NJA 1986 s. 78

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Brännström) anförde i beslut d 27 juli 1984:

Skäl. Åklagaren har till stöd för sin talan åberopat framställning och beslut från Luleå övervakningsnämnd jämte promemoria från skyddskonsulenten.

Av utredningen i målet framgår följande. Prövotiden började löpa d 7 sept 1983. Under höstterminen 1983 gick S.L. på verkstadsmekanisk linje på gymnasieskolan. Han avbröt, enligt egen uppgift p g a skoltrötthet, studierna vid juluppehållet. Därefter var han arbetslös till d 23 febr 1984 då han med hjälp av skyddskonsulenten erhöll arbete vid Luleå kommun enligt ungdomslagen. S.L. uteblev från arbetet efter endast två dagar och upprätthöll ingen kontakt med skyddskonsulent eller övervakare trots att han grundligt informerats om vikten därav. Han omhändertogs d 20 mars 1984 efter beslut av övervakningsnämnden men släpptes nästa dag sedan han meddelats föreskrift om arbete och övervakarkontakt. S.L. återupptog arbetet men avbröt detta efter tre dagar. S.L. har vid samtal inför skyddskonsulenten d 3 och 10 april 1984 uppmanats att sköta sitt arbete men gjorde ändå inte detta. Övervakningsnämnden beslöt d 27 april 1984 på nytt att omhändertaga S.L.. Beslutet om omhändertagande hävdes sedan S.L. lovat börja arbeta. Han uteblev från arbetet även denna gång under motivering att han inte haft pengar till bussbiljett. Personal från skyddskonsulenten gjorde då hembesök och utanordnade pengar till bussbiljett. Trots detta begav sig inte S.L. till arbetet. Detta fick till följd att han avskedades från arbetet för lång ogiltig frånvaro. Övervakningsnämnden meddelade S.L. varning d 18 maj 1984. S.L. vistas numera enligt egen uppgift hos broder i Råneå och arbetar åt en bonde med vedsågning mot fria mål tider. - S.L:s övervakare har inte upplevt sina kontakter med S.L. som meningsfulla, eftersom kontakttillfällena är sällsynta och S.L. inte varit beredd att seriöst diskutera sin situation.

TR:n gör följande bedömning.

S.L. har underlåtit att rätta sig efter föreskrifter om arbete och övervakarkontakt. Övervakningsnämndens och övervakarens ansträngningar att söka få S.L. att rätta sig efter föreskrifterna synes inte ha mött något gehör hos honom. Såsom övervakningsnämnden i sin framställning anfört finns anledning antaga att S.L. inte skall låta sig rätta genom åtgärd som nämnden äger vidtaga. Skyddstillsynen bör därför undanröjas och påföljden bestämmas till fängelse. Med beaktande av vad S.L. undergått genom skyddstillsynen bör fängelsestraffet bestämmas till 2 månader.

Straffet skall anses verkställt under en dag på grund av anhållande före domen å skyddstillsyn.

TR:ns beslut. TR:n undanröjer S.L. av Haparanda TR d 7 sept 1983 ådömd skyddstillsyn och bestämmer påföljden för S.L. till fängelse 2 mån.

Fängelsestraffet skall till en tid av 1 dag anses verkställt i anstalt.

S.L. anförde besvär i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att HovR:n måtte ogilla åklagarens talan.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Andersson och hovrättsassessorn Hertting) anförde i beslut d 1 nov 1984:

Skäl. HovR:n har hållit muntligt förhör i målet med S.L.. Härvid har även assistenten hos skyddskonsulenten i Luleå, E.S., hörts.

S.L. har berättat: Under hösten 1983 hade han regelbunden kontakt med sin övervakare. Efter skolavbrottet ville han få ett arbete i Råneå, där han hade sina kamrater. Skyddskonsulenten gick inte med på hans önskemål. Han blev också orättvist beskylld för att använda hasch. Det blev därför bråk med både övervakare och skyddskonsulent. I Råneå har han under sommaren arbetat 3-4 veckor hos en bonde. Sedan slutet av aug bor han hos sin mor i Luleå. Han har själv ordnat ett arbete i ungdomslag på friluftsmuseet i Gammelstad. Han arbetar 8 timmar per dag. Han får ha kvar arbetet tills han fyller 20 år nästa sommar. Det är osäkert om han har råd att fortsätta de avbrutna studierna till vårterminen. Han har dock plats kvar på skolan. - Han har numera förstått vikten av att inte missköta skyddstillsynen. Han känner till den person som föreslagits som ny övervakare för honom och han är beredd att sköta kontakterna med denne.

