RH 1998:75
Vid påföljden skyddstillsyn med särskild behandling bör, om inte speciella undantagsskäl föreligger, allvarliga åsidosättanden av de åligganden som följer av behandlingsplanen konsekvent leda till att skyddstillsynen undanröjs och ersätts med fängelse.
Hovrätten över Skåne och Blekinge dömde den 20 augusti 1997 B-G.S. för förmögenhets- och trafikbrott till skyddstillsyn med särskild behandling. I domen antecknade hovrätten att om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle straffet ha blivit fängelse i tio månader. Sedan åklagaren, under påstående att B-G.S. på grund av återfall i drogmissbruk allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt behandlingsplanen, fört talan om undanröjande av skyddstillsynen lämnade Malmö tingsrätt den 10 februari 1998 åklagarens yrkande utan bifall.
Åklagaren väckte därefter, under påstående om ytterligare återfall i drogmissbruk, ny talan om undanröjande av skyddstillsynen. B-G.S. bestred åklagarens yrkande.
Eslövs tingsrätt (1998-09-28, rådmannen Bertil Lundgren samt nämndemännen Gunnar Nilsson, Bertil Olsson och Hans Andersson) undanröjde skyddstillsynen och bestämde påföljden till fängelse i sex månader. Under rubriken Skäl antecknade tingsrätten.
B-G.S. är enligt domen på skyddstillsyn ålagd att helt avstå från att använda alkohol eller andra droger. Han är vidare skyldig att på kallelse inställa sig hos tjänsteman vid frivårdsmyndigheten. Vad åklagaren tagit upp innebär att han åsidosatt båda dessa åligganden. På grund härav och med beaktande av att B-G.S. borde ha tagit varning av åklagarens tidigare framställning om skyddstillsynens undanröjande bedömer tingsrätten B-G.S:s åsidosättande av sina åligganden enligt domen på skyddstillsyn som allvarligt. Skyddstillsynen bör därför undanröjas och påföljden i stället bestämmas till fängelse. Vid straffmätningen beaktar tingsrätten vad B-G.S. får anses ha undergått till följd av domen på skyddstillsyn.
B-G.S. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle lämna åklagarens talan utan bifall eller i vart fall sätta ned fängelsestraffet till högst två månader. Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1998-11-18, hovrättslagmannen Per Eriksson samt hovrättsråden Sten Pålsson och Roberth Nordh, referent) ändrade endast på så sätt tingsrättens beslut att påföljden bestämdes till fängelse fyra månader. Som skäl för beslutet anförde hovrätten:
I hovrätten har muntligt förhör hållits med B-G.S. som uppgett bland annat följande: Han bor numera tillsammans med sin flickvän och sin son i en trerumslägenhet. De klarar sig bra på det socialbidrag de får. Eftersom sambon arbetar dagtid, är det han som passar sonen. Han har varit missbrukare i 22 år. Återfallen i missbruk under behandlingsperioden har avsett alkohol. Han har nu varit helt drogfri i två och en halv månad och går regelbundet på AA- och AN-möten. För tre veckor sedan började han lämna urinprov för droganalys hos frivården. Han har inte tagit amfetamin sedan han häktades i maj 1997.
B-G.S. är enligt domen på skyddstillsyn den 20 augusti 1997 ålagd att helt avstå från droger. Han har emellertid under behandlingsperioden återfallit i missbruk vid tre tillfällen, i december 1997 samt i januari och juni 1998. Återfallet i december 1997 ledde till att vårdgivaren avbröt behandlingen. B-G.S. återinskrevs dock i januari 1998, men uteblev från behandlingen. I samband med det återföll han i missbruk. Åklagaren förde i anledning av detta talan vid tingsrätten om undanröjande av skyddstillsynen. Sedan vårdgivaren på nytt accepterat att återuppta behandlingen, ogillade tingsrätten genom beslut den 10 februari 1998 åklagarens talan. Också återfallet i juni 1998 fick till följd att vårdgivaren avbröt behandlingen. B-G.S. erbjöds därefter i juli 1998 att undergå behandling i Provitas återfallsgrupp. Han uteblev dock från behandlingstillfället. Under juli och augusti 1998 uteblev han vidare från avtalade besök hos frivården vid två tillfällen samt från ett sammanträde vid övervakningsnämnden.
För att förtroendet för påföljdsvalet skyddstillsyn med särskild behandling skall kunna upprätthållas är det väsentligt att allvarliga åsidosättanden av de åligganden som följer av den upprättade behandlingsplanen konsekvent leder till att skyddstillsynen undanröjs och ersätts av fängelse. I undantagsfall kan det förekomma att man har överseende med misskötsamhet vid enstaka tillfällen, framför allt om den dömde har undergått en längre tid av behandlingen och lyckats komma ifrån sitt missbruk. B-G.S. har emellertid på grund av återfall vid ett flertal tillfällen underlåtit att inställa sig till Provita och frivården. Han har därmed, enligt hovrättens uppfattning, grovt misskött sina åligganden. Det bör därför inte komma i fråga att låta skyddstillsynen bestå.
Vid straffmätningen skall beaktas att B-G.S. till följd av skyddstillsynen har undergått institutionsvård under upp emot fem månader och därutöver underkastat sig behandling under drygt ett halvår. Med hänsyn härtill bör strafftiden begränsas till fyra månader.