RH 1998:50

H.B. bedrev tidigare handel med orientaliska mattor under firma Natalie Mattor. Natten mellan den 8 och 9 november 1992 krossades fönsterrutan i entrédörren till H.B:s affärslokal på Stockholmsvägen 5 i Mariestad. Efter anmälan om inbrott anlände polis till platsen. H.B. hade vid den aktuella tidpunkten en gällande affärsförsäkring tecknad hos Länsförsäkringar Skaraborg - Skaraborgs läns Försäkringsbolag (nedan bolaget). Försäkringen innefattade bland annat inbrottsförsäkring och glasförsäkring.

H.B. yrkade att tingsrätten skulle förplikta bolaget att till honom utge 111 203 kr jämte ränta. Kapitalbeloppet avsåg försäkringsersättning enligt följande specifikation:

1. 35 st stulna mattor 106 535 kr

2. Stulen kontantkassa 6 740 kr

(enligt försäkringsavtal max 20% av basbelopp 1992)

3. Röjningskostnad 3 000 kr

4. Krossad glasruta 1 668 kr

5. Avgår självrisk 20% av basbelopp -6 740 kr

Summa 111 203 kr

Bolaget bestred käromålet men vitsordade såväl kapital- som ränteyrkandet som skäliga i och för sig under förutsättning att tingsrätten skulle finna att ett försäkringsfall av yrkad omfattning förelåg.

H.B. anförde följande till stöd för sin talan.

Vid inbrottet i hans affär stals minst 59 mattor och en kontantkassa om 22 900 kr. Han blev själv varse inbrottet, när han anlände till affärslokalen på morgonen den 9 november 1992. Han anmälde först 57 mattor som stulna. Efter inventering justerades uppgiften till 54 mattor. Bolaget underrättades om detta i en skrift av den 25 november 1992. Justeringen föranleddes dels av att en matta av misstag upptagits på två ställen i den förteckning över de stulna mattorna som han undertecknat den 13 november 1992, dels av att han upptäckt att tre upptagna mattor inte var stulna. Kontantkassan, ett kassaskrin som hade stått på ett bord i lokalens kontor, var också stulen. Han kan dock inte begära full ersättning för förlusten av kassan, då denna förvarats i strid med försäkringsavtalet. Han hade egentligen tänkt hämta kassaskrinet före inbrottet, men hade blivit förhindrad att göra detta av personliga skäl. En person, B.L. har av Mariestads tingsrätt dömts till fängelse i tio månader för bland annat stölden i hans affär. B.L. har dock endast dömts för stöld av 24 mattor till ett värde av 50 000 kr. Målet har prövats av Göta hovrätt, som fastställt tingsrättens dom. Hovrättens dom har vunnit laga kraft. Det faktum att B.L. dömts för inbrottsstölden är tillräckligt för att styrka att det föreligger ett försäkringsfall. De omständigheter som ligger till grund för domstolarnas domar och de uppgifter som för övrigt är kända i detta mål talar entydigt för att det varit ett inbrott. Vad beträffar skadans omfattning saknar han i dag 35 mattor, vilka samtliga stulits vid inbrottet. 24 mattor har återlämnats till honom genom polisens försorg. Detta innebär att minst 59 mattor stals vid inbrottet. Det kan framstå som märkligt att han lämnat olika uppgifter om antalet stulna mattor vid olika tillfällen. Han var dock på grund av inbrottet skärrad och nervös vid den första inventeringen. Beräkningen av avtalet stulna mattor försvårades också av att kunderna hade möjlighet att lämna in redan köpta mattor till butiken för utbyte mot andra. Därmed blandades redan sålda mattor med dem som fanns till salu. Polisen har också hittat mattor som inte funnits med på den ursprungliga inventeringslistan. Förklaringen till detta är att fler mattor än de som först anmälts som stulna visat sig vara försvunna. En förteckning över de stulna mattorna har ingetts i målet och det är också möjligt att påvisa inköpen av samtliga nu aktuella mattor. De mattor som anmälts försvunna har levererats till honom av F.M. Han har innehaft mattorna såsom kommissionär. Vid stölden fanns det mattor i lokalen med inköpspris varierande från 400 kr till 22 000 kr. Om han hade önskat "lura" försäkringsbolaget hade det varit mest logiskt att anmäla de dyrbara mattorna som stulna. Ett mycket litet antal mattor hade då medfört samma skada som nu görs gällande. Sammanfattningsvis är det klart mera antagligt att minst 59 mattor stulits än att så inte är fallet. Följaktligen föreligger ett försäkringsfall av den omfattning som görs gällande.