E.S. har uppgett: Det är tillfredsställande att S.L. börjat arbeta och att han numera bor i föräldrahemmet. Förhoppningsvis är det en bestående utveckling. Med hänsyn bl a till S.L:s umgängeskrets i Råneå var det klart olämpligt att S.L. vistades där. Varken övervakaren eller skyddskonsulenten har kunnat förmå honom att följa givna föreskrifter. Han har sedan maj 1984 inte tagit någon kontakt med övervakaren eller skyddskonsulenten. Det är tveksamt om skyddskonsulenten genom övervakning kan göra något ytterligare för S.L..

HovR:n finner att S.L. allvarligt åsidosatt sina åligganden till följd av domen å skyddstillsyn. Vad som genom förhören med S.L. och E.S. tillkommit i HovR:n motiverar inte annan bedömning än den TR:n gjort. Besvären bör därför lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer TR:ns beslut.

Referenten, hovrättsrådet Larsson var av skiljaktig mening och anförde: Det är utrett att S.L. åsidosatt sina åligganden till följd av domen på skyddstillsyn. Trots enträgna försök misslyckades det med att få S.L. att sköta det arbete som ordnats åt honom i Luleå. I stället vistades han i Råneå under svårkontrollerade förhållanden. Härigenom förelåg risk för att syftet med skyddstillsynen, att bidra till att avhålla S.L. från fortsatt brottslighet, inte skulle uppnås. Efter TR:ns beslut att undanröja skyddstillsynen har emellertid S.L:s situation väsentligt förändrats. Han bor numera i Luleå hos sin mor. Han har ett arbete. Han har förklarat att han avser att hålla kontakt med sin övervakare.

S.L. var 18 år när han begick den stöld för vilken han i sept 1983 ådömdes skyddstillsyn. I handlingarna finns ej några uppgifter om andra brott varken före eller efter den aktuella stölden. Det måste till mycket starka skäl för att döma den som är endast 19 år till ett fängelsestraff, även om detta sker på grund av en misskött skyddstillsyn. S.L. har inte återfallit i brottslighet och hans förhållanden har dessutom väsentligt förbättrats sedan TR:n meddelade sitt beslut. Vid angivna förhållanden kan det nu inte anses vara nödvändigt att undanröja skyddstillsynen. S.L. bör emellertid ställas under övervakning i ytterligare ett år räknat från HovR:ns beslut.

S.L. (offentlig försvarare advokaten R.S.) anförde besvär och yrkade att HD måtte ogilla yrkandet om undanröjande av skyddstillsynen.

Riksåklagaren medgav ändringsyrkandet. Riksåklagaren anförde i förklaring:

