Upphävd författning

Rättshjälpsförordning (1979:938)

Version:

Jämför med tidigare versioner

Departement
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1979-11-22
Ändring införd
SFS 1979:938 i lydelse enligt SFS 1996:1445
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Inledande bestämmelser

1 § har upphävts genom förordning (1990:1000).
2 § har upphävts genom förordning (1990:1000).
3 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

4 §  Vid tillämpningen av rättshjälpslagen (1972:429) och av denna förordning anses som biträdande jurist på en enskild advokatbyrå den som har avlagt de kunskapsprov som har föreskrivits för behörighet till domarämbetet och som har antecknats i ett register hos Sveriges advokatsamfund som anställd som biträde på byrån.

5 §  Med domstol förstås i denna förordning allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol och Arbetsdomstolen. Vad som sägs i förordningen om domstol skall gälla även arrendenämnderna och hyresnämnderna. Förordning (1995:977).

Rådgivning

6 §  När rådgivning lämnas, skall den rättssökande erhålla ett bevis om detta. På beviset skall anges den rättsliga angelägenheten och rådgivningstiden. Vidare skall den erlagda rådgivningsavgiften kvitteras på beviset.

7 §  En framställning om ersättning av allmänna medel för vad som har satts ned av rådgivningsavgiften eller för utlägg i samband med rådgivning görs hos rättshjälpsmyndigheten. I framställningen skall anges den rättssökandes namn, den rättsliga angelägenheten och rådgivningstiden samt, om framställningen avser ersättning för nedsatt rådgivningsavgift, anledningen till nedsättningen.

[S2]Framställningen skall göras senast den 1 februari året efter det då rådgivningen lämnades. Förordning (1990:1000).

8 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet

9 §  Allmän rättshjälp får inte beviljas i ärenden om förrättande av bouppteckning enligt 20 kap.ärvdabalken, inskrivningsärenden enligt jordabalken, registerärenden enligt sjölagen (1994:1009) eller lagen (1979:377) om registrering av båtar för yrkesmässig sjöfart m.m., ärenden om fastighetsdeklaration eller mål eller ärenden angående fastighetstaxering. Förordning (1995:167).

Allmän rättshjälp efter beslut av en advokat eller av en biträdande jurist på en advokatbyrå

10 §  En ansökan om allmän rättshjälp skall innehålla uppgifter om den rättsliga angelägenhet som ansökningen avser och, om det är möjligt, det värde som saken rör. Av ansökningen skall framgå om allmän rättshjälp tidigare har sökts samt om rådgivning har lämnats i angelägenheten och om rådgivningsavgiften därvid har satts ned. Ansökningen skall, om det inte är obehövligt, innehålla uppgift om den sjukpenninggrundande inkomst som senast har fastställts för den rättssökande av allmän försäkringskassa enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

[S2]Utöver vad som följer av första stycket skall uppgifter också lämnas om den rättssökandes förhållanden enligt ett formulär som domstolsverket fastställer.

[S3]Uppgifterna om de ekonomiska förhållandena och om huruvida allmän rättshjälp tidigare har sökts skall lämnas på heder och samvete. Förordning (1983:155).

11 §  Beslut av en advokat eller av en biträdande jurist på en advokatbyrå om allmän rättshjälp skall tecknas på ansökningen. Den rättssökande skall erhålla ett skriftligt besked om beslutet. Beskedet skall innehålla uppgifter om

  1. den rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser,
  2. dagen då ansökningen bifölls,
  3. den grundavgift som har bestämts,
  4. den procentsats efter vilken den rättssökande skall betala tilläggsavgift,
  5. högsta beloppet för tilläggsavgiften. Förordning (1993:12).

12 §  Har en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå beviljat allmän rättshjälp och anhängiggörs angelägenheten vid en domstol, skall rättshjälpsansökningen med beslutet om rättshjälp genast ges in till domstolen.

[S2]Om angelägenheten anhängiggörs vid en annan myndighet eller vid en skiljenämnd, skall den rättssökande genast tillställa myndigheten eller skiljenämnden det besked som avses i 11 § i original eller kopia. En anteckning om beskedets innehåll skall göras i dagboken eller i akten eller på annat lämpligt ställe.