Bolaget anförde följande till stöd för sitt bestridande.

H.B:s skadeanmälan inkom till bolaget den 20 november 1992. Bolaget hävdar emellertid att det inte föreligger något försäkringsfall. Det har inte ägt rum någon inbrottsstöld i H.B:s affärslokal den 9 november 1992 och följaktligen har varken 59 mattor eller en kontantkassa om 22 900 kr stulits. Bakgrunden till att bolaget anser att H.B:s version av händelseförloppet inte är riktig är följande. Den 9 november 1992 kl 02.45 har en polispatrull bestående av polisassistenterna K.B. och F.J. kört runt fastigheten på Stockholmsvägen 5 och också varit inne på gården bakom huset. Vid besöket på denna adress fann man inte några tecken på att ett inbrott ägt rum. Senare samma natt har vittnet S.G. iakttagit en bil med släpkärra på vilken det fanns mattor. Han gjorde iakttagelsen på Madlyckevägen omkring kl 03.15. Det släp som S.G. har iakttagit kan sannolikt sättas i samband med borttransport av mattor från Natalie Mattors lokaler. Enligt S.G. var släpet lastat med mattor till i höjd med sidolämmarna. Vid kontroll av släpets sidolämmar har deras höjd uppmätts till 22 cm. Dragfordonet och släpet som S.G. iakttog har sedermera återfunnits. Dessa hade tillgripits före händelsen. De tidsuppgifter som framkommit i målet talar emot H.B. Den iakttagna bilen stals någon gång mellan den 5 november 1992 kl 22.30 och den 6 november 1992 kl 06.30 samt släpvagnen någon gång mellan den 8 november 1992 kl 22.00 och den 9 november 1992 kl 07.00. Den påstådda stölden av mattorna skulle ha inträffat någon gång mellan kl 02.45 den aktuella natten, då polispatrullen inte noterade något anmärkningsvärt i affärslokalens närhet, och kl 03.15, då S.G. gjorde sin iakttagelse av bilen med släpkärran. Även om dessa tidsangivelser inte är helt exakta, kvarstår det faktum att den omfattande stölden skulle ha utförts under en tidsrymd av omkring 20 minuter. Det framstår som orimligt. Vad T.O. och K.Ö. har uppgett till polisen talar också emot H.B:s version av händelseförloppet. T.O. anställd hos Swedex Import med lokaler i samma byggnad som Natalie Mattor, har uppgett att han lämnade sin arbetsplats omkring kl 22.00 på kvällen den 8 november 1992. Under den tid han var där har han varken hört eller noterat något anmärkningsvärt. K.Ö. enda hyresgästen i fastigheten på Stockholmsvägen 5, har omkring kl 23.00 under den aktuella kvällen hört en smäll från framsidan av huset, d.v.s. från sidan mot Stockholmsvägen. Hon har därefter hört någon gå i trappuppgången, som har entrédörr från gårdssidan, samt en bil starta ute på gården för att sedan lämna platsen. Hon har efter ytterligare 5-10 minuter ånyo hört någon gå i trappuppgången och en bil stå på gården med motorn igång. Vidare tillkommer de märkliga förhållandena på den påstådda brottsplatsen. Den fönsterruta som fanns i affärslokalens entrédörr mätte 62 x 86 cm. Avståndet från översta trappsteget till fönstrets nederkant var 98 cm. Det översta trappsteget var 6 cm brett. Avståndet från fönstrets nederkant till näst översta trappsteget var 120 cm. Polispatrullen som anlände till lokalen efter anmälan om inbrott konstaterade att det på tre av fönstrets kanter (den upptill samt de vid sidorna) fanns kvarvarande utstickande glasbitar. Det fanns rikligt med glasbitar både inne i och utanför affärslokalen. Det återfanns ändock inte några som helst spår efter några hudfragment och blodfläckar eller klädes- och mattfibrer. Kriminalinspektören B.A. har sökt efter avtryck på entrédörrens insida men inte funnit några. Det glas som påträffats vid insidan av dörren har sålunda saknat avtryck efter skor. Det framstår som märkligt att någon har kunnat plocka ut omkring 70 mattor, d.v.s. de 59 mattor som påstås vara stulna jämte ett tiotal mattor, som anträffades utanför entrédörren, utan att lämna några spår. Det är också märkligt att detta stora antal mattor kan ha förts ut från lokalen utan att någon har lagt märke till detta. Sammantaget framstår det som praktiskt omöjligt att föra ut så många mattor ur en lokal, som är svår att ta sig in i och ut ur, på kortare tid än 20 minuter och obemärkt. H.B. har även gjort gällande att han blivit bestulen på kontanter till ett belopp om 22 900 kr. Enligt vad H.B. uppgett till bolaget utgjorde detta belopp dagskassorna för den 7 och den 8 november 1992. Det är dock osannolikt att H.B. förvarat den summan pengar i lokalen. En utredning som bolaget utfört beträffande den försäljning som ägt rum under de två dagarna visar att försäljningen i själva verket uppgått till 13 500 kr. H.B:s uppgifter beträffande dagskassan är sålunda inte heller riktiga. Det är dessutom, för det fall en tjuv besökt platsen, anmärkningsvärt och mindre sannolikt att denne, då han påträffat kontanter av denna storleksordning, ändock ombesörjt ett tillgrepp av minst 59 mattor på det sätt som gjorts gällande av H.B. Det är i och för sig riktigt att B.L. dömts för stöld av 24 mattor samt en del andra brott, däribland narkotikabrott. B.L. har förnekat stöld ur lokalen och skulle i egenskap av narkotikamissbrukare knappast ha intresserat sig mera för mattorna än för kontanterna. Noteras kan också att B.L. inte åtalades för stöld av kontantkassan. Faktum är att det finns utrymme för flera händelseförlopp under den aktuella natten. Exempelvis kan godset ha förts ut ur lokalen genom en bakdörr. Då inga skador på en sådan har konstaterats, måste gärningsmannen eller gärningsmännen ha haft tillgång till nycklar. Detta tyder på att stölden har ägt rum med H.B:s goda minne. Att affärsverksamheten sedan upphörde i mars 1993 talar för att H.B. hade ekonomiska bekymmer vid tidpunkten för det påstådda inbrottet. Det finns dock i dagsläget inte några konkreta belägg för att H.B. haft något samröre med B.L. eller någon annan gärningsman. Vidare framstår differensen mellan polisens beslagsprotokoll och de uppgifter, som H.B. lämnat till bolaget angående antalet stulna mattor, som märklig. Vid en jämförelse med H.B:s inventeringslista har 10 beslagtagna mattor markerats av bolaget som inte medtagna i förteckningen. Dessa oklarheter föranleder alltjämt att omfattningen av ett eventuellt försäkringsfall inte går att fastställa.

