RH 1997:62
Sedan tingsrätten hävt beslut om kvarstad uppkom fråga om rättelse av beslutet.
Efter yrkande av Cunico Inc förordnade tingsrätten att så mycket av Boksa Invest Aktiebolags tillgångar som svarade mot 4 milj. USD skulle beläggas med kvarstad. Parterna begärde senare att tingsrätten skulle häva kravet för sökanden att ställa säkerhet för kvarstaden. Samma dag, den 14 maj 1997, hävde tingsrätten beslutet om kvarstad. Beslutet tecknades på den handling som innehöll parternas begäran om hävande av säkerhet.
Sollentuna tingsrätt (1997-05-15, rådmannen Nils Hedström) rättade beslutet till att avse endast hävande av kravet på att ställa säkerhet.
Beslutet hade före rättelse följande lydelse:
På parternas begäran upphäves tingsrättens beslut om kvarstad i målet av den 8 juli 1996.
och efter rättelse
På parternas begäran upphäves tingsrättens beslut om säkerhet för kvarstad i målet av den 8 juli 1996. Själva kvarstadsbeslutet i sig skall bestå.
Boksa Invest Aktiebolag överklagade rättelsebeslutet och yrkade att detta skulle undanröjas.
Cunico Inc bestred ändring.
Svea hovrätt (1997-06-18, tf. hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Claes Örn och hovrättsassessorn Peter Adamsson, referent) undanröjde rättelsebeslutet och uttalade i skälen bl.a. följande:
Av 17 kap. 15 § rättegångsbalken framgår att rättelse av beslut kan ske om rätten finner att beslutet till följd av rättens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. En fråga om rättelse kan tas upp av rätten självmant eller efter påpekande av part. Både lydelsen av bestämmelsen och de intressen som bär upp rättskraftsinstitutet och instansordningen talar för att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.
Beslutet om att häva kvarstaden är tecknat på den skrift som innehåller parternas gemensamma begäran om att kravet på säkerhet för den beviljade kvarstaden skulle hävas. Det framstår som klart att beslutet att häva kvarstaden objektivt sett framstår som uppenbart oriktigt.
Formuleringen "På parternas begäran . . ." i tingsrättens beslut den 14 maj 1997 tyder på att avsikten varit att bifalla parternas begäran, men att beslutet till följd av ett skrivfel eller liknande förbiseende fått ett annat innehåll. Avfattningen av rättelsebeslutet talar dock mot att enbart ett fel vid utskriften av beslutet har förekommit. Tvärtom ger tillägget till beslutet närmast vid handen att orsaken till felet varit att tingsrätten inte uppmärksammat att parterna endast begärt att kravet på säkerhet skulle hävas. Ett sådant fel kan inte sägas vara ett sådant skrivfel eller jämförbart förbiseende som avses i 17 kap. 15 § rättegångsbalken (se NJA 1990 s. 208). Med hänsyn till vad som sagts här finner hovrätten att rättelse av beslutet inte borde ha skett.