RH 1998:59

A.B. och P.B. ansökte hos tingsrätten om tillstånd att adoptera F.R.

Stockholms tingsrätt (1997-07-08, tingsnotarien Marie Skoglund) lämnade ansökan utan bifall. I tingsrättens protokoll antecknades följande.

A.B. och P.B. gifte sig år 1992 och båda är från Bangladesh men A.B. är numera svensk medborgare.

F.R. född den 21 maj 1987 och medborgare i Bangladesh, är dotter till W.R. och T.S. P.B. och T.S. är systrar och F. är således systerdotter till sökanden P.B. F. är bosatt i Bangladesh tillsammans med sina föräldrar och en fem år yngre bror. Fadern är affärsman och modern är hemmafru.

A.B. och P.B. har anfört följande. Motivet till adoptionen är makarnas ofrivilliga barnlöshet och starka längtan efter barn. Under F:s två första levnadsår var P.B. som en extramamma för F. P.B. och F. har alltsedan dess ett mor och dotterförhållande till varandra. A.B. har en mycket fin kontakt med F. och tycker mycket om henne. Makarna har hela tiden kontakt med F. per post och per telefon. De har även besökt F. och tagit hand om henne i Bangladesh. I och med att F. kommer till makarna B. är det för samtliga parter likställt med att hon stannar inom familjen. F. är inställd på att få komma till makarna i Sverige. F. skulle genom att få komma till Sverige leva ett bättre liv i trygghet och i ett land som respekterar de mänskliga rättigheterna samt få möjlighet till utbildning.

W.R. och T.S. har lämnat sitt samtycke till adoptionen.

Kista Stadsdelsnämnd, familjerättsbyrån, har genom socialsekreterare Christina Köhn inkommit med yttrande och därvid anfört att adoptionen synes vara till fördel för F.R.

Statens invandrarverk har inte avstyrkt ansökningen.

Under rubriken Skäl anförde tingsrätten följande i sitt beslut:

I 4 kap. 6 § 1 st föräldrabalken föreskrivs att rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

Adoptionsansökningen får antas ha till syfte att tillgodose A.B:s och P.B:s starka längtan efter att bilda en familj med barn och att uppfostra F. som sitt eget barn.

Tingsrätten prövar först om det föreligger särskild anledning till adoptionen. En sådan anledning kan vara att sökanden vill uppfostra barnet eller att genom adoptionen befästa ett personligt förhållande, normalt av väsentligen samma innehåll som mellan föräldrar och barn. Makarna B. har uppgett att de vill bilda en familj tillsammans med F. och att de vill uppfostra henne och ge henne sin kärlek. Till detta kommer att P.B. under F:s två första levnadsår levde i nära kontakt med F. Makarna B. har under tiden härefter genom besök i Bangladesh och per telefon och per brev haft kontakt med F. Enligt tingsrättens mening får det därför i vart fall anses föreligga sådan särskild anledning till adoptionen som fordras för att den skall tillåtas.

Tingsrätten prövar härefter om adoptionen skall anses vara till fördel för F. Utgångspunkten för rättens prövning är barnets bästa. Läget är vanligen det att barnets biologiska föräldrar är döda eller har svårt att ge barnet ordnade hemförhållanden, medan däremot adoptanten har utpräglade möjligheter härtill. Särskilt när barnet är underårigt måste noga tillses att adoptionen är till gagn för barnet. Det är då nödvändigt att undersöka såväl barnets som adoptanternas förhållanden. Även förhållandet till de biologiska föräldrarna är av betydelse. Skälen för adoptionen torde anses svagare när barnet och de biologiska föräldrarna lever under goda och ordnade förhållanden och möjligheterna att få en god uppväxt i sin ursprungsmiljö är tillfredsställande än om så inte är fallet. Det är i sådana fall inte heller lika påtagligt att adoptionen är till fördel för barnet, oavsett hur starka de nya familjebanden kan anses bli. Av praxis framgår att vid bedömningen bör särskild betydelse tillmätas tiden som barnet har vistats i Sverige, barnets ålder, barnets egen önskan att adoptionen skall komma till stånd samt barnets familjeförhållanden i hemlandet. I lagens förarbeten har även anförts att en allmän önskan att bereda någon en möjlighet att vistas i Sverige för att denne därigenom skall få bättre levnadsvillkor är inte i sig ett tillräckligt skäl för en adoption.