Sammanfattningsvis gör bolaget gällande att det inte föreligger något försäkringsfall. Bolaget hävdar att bortförandet av mattorna ur lokalen har skett med H.B:s goda minne. Motivet för H.B:s oriktiga stöldanmälan är att mattförsäljningen inte varit lönsam. De spår av inbrott som iakttagits har åstadkommits för skens skull. Under alla förhållanden kan inte mattor till det stora antal som påstås ha bortförts på det sätt som H.B. gjort gällande. Bolaget vitsordar dock att H.B. innehaft de mattor för vilka han yrkar ersättning. Vidare talar de inkorrekta handlingar som H.B. tillsänt bolaget angående den aktuella förlustens storlek samt en tidigare anmäld påstådd stöld i Boda Bygdegård den 22-23 augusti 1992 emot tilltron till hans påståenden i målet. Bolaget har avböjt att utge ersättning för den sistnämnda händelsen, sedan en utredning visat att det inte fanns några tecken på att en stöld ägt rum.

H.B. har genmält.

De omständigheter, som enligt bolaget skulle tala för att en inbrottsstöld inte skulle ha ägt rum, kan även tolkas på motsatt sätt. Den polispatrull, som först anlände till affärslokalen efter anmälan om inbrott, konstaterade att det fanns krossat glas såväl inne i butiken som utanför. Polismännen hittade tio ihopsurrade mattor och en jacka på platsen. I jackan återfanns en legitimationshandling tillhörande B.L. Dennes fingeravtryck har också funnits på en glasbit inne i lokalen. S.G. har iakttagit en släpvagn med vit plasthuv. Släpvagnen var fylld med mattor. Hans son, T.G, har uppgett till polisen att han omkring kl 03.10-03.15 den aktuella natten iakttagit en grön Volvo personbil med tillkopplat släp vid korsningen Norra vägen - Madlyckevägen. Bilen hade hög fart och fördes till vänster in på återvändsgatan Gamla Annedalsgatan. Efter omkring fyra-fem minuter kom bilen med släpet ut från gatan i hög fart. Den fortsatte på Madlyckevägen mot Stockholmsvägen. T.G. kunde dock inte se hur många personer som satt i bilen eller vad som var lastat på släpet. De flesta mattorna som stulits har tidigare legat i högar på golvet innanför entrédörren. Dessa mattor var huvudsakligen av billigare slag och i ett format av cirka 1 m x 1,5 m. Många mattor var således tunna och små och därmed lätta att rulla ihop. Detta har underlättat bortförandet av mattor från lokalen. Polisen hittade senare 22 mattor jämte verktyg och ett släp i ett uthus vid det gamla ridhuset i Muggebo.