[S3]Har en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå beviljat allmän rättshjälp och fordras ett beslut av rättshjälpsmyndigheten i en fråga som rör rättshjälpen, skall i samband med att framställning görs hos myndigheten rättshjälpsansökningen med beslutet om rättshjälp samtidigt tillställas myndigheten. Förordning (1990:1000).

Allmän rättshjälp efter beslut av domstol eller av rättshjälpsmyndigheten

13 §  En ansökan om allmän rättshjälp skall innehålla uppgifter om den rättsliga angelägenhet som ansökningen avser och, om det är möjligt, det värde som saken rör. Avser ansökningen en rättslig angelägenhet som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, skall detta anges. Av ansökningen skall framgå om allmän rättshjälp tidigare har sökts samt om rådgivning har lämnats i angelägenheten och om rådgivningsavgiften därvid har satts ned. Ansökningen skall om det inte är obehövligt innehålla uppgift om den sjukpenninggrundande inkomst som senast har fastställts för den rättssökande av allmän försäkringskassa enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

[S2]Vill den rättssökande att ett biträde skall förordnas för honom, skall han uppge detta i ansökningen. Kan den rättsliga angelägenheten antas vara av sådan art att särskilda skäl för biträdesförordnande krävs enligt 20 § andra stycket rättshjälpslagen (1972:429), skall även anges de skäl som åberopas till stöd för begäran om biträdesförordnandet.

[S3]Om den rättsliga angelägenheten avser en fastighet eller byggnad, skall sökanden i ansökningen ange huruvida han har eller har haft en rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rättsskydd som täcker angelägenheten i fråga. Saknar den rättssökande sådant skydd och skulle angelägenheten ha omfattats av en normal rättsskyddsförsäkring, skall sökanden ange varför han saknar rättsskydd. Den rättssökande skall vidare ange de kostnader han har haft i angelägenheten.

[S4]Om den rättsliga angelägenheten avser skadestånd, skall sökanden uppge om det är fråga om trafikskadeersättning enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller om skadeståndet kan komma att betalas från en föreliggande ansvarsförsäkring.

[S5]Utöver vad som följer av första--fjärde styckena skall uppgifter också lämnas om den rättssökandes förhållanden enligt ett formulär som domstolsverket fastställer.

[S6]Om ett dödsbo är sökande, skall i stället genom bouppteckning eller på annat sätt en tillförlitlig utredning lämnas om boets ekonomiska ställning. Ansökningen skall innehålla de uppgifter om dödsbodelägarnas ekonomiska villkor som är av betydelse för prövningen.

[S7]Uppgifterna om de ekonomiska förhållandena, om kostnaderna i en angelägenhet som avser fastighet eller byggnad och om huruvida allmän rättshjälp tidigare har sökts skall lämnas på heder och samvete. Den rättssökande skall också på heder och samvete intyga att i ansökningen har lämnats alla de uppgifter som, såvitt sökanden vet, är av betydelse för bedömningen av ansökningen och att de lämnade uppgifterna är riktiga. Förordning (1989:362).

14 §  Har en ansökan om allmän rättshjälp bifallits, skall den rättssökande få ett skriftligt besked om detta. Om beskedets innehåll gäller vad som föreskrivs i 11 §.

[S2]Har ett biträde eller en bodelningsförrättare förordnats, skall det anges i beskedet. Har varken biträde eller bodelningsförrättare förordnats, skall det framgå av beskedet hur och inom vilken tid grundavgiften skall betalas till staten och upplysning lämnas om påföljden vid utebliven betalning.

[S3]Biträdet och bodelningsförrättaren skall få ett skriftligt besked om förordnandet. Förordning (1993:12).

15 §  Har allmän rättshjälp beviljats av en myndighet och handläggs eller anhängiggörs den rättsliga angelägenheten utan att det är fråga om fullföljd mot myndighetens avgörande vid en annan myndighet eller vid en skiljenämnd, skall den rättssökande genast tillställa den sistnämnda myndigheten eller skiljenämnden det besked som avses i 14 § första stycket i original eller kopia. En anteckning om beskedets innehåll skall göras i dagboken eller i akten eller på annat lämpligt ställe. Förordning (1990:1000).