Tingsrätten ifrågasätter inte makarna B:s lämplighet som adoptanter eller deras förmåga att ge ett barn en god uppfostran. Ett bifall till ansökan medför emellertid att alla familjerättsliga band mellan F. och hennes biologiska föräldrar W.R. och T.S skärs av. F. är tio år och lever i Bangladesh tillsammans med föräldrar samt går sedan flera år tillbaka i skolan. Det har inte framkommit annat än att F:s hemförhållanden hos föräldrarna är goda och att föräldrarna synes ha praktiska och ekonomiska möjligheter att svara för hennes uppfostran. Tingsrätten anser under sådana förhållanden och med hänsyn till hennes ålder att det är en mycket kännbar förändring för F. att lämna sin familjemiljö, sina biologiska föräldrar och sitt hemland samt att hon till stor del är medveten om förändringens innebörd.

Även om F:s samtycke till adoptionen inte utgör en ovillkorlig förutsättning för bifall till ansökan skall tingsrätten enligt 4 kap. 6 § 1 st föräldrabalken vid bedömningen om det är lämpligt att adoptionen äger rum ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Makarna B. har uppgett att F. är inställd på att få komma till dem i Sverige. Utredningen från socialnämnden har företagits utan att F. har vistats hos makarna B. i Sverige och saknar därför uppgift om F:s mening i adoptionsfrågan och hur hon skulle uppleva förändringen samt hur hon skulle ha fungerat tillsammans med makarna B. i det svenska samhället.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att adoptionen inte är till sådan fördel för F. att ansökan skall bifallas.

A.B. och P.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bifalla deras adoptionsansökan.

Hovrätten inhämtade bl.a. ett yttrande från svenska ambassaden i Dhaka beträffande handlingar i ärendet som härrörde från myndigheter i Bangladesh.

Svea hovrätt (1997-12-09, hovrättsrådet Göran Rosenberg och tf. hovrättsassessorn Kristina Boudén, referent) lämnade överklagandet utan bifall.

Hovrättsrådet Karl Bergkvist var skiljaktig och biföll A.B:s och P.B:s adoptionsansökan. Han anförde därvid följande.

Samtliga formella förutsättningar för att ge tillstånd till den sökta adoptionen föreligger. Det är vidare enligt min mening uppenbart att sökandena vill uppfostra flickan F. som sitt eget barn. Häri ligger att ingenting talar för att adoptionen skulle syfta till ett kringgående av gällande utlänningslagstiftning. Den avgörande frågan blir därför om adoptionen är till fördel för barnet.

Allmänt sett menar jag att det närmast är uppenbart att den tänkta adoptionen skulle vara till fördel för F. A.B. och P.B. är väletablerade både i det svenska samhället och på arbetsmarknaden här. Det får anses vara allmänt veterligt att Bangladesh är ett mycket fattigt land och att kvinnans ställning där är svag. Sökandenas uppgift om att F:s familj har det knapert ekonomiskt tar jag för god. Så långt är "fördelsrekvisitet" uppfyllt med råge. Fråga blir då vad det skulle innebära för F. att, som tingsrätten har uttryckt saken, "lämna sin familjemiljö, sina biologiska föräldrar och sitt hemland".

Jag är inte säker på att de frågorna går att besvara med en sådan säkerhet att svaren bör tillåtas inverka på bedömningen av föreliggande adoptionsansökan. Naturligtvis skulle ett uppbrott från den invanda livsmiljön innebära en mycket stor förändring för F. Men det torde gälla för flertalet av de utländska barn som adopteras hit och med F. är det dessutom så att hon skulle komma till anförvanter som hon känner förhållandevis väl. Det lite ovanliga med denna adoption är då att F. lever tillsammans med sin biologiska familj under ordnade förhållanden. Men hennes biologiska föräldrar har förklarat att den sökta adoptionen är till fördel för flickan och i överensstämmelse med hennes egen vilja. Jag vill inte gärna sätta denna "sakkunskap" ifråga med allmänna överväganden om blodsband och om riskerna med att bryta det familjerättsliga bandet mellan F. och hennes biologiska föräldrar. Ett släktskap dem emellan skulle för övrigt bestå - mamma blir moster och tvärtom - och ingenting talar för att detta skulle innebära någon olägenhet för flickan; tvärtom borde det bli av värde för samtliga inblandade.

