndigheten har visat fog för sin invändning mot skuldsättningen särskilt tiden efter oktober 1995. Med beaktande dock av R.E:s personliga situation och skuldsaneringslagens främst rehabiliterande syfte framstår vid tingsrättens samlade bedömning en skuldsanering i detta fall skälig. R.E:s ansökan skall därför bifallas.
Handelsbanken Finans AB överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva beslutet samt avslå R.E:s ansökan om skuldsanering. Som grund för sitt överklagande anförde Handelsbanken Finans AB bl.a. att det inte var skäligt att bevilja R.E. skuldsanering eftersom hon inte i tillräcklig omfattning försökt göra upp med sina borgenärer; hon har inte gjort något försök att få till stånd en uppgörelse med banken. Hon har dessutom fortsatt att skuldsätta sig till mitten av februari 1996.
R.E. bestred ändring av tingsrättens beslut.
Svea hovrätt (1996-11-19, hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsrådet Ingemar Korfitsen, referent, och tf. hovrättsassessorn Eva Liljefors) undanröjde tingsrättens beslut och avslog R.E:s ansökan om skuldsanering med följande motivering.
För att skuldsanering skall beviljas krävs att de villkor som anges i 4 § skuldsaneringslagen (1994:334) är uppfyllda. I nämnda lagrum stadgas sålunda som förutsättning för skuldsanering bl.a. att det med hänsyn till gäldenärens ekonomiska och personliga förhållanden är skäligt att skuldsanering beviljas. Vid denna skälighetsbedömning bör beaktas samtliga omständigheter som rör gäldenärens ekonomi och personliga förhållanden. I 4 § tredje stycket skuldsaneringslagen anges dessutom vissa omständigheter som särskilt bör beaktas, bl.a. vilka ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer.
Det får anses som ett rimligt krav att gäldenären har försökt göra upp med samtliga sina borgenärer och därvid informerat dem alla om sin ekonomiska situation. R.E. har varken informerat banken om sina ekonomiska problem eller sökt en uppgörelse trots att banken varit den av borgenärerna som haft störst belopp att fordra av henne. Det har vidare framkommit att R.E. fortsatt att skuldsätta sig genom att utnyttja sin kredit hos GE Capital Finans AB. Hon lånade sålunda sammanlagt 12 500 kr mellan den 30 oktober 1995 och den 15 februari 1996. Denna skuldsättning är anmärkningsvärd med tanke på att R.E. blev uppsagd från sin anställning den 1 oktober 1995 och därför måste ha förstått att hon kanske inte skulle kunna betala tillbaka lånet. R.E. gav dessutom in sin ansökan om skuldsanering till kronofogdemyndigheten den 1 februari 1996 och har alltså trots detta fortsatt att skuldsätta sig. R.E. har varken uppfyllt kravet på att gäldenären först på egen hand skall försöka lösa sina ekonomiska problem eller avstått från att öka sin skuldbörda t.o.m. efter det att hon ansökt om skuldsanering, vilket är betänkligt med hänsyn till den allmänna betalningsmoralen.
Vid en samlad bedömning finner därför hovrätten att det för närvarande inte är skäligt att bevilja R.E. skuldsanering.