Det återfunna släpet var dock inte det som iakttagits av S. och T.G. Det senare släpet fann polisen en bit längre bort. Polisen hittade även två mattor på en parkeringsplats intill tingsrätten. Det är i och för sig riktigt att B.L. sedan dömdes till ansvar för inbrottsstölden, trots att han förnekade gärningen. B.L. hade dock strax innan varit på en stöldturné, varvid bland annat den i målet aktuella gröna Volvon och två släp tillgripits. Detta i kombination med att B.L. tidigare gjort sig skyldig till inbrottsstölder talar för att brottmålsdomarna är riktiga. Att domstolarna utgått från att det varit flera inblandade ändrar inte denna bedömning. Den omständigheten att B.L. inte åtalats för stöld utöver 24 mattor saknar också betydelse i målet. I ett brottmål gäller andra krav och bevisregler, vilket medfört att åklagaren gjort den bedömningen att endast en del av det försvunna godset kan styrkas som stulet av B.L. Äkta orientaliska mattor till ett värde av cirka 160 000 kr torde dock vara av allra största intresse för en tjuv, då dessa vid en försäljning skulle kunna inbringa en större mängd kontanter. Att en tjuv som hittar 22 900 kr i kontanter vid ett inbrott inte skulle nöja sig med dessa pengar, när avsikten varit att stjäla mattor, är självklart. H.B. krävde inledningsvis B.L. på skadestånd, men återkallade sitt anspråk inför brottmålsprocessen. Det fanns två orsaker till återkallelsen. För det första insåg han att B.L. saknade ekonomiska tillgångar. För det andra hade bolaget deklarerat att det oavsett utgången i processen inte skulle utge någon försäkringsersättning. Bolaget hävdar att inbrottet måste ha skett under en tidsrymd av cirka 20 minuter. Den uppgiften behöver dock inte vara korrekt. Under utredningens gång har det framkommit uppgifter om att glasrutan i dörren krossats redan omkring kl 24.00. K.Ö. har uppgett att hon kl 23.30 den aktuella kvällen hört en smäll från framsidan av fastigheten. Dessa uppgifter kan tyda på att inbrottet inletts redan då. Polispatrullen, som patrullerat vid fastigheten kl 02.45, kan ha undgått att upptäcka det trasiga fönstret. Bolaget har också gjort gällande att den omständigheten att man inte funnit några mattrester på glaset i dörren skulle indikera att några mattor inte lastats ut genom fönstret. Enligt uppgifter som framkommit i brottmålet har dock polisen, när de anlänt till platsen omkring kl 03.37, slängt in tio mattor genom fönstret till lokalen. En plastskiva har också limmats fast av en ABAB-vakt, som varit på platsen. Detta medför att man inte med säkerhet kan säga att mattrester saknades på glaset direkt efter inbrottet. I fråga om kontantkassans storlek har det i målet redovisats kvitton för försäljning av mattor under tiden mellan den 1 november 1992 och den 8 november 1992 till ett belopp om 43 000 kr. Det är därför realistiskt att kontantkassan natten mellan den 8 och den 9 november innehöll 22 900 kr. Vidare är det möjligt att spekulera över olika händelseförlopp avseende stöldens genomförande, men ett försäkringsfall föreligger ändock. Att han i egenskap av försäkringstagare inte exakt kan redogöra för vad som inträffat vid inbrottet saknar betydelse. De kända uppgifterna om händelseförloppet har framkommit i brottmålet beträffande B.L. och dessa uppgifter är klart mera omfattande än de som är kända i normala försäkringsfall. Åklagaren har i brottmålet gjort gällande att flera personer varit delaktiga i inbrottet och att det skett genom att gärningsmännen tagit sig in genom den sönderslagna glasrutan. Eftersom det krävs att man har tillgång till nyckel för att ta sig in eller ut genom affärslokalens två dörrar, så förutsätter han att de stulna mattorna förts ut genom den trasiga glasrutan i entrédörren. Mattorna har sedan på ett eller annat sätt forslats bort från affärslokalen. Vittnenas iakttagelse av en bil med släpkärra vid den aktuella tidpunkten och platsen tyder på att i vart fall vissa av mattorna fraktats bort med denna bil och släpkärra. Mattor har hittats på tingsrättens parkering belägen på andra sidan Stockholmsvägen, vilket tyder på att mattor antingen har burits iväg eller fraktats med en bil, som varit stående på denna parkering. T.G:s iakttagelse tyder på att vissa mattor kan ha lastats av