RH 1998:48
Ett överklagande av tingsrättens dom i tvistemål har ansetts uppenbart ogrundat och hovrätten har därför genast meddelat dom.
Stadshypotek AB yrkade i ansökan om betalningsföreläggande att J.A. och A.A. måtte förpliktas att solidariskt till Stadshypotek utge 765 937 kr jämte ränta och kostnader samt att beloppen skulle utgå med förmånsrätt ur fastigheten B. Kronofogdemyndigheten förpliktade i utslag den 14 november 1997 J.A. och A.A. att utge de yrkade beloppen och fastställde att beloppen skulle utgå med förmånsrätt ur fastigheten B. J.A. och A.A. ansökte därefter om återvinning.
I tingsrätten yrkade Stadshypotek i enlighet med ansökan om betalningsföreläggande och som grund för talan angavs en fordran enligt fem skuldebrev som var förfallna till betalning samt att pantbrev om 735 000 kr inom 735 000 kr i fastigheten B var pantförskrivna som säkerhet för lånen.
J.A. och A.A. bestred Stadshypoteks talan.
Huddinge tingsrätt (1998-02-27, lagmannen Alf Andersson), som avgjorde målet utan huvudförhandling, biföll Stadshypoteks talan. I sina skäl anförde tingsrätten följande.
J.A. och A.A. har i målet inte bestritt betalningsskyldighet utan endast invänt att de inte har möjlighet att fullgöra betalning av fordran. Vad de anfört som grund för denna betalningsoförmåga finner tingsrätten i och för sig behjärtansvärt men de angivna omständigheterna påverkar inte tingsrättens bedömning. J.A. och A.A. har inte visat - eller ens påstått - att de fullgjort sina förpliktelser enligt skuldebreven. Räntan är avtalad genom de allmänna lånevillkoren. Stadshypoteks talan skall därför bifallas i huvudsaken. Genom den skriftliga bevisningen finner tingsrätten styrkt att J.A. och A.A. till säkerhet för fullgörandet av sina förpliktelser enligt skuldebreven, har pantsatt pantbrev i fastigheten B på sammanlagt 735 000 kr inom 735 000 kr. Stadshypoteks fordran skall därför fastställas att utgå ur fastigheten med den förmånsrätt som gäller enligt lag.
J.A. och A.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla Stadshypoteks talan vid tingsrätten. De anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. De bestrider Stadshypoteks talan därför att de anser att räntekostnaderna under rådande förhållanden varit för höga. Under årens lopp har stora nedskärningar gjorts, bland annat har stödet till barnfamiljerna skurits ned högst väsentligt. De kom därtill att drabbas av arbetslöshet och därigenom minskade deras inkomster. Hade Stadshypotek varit lite tillmötesgående och sänkt räntan, vilket var deras önskemål, skulle de inte ha hamnat i den nu aktuella situationen. Då skulle de haft en utgift på ca 4 000 kr per månad brutto i stället för de 8 000-10 000 kr som nu blev fallet. Stadshypotek borde ha insett att de inte skulle gå iland med denna uppgift. Med dagens räntor skulle Stadshypotek med lätthet få tillbaka de räntor som de samlat på sig på grund av bristande betalningsförmåga. Om allt skulle gå dem emot yrkar de att få hjälp av banken till insatsen för en acceptabel bostad. Skulle de få denna hjälp anser de sig kompenserade till viss del för bankens ovilja att ompröva räntan till dagens nivå.
Svea hovrätt (1998-04-28, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Roland Halvorsen och tf. hovrättsassessorn Erik Högdahl, referent) fastställde tingsrättens dom. I domskälen anförde hovrätten följande.
Hovrätten finner att det är uppenbart att överklagandet är ogrundat. Med stöd av 50 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken meddelar hovrätten genast dom i målet.