RH 1997:86
Den omständigheten att mellan parterna i en domstol pågår mål om umgängesrätt med barn utgör hinder mot att vid annan domstol ta upp ena förälderns talan om vårdnad om barnet till prövning.
Hässleholms tingsrätt (1996-09-16, hovrättsassessorn
Christin Österlund) avvisade i ett mål om bl.a. vårdnad ena partens talan och anförde följande.
Parterna har gemensamt dottern N.. Hässleholms tingsrätt meddelade den 2 oktober 1995 beslut om vårdnad och umgänge, DT 236. I domen tillerkändes A.N. vårdnaden om N. och T.L. tillerkändes visst umgänge. Detta mål är beträffande umgänget överklagat till Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Umgänge med barn får anses vara del av den större frågan om vårdnad om barn. Att medan frågan om umgänge behandlas i Hovrätten över Skåne och Blekinge ta upp frågan om vårdnad i tingsrätten skulle kunna leda till oförenliga beslut. Tingsrätten anser därför att den omständigheten att mellan parterna pågår mål om umgänge med N. utgör hinder mot att tingsrätten tar upp T.L:s talan om vårdnad om N. till prövning.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-10-07, hovrättsrådet Lennart Frii, referent, adjungerade ledamoten, rådmannen Roy Lindeberg och t.f. hovrättsassessorn Lena Petersson) lämnade överklagandet utan bifall och anförde följande.
T.L. - som vid tingsrätten yrkat att tingsrätten tillerkänner honom vårdnaden om dottern N. och förordnar att hans skyldighet att utge underhållsbidrag för dottern upphör - har yrkat att hovrätten måtte upphäva tingsrättens avvisningsbeslut och visa målet åter till tingsrätten.
I hovrätten pågår redan mellan parterna mål om bl.a. rätt till umgänge med parternas dotter.
Frågan gäller om talan om vårdnad om dottern kan prövas i särskild rättegång samtidigt som det finns en tvist om umgänge.
I 13 kap. 6 § rättegångsbalken stadgas följande. Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan samma parter, upptagas till prövning. I paragrafen stadgas verkan av det förhållandet att det redan pågår en rättegång om saken när talan väcks (lispendens). Det pågående målet utgör hinder mot en ny rättegång mellan samma parter angående samma sak. Ändamålet med bestämmelsen kan sägas vara att förhindra motstridiga avgöranden rörande samma sak.
De svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av regeln beror huvudsakligen på lösningen av spörsmålet om "identiteten" mellan tvistefrågorna i de två rättegångarna (se NJA II 1943 s 168).
Frågor om lispendens i vårdnads- och umgängesmål är sparsamt behandlade i doktrinen. Enligt vad som uttalas kan dock till följd av det förhållande som råder mellan vårdnad och umgänge talan om umgänge med barnet inte prövas i en särskild rättegång så länge vårdnadsmålet pågår. (Beckman m.fl., Svensk familjerättspraxis B IV:c1).
Såväl i praxis som i doktrin har nämligen hävdats att umgängesrätt med barn endast utgör en del av den större frågan om vårdnad. Vårdnaden avser ju omsorgen om barnets person. Umgängesrätten avser i sin tur en begränsad del av den faktiska vårdnaden om barnet. Visserligen kan en dom på umgängesrätt förenas med villkor, t.ex. avseende under vilken tid denna faktiska vård, som umgängesrätten innebär, skall få utövas. Villkoren kan dock aldrig innebära att den umgängesberättigade erhåller rättigheter utöver det som ryms inom vårdnadsskapet.
I sammanhanget kan dock erinras om att problemet med domstolsprövningens omfattning i vårdnads- och umgängesrättsmål kompliceras av flera faktorer. Till en början skall framhållas att det råder ett intimt materielrättsligt förhållande mellan vårdnads- och umgängesrättsfrågor. Sådana mål är indispositiva och har därför klara inslag av domstols officialprövning. Anledningen härtill är att det anses föreligga behov av att på olika sätt trygga barnets personliga intressen och att tillgodose det allmännas intresse av att sörja för barnets person i detta hänseende. Det åligger domstolarna att skapa klara, trygga och verkställbara regler för hur umgängesrätten och därmed i praktiken även den faktiska vårdnaden skall utövas.
Det anförda bör ha till konsekvens att det inte skall vara möjligt att i två olika allmänna domstolar samtidigt få prövat civilrättsliga frågor som rör barnets umgänge med sina föräldrar. Den situationen kan nämligen uppkomma att de olika domstolarna fattar beslut som är oförenliga. Vid övervägande av det sagda anser hovrätten att den omständigheten att mellan parterna i en domstol pågår mål om umgängesrätt med dottern utgör hinder mot att vid annan domstol ta upp T.L:s talan om vårdnad till prövning.