RH 1997:27
Skuldsanering har inte beviljats en person som under de senaste åren ådragit sig ett stort antal felparkeringsavgifter.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län (1996-04-02, juristhandläggaren H.L.N.) avslog en av H.S. gjord ansökan om skuldsanering och anförde bl.a.
Av gäldenärens totala skuldbörda, omkring 740 000 kr, avser 83 163 kr skulder till staten. 59 879 kr av skulderna till staten utgörs av felparkeringsavgifter uppkomna under åren 1992 till 1995. Skuldsaneringsinstitutet får anses vara tillkommet i syfte att hjälpa människor som mer eller mindre oförskyllt har hamnat i en skuldfälla de inte själva kan ta sig ur. Har en gäldenär å andra sidan systematiskt ådragit sig skulder hon inte haft förmåga att betala måste detta i skälighetshänseende betraktas som en försvårande omständighet. Även om dessa skulder utgör en relativt ringa del av gäldenärens totala skuldbörda talar gäldenärens beteende, som tyder på respektlöshet vad gäller efterlevnaden av lagar och förordningar, emot att det är skäligt att hon beviljas skuldsanering. Vidare är vissa skulder uppkomna så sent som år 1995 vilket får anses visa att gäldenären inte upphört i sitt skuldsättningsbeteende.
Några andra omständigheter som vid skälighetsbedömningen talar för att skuldsanering ändå borde medges har inte framkommit. Gäldenären kan därför inte skäligen beviljas skuldsanering.
H.S. överklagade beslutet.
Stockholms tingsrätt (1996-04-23, rådmannen Robert Schött) lämnade överklagandet utan bifall. I skälen för beslutet anförde tingsrätten.
Ett grundläggande villkor för att bevilja en gäldenär skuldsanering är att hon är insolvent och att hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Tingsrätten finner att av den delvis bristfälliga utredningen synes framgå att H.S. är s.k. kvalificerat insolvent med beaktande av nuvarande och förväntade inkomster i förhållande till det skuldbelopp som uppgivits.
Enligt 4 § första stycket 2 skuldsaneringslagen förutsätts för att bevilja en gäldenär skuldsanering dessutom att ett sådant förfarande framstår som skäligt med beaktande av gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Skälighetsbedömningen har att utgå från att syftet med skuldsaneringen är att ge svårt skuldsatta personer en möjlighet att lösa sina ekonomiska problem. Skuldsaneringen skall emellertid inte enbart leda till att gäldenären befrias från sina skulder utan också till att han motiveras till att förbättra sin ekonomiska situation överhuvudtaget. I skälighetsbedömningen ingår också att betrakta borgenärernas intressen av att få betalt för sina fordringar och i förlängningen samhällets intresse av att betalningsmoralen inte försämras.
Tingsrätten finner inte tillfredsställande utrett att en frivillig skuldsanering helt skulle vara utesluten och noterar därvid särskilt möjligheten att vid en skuldsanering undanta vissa skulder. Sålunda hade det t.ex. varit möjligt att undanta H.S:s först under senare år uppkomna skulder till staten. Tingsrätten finner vidare av utredningen i ärendet inte ha tillräckligt underlag att reservationslöst instämma i kronofogdemyndighetens bedömning av orsaken till uppkomsten av de skulder till staten som hänför sig till felparkeringsavgifter. Oaktat det nu sagda finner tingsrätten vid en samlad bedömning av samtliga kända omständigheter i ärendet att förhållandena för närvarande inte är sådana att det kan anses skäligt att bevilja H.S. skuldsanering. Skäl att upphäva kronofogdemyndighetens beslut saknas alltså.
H.S. överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sitt yrkande om skuldsanering.
Svea hovrätt (1997-02-13, tf. hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, referent, hovrättsrådet Claes Örn och tf. hovrättsassessorn Anders Kylhammar) lämnade överklagandet utan bifall och anförde följande i sina skäl.
Hovrätten finner med hänsyn till det stora antal felparkeringsavgifter som H.S. har ådragit sig och till den förhållandevis korta tid som har gått sedan hon ådrog sig dessa, att det inte är skäligt att i nuläget bevilja henne skuldsanering.