RH 1997:147

Påföljd för unga lagöverträdare (under 18 år). - Referat nr 20 av totalt 33 hovrättsdomar som meddelats under år 1997 (referat RH 1997:128-160). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka hovrätten dömt till ansvar i målet, den av hovrätten bestämda påföljden och de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.

Gärningar: 1. S.Y., född den 1 november 1979, H.T., född den 20 december 1980 och ytterligare en två ynglingar har natten till den 14 maj 1997 i fastigheten Degerbygränd 3 i Spånga medelst våld tilltvingat sig samlag med A.E.. De har, efter att ha bjudit henne på hasch och mot hennes vilja berört bl.a. hennes bröst, hållit fast henne då hon sökt värja sig mot deras övergrepp. De har vidare med gemensamt våld hållit fast henne då de tog av henne benkläderna samt betvingat hennes rörelsefrihet genom att lägga sig på henne. Envar av ynglingarna härigenom tilltvingat sig samlag med henne. (Våldtäkt)

2. S.Y. har den 29 november 1996 i S:t Eriks Gymnasium i Kista misshandlat X.X. genom att sticka honom med en kniv. Av misshandeln följde smärta och sårskada. (Misshandel)

Personliga förhållanden: H.T. är 16 år gammal. Han är av turkiskt ursprung samt är född och uppväxt i Rinkeby. Han är känd av socialförvaltningen på grund av misstankar om kriminalitet sedan år 1992. Han har gått ut grundskolans högstadium och studerar tre dagar i veckan på Ungdomscentrum vid Zinkensdamm. De två övriga vardagarna i veckan praktiserar han på pizzerian i Rinkeby. Ordföranden i Rinkeby stdsdelsförvltning beslutade den 30 maj 1997 om omedelbart omhändertagande av H.T. enligt 6 § LVU. Enligt beslutet skulle H.T. placeras vid ungdomshemmet Högantorp. Beslutet har sedermera ändrats till att avse Sundbo ungdomshem i Fagersta. Det omedelbara omhändertagandet har fastställts av länsrätten.

S.Y. är 17 år gammal. Även han är av turkiskt ursprung. Han har varit känd för de sociala myndigheterna sedan år 1993 på grund av kriminalitet. Myndigheterna har emellertid inte vidtagit några direkta åtgärder för att hjälpa S.Y. förrän nu. Ordföranden i Rinkeby stadsdelsförvaltnings sociala utskott har ny beslutat om omedelbart omhändertagande av S.Y. enligt 6 § LVU med placering på ungdomshemmet Sundbo.

Påföljd vid tingsrätten: S.Y.: överlämnande till vård inom socialtjänsten.

H.T.: överlämnande till vård inom socialtjänsten.

Yrkanden i hovrätten: åklagaren yrkade skyddstillsyn för S.Y..

(Envar av H.T. och S.Y. yrkade att åtalet ogillas.)

Påföljd i hovrätten: S.Y.: skyddstillsyn.

H.T.: överlämnande till vård inom socialtjänsten.