även vid Gamla Annedalsgatan. Bolaget har hävdat att inbrottsstölden skett med hans "goda minne". Han förnekar bestämt varje samröre med B.L. Åklagaren och domstolarna har inte heller ansett att så varit fallet, eftersom B.L. ensam både åtalats och dömts för inbrottet. Bolaget har också hävdat att det funnits ekonomiska motiv för att arrangera ett försäkringsfall. Det är i och för sig riktigt att rörelsen totalt sett inte varit lönsam. Perioden oktober 1992 - mars 1993 har emellertid varit den mest lönsamma perioden för rörelsen och under denna period har större delen av rörelsens intäkter uppkommit. Rörelsen startade i oktober 1991 och var vid tillfället för det första inbrottet, det i Boda Bygdegård i augusti 1992, under upparbetning. Efter det andra och nu aktuella inbrottet drevs rörelsen vidare till mars 1993. Rörelsens omkostnader och de ekonomiska konsekvenserna av de två inbrotten föranledde hans beslut att upphöra med rörelsen. Efter några månaders arbetslöshet startade han dock en ny mattrörelse i Moholm, Hoshangs Mattor, numera namnändrat till Orientmattor. Denna rörelse är ännu verksam. Den yrkade försäkringsersättningen kommer inte heller att medföra någon ekonomisk vinning för honom, då ersättningen kommer att vidarebefordras till mattleverantören. Anledningen till differensen mellan polisens beslagsprotokoll och hans uppgifter om stöldens omfattning är den följande. Han ingav några dagar efter inbrottet och efter företagen inventering en maskinskriven lista till polisen och bolaget. Listan upprättades, på grundval av hans uppgifter, av hans svärson H.K. Uppgifterna rörande vilka mattor som stulits hämtades från en förd förteckning över alla levererade mattor. I förteckningen markerade han löpande bland annat vilka mattor som såldes. Han erhöll ursprungligen inte någon kopia av den maskinskrivna listan och eftersom han tidigare överlämnat listans underlag till svärsonen hade han ingen förteckning över de mattor som saknades. Han upprättade därför en ny lista för hand. Innehållet i listan tog han från den ovan nämnda förteckningen. I den handskrivna listan upptogs 58 mattor som stulna. Även den maskinskrivna listan innehöll ursprungligen 58 mattor, men denna har vid något senare tillfälle ändrats till att avse 57 mattor och den lista bolaget ingett är denna justerade lista. Den 25 november 1992 ingav han en justering till bolaget, varav framgår att fyra av de upptagna mattorna upptagits felaktigt. Den 30 november 1992 lämnade polisen över de mattor som upptagits i beslagsprotokollet. Av de mattor som hittats av polisen finns endast 19 upptagna i de listor som han ingett till polisen och bolaget. I den handskrivna listan är dessa 19 mattor markerade med ett x. Fem mattor som han inte har anmält försvunna har därmed återfunnits av polisen. I beslagsprotokollet är dessa fem mattor markerade med nummer 4, 9, 16, 20 och 21. Bolaget har markerat att tio av de mattor som antecknats i beslagsprotokollet inte kan återfinnas i den maskinskrivna och den handskrivna listan. Fem av dessa mattor kan dock återfinnas i listorna medan fem saknas enligt ovan. De mattor som kan återfinnas är markerade med följande nummer i beslagsprotokollet, respektive de ingivna tio listorna: 2/41, 14/57, 15/23, 18/38 och 22/51. Namn och angiven storlek stämmer inte överens i alla av dessa fall och det beror på att mattorna ibland har två namn och att endast ett av dessa har angetts i listorna, respektive beslagsprotokollet. De markeringar som gjorts på mattorna angående namn och storlek har han upprättat själv och han har tidigare vid något tillfälle upptäckt att markeringarna inte varit helt korrekta. Sammantaget har i vart fall 59 mattor försvunnit. Han har återfått 24 mattor och 35 mattor saknas fortfarande. Dessa 35 mattor är upptagna i både den handskrivna och den maskinskrivna listan, i den handskrivna utgörs de av de mattor som inte är markerade med ett x. De omständigheter som anförts ovan är tillräckliga för att bestämma skadans omfattning. Han har inte tagit slutgiltig ställning till om han skall låta sig nöja med bolagets beslut att inte utge någon försäkringsersättning för stölden i Boda Bygdegård den 22-23 augusti 1992. Han har beviljats rättshjälp för att föra talan i denna sak.