16 §  Har en make beviljats allmän rättshjälp i ett ärende om bodelning med anledning av äktenskapsskillnad, skall domstolen, innan bodelningsförrättare förordnas, vid behov underrätta den som har föreslagits till bodelningsförrättare om rättshjälpen. Detsamma gäller när en sambo har beviljats allmän rättshjälp i ett ärende om bodelning som skall förrättas av annan anledning än att den ena sambon har avlidit.

[S2]Beviljas allmän rättshjälp efter det att rätten förordnat en bodelningsförrättare, skall rättshjälpsmyndigheten underrätta denne om rättshjälpen. Förordning (1990:1000).

Gemensamma bestämmelser för allmän rättshjälp

17 §  Om allmän rättshjälp har beviljats av rättshjälpsmyndigheten, skall domstol underrätta myndigheten när den rättsliga angelägenheten anhängiggörs vid domstolen. När rättshjälpsmyndigheten har mottagit underrättelsen, skall myndigheten genast underrätta domstolen om de kostnader i ärendet som myndigheten har fastställt. Om en domstol eller rättshjälpsmyndigheten behöver ytterligare handlingar som underlag för ett beslut som gäller rättshjälpen, ankommer det på domstolen eller myndigheten att rekvirera dessa. Förordning (1990:1000).

18 §  Om någon kostnad för rättshjälpen har uppkommit i ett mål eller ett ärende vid en domstol eller en annan myndighet sedan allmän rättshjälp har beviljats, skall en anteckning om kostnaden med angivande av dagen då kostnaden uppkom göras i dagboken eller på beskedet om rättshjälp.

19 §  Om ett biträde har satt en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution), skall denne av biträdet erhålla ett skriftligt besked om detta.

20 §  Ett biträde, en bodelningsförrättare eller en medlare enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken skall i sin kostnadsräkning i skilda poster ta upp den ersättning som begärs för arbete, tidsspillan och utlägg. Om den som begär ersättning är skyldig att redovisa mervärdesskatt, skall de olika posterna anges med skatten inräknad. Ingår i den begärda ersättningen utlägg för vilka det inte föreligger skyldighet att redovisa mervärdesskatt, skall dessa utlägg anges särskilt. I kostnadsräkningen skall också anges hur stor del av den totala ersättningen som utgör mervärdesskatt.

[S2]Om ersättningen inte skall bestämmas enligt taxa eller om den begärda ersättningen avviker från fastställd taxa, skall kostnadsräkningen innehålla en arbetsredogörelse. Denna skall vara så utförlig att ersättningsanspråkets skälighet kan bedömas. Om den som begär ersättning vill åberopa några särskilda omständigheter, såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller krävande, skall dessa redovisas. Av kostnadsräkningen skall även framgå den tid som har lagts ned på uppdraget och när arbetet påbörjades. I kostnadsräkningen skall också anges sådana omständigheter som kan vara av betydelse för tillämpningen av 31 a § rättshjälpslagen (1972:429).

[S3]Har en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå beviljat allmän rättshjälp, skall det framgå av biträdets kostnadsräkning om andra rättshjälpskostnader än biträdesersättning har uppkommit i ärendet innan det anhängiggjorts vid någon myndighet. Ett sådant besked som avses i 19 § skall fogas till kostnadsräkningen. En bodelningsförrättare skall bifoga en kopia av rättens förordnande.

[S4]Avser rättshjälpen ett ärende vid en annan myndighet än domstol eller ett förfarande inför skiljenämnd, skall kostnadsräkningen ges in till myndigheten eller skiljenämnden. Denna skall utan dröjsmål sända räkningen till rättshjälpsmyndigheten med ett eget yttrande. Förordning (1990:1000).

  • NJA 1987 s. 58:Fråga vid bestämmande av ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen om de krav som bör ställas på biträdets kostnadsräkning. 22 § rättshjälpslagen och 20 § rättshjälpsförordningen.
  • RH 1997:5:Efter förlikning i ett mål om fordran tillerkände tingsrätten svarandens rättshjälpsbiträde ersättning för 210 timmars arbete. Sedan Domstolsverket överklagat ersättningsbeslutet satte hovrätten ned ersättningen på grund av brister i biträdets kostnadsräkning.