Skäl: S.Y. har gjort sig skyldig till våldtäkt och misshandel och H.T. till våldtäkt. Våldtäktsbrotten är mycket allvarliga. Straffvärdet för gärningarna är därför sådant att, om brotten hade begåtts av personer över 21 år, endast ett längre fängelsestraff kunnat komma i fråga. Detta hade fått sättas högre än minimistraffet för våldtäkt, fängelse två år. - S.Y. var endast 17 år när han begick de båda brotten. H.T. var vid tiden för våldtäkten 16 år. De omfattas därmed av den särskilda bestämmelse i 30 kap. 5 § första stycket brottsbalken, enligt vilken den som har begått brott innan han har fyllt 18 år får dömas till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Av betydelse är också 29 kap. 7 § första stycket brottsbalken, där det sägs att, om någon har begått brott innan han har fyllt 21 år, skall hans ungdom beaktas vid straffmätningen varvid domstolen får döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för brotten. Rent allmänt får det anses gälla att skälen för en annan påföljd än fängelse blir starkare ju yngre den tilltalade är. - Med hänsyn till det anförda talar övervägande skäl för att annan påföljd än fängelse bör väljas för H.T. och S.Y.. Av betydelse för bedömningen av vilken påföljd som är lämplig är vad som har kommit fram om deras personliga förhållanden. - När det gäller H.T. har hovrätten inhämtat ett yttrande från ungdomssektionen i Rinkeby stadsdelsförvaltning rörande framför allt utvecklingen efter tingsrättens dom. Av yttrandet framgår bl.a. följande. Efter det att häktningsbeslutet upphävdes den 17 juni 1997 av tingsrätten placerades H.T. den 18 juni på Sundbo Ungdomshem, avdelning Aspen för utredning. Ungdomshemmet föreslog i första hand att H.T. skulle beredas vård inom ramen för Sundbos verksamhet. Det skulle innebära en placering under ett år vid en låst avdelning. H.T. hade emellertid visat stressymptom vid inlåsning och institutionsboende och det beslöts att han skulle flytta till ett familjehem utanför Borlänge och som bedömdes motsvara hans vårdbehov. H.T. flyttade till familjehemmet den 4 augusti 1997. H.T. fungerade dock inte på ett tillfredsställande sätt i hemmet och den 9 september framkom det att H.T. hade cannabis på sitt rum och han erkände att han hade använt cannabis sedan en tid tillbaka. Socialsekreteraren Z.A., som utfört utredningen, har hörts i hovrätten. Han har upplyst att H.T. har flyttats till Bärbo ungdomshem utanför Uppsala från och med den 12 september 1997 med stöd av 12 § LVU. Placeringen skall omprövas efter sex månader. - Med beaktande av att H.T. har varit häktad i omkring en månad och därefter med stöd av LVU har blivit intagen på ungdomshem för vidare fostran finner hovrätten att den lämpligaste påföljden för honom är ett överlämnande till vård inom socialtjänsten. Tingsrättens val av påföljd skall därför fastställas beträffande H.T.. - Även beträffande S.Y. har yttrande inhämtats från ungdomssektionen vid Rinkeby stadsdelsförvaltning. Av detta framgår att S.Y., som den 17 juni släpptes ur häktet, den 18 juni 1997 fördes över till Sundbo ungdomshem, avdelning Sjögården, för utredning. Han fungerade i stort sett bra på hemmet i avseende på regler och gränser. Personalen bedömde att risken för fortsatt kriminalitet var relativt låg. Det bedömdes att fortsatt vård inom ramen för LVU kunde ske i hemmet med familjens stöd i enlighet med ett uppgjort program för honom. S.Y. överfördes därför den 8 augusti till hemmet. S.Y. har inom ramen för vården erbjudits att delta i den dagverksamhet för idrottsungdomar i riskzonen som “centrum för idrott och utbildning” på Bosön på Lidingö erbjuder och han har redan börjat delta i verksamheten. I yttrandet föreslås att vården med stöd av 3 § LVU skall fortsätta i dessa former. - Vad angår innehållet i den fortsatta vården har hovrätten hört B.F. vid Bosö-gruppen. Denne har uppgett följande. Gruppen, som drivs som en del av Bosö folkhögskola, omfattar sex elever. Utbildningen är tvåårig och omfattar både teoretiska ämnen och idrott efter elevernas val. Eleverna omges av idrottslärare, två teorilärare, familjeterapeut och andra kontaktpersoner. Eleverna hämtas vid Ropsten varje morgon kl 08.15 för vidare färd till Bosön och skoldagen slutar kl 15.30. S.Y. har fungerat bra i gruppen och har återknutit till sitt tidigare starka intresse för brottning. Han skall snart börja tävla och blir då upptagen även under veckosluten. - Socialsekreteraren Z.A. har även hörts beträffande S.Y. och härvid för sin del tillagt. Socialtjänsten har goda erfarenheter av verksamheten på Bosön. Han kommer själv att varje vecka besöka Bosön för att följa verksamheten där. Enligt det handlingsprogram som föräldrarna har godtagit och undertecknat skall S.Y. vara hemma kl 21.00 varje kväll. Det ankommer på föräldrarna att övervaka och rapportera avvikelser till socialtjänsten. Om S.Y. anmäls för nya brott kommer placeringen i hemmet att omprövas. - Även S.Y. har således blivit föremål för relativt ingripande åtgärder inom socialtjänstens ram. Mot bakgrund av vad som förekommit om hans personliga förhållanden förefaller den form av vård som det är tänkt att han skall få vara lämpligt avvägd. Han har vidare varit häktad i över en månad samt intagen på ungdomshem i ytterligare sex veckor. - Med hänsyn till vad som sålunda har angetts finner hovrätten ej skäl att döma honom till fängelse. Det är självfallet av största vikt att den tänkta vården av honom kan fullföljas. Hovrätten hyser emellertid tvekan till att föräldrarna, som tidigare har visat sig vara mindre villiga att samarbeta med de sociala myndigheterna rörande S.Y., skall åläggas ett sådant ansvar för S.Y., som det är fråga om, gentemot myndigheterna. Mot bakgrund även av vad som har kommit fram om S.Y:s person i läkarintyg enligt 7 § personutredningslagen synes det enligt hovrättens mening vara nödvändigt att S.Y., som ju uppenbarligen är i behov av övervakning, erhåller en utomstående övervakare, som kan komplettera de åtgärder som vidtas inom socialtjänstens ram. En sådan övervakare bör lämpligen förordnas genom kriminalvården. Hovrätten bestämmer därför påföljden för S.Y. till skyddstillsyn. Hovrätten förutsätter att vården inom socialtjänsten fortsätter.