RH 1998:38
Samma häktningsbeslut av tingsrätt i där anhängigt mål har ansetts inte kunna överprövas av hovrätt mer än en gång.
Stockholms tingsrätt (1998-05-29, rådmannen Bengt Siversen samt nämndemännen Agneta Selling Åström, Britt-Marie Hermanson och Hans Panes) beslutade efter avslutad huvudförhandling att R.S. skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning samt att hon skulle kvarbli i häkte.
Sedan R.S. överklagat häktningsbeslutet lämnade Svea hovrätt (1998-06-03, hovrättslagmannen Lars Eklycke samt hovrättsråden Håkan Envall och Barbro Röst-Andreasson) överklagandet utan bifall.
R.S. överklagade därefter på nytt tingsrättens beslut av den 29 maj 1998 och yrkade att omedelbart bli försatt på fri fot.
Svea hovrätt (1998-06-12, hovrättsråden Christine Möller, referent, och Ragnar Lindgren samt tf. hovrättsassessorn Thomas Johansson) avvisade överklagandet och anförde:
R.S. har i sitt överklagande hänvisat till sitt tidigare överklagande ingivet till hovrättens nionde avdelning samt till ett intyg från hennes make, vilket intyg för övrigt också inkom till hovrätten i samband med det förra överklagandet, men först efter att beslutet meddelats.
Frågan gäller om hovrätten ånyo skall pröva häktningsbeslutet av den 29 maj 1998 eller om det aktuella överklagandet istället skall avvisas och parten hänvisas till att begära omprövning av beslutet i tingsrätten.
Beslut om häktning skiljer sig från andra beslut på det sättet att det i rättegångsbalken införts möjlighet till omprövning av beslutet inom ramen för handläggningen av brottmålet. Syftet är naturligtvis att säkerställa att ingen skall förbli berövad friheten utan lagliga skäl. Av samma skäl kan den misstänkte alltid påfordra en omprövning av beslutet och detta särskilt om han anser att nya omständigheter har tillkommit efter häktningsbeslutet. Han har också möjlighet att överklaga omprövningsbeslutet och få frågan prövad i högre instans. Med hänsyn till den möjlighet som finns till omprövning av beslutet i den instans där målet handläggs finns dock ingen anledning att tillåta den misstänkte att få samma häktningsbeslut överprövat vid mer än ett tillfälle. Denna slutsats vinner även stöd av Fitgers kommentar till 52 kap. 1 § rättegångsbalken där det sägs att det förefaller klart att ett nytt överklagande inte kan tillåtas rörande en sak som har blivit föremål för en sakprövning i högre domstol (se avsnitt 52:12).
I förevarande fall är brottmålet anhängiggjort vid tingsrätten. R.S. har således möjlighet att hos tingsrätten påfordra omprövning av häktningsbeslutet. På grund härav och med beaktande av instansordningens princip kommer hovrätten fram till att hennes överklagande skall avvisas.