21 §  Rättshjälpsmyndigheten och domstolarna skall enligt de föreskrifter som domstolsverket utfärdar lämna uppgifter om sina beslut rörande allmän rättshjälp. Förordning (1990:1000).

  • DVFS 1995:15: Domstolsverkets föreskrifter för domstol, Rättshjälpsmyndigheten, Statens invandrarverk och polismyndighet att lämna uppgift om beslut rörande rättshjälp m m

22 §  Domstolsverket fastställer årligen grundbeloppet för beräkning av grundavgiften och beslutar närmare föreskrifter i de hänseenden som avses i 6 § fjärde stycket och 11 § andra stycketrättshjälpslagen (1972:429).

[S2]Domstolsverket fastställer de taxor som avses i 22 § första stycket rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. Domstolsverket fastställer också hur ersättning för tidsspillan skall beräknas. Förordning (1995:977).

  • RH 1996:74:Fråga om advokat är berättigad till ersättning enligt helgförhandlingstaxa för arbete med en överklagandeskrift som utförts under helg har besvarats nekande när saken inte förefaller ha varit brådskande.
  • NJA 1993 s. 260:Regeringen har fastställt timkostnadsnorm för år 1993 att läggas till grund för Domstolsverkets beslut om taxa som avses i 21 kap 10 § RB. Fråga om regeringens beslut står i uppenbar strid med bestämmelsen i §:n om offentlig försvarares rätt till skälig ersättning och taxan därför enligt 11 kap 14 § regeringsformen inte skall tillämpas.
  • NJA 1993 s. 257:Fråga om skälig timersättning till målsägandebiträde för utfört arbete och tidsspillan.
  • RÅ 1993:37:Ersättning enligt 44 § andra stycket rättshjälpslagen (1972:429) till offentligt biträde i LVU-mål för utfört arbete har bestämts med ledning av den timkostnadsnorm som gäller enligt den s.k. tvistemålstaxan.
  • DVFS 1997:14: Domstolsverkets föreskrifter för beräkning av grundavgift och tilläggsavgift när fysisk person söker allmän rättshjälp

23 §  Som en utredning av mindre omfattning enligt 25 § första stycket rättshjälpslagen (1972:429) skall anses en utredning vars kostnader, mervärdesskatten oräknad, inte beräknas överstiga ett belopp motsvarande hälften av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan rättshjälp begärdes.

[S2]En begäran om tillstånd till en sådan utredning som avses i 25 § första stycket första meningen rättshjälpslagen skall innehålla uppgifter om vem som skall utföra utredningen, de beräknade kostnaderna, vad som skall visas med utredningen samt övriga omständigheter som är av betydelse för tillståndsfrågan.

[S3]Ersättningen till den som har medverkat vid utredningen skall bestämmas till ett skäligt belopp. I fråga om ersättning för inställelse tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittnen.

[S4]Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid anges. Förordning (1990:1000).

  • NJA 1985 s. 634:Fråga om förutsättningarna för ersättning enligt rättshjälpslagen rör arbete som sk tekniskt biträde.

24 §  Om det beslutas att rättshjälpen skall upphöra och om den rättsliga angelägenheten är anhängig vid en annan myndighet än den som har beslutat om upphörandet, skall den andra myndigheten underrättas om beslutet. Motsvarande gäller då angelägenheten är föremål för prövning av en skiljenämnd.

[S2]Den rättssökande, biträde, bodelningsförrättare och medlare skall underrättas om beslutet. Förordning (1987:1032).

25 §  Har en annan myndighet än domstol i ett mål eller i ett ärende meddelat ett beslut om rättshjälpskostnad enligt 9 § rättshjälpslagen (1972:429), skall när målet eller ärendet är slutligt handlagt uppgift om kostnaden lämnas till rättshjälpsmyndigheten. I underrättelsen skall anges om talan har fullföljts mot myndighetens avgörande i huvudsaken eller mot beslutet om rättshjälpskostnad. Avser underrättelsen ett beslut i anledning av fullföljd talan mot ett beslut om rättshjälpskostnad, skall den innehålla uppgift om det överklagade beslutet. Förordning (1990:1000).