Genom lagen (1983:240) om ändringar i brottsbalken m m, som trädde i kraft d 1 juli 1983, skedde en betydelsefull förskjutning av gränserna mellan villkorlig dom och skyddstillsyn samt mellan skyddstillsyn och fängelse. Tillämpningsområdet för den villkorliga domen vidgades på skyddstillsynens och dennas på fängelsestraffets bekostnad. Som ett led i denna kriminalpolitiska förändring men även som en förutsättning för den intensifierades skyddstillsynen. Innehållet i den stramades upp, främst genom ändrade regler om övervakningens igångsättande och utförande och genom ett mer konsekvent bruk av sanktionssystemet vid misskötsamhet. Departementschefen uttalade (prop 1982/83:85 s 93) bl a att frivårdens praktiska möjligheter att reagera mot misskötsamhet i olika former uppenbarligen är av stor betydelse för möjligheterna att effektivisera skyddstillsynen och därmed även för tilltron till påföljden. Sanktionerna bör emellertid ytterst fylla en positiv funktion i frivårdsarbetet och behöver inte alla ha karaktären av rena sanktioner. Det är enligt departementschefen väsentligt att en nonchalans av reglerna för skyddstillsyn möts av reaktioner från frivårdens sida på ett snabbt och konsekvent sätt (prop 1982/83:85 s 97). De sanktioner som finns är förordnande om övervakning, meddelande av särskilda föreskrifter, beslut om varning och talan om påföljdsomvandling. Den sistnämnda sanktionen, som får anses vara en ren sanktion, är naturligen den mest ingripande och bör redan med hänsyn härtill komma i fråga endast i sådana fall där i princip alla andra försök gjorts att komma till rätta med en allvarlig misskötsamhet från den dömdes sida och frivårdens resurser måste bedömas vara uttömda. Av vad jag nu i korthet anfört torde framgå att i viss mån två motstridiga intressen gör sig gällande. Å ena sidan måste vid en utökad användning av skyddstillsyn som påföljd för även relativt allvarlig brottslighet respekten för och tilltron till skyddstillsynen upprätthållas. Fråga är ytterst om det allmänpreventiva värdet av skyddstillsynen. Å andra sidan är det angeläget att ratio bakom frivårdspåföljden omsätts i realitet: den skall på ett bättre sätt än ett ofta nedbrytande och ineffektivt frihetsstraff bidra till att den dömde - genom kontroll och hjälp - avhåller sig från fortsatt brottslighet. De stödjande åtgärderna bör då avbrytas endast i undantagsfall. - Utredningen i målet visar att S.L. åsidosatt övervakningsnämndens föreskrifter om arbete och övervakarkontakt, att han i dec 1983 samt i mars, april och maj 1984 vägrat återgå till eller på nytt börja på anvisad arbetsplats, att nämnden vid två tillfällen, d 13 mars och d 27 april 1984, beslutat omhänderta honom samt att han d 18 maj 1984 tilldelats en varning. Rent allmänt har vidare framkommit, att S.L. ställt sig likgiltig till såväl en seriös diskussion om sin situation som de hjälpåtgärder som vidtagits och att hans levnadssätt under vistelsen i Råneå under våren 1984 väckt uppmärksamhet och oro. Hans planerade studier har inte återupptagits vare sig under höstterminen 1984 eller vårterminen 1985. Det kan i sammanhanget anmärkas att av TR:ns beslut framgår att S.L. beretts tillfälle att yttra sig i anledning av åklagarens talan men inte låtit sig avhöra. Av S.L:s egna uppgifter i maj 1985 framgår att han under den gångna vintern haft ungdomslagsarbete under åtta månader och anställts av domänverket för skogsplantering under fyra veckor från d 10 juni 1985. Dessa uppgifter har bekräftats av arbetsförmedlingen i Luleå, som även upplyst, att S.L. uttryckt intresse för en verkstadsmekanisk utbildning. S.L. torde sålunda numera ha nått en ökad mognad och stabilitet. Hans personliga förhållanden synes för närvarande vara sådana att vid ett ådömande av påföljd för brott skyddstillsyn skulle framstå som det lämpligaste alternativet. Mot detta står kravet på att tilltron till skyddstillsynen som sådan måste upprätthållas. Detta krav får dock inte drivas så långt i det enskilda fallet att ett undanröjande skulle allvarligt äventyra möjligheterna till en resocialisering. Även om ett undanröjande av skyddstillsynen vid tiden för i vart fall TR:ns beslut torde ha varit påkallat anser jag mig mot bakgrund av vad jag nu anfört böra medge S.L:s talan. För den händelse beslutet om undanröjande av skyddstillsynen ändras bör emellertid förordnande meddelas om övervakning av S.L. till prövotidens utgång i sept 1986.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Som grund för sitt ändringsyrkande har S.L. i huvudsak anfört: Under första delen av 1984 uppstod svårigheter i samarbetet mellan honom å ena sidan och övervakare, skyddskonsulent och övervakningsnämnd å andra sidan. Han vidgår sitt ansvar för att samarbetet fungerade dåligt och att han i allt väsentligt bär skulden för detta. Såtillvida har de av övervakningsnämnden vid tagna åtgärderna varit befogade. Emellertid har TR:ns beslut att undanröja skyddstillsynen bringat honom till insikt om det allvarligt menade i övervakningsnämndens åtgärder. Därefter har han tagit ansvar för sin situation och fungerar nu i samhället på ett fullt tillfredsställande sätt. I sammanhanget bör beaktas att han misskött sin skyddstillsyn under en relativt kortvarig period och att han ej under den perioden eller senare återfallit i brottslighet eller hemfallit åt missbruk av alkohol eller narkotika.

