RH 1998:30

Åklagaren yrkade ansvar å T.K. för bl.a. grov stöld enligt följande gärningsbeskrivning: T.K. har den 1 september 1997 via balkongen klättrat upp till P.K:s bostad på tredje våningen och olovligen berett sig tillträde till hennes bostad och där stulit ca 45 CD-skivor, en bag samt 300 kr i kontanter. Enär stölden skett efter intrång i annans bostad är brottet grovt, trots att P.K. är mamma till T.K. enär T.K. ej bodde i lägenheten.

T.K. vidgick att han tagit sig in i lägenheten via en olåst ytterdörr samt att han i lägenheten tillgripit ungefär 45 CD-skivor, i avsikt att först pantsätta och sedan återställa dem, ävensom 50 kr i kontanter. Därvid gjorde han gällande att han hade rätt att gå in i lägenheten fastän ingen var hemma. Han underkastade sig ansvar beträffande kontanterna för stöld och i övrigt för egenmäktigt förfarande.

Kalmar tingsrätt (1997-12-18, rådmannen Steffan Florby samt nämndemännen Kerstin Arvidsson, Gertrud Engkvist och Bernt Karlsson) dömde T.K. för bl.a. grov stöld och anförde härvid i domskälen följande.

Det är genom P.K:s uppgifter, till vilka tilltro sättes, i förening med annan utredning styrkt att T.K. stulit den av åklagaren angivna egendomen. P.K. som jämte K.K. har hyreskontrakt på lägenheten och som bor där tillsammans med en dotter, har uppgivit att T.K. inte hade rätt att ta sig in i lägenheten utan lov. Anledning saknas att ifrågasätta denna uppgift. T.K. har alltså förövat stölden efter det att han olovligen berett sig tillträde till lägenheten. T.K. har enligt vad som framkommit tidigare förövat inbrott i lägenheten via balkongen. Såväl P.K. som K.K. har berättat att de omedelbart efter det att de upptäckt stölden kunde konstatera att färska brytmärken fanns på balkongdörren och att dörren då var svårare att stänga och öppna än tidigare. Åklagaren har åberopat att T.K. enligt förundersökningsprotokollet vid polisförhör den 5 september 1997 erkände att han tagit sig in via balkongen. Vid angivna förhållanden kan hållas för visst att T.K. berett sig tillträde till lägenheten i enlighet med åklagarens påstående. T.K. har alltså gjort sig skyldig till åtalad gärning. Denna är att bedöma på sätt åklagaren påstått.

T.K. överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle bedöma gärningen som stöld.

Åklagaren bestred ändring.

Göta hovrätt (1998-04-15, hovrättsråden Carl Wilhelm Nisser och Jan Ström, t.f. hovrättsassessorn Anna Håkansson, referent, samt nämndemannen Gunnar Nilsson) ändrade överklagade domen bl.a. på det sättet att ifrågavarande gärning bedömdes enligt 8 kap. 1 § brottsbalken som stöld med följande domskäl.

Lika med tingsrätten finner hovrätten visat att T.K. olovligen berett sig tillträde till lägenheten genom att bryta upp balkongdörren och i lägenheten tillgripit CD-skivor, en bag och 300 kr i kontanter. Enligt P.K. har det tillgripna funnits i T.K:s systers rum. Pengarna låg på en byrå där.

Vid bedömandet av om ett stöldbrott är grovt skall enligt 8 kap. 4 § 2 st. brottsbalken särskilt beaktas bl.a. om tillgreppet skett efter intrång i bostad. Denna strängare bedömning av sådana tillgrepp betingas av hänsynen till den kränkning av den boendes integritet som gärningen innebär. Stor vikt skall sålunda fästas vid den grad av integritetskränkning som brottet inneburit (prop. 1987/88:14 s. 8). Även tillgrepp i fritidshus anses vanligen som grov stöld. Hotellrum, båtar och husvagnar faller däremot normalt utanför tillämpningsområdet (prop. s. 9).

Av vad som nu sagts följer emellertid inte att varje tillgrepp i en bostad skall bedömas som grov stöld. Även övriga omständigheter vid brottet måste beaktas. I NJA 1982 s. 102 har sålunda Högsta domstolen som vanlig stöld bedömt ett tillgrepp där gärningsmannen efter att ha krossat en ruta tillgripit en flaska punsch. Högsta domstolen har därvid fäst avseende vid att det varit fråga om en ren impulshandling, att inga tecken tytt på att gärningsmannen sökt igenom lägenheten eller över huvud taget uppehållit sig där mer än en kort stund. Detta rättsfall har enligt lagstiftaren aktualitet även efter lagändringen 1988 (prop. s. 10). I ett liknande fall (RH 1988:67) beaktade hovrätten som skäl för att bedöma gärningen som en vanlig stöld - förutom att det var fråga om en impulshandling och att tillgreppet avsåg ca 20 cl starksprit - att gärningsmannen var bekant med lägenhetsinnehavaren.

I detta fall har T.K. tagit sig in i lägenheten genom att bryta upp balkongdörren. Gärningen framstår också som planerad. Han har emellertid utfört tillgreppet i sitt föräldrahem, där han också själv tidigare hade bott. Integritetskränkningen måste därmed anses betydligt mindre allvarlig än som normalt är fallet vid tillgrepp i bostäder. Inget tyder på att T.K. sökt igenom lägenheten. Bortsett från balkongdörren har han inte gjort sig skyldig till någon åverkan, och tillgreppet har inte avsett större värden. En samlad bedömning av vad sålunda förekommit leder till att gärningen bör betecknas som stöld. Brottet har emellertid ändå ett inte obetydligt straffvärde.

Nämndemannen Jan Bengtsson var skiljaktig och anförde att det inte fanns skäl att bedöma gärningen på annat sätt än som grov stöld.

Målnummer B 78/98