RH 1997:42
Tilltalad dömdes av tingsrätten för bl.a. misshandel, som bedömdes som ringa, till dagsböter. Åklagaren ensam överklagade och yrkade att den tilltalade skulle dömas för misshandel som ej var ringa till fängelse. Den tilltalade, som gjorde gällande att hovrätten hade att pröva skuldfrågan i hela dess vidd, hemställde att hovrätten skulle ogilla åtalet för misshandel.
Åklagaren yrkade ansvar å F.W. för skadegörelse, olovlig körning, grovt brott och misshandel.
F.W. erkände skadegörelse och grov olovlig körning men förnekade misshandel.
Ljungby tingsrätt (1996-06-06, tingsfiskalen Stefan Waern samt nämndemännen Stig Nilsson, Anita Pohlman och Maj-Britt Holmberg) dömde F.W. för samtliga gärningar, varvid misshandeln bedömdes som ringa, till 100 dagsböter. Tingsfiskalen Stefan Waern var skiljaktig och bedömde bl.a. misshandeln som ej ringa.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att F.W. skulle dömas för bl.a. misshandel som ej var ringa till fängelse. F.W. bestred ändringsyrkandet och hemställde att hovrätten måtte ogilla åtalet för misshandel.
Göta hovrätt, (1997-03-26, hovrättsråden Kerstin Paulsson Nordling och Hans Träff, referent, hovrättsassessorn Jacob Wichmann samt nämndemännen Maggy Larsson och Inger Dalén) dömde F.W. för bl.a. misshandel till fängelse en månad och uttalade i domskälen följande, såvitt här är av intresse.
Genom tingsrättens dom är fastställt att F.W. gjort sig skyldig till skadegörelse och olovlig körning, grovt brott.
F.W. har gjort gällande att hovrätten har att pröva skuldfrågan rörande misshandelsåtalet i hela dess vidd och därvid hänvisat till Högsta domstolens avgörande, publicerat i NJA 1995 s 226.
I förevarande mål har tingsrätten funnit att F.W. har gjort sig skyldig till misshandel på sätt åklagaren påstått, men rubricerat gärningen som ringa. F.W. har inte överklagat domen och inte heller inom överklagandetiden gjort gällande någon omständighet som avser frågan om han skall dömas för den åtalade gärningen. Åklagaren har överklagat domen endast såvitt avser rubriceringen och påföljden och således bara beträffande annat än om F.W. skall dömas för gärningen. 51 kap. 23 a § rättegångsbalken är därför tillämplig, och hovrätten har att pröva skuldfrågan i hela dess vidd bara om något s.k. genombrottsrekvisit är tillämpligt, dvs om det i denna del finns grund för resning eller liknande förhållanden föreligger.
Något genombrottsrekvisit föreligger ej. Genom tingsrättens dom är därför jämlikt 51 kap 23 a § rättegångsbalken avgjort att F.W. gjort sig skyldig till misshandel i enlighet med åtalet. Fråga i hovrätten är hur gärningen skall rubriceras.