26 §  Om det i ett mål eller i ett ärende kan bli fråga om nedsättning av återbetalningsskyldighet enligt 31 b § rättshjälpslagen (1972:429), skall den make eller sambo som inte har allmän rättshjälp lämna domstolen eller rättshjälpsmyndigheten de upplysningar som behövs för att pröva återbetalningsskyldigheten. Förordning (1990:1000).

27 §  En avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen (1972:429) med den rättssökande skall innehålla uppgift om den slutligt fastställda grundavgiften och i förekommande fall tilläggsavgiften. Belopp som den rättssökande skall betala till staten eller erhålla från staten skall anges i avräkningen. Även anledningen skall anges. Förordning (1993:12).

28 §  En avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen (1972:429) med biträde eller bodelningsförrättare skall innehålla uppgifter om

  1. den fastställda ersättningen till biträdet eller bodelningsförrättaren,
  2. den grundavgift och i förekommande fall tilläggsavgift som skall avräknas mot biträdets ersättning,
  3. förskott på ersättningen,
  4. det belopp som biträdet eller bodelningsförrättaren skall erhålla från staten eller betala till staten. Förordning (1993:12).

29 §  I en avräkning enligt 30 § rättshjälpslagen (1972:429) med den rättssökande skall det anmärkas att en ny avräkning kan komma att ske om det skulle visa sig att det finns ytterligare kostnader som inte har beaktats vid avräkningen. Förordning (1990:1000).

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

30 §  I fråga om en offentlig försvarares kostnadsräkning och om skyldighet för allmänna domstolar att lämna uppgifter till domstolsverket skall 20 § första och andra styckena och 21 § tillämpas. Förordning (1982:21).

  • DVFS 1995:15: Domstolsverkets föreskrifter för domstol, Rättshjälpsmyndigheten, Statens invandrarverk och polismyndighet att lämna uppgift om beslut rörande rättshjälp m m

30 a §  Om en offentlig försvarare har meddelat rådgivning i saken åt den misstänkte, skall försvararen ange rådgivningsavgiftens storlek när han yrkar ersättning för försvaret. Förordning (1983:923).

31 §  En ansökan om sådan rättshjälp som avses i 36 § rättshjälpslagen (1972:429) skall innehålla uppgifter om det mål som ansökningen rör och om de kostnader som den sökande avser att få ersatta genom rättshjälpen. I ansökningen skall vidare lämnas uppgifter om den sökandes förhållanden enligt ett formulär som domstolsverket fastställer. En skriftlig ansökan skall vara egenhändigt undertecknad av den sökande.

[S2]Om rätten har bifallit ansökningen, skall den sökande erhålla ett skriftligt besked om detta. I beskedet skall anges domstolen, målets nummer och sakens beskaffenhet. I övrigt skall 18 § tillämpas.

Rättshjälp genom offentligt biträde

32 §  Görs en ansökan om förordnande av offentligt biträde och handläggs målet eller ärendet av en annan myndighet än den på vilken det ankommer att meddela förordnandet, skall den handläggande myndighetens yttrande över ansökningen inhämtas, om det inte är uppenbart obehövligt.

33 §  En anmälan enligt 43 § rättshjälpslagen (1972:429) om behov av offentligt biträde skall innehålla uppgifter om de omständigheter som är av betydelse för bedömningen av biträdesfrågan.

34 §  Om rättshjälp genom offentligt biträde har beviljats, skall den som beviljats rättshjälpen och biträdet erhålla ett skriftligt besked om detta. Har en annan myndighet än den som handlägger målet eller ärendet meddelat beslutet, skall även den handläggande myndigheten erhålla ett sådant besked.

35 §  Har ett offentligt biträde satt en advokat eller en biträdande jurist på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution), skall denne av biträdet erhålla ett skriftligt besked om detta.

