RH 1997:5
Efter förlikning i ett mål om fordran tillerkände tingsrätten svarandens rättshjälpsbiträde ersättning för 210 timmars arbete. Sedan Domstolsverket överklagat ersättningsbeslutet satte hovrätten ned ersättningen på grund av brister i biträdets kostnadsräkning.
I ett tvistemål om fordran ingicks så småningom förlikning mellan parterna och de hemställde om tingsrättens stadfästelse av förlikningen. Stockholms tingsrätt (1996-09-25, chefsrådmannen Hans Björkegren) fastställde genom dom den träffade förlikningen samt fastställde ersättning enligt rättshjälpslagen till advokaten A.P. med yrkade 210 840 kr, allt avseende arbete.
Domstolsverket överklagade ersättningsbeslutet och yrkade att ersättningen skulle sättas ned till 135 000 kr. Domstolsverket ifrågasatte inte att biträdet lagt ned 210 timmars arbete i ärendet men anförde att arvodesräkningen inte gav belägg för det yrkade arvodet. I andra hand gjorde verket gällande att tidsåtgången inte varit rimlig.
A.P. bestred ändring. Till stöd för bestridandet anförde han att uppdraget varit mycket tidskrävande beroende dels på att han, till följd av att hans huvudman drabbats av hjärnblödning, inte kunnat kommunicera med denne, dels att motparten, en bank, inte medverkat i utredningsarbetet.
Svea hovrätt (1997-01-30, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Per Kjellström, referent, och hovrättsassessorn Christel Lundmark) ändrade tingsrättens beslut på det sättet att ersättningen till A.P. fastställdes till skäliga ansedda 170 680 kr avseende 170 timmars arbete. Ett av A.P. framställt yrkande om ersättning för rättegångskostnader i hovrätten lämnades - såsom icke lagligen grundat - utan bifall.
I sitt beslut anförde hovrätten följande.
Biträden enligt rättshjälpslagen har rätt till skälig ersättning för sitt arbete. Vad som är skäligt skall bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning.
I ett fall som detta, när ersättningen till biträdet inte skall bestämmas enligt taxa, krävs enligt 20 § rättshjälpsförordningen en arbetsredogörelse, som skall vara så utförlig att skäligheten i ersättningsanspråket kan bedömas. Därutöver, framgår det av samma paragraf, skall ett biträde, som vill åberopa särskilda omständigheter, såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller krävande, ange dessa i sin kostnadsräkning.
Av förarbetena till rättshjälpslagen framgår att det sedan länge ansetts att större krav på arbetsredogörelsen kan ställas när det gäller arbete som den prövande myndigheten inte själv vid förhandling eller på annat sätt kan bilda sig en uppfattning om. I sådana fall är en uppräkning av antalet åtgärder oftast av underordnad betydelse vid bedömningen av biträdets insats (prop. 1981/82:28 s. 18).
A.P. har i sin kostnadsräkning angett endast de olika arbetsmoment han utfört. Ingenting nämns om svårigheterna med huvudmannen eller motparten. En närmare redogörelse för svårigheterna i förlikningsarbetet - som prövande myndighet inte kunnat följa - saknas helt. A.P. har sålunda åsidosatt grundläggande krav enligt rättshjälpsförordningen på vad som skall framgå av kostnadsräkningen, då biträdet grundar sina anspråk på att särskilda svårigheter har förelegat. På grund härav bör ersättningen - oaktat de numera anförda svårigheterna i ärendet - sättas ned.