RH 1998:86
Staten har inte ansetts skyldig att i konkursärende svara för uppkomna konkurskostnader trots att konkursbeslutet undanröjts av högre rätt.
Tingsrätten försatte vid konkursförhandling den 9 september 1998 B.E. i konkurs på ansökan av staten. B.E. som delgivits kallelse till förhandlingen, inställde sig inte till denna. Till förvaltare i konkursen utsågs advokaten K.B. Sedan B.E. överklagat konkursbeslutet undanröjde Svea hovrätt den 18 september 1998 detsamma. Som skäl härför anförde hovrätten att B.E. före förhandlingen den 9 september 1998 hade fullgjort avbetalning i enlighet med en mellan honom och kronofogdemyndigheten träffad överenskommelse, varför kronofogdemyndigheten saknat behörighet att vid förhandlingen påkalla hans försättande i konkurs.
Den 14 oktober 1998 inkom konkursförvaltaren med en hemställan om arvode på 2 250 kr.
Handens tingsrätt (1998-11-03, rådmannen Kristina Lövgren) bestämde förvaltarens ersättning till 2 250 kr samt erinrade om att konkurskostnaderna skulle utgå ur boet framför annan skuld som boet hade ådragit sig och att kostnaderna för det fall de inte kunde tas ur boet skulle betalas av staten.
B.E. överklagade beslutet och yrkade att konkurskostnaderna skulle stanna på staten. Han anförde härvid att tingsrätten hade försatt honom i konkurs på felaktiga grunder, varför det var statens skyldighet att träda in och betala konkurskostnaderna.
Svea hovrätt (1998-12-23, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen, referent, samt hovrättsassessorn Jonas Bokstedt) lämnade överklagandet utan bifall samt uttalade i skälen för beslutet följande.
Enligt 14 kap. 2 § konkurslagen skall konkurskostnaderna utgå ur konkursboet och, i den mån de inte kan tas ur boet, betalas av staten frånsett visst undantag som här saknar intresse. Om högre rätt upphäver ett beslut om konkurs skall enligt 2 kap. 25 § konkurslagen egendomen i boet återställas till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig. Som skäl för huvudprincipen att ålägga gäldenären ansvar för konkurskostnaderna även i fall då konkursbeslutet upphävts av högre rätt har anförts bl.a. att ett sådant betalningsansvar är ägnat att förmå gäldenären att redan i tingsrätten göra allt för att undvika ett konkursbeslut (jfr prop. 1986/87:90 s. 206 f).
Endast i det fall konkursbeslutet undanröjts på grund av grovt rättegångsfel bestående i att gäldenären inte i laga ordning delgivits konkursansökningen och kallelse till förhandling i konkursärendet, har staten, enligt avgörande av Högsta domstolen, ansetts få svara för de uppkomna konkurskostnaderna (se NJA 1998 s. 214).
I förevarande mål har B.E. trots att han i behörig ordning delgivits kallelse härtill, inte inställt sig till den förhandling i konkursärendet vid vilken han har försatts i konkurs. Han hade redan där haft möjlighet att lämna de uppgifter som - när de senare lämnades i överinstansen - ledde till att konkursbeslutet hävdes. Vid sådant förhållande saknas förutsättningar att i detta ärende ålägga staten att svara för konkurskostnaderna.