Jag finner på anförda skäl att de krav som ställs upp i 4 kap.föräldrabalken är uppfyllda.

Enligt 2 § andra stycket lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption, skall emellertid också beaktas om det skulle medföra avsevärd olägenhet för sökandena eller barnet att adoptionen inte blir gällande i Bangladesh. Jag kan inte finna att så skulle bli fallet.

På grund av det sagda skall adoptionsansökningen bifallas.

Hovrättsrådet Göran Rosenberg tillade i ett särskilt yttrande följande:

Frågan om ändamålet med adoptionsinstitutet ställs enligt min mening på sin spets i ett fall som det förevarande. Klart är att en adoption numera är avsedd att upplösa de familjerättsliga banden mellan barnet och dess biologiska föräldrar (jfr 4 kap. 8 § föräldrabalken). Vad som är mera oklart är hur lagstiftaren har sett på frågan vilken social roll adoptanterna skall ha gentemot barnet i förhållande till de biologiska föräldrarna. Särskilt i de fall då barnet lever tillsammans med båda sina biologiska föräldrar under betingelser som är helt normala i den ifrågavarande livsmiljön uppkommer frågan om, i den mening som avses i föräldrabalken (4 kap. 6 § första stycket), adoptionen kan anses vara "till fördel" för barnet och - i vart fall - det är "lämpligt" att adoptionen sker.

Som jag ser saken är det ofrånkomligt att, om de familjerättsliga banden mellan barnet och de biologiska föräldrarna upphör till förmån för nya sådana band mellan barnet och adoptanterna, de sociala banden mellan barnet och de biologiska föräldrarna försvagas. Det kan i och för sig vara godtagbart och är en nödvändig följd av en adoption där de biologiska föräldrarna är i livet och har haft åtminstone någon kontakt med barnet.

I ett fall av det tidigare nämnda slaget, där såväl de familjerättsliga som de sociala banden mellan barnet och de biologiska föräldrarna är intakta och normala för den ifrågavarande livsmiljön, ter det sig enligt min mening inte rimligt att lagen skulle sanktionera - genom att tillåta att de familjerättsliga banden mellan barnet och de biologiska föräldrarna skärs av - att de sociala banden mellan dem försvagas. En adoption under sådana förhållanden är enligt min mening inte lämplig. Och ett syfte att barnet - utan att relationen till de biologiska föräldrarna går förlorad - genom att växa upp hos de tilltänkta adoptanterna skall ges bättre framtidsutsikter, än uppväxt hos de biologiska föräldrarna kan ge barnet, får enligt min mening tillgodoses utan att adoption kommer till stånd. Denna situation kan tänkas föreligga särskilt vid en tilltänkt adoption här i landet av ett utländskt barn. Ett problem som uppstår i ett sådant fall, om adoption inte tillåts, är att barnet får svårigheter - med hänsyn till utlänningslagstiftningen - att flytta till Sverige. Detta problem bör dock inte få inverka på lämplighetsbedömningen i adoptionsfrågan.

Utredningen ger vid handen att förevarande fall är av den karaktär som nu har angetts. Att F. genom den tilltänkta adoptionen skulle få det materiellt bättre under sin uppväxt och ges bättre framtidsutsikter än i sitt hemland kan det knappast råda något tvivel om. Oavsett hur man ser på frågan om adoptionen skulle vara till fördel för henne anser jag emellertid, av de skäl som nyss har redovisats, att det inte är lämpligt att adoptionen äger rum. Adoptionen bör alltså inte tillåtas.

Målnummer ÖÄ 3285/97