RH 1998:70

Åklagaren väckte vid Södertälje tingsrätt åtal mot R.S. för vårdslöshet i trafik med följande påstående: R.S. har den 29 december 1995 vid förande av personbil på Torekällgatan och in på Ekdalsgatan i Södertälje centrum i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet. Härvid har R.S. i halt väglag fört bilen i hög hastighet över ett övergångsställe trots att ett annat fordon stannat för att släppa över fotgängare och trots att en fotgängare befunnit sig på övergångsstället. Fara för trafikolycka har förelegat.

R.S. förnekade gärningen och uppgav: Han körde en tjänstebil, en Audi 80, på Torekällgatan. Bilen hade nya dubbdäck. Det snöade och vägen var delvis snöbelagd. Det fanns en stillastående polisbil till höger om honom på den korsande gatan. Polisbilen hade bredsidan mot honom och den verkade inte ha körriktningsvisaren påslagen. Detta gav honom intrycket av att bilen stod där av någon annan anledning än att den skulle passera övergångsstället. Han såg att en äldre man passerade övergångsstället samt att en yngre kvinna kom ut på övergångsstället på andra sidan refugen, dvs på körbanan till vänster om honom. Hon gick i normal takt. När han närmade sig övergångsstället körde han i mitten av körbanan med låg hastighet, motorbroms och låg växel. Han gasade litet när han skulle passera övergångsstället. Han övervägde aldrig att stanna bilen vid övergångsstället men han hade kunnat stanna om det varit påkallat. När han passerade polisbilen till höger om honom hade kvinnan ej hunnit fram till refugen i mitten av gatan. Mannen hade då passerat övergångsstället och befann sig på trottoaren. - Han är väl förtrogen med platsen.

På åklagarens begäran hölls vittnesförhör med polisassistenten O.N. som uppgav följande. När han och en kollega stannat framför övergångsstället för att släppa fram en äldre man, såg han i ögonvrån att en bil var på väg mot övergångsstället. Just när en flicka, som stod mitt på vägen, skulle ta ett steg ut på övergångsstället passerade R.S:s bil. Flickan fick stanna upp, men behövde ej ta ett steg bakåt. Om hon inte anpassat sin fart hade hon blivit påkörd.

På R.S:s begäran hölls vittnesförhör med B.S. som medföljde som passagerare i R.S:s bil.

Åklagaren och R.S. åberopade som skriftlig bevisning var sin skiss över fordonens och fotgängarnas positioner.

Södertälje tingsrätt (1997-05-23, tingsnotarien Karmen Berghols samt nämndemännen Anna-Britta Forslund, Bengt Perman och Gunnel Thyr) ogillade åtalet och uttalade i domskälen bl.a. följande.

Av utredningen i målet framgår att det inte varit fråga om ett medvetet risktagande från R.S:s sida. Det är inte heller visat att R.S. hållit en hastighet som varit för hög med hänsyn till förhållandena på platsen. Med beaktande härav och vad som i övrigt framkommit finner tingsrätten att det genom utredningen inte kan anses styrkt att R.S. gjort sig skyldig till så allvarlig oaktsamhet att han i väsentlig mån får anses ha brustit i den omsorg och varsamhet som han haft att iaktta.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma R.S. får vårdslöshet i trafik.

I hovrätten hölls förnyade förhör med bl.a. R.S. och O.N. som berättade som vid tingsrätten. Även i övrigt var utredningen samma som vid tingsrätten.

Svea hovrätt (1998-04-16, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Per Kjellström, tf. hovrättsassessorn Jonas Bokstedt, referent, samt nämndemännen Åke Carlsson och Lena Roos) ändrade tingsrättens dom och dömde R.S. för vårdslöshet i trafik till 40 dagsböter. I domskälen anförde hovrätten följande.

Hovrätten finner genom O.N:s uppgifter klarlagt dels att polisbilen kört in på Ekdalsgatan och där stannat framför det obevakade övergångsstället för att ge företräde åt en äldre man och en yngre kvinna, dels att R.S:s bil, i relativt hög fart, därefter passerat polisbilen och övergångsstället då kvinnan befunnit sig vid gatans mittrefug, samt att kvinnan, som varit på väg över gatan i normal gångtakt, där hejdat sig när R.S:s bil passerade övergångsstället. Vidare är klarlagt att det snöade vid tillfället och att gångbanan åtminstone delvis var täckt av snö.

Vägtrafikant får enligt 51 § vägtrafikkungörelsen (VTK) inte köra om ett fordon strax före eller på ett obevakat övergångsställe. Vidare skall enligt 83 § VTK en förare som närmar sig ett obevakat övergångsställe anpassa hastigheten så att han inte åstadkommer fara för gående som är ute på övergångsstället eller som just skall gå ut på detta. I sistnämnda paragraf stadgas vidare att förare skall stanna, om det behövs för att lämna gående tillfälle att passera.

Utredningen ger sålunda stöd för att R.S. genom sin körning brutit mot angivna bestämmelser. Vid bedömningen huruvida körningen jämväl är att betrakta som vårdslöshet i trafik skall, enligt förarbetena till den ändring av trafikbrottslagen som trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:23 s. 122), bl.a. hänsyn tas till de aktuella trafikreglernas större eller mindre betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt. Härvid uttalas att allvarliga brott mot regler till skydd för oskyddade trafikanter typiskt sett är ett så trafikfarligt beteende att det kan föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik.

R.S. har uppgett att han hade full kontroll över trafiksituationen och att han gjort den bedömningen att han kunde passera övergångsstället utan att fara förelåg för gångtrafikanterna. Med hänsyn härtill finner hovrätten - liksom tingsrätten - att han inte är övertygad om ett medvetet risktagande. R.S. måste däremot anses ha visat en allvarlig oaktsamhet när han i relativt hög fart passerade övergångsstället där ett annat fordon stannat för att ge de gående på övergångsstället företräde. Denna bedömning gäller oberoende av om kvinnan, som var kvar på övergångsstället, hade hunnit ta ett steg ut i R.S:s körbana eller inte. R.S. har genom detta sitt förfarande brustit så allvarligt i omsorg och varsamhet att han inte kan undgå ansvar för vårdslöshet i trafik.

Målnummer B 1318/97