RH 1997:124
Fråga om förutsättningarna för förverkande av fordon enligt 7 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.
Åklagaren yrkade ansvar å P.J., född 1977, för stöld vid tre tillfällen, förberedelse till stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel alternativt olovligt brukande, häleri, häleriförseelse, olovligt brukande vid tre tillfällen, olovlig körning vid femton tillfällen, rattfylleri, brott mot lagen om radiokommunikation och förseelse mot vägtrafikkungörelsen.
Vidare yrkade åklagaren i anslutning till en av åtalspunkterna för olovlig körning att den vid brottstillfället använda bilen, MMM 453, skulle förverkas jämlikt 7 § trafikbrottslagen.
Stockholms tingsrätt (1997-01-03, hovrättsassessorn Daniel Kjellgren samt nämndemännen Maidi Wesström, Harald Rydstrand och Börje Norberg) dömde P.J. för stöld vid ett tillfälle, förberedelse till stöld, häleriförseelse, olovligt brukande vid två tillfällen, olovlig körning vid samtliga åtalade tillfällen, rattfylleri, brott mot lagen om radiokommunikation och förseelse mot vägtrafikkungörelsen samt förklarade bl.a. den aktuella bilen förverkad.
I förverkandefrågan framgår följande av tingsrättens dom. P.J. bestred yrkandet om förverkande under åberopande av att ett förverkande var oskäligt med hänsyn till att fordonet hade ett värde av 55 000-60 000 kr.
Åklagaren åberopade vid tingsrätten som skriftlig bevisning i förverkandefrågan ett värderingsinstrument enligt vilket bilens värde uppgick till 46 000 kr.
Tingsrätten yttrade i förverkandefrågan följande. Enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649) får ett fordon som använts vid brott enligt lagen förklaras förverkat om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt. P.J. lagförs genom denna dom för ett stort antal olovliga körningar som skett vanemässigt. Det framstår därför som klart motiverat att förverka fordonet i förebyggande syfte. I fråga om fordonets värde får P.J:s uppgift därom godtas då den av åklagaren åberopade utredningen varken ger svar på vem som utfört värderingen eller hur denna genomförts. Även med beaktande av det av P.J. angivna värdet på bilen finner tingsrätten emellertid att enbart detta förhållande inte medför att ett förverkande är oskäligt. På grund av det anförda skall yrkat förverkande av personbilen bifallas.
P.J. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens dom skulle ogilla åklagarens yrkande om förverkande av personbilen.
Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (1997-03-20, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen, referent, samt tf. hovrättsassessorn Kajsa Bergkvist) fastställde tingsrättens dom i överklagad del och uttalade i domskälen följande:
P.J. har till grund för sitt överklagande anfört följande. Han vitsordar numera att bilens värde är 46 000 kr. Med hänsyn till hans personliga och ekonomiska omständigheter - han är arbetslös och uppbär socialbidrag - har bilen ett mycket stort värde för honom. Hans avsikt med bilköpet har varit att renovera bilen och sedan sälja den. De trafikbrott för vilka han dömts är inte så omfattande eller allvarliga att ett förverkande av hans bil behövs för att förebygga fortsatt brottslighet enligt trafikbrottslagen.
Hovrätten gör följande bedömning.
Enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649) får ett fordon som använts vid brott enligt denna lag förklaras förverkat om det behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt. P.J. har genom tingsrättens dom, som inte överklagats i den delen, dömts för olovliga körningar vid femton tillfällen under tiden december 1995 till november 1996. Vid fem av dessa tillfällen har han kört det fordon som avses med förverkandeyrkandet. I samband med dessa olovliga körningar har han även vid ett tillfälle gjort sig skyldig till rattfylleri och vid ett tillfälle fört sitt fordon mot rött ljus. Utredningen visar att P.J. vanemässigt ägnat sig åt olovlig körning och i samband därmed visat uppenbar likgiltighet för trafiksäkerhetens krav. Det framstår därför som befogat från trafiksäkerhetssynpunkt att förverka P.J:s bil för att förebygga fortsatt brottslighet enligt trafikbrottslagen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet finner hovrätten, även med beaktande av bilens värde, inte att ett förverkande kan anses oskäligt. Tingsrättens dom skall därför fastställas i överklagad del.