36 §  I fråga om ett offentligt biträdes kostnadsräkning skall 20 § första, andra och tredje styckena tillämpas. Kostnadsräkningen skall ges in till den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Ankommer prövningen av ersättningsanspråket inte på den handläggande myndigheten utan på rättshjälpsmyndigheten eller en länsrätt, skall den handläggande myndigheten utan dröjsmål sända kostnadsräkningen till rättshjälpsmyndigheten eller rätten med ett eget yttrande.

[S2]Rättshjälpsmyndigheten, domstolar och andra myndigheter som beslutat i fråga om rättshjälp genom offentligt biträde skall enligt de föreskrifter som domstolsverket utfärdar lämna uppgifter till verket om sina beslut om rättshjälp. Förordning (1990:1000).

  • DVFS 1995:15: Domstolsverkets föreskrifter för domstol, Rättshjälpsmyndigheten, Statens invandrarverk och polismyndighet att lämna uppgift om beslut rörande rättshjälp m m

37 §  I fråga om tillstånd till en sådan utredning som avses i 45 § andra stycket rättshjälpslagen (1972:429) och ersättning till den som medverkat vid utredningen tillämpas 23 § andra-fjärde styckena. Förordning (1990:1000).

Utbetalning av ersättningar m.m.

38 §  Rättshjälpsmyndigheten ombesörjer att sådan ersättning av allmänna medel enligt bestämmelserna om allmän rättshjälp som inte skall betalas omedelbart tillställs den berättigade. Detsamma gäller i fråga om det belopp som tillkommer den rättssökande enligt 32 § första stycket rättshjälpslagen (1972:429). I övrigt ankommer det på den myndighet som bestämmer ersättning av allmänna medel att ombesörja att ersättningen tillställs den berättigade. Förordning (1990:1000).

39 §  Den som har rätt till ersättning av allmänna medel för en inställelse är även berättigad till förskott på ersättningen. En upplysning om detta skall ges i kallelsen. I denna skall också anges de grunder efter vilka förskottet skall beräknas och vad den kallade måste göra, om han vill få förskott.

[S2]Ett biträde eller en bodelningsförrättare som har frånträtt sitt uppdrag i förtid har rätt till förskott på sin ersättning med skäligt belopp. Även i annat fall har biträdet eller bodelningsförrättaren rätt till sådant förskott, om det finns skäl för det med hänsyn till det arbete som har lagts ned i ärendet och till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas. Förskott får betalas även till annan, om det med hänsyn till omständigheterna är skäligt att förskott lämnas.

[S3]I ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) vid statens invandrarverk, hos utlänningsnämnden och hos regeringen har ett offentligt biträde rätt till förskott med skäligt belopp, om det finns anledning till det med hänsyn till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas.

[S4]En framställning om förskott görs hos den myndighet som bestämmer ersättningen. Ett vittne eller en sådan sakkunnig vid allmän domstol som inte har utsetts av rätten får dock i stället begära förskott hos tingsrätten eller polismyndigheten i den ort där han vistas eller hos kronofogdemyndigheten i regionen. Därvid tillämpas bestämmelserna i 2 § andra stycket kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol m.m.

[S5]Förskott skall betalas kontant. Förskott på reseersättning får dock lämnas i form av färdbiljett. Förordning (1996:1445).

40 §  Ersättningar av allmänna medel till vittnen och, om det finns särskilda skäl, även till andra skall betalas omedelbart.

[S2]Om ersättningen inte betalas omedelbart, skall myndigheten, om det gäller ersättning enligt bestämmelserna om allmän rättshjälp, inom en vecka underrätta rättshjälpsmyndigheten om ersättningsbeslutet. Om ersättningen skall betalas enligt bestämmelserna om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om rättshjälp genom offentligt biträde, skall myndigheten inom samma tid sända ett besked om ersättningsbeslutet till den redovisningscentral som betjänar myndigheten eller, om myndigheten inte betjänas av någon redovisningscentral, på annat sätt vidta åtgärder för utbetalningen.

[S3]Kommunala myndigheter och andra statliga myndigheter än domstolarna tillgodoförs efter framställning till rättshjälpsmyndigheten medel som har betalats enligt första eller andra stycket. Förordning (1990:1000).

41 § har upphävts genom förordning (1990:1000).