Riksåklagaren har i förklaring i juni 1985 anfört bl a: Genom lagen - - - se ovan - - - utgång i sept 1986.

S.L. har om sina förhållanden i dec 1985 upplyst: Sedan d 1 okt 1985 genomgår han en AMU-utbildning i svetsteknik. Han har ansökt om och tror att han har goda förutsättningar att få fortsätta en påbyggnadskurs som börjar efter årsskiftet. Utbildningen har fortlöpt problemfritt. Sedan d 1 okt 1985 är han sammanboende med sin fästmö i egen lägenhet i Luleå. Från skyddskonsulentorganisationens sida har ej någon kontakt tagits med honom. Han ifrågasätter behovet av fortsatt övervakning.

S.L. dömdes till skyddstillsyn för stöld bestående i kioskinbrott tillsammans med kamrater, därvid gods för ca 10 000 kr tillgreps. Han har såsom TR:n och HovR:n funnit allvarligt åsidosatt sina åligganden till följd av domen på skyddstillsyn. Av skäl riksåklagaren anfört framstår emellertid ett undanröjande av skyddstillsynen numera såsom mindre befogat. Vidare är att beakta att S.L., som tidigare ej dömts för brott, vid brottets begående ej fyllt 18 år och att brottet varit, om än ej bagatellartat, av ej särskilt svår beskaffenhet. Undanröjande av skyddstillsynen bör på grund av det anförda underlåtas. Under nuvarande förhållanden finns ej heller skäl att ånyo ställa S.L. under övervakning.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut lämnar HD yrkandet att skyddstillsynen skall undanröjas utan bifall.

Domskäl

Skäl. Av 28 kap 8 § 1 st BrB får anses följa, att en domstol kan undanröja en skyddstillsyn enligt 28 kap 9 § BrB endast om dels den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden dels det kan antas att han inte kommer att låta rätta sig genom andra åtgärder. Huruvida de angivna förutsättningarna för undanröjande av skyddstillsynen är uppfyllda skall bedömas med hänsyn till de förhållanden som föreligger då domstolen fattar sitt beslut.

Av utredningen framgår att S.L. allvarligt har åsidosatt sina åligganden även om han inte har återfallit i brott och inte heller missbrukat sprit eller narkotika. Med hänsyn till de åtgärder som skyddskonsulenten och övervakningsnämnden hade vidtagit för S.L:s anpassning i samhället och till de upplysningar som lämnades i TR:n om S.L:s reaktion på dessa åtgärder får TR:n anses ha haft fog för sin bedömning att skyddstillsynen skulle undanröjas.

Efter målets handläggning i TR:n har emellertid S.L. själv vidtagit åtgärder för att skaffa arbete och fast bostad. Under slutet av 1984 och fram till mitten av 1985 har S.L. sålunda haft arbete. Efter d 1 okt 1985 har han genomgått en AMU-utbildning i svetsteknik. Enligt en i dec 1985 lämnad uppgift skulle han efter årsskiftet fortsätta sin utbildning med en påbyggnadskurs. Han är sedan d 1 okt 1985 sammanboende med sin fästmö i en egen lägenhet i Luleå.

Av det anförda får den slutsatsen dras att S.L. av egen kraft kunnat anpassa sig i samhället. Därmed föreligger inte längre förutsättningar för att undanröja skyddstillsynen. Det finns inte heller anledning att, såsom riksåklagaren yrkat, förordna att S.L. skall stå under övervakning fram till prövotidens utgång.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut lämnar HD yrkandet att skyddstillsynen skall undanröjas utan bifall.