H.B. hördes under sanningsförsäkran. Han bekräftade riktigheten av de uppgifter han lämnat i sin sakframställning och uppgav härutöver bland annat följande. Han har med hjälp av bland andra T.H. och sin son A.B. efter inbrottet gjort en omsorgsfull inventering och därvid kommit fram till att det alltjämt saknas 35 mattor. När han lämnade affärslokalen den 8 november lämnade han kvar kontantkassan, eftersom han skulle besöka sin dotter och sedan påföljande dag åka till Göteborg för att betala mattor. Han räknade kassan, som innehöll 23 000 kr. Han gav sin hustru 100 kr, varför kassan vid tillgreppet innehöll 22 900 kr.

Vittnesförhör har hållits på H.B:s begäran med tre personer och på bolagets begäran med bl.a. utredningsinspektören B.W. S.G. kriminalinspektören B.A. och polisassistenten K.B.

B.A. har uppgett bland annat följande. Han utförde undersökning på platsen den 9 november 1992. Rutan i entrédörren var krossad och det låg glasbitar i lokalen innanför dörren. På en glasbit anträffades ett fingeravtryck, men det fanns inga fotavtryck på glasbitarna. De glasbitar som funnits på trappan utanför lokalen hade städats undan. Han hämtade dessa. Inte heller på dessa fanns några fotavtryck. Det fanns inga blodspår eller spår av mattor på de glasskärvor som satt kvar i dörren. När han kom dit låg det mattor innanför dörren. Det var ingen större oordning i lokalen.

K.B. har uppgett bland annat följande. Han tjänstgjorde tillsammans med en kollega och körde vid 03-tiden den 9 november 1992 in på gården till fastigheten Stockholmsvägen 5. Han observerade inget anmärkningsvärt. Det låg då ingen jacka på marken. Vid detta tillfälle passerade han inte entrén till mattaffären. Strax efter kl 03.30 samma natt blev han och kollegan kallade till platsen. Ett tidningsbud hade observerat att en ruta var sönderslagen och att det låg mattor utanför affären. Det fanns glasbitar innanför dörren och på trappan på utsidan. På glasbitarna, som satt kvar i dörren, fanns inga tecken efter blod eller ludd. Utanför lokalen låg ett tiotal mattor, som han och kollegan kastade in genom hålet i glasrutan. När han gjorde det, klev han på de glasskärvor som låg på trappan. På baksidan av fastigheten anträffades en jacka, som innehöll en plånbok. Han och kollegan var på platsen i två till tre minuter. Vid 02.30-tiden samma natt passerade han och kollegan i bil entrén till affärslokalen. Rutan var då inte sönderslagen.

Bolaget har företett foton på affärslokalen och entrédörren med den sönderslagna rutan.

Tingsrätten har hållit syn av nämnda entrédörr.

Mariestads tingsrätt (1995-12-19, rådmännen Lars Nilsson och Kurt Larsson samt tingsfiskalen Peter Broberg) biföll käromålet och anförde följande.

Enligt rättspraxis (NJA 1992 s. 113) gäller vid försäkringsfall i företagareförsäkring att försäkringstagaren skall förebringa sådana bevis att det vid en helhetsbedömning skall framstå som klart mera sannolikt att ett försäkringsfall inträffat än att så inte är förhållandet.

