RH 1998:63
Sedan åklagaren lagt ned ett åtal på grund av att preskription inträtt och tingsrätten med anledning därav avskrivit målet, överklagade åklagaren avskrivningsbeslutet och yrkade att målet skulle återförvisas till tingsrätten, eftersom beslutet att lägga ned åtalet hade grundats på åklagarens missbedömning av preskriptionsreglerna. Överklagandet lämnades utan bifall.
Vid huvudförhandling i tingsrätten lade åklagaren ned ett åtal mot L.L. - avseende oredlig uppbördsredovisning, alternativt vårdslös uppbördsredovisning enligt 7 §, alternativt 9 § skattebrottslagen (1971:69) i dess lydelse före den 1 juli 1996 - med hänvisning till att preskription inträtt och hemställde att målet skulle avskrivas i sin helhet. L.L. förklarade sig inte ha någon erinran mot att så skedde.
Stockholms tingsrätt (1998-04-23, rådmannen Göran Svedberg samt nämndemännen Ulla Andersson, Bo Bornehäger och Bror-Erik Drott) anförde i slutligt beslut: På grund av att åtalet nedlagts avskriver tingsrätten målet från vidare handläggning.
Åklagaren överklagade beslutet och yrkade - som talan fick uppfattas - att hovrätten med undanröjande av tingsrättens beslut skulle återförvisa målet till tingsrätten för erforderlig handläggning. Åklagaren anförde till stöd för sin talan följande. Till grund för avskrivningen låg åklagarens beslut att nedlägga åtalet på grund av preskription. Åklagarens beslut var felaktigt. Gärningen var underkastad fem års preskriptionstid och inte två års. I rättegången har sålunda förekommit ett grovt rättegångsfel som inverkat på målets utgång.
Svea hovrätt (1998-09-08, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Claes Örn och tf. hovrättsassessorn Erik Högdahl, referent) lämnade överklagandet utan bifall. I motiveringen anförde hovrätten följande.
En återkallelse av talan, dvs. i detta fall en nedläggning av åtalet, kan generellt återtas innan beslut om avskrivning har meddelats. För fall, där målet på grund av återkallelsen har avskrivits från vidare handläggning, gäller däremot som huvudregel, att parterna inte kan återta återkallelsen och få avskrivningsbeslutet undanröjt. Vissa undantag från denna regel finns emellertid, såsom då återkallelsen föranletts av omständigheter som utgör grund för resning eller innebär grovt rättegångsfel eller då det eljest föreligger alldeles speciella omständigheter som bör tillerkännas samma verkan (jfr NJA 1980 s. 635, 1990 s. 8 och 1983 s. 148).
Om åklagaren lägger ned ett åtal på den grunden att tillräckliga skäl till att den tilltalade är skyldig till brottet inte föreligger, har den tilltalade rätt till frikännande dom. Åklagaren måste därför uppge av vilken anledning han lägger ned åtalet. Domstolen har däremot inte att pröva frågan om åklagaren haft fog för sin bedömning att tillräckliga skäl för att fullfölja åtalet inte föreligger. Även i andra fall skall tingsrätten avskriva målet utan att pröva om åklagarens beslut att lägga ned åtalet varit befogat (se Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl., s. 149 f., Fitger Rättegångsbalken I, s. 20:49 och Heuman, SvJT 1982 s. 358 f.).
Tingsrättens beslut att avskriva målet har således inte inneburit att en processuell regel åsidosatts eller tillämpats felaktigt. Något rättegångsfel har alltså inte förekommit vid tingsrätten.
I de fall en frikännande dom har meddelats sedan åklagaren lagt ned åtalet är åklagaren - med hänsyn till att ansvarsfrågan blivit avgjord genom tingsrättens frikännande dom - oförhindrad att föra talan mot domen.
I förevarande fall har emellertid någon materiell prövning av åtalet inte ägt rum. Tingsrättens avskrivningsbeslut har i sig inte utgjort något hinder för åklagaren att på grund av samma gärning på nytt väcka åtal mot den tilltalade. De skäl som motiverar att åklagaren har rätt att föra talan mot en frikännande dom trots att han har lagt ned åtalet föreligger därför inte i detta fall. Det förhållandet att preskription numera inträtt ger inte anledning till någon annan bedömning.
Inte heller den omständigheten att åklagaren misstagit sig beträffande de aktuella reglerna för preskription utgör, enligt hovrättens bedömning, skäl för undantag från den ovan redovisade principen att en återkallelse inte kan återtas sedan tingsrätten meddelat sitt avskrivningsbeslut.
Då det inte heller i övrigt föreligger några omständigheter av beskaffenhet att föranleda ett undanröjande av avskrivningsbeslutet, lämnar hovrätten överklagandet utan bifall.