42 §  När ett beslut har meddelats i anledning av klagan över en myndighets beslut om ersättning eller förskott av allmänna medel, skall underrättelse om det nya beslutet utan dröjsmål sändas till den myndighet där målet eller ärendet är eller senast har varit anhängigt. Om beslutet meddelats enligt bestämmelserna om allmän rättshjäp skall en underrättelse också sändas till rättshjälpsmyndigheten. Förordning (1990:1000).

42 a §  Den gräns som avses i 31 b § andra stycket rättshjälpslagen (1972:429), 31 kap. 1 § femte stycket rättegångsbalken och 23 § tredje stycket lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m. m. skall vara 250 kronor. Förordning (1992:976).

43 §  Om en domstol eller rättshjälpsmyndigheten med stöd av 31 § eller 31 a--c §§ rättshjälpslagen (1972:429) har beslutat att en part eller en annan person skall ge ut ersättning till staten, skall den betalningsskyldige så snart beslutet har vunnit laga kraft anmanas att inom en viss tid betala ersättningen.

[S2]Om ett beslut om återbetalningsskyldighet har meddelats av en annan myndighet än som har angetts i första stycket eller av en skiljenämnd, skall en underrättelse om beslutet sändas till rättshjälpsmyndigheten. Sedan rättshjälpsmyndigheten i anledning av underrättelsen beslutat om det belopp som återbetalningsskyldigheten skall omfatta samt om fördelningen av ersättningen mellan staten och den rättssökande enligt 31 § andra eller tredje styckena rättshjälpslagen, skall första stycket tillämpas. Förordning (1990:1000).

44 §  Underlåter någon som har uppburit ett förskott av allmänna medel att fullgöra den uppgift som förskottet avser, skall den myndighet som skulle ha bestämt ersättningen till förskottstagaren pröva om förskottet skall återbetalas. När ett beslut om återbetalning har vunnit laga kraft skall det sändas över till Rättshjälpsmyndigheten, som skall vidta de åtgärder som behövs för att få tillbaka förskottet.

[S2]Har den som uppburit förskott för kostnader enligt 9 b § rättshjälpslagen (1972:429) därefter fått dessa helt eller delvis ersatta genom någon försäkring eller av domstol eller annan myndighet i den främmande staten, och kan detta belopp inte avräknas mot den ersättning som slutligt bestäms, skall Rättshjälpsmyndigheten pröva om motsvarande del av förskottet skall återbetalas samt vidta de åtgärder som behövs för att få tillbaka förskottet. Förordning (1994:1115).

45 §  Närmare föreskrifter om förfarandet för att erhålla verkställighet av beslut om betalning till staten enligt bestämmelserna i rättshjälpslagen (1972:429) och enligt denna förordning om rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde beslutas av Domstolsverket efter samråd med Riksskatteverket. Förordning (1990:1000).

Särskilda bestämmelser

46 §  I sådana ärenden hos regeringen som avses i 43 § andra stycket andra meningen rättshjälpslagen (1972:429) skall prövningen göras av expeditionschefen i det departement till vilket ärendet hör. Detsamma gäller i fråga om sådana yttranden som avses i 20, 32 och 36 §§. Hos Utrikesdepartementet skall dock yttrandet avges av rättschefen i departementet. I ärenden om nåd i brottmål, i ärenden om upphävande av domstols dom eller beslut om utvisning på grund av brott och i ärenden enligt lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap får yttrandet avges av huvudmannen för den enhet som svarar för ärendets beredning. Regeringen kan uppdra även åt särskilda tjänstemän i departementen att pröva frågor och avge yttranden som har angetts nu. Förordning (1995:377).

47 §  Domstolsverket bemyndigas med stöd av 49 a och 49 b §§rättshjälpslagen (1972:429) att överklaga beslut om rättshjälp samt påkalla beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra.