Det är ostridigt att glasrutan i entrédörren till affärslokalen krossades under natten mellan den 8 och den 9 november 1992 och att ett antal mattor samma natt bortfördes från lokalen. Det är också ostridigt att fingeravtryck från en person, B.L. fanns på en glasskärva, som anträffades inne i affärslokalen, och att en jacka, som innehöll B.L:s identitetshandlingar, påträffades på gården till den byggnad i vilken affärslokalen var belägen. På grund av dessa omständigheter har B.L. av tingsrätten och Göta hovrätt enhälligt dömts för stöld av de mattor som senare anträffats. Hovrättens dom har vunnit laga kraft. Det är vidare utrett att en bil med tillkopplad släpvagn lastad med mattor iakttogs i Mariestad under den aktuella natten. Någon omständighet som direkt tyder på att H.B. skulle ha anlitat B.L. eller annan person för att arrangera ett inbrott har inte framkommit. Bolaget har vid sin bedömning av att försäkringsfall inte föreligger främst grundat detta på att den tidsrymd, som stått gärningsmannen eller gärningsmännen till förfogande, varit för kort och på att det måste ha varit förenat med stora svårigheter att ta sig in och ut genom den sönderslagna rutan utan att lämna några spår efter sig. Genom vittnesförhöret med Kjell B. delvis sammanställt med B.A:s vittnesmål, har emellertid framkommit att tidsrymden inte varit så kort som bolaget antagit, och att det är möjligt att föra ut mattor genom den sönderslagna rutan och att kliva på glassplittret utan att detta efterlämnar några spår. Även om det såsom bolaget gjort gällande torde vara förenat med vissa svårigheter att komma in genom den sönderslagna rutan, talar dock de tidigare anförda omständigheterna med sådan styrka för att det skett en inbrottsstöld att H.B. får anses ha fullgjort sin bevisskyldighet för att ett försäkringsfall föreligger. - Det är ostridigt att H.B. innehaft de mattor för vilka han yrkat ersättning i målet. H.B. har under sanningsförsäkran uppgett hur och med vilken noggrannhet han gjort inventering för att utröna vilka mattor som stulits. Hans uppgifter härvidlag vinner stöd av vad hans vittnen uppgett. Tingsrätten anser således att H.B:s uppgifter förtjänar tilltro och att det genom dessa är styrkt att han frånstulits de mattor och de pengar för vilka han i målet yrkat ersättning av bolaget. Vid denna bedömning föreligger inte tvist om yrkade belopp och ränta och inte heller om att H.B. är berättigad till ersättning för jämväl röjningskostnad och krossad glasruta. Käromålet bör alltså bifallas.

Bolaget överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla käromålet.

H.B. bestred ändring.

Göta hovrätt (1998-04-28, hovrättspresidenten Lars Åhlén, hovrättsråden Lars Holm och Hans Träff samt t.f. hovrättsassessorn Mats Torgils, referent) ogillade käromålet samt anförde följande.

Att en person genom en lagakraftägande brottmålsdom har dömts för inbrottsstöld av mattor från H.B:s affärslokal i Mariestad natten mellan den 8 och 9 november 1992 utgör givetvis - som H.B. gör gällande - ett starkt stöd för att ett försäkringsfall föreligger. Den omständigheten att personen i fråga har dömts mot sitt nekande kan - med beaktande av att dennes fingeravtryck funnits på en glasbit härrörande från en glasruta i butiksdörren och att dennes jacka hittats utanför butikens baksida - inte på något sätt anses förringa värdet av bevisningen. Utgångspunkten i den aktuella försäkringstvisten är således att H.B. förebringat bevisning av sådan styrka som normalt sett skulle berättiga honom att utfå försäkringsersättning.

Bolaget har i hovrätten uttryckligen förklarat att man godtar att en stöld har begåtts. Vad bolaget däremot inte godtar är att stölden kan ha gått till på det sätt som H.B. har gjort gällande. Enligt bolaget är det nämligen uteslutet att mattor i den omfattning som är aktuell, 60-65 stycken, skulle ha kunnat föras bort från lokalen genom den sönderslagna rutan i dörren på så kort tid som stått till buds. Den eller de personer som förövat stölden måste därför ha fört bort mattorna genom någon av dörrarna till butikslokalen, vilket innebär att man måste ha haft tillgång till nyckel eller att någon dörr måste ha varit olåst. Det är mot den bakgrunden som bolaget bestrider att något försäkringsfall föreligger.