[S2]Att Justitiekanslern får överta uppgiften att överklaga beslut om rättshjälp och påkalla beslut om att allmän rättshjälp skall upphöra enligt 34 § rättshjälpslagen framgår av 2 § förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern. Förordning (1993:12).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Rättshjälpsförordning (1979:938)

Förordning (1980:419) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 46 §

Förordning (1981:1008) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 5 §

Förordning (1981:1213) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 23 §

Förordning (1981:1290) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 20 §

Förordning (1982:21) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 5, 30, 36 §§

Förordning (1982:1133) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 23 §

Förordning (1983:155) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 7, 10, 11, 13, 14, 23, 27, 28, 38, 41, 43, 45 §§; ny 42 a §
    Ikraftträder
    1983-05-01

Förordning (1983:923) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 42 a §; ny 30 a §
    Ikraftträder
    1984-01-01

Förordning (1987:1032) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.
    2. Föreskrifterna i 13 § andra stycket gäller fortfarande i sin äldre lydelse i fråga om angelägenheter som handläggs enligt lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.
    3. I fall där skiftesman har förordnats enligt giftermålsbalken, gäller 16, 20 och 24 §§ i sin äldre lydelse.
    Omfattning
    ändr. 13, 16, 20, 24 §§
    Ikraftträder
    1988-01-01

Förordning (1988:292) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fall där rättshjälp har sökts före ikraftträdandet.
    Omfattning
    ändr. 5, 13, 14, 20, 22, 23, 26, 28, 39, 43 §§
    Ikraftträder
    1988-07-01

Förordning (1988:1217) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 42 a §
    Ikraftträder
    1989-01-01

Förordning (1989:362) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 13 §
    Ikraftträder
    1989-07-01

Förordning (1989:558) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989. I ärende enligt utlänningslagen (1980:376) tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.
    Omfattning
    ändr. 36, 46 §§
    Ikraftträder
    1989-07-01

Förordning (1990:1000) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Föreskrifterna i 20 § första stycket gäller fortfarande i sin äldre lydelse i fråga om ersättning för arbete som utförts före den 1 januari 1991.
    Omfattning
    upph. 1-3, 8, 41 §§; ändr. 7, 12, 15-17, 20, 21, 23, 25, 26, 29, 36-38, 40, 42-45 §§, rubr. närmast före 13 §; omtryck
    Ikraftträder
    1991-01-01

Förordning (1990:1075) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991. Taxor som har fastställts före ikraftträdandet och som skall börja tillämpas den 1 januari 1991 eller senare skall för att vara giltiga underställas regeringen för godkännande.
    Omfattning
    ändr. 22 §
    Ikraftträder
    1991-01-01

Förordning (1991:1156) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 39 §
    Ikraftträder
    1991-08-01

Förordning (1991:1406) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 22 §
    Ikraftträder
    1991-11-25

Förordning (1991:1577) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 39 §
    Ikraftträder
    1992-01-01

Förordning (1992:22) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 5 §
    Ikraftträder
    1992-07-01

Förordning (1992:937) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 46 §
    Ikraftträder
    1992-09-01

Förordning (1992:976) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 42 a §
    Ikraftträder
    1992-11-01

Förordning (1993:12) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Övergångsbestämmelse

    Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1993. Bestämmelserna i 11, 14, 27 och 28 §§ i deras äldre lydelse gäller fortfarande i fall då rättshjälp sökts före ikraftträdandet.
    Omfattning
    ändr. 11, 14, 22, 27, 28 §§, rubr. närmast före 46 §; ny 47 §
    Ikraftträder
    1993-03-01

Förordning (1994:60) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 44 §
    Ikraftträder
    1994-04-01

Förordning (1994:919) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 5 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Förordning (1994:1115) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 44 §
    Ikraftträder
    1994-09-01

Förordning (1995:167) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 9 §
    Ikraftträder
    1995-03-01

Förordning (1995:377) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 46 §
    Ikraftträder
    1995-05-15

Förordning (1995:977) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

    Omfattning
    ändr. 5, 22 §§
    Ikraftträder
    1995-08-01

Förordning (1996:1445) om ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938)

Förarbeten
Rskr. 1996/97:96, Prop. 1996/97:1, Bet. 1996/97:JuU1
Omfattning
ändr. 39 §
Ikraftträder
1997-01-01

Ändring, SFS 1997:404

    Övergångsbestämmelse

    Den upphävda förordning gäller dock fortfarande om rättshjälp beviljats med stöd av rättshjälpslagen (1972:429).
    Omfattning
    upph.