Den ovan angivna utgångspunkten för bevisbedömningen ger vid handen att bolaget på ett övertygande sätt måste kunna visa att stölden av mattorna inte kan ha skett så som H.B. gör gällande. I detta sammanhang bör följande omständigheter särskilt beaktas.

Genom K.B:s vittnesmål är klarlagt, att fönsterrutan i entrédörren inte var sönderslagen när han vid 02.30-tiden passerade lokalen och att det något senare, vid 02.45-03.00-tiden, inte låg någon jacka utanför baksidan till lokalen och inte heller några mattor på trottoaren vid framsidan. S.G. har omvittnat att han vid 03.15-tiden iakttagit en grön Volvo-bil med släpkärra fylld med mattor på Madlyckevägen i Mariestad. Det är ostridigt att det tar cirka fem minuter att förflytta sig med bil från affärslokalen vid Stockholmsvägen till Madlyckevägen. Vad nu sagts ger vid handen att stölden av mattorna - om tillvägagångssättet varit så som H.B. gör gällande - måste ha ägt rum någon gång mellan kl. 02.45 och 3.10, d.v.s. ha genomförts på högst 25 minuter. Bolaget har med visst fog påstått att inte ens så lång tid stått till förfogande, eftersom den eller de personer som i så fall förövat inbrottet sannolikt inte skulle ha påbörjat utförandet förrän man förvissat sig om att polisbilen för gott hade lämnat platsen.

Utredningen i målet visar att det måste ha varit förenat med stora svårigheter för en person att ta sig in i affären genom den sönderslagna rutan till entrédörren. Rutan mäter inte mer än 62 x 86 cm och stora glasbitar satt kvar i både över- och sidokanterna medan en mängd små glasbitar satt kvar i nederkanten. Därtill kommer att det från det andra trappsteget, som måste ha använts, är 120 cm upp till fönstrets nedersta kant. Om inga glasbitar funnits kvar i kanterna hade det i och för sig varit möjligt för en person att ta sig in, men med glasbitarna kvar förefaller det - även med hjälp av andra personer - att ha varit förenat med stora svårigheter att göra det. Några textilfragment har inte påträffats på några av glasbitarna som satt kvar i fönstret.

Om man likväl utgår från att någon lyckats ta sig in i lokalen genom fönstret, skulle denna person på kort tid föra ut 60-65 mattor genom öppningen och huvuddelen av dessa mattor skulle sedan lastas på släpkärran och köras bort. H.B. har hänvisat till att de mattor som stals huvudsakligen var av litet format, 1 m x 1,5 m. Av förteckningen över stulna mattor framgår emellertid att en del mattor var av betydligt större format, de största så stora som 291x215 och 210x305 cm. Att få ut de största mattorna kan troligen inte en person ha klarat utan det förutsätter att minst två personer tagit sig in i lokalen.

Den jacka, som tillhör den person som är bunden till platsen och dömd för inbrott, återfanns ostridigt på butikens baksida. Om mattorna förts bort från lokalen på det sätt som H.B. gör gällande, har det inte funnits någon anledning för denna person att i samband med tillgreppet uppehålla sig på baksidan. Denna omständighet ger som bolaget har framhållit - närmast vid handen att mattorna lastats på släpkärran när denna stod uppställd på baksidan av butiken. Med hänsyn till tidsperspektivet och upptäcktsrisken får det anses vara uteslutet att mattorna skulle ha burits från framsidan till baksidan. Vad nu sagts ger anledning att ifrågasätta H.B:s uppgift om att förövarna under inga förhållanden haft tillgång till nyckel och att dörrarna, som inte kunde öppnas inifrån utan nyckel, varit låsta.

Andra omständigheter som måste beaktas är att mattorna inte har utgjort särskilt stöldbegärlig egendom och att H.B:s förklaring till att kontantkassan lämnades kvar i butiken förefaller egendomlig.

Hovrätten finner vid en samlad bedömning att bolaget har förebragt en så stark bevisning att det inte framstår som troligt att mattorna har kunnat föras bort från butiken på det sätt som H.B. har påstått. Mot bolagets bestridande har H.B. således inte förmått visa att det är klart mera sannolikt att ett försäkringsfall inträffat än att så inte är fallet. Hans talan om att utfå försäkringsersättning av bolaget kan därför inte vinna bifall.

Målnummer T 39/96