lagen.nu

RH 1999:109

Synnerliga skäl för utvisning för all framtid har ansetts föreligga vid dom för grovt koppleri. Även fråga om straffmätning.

Åklagaren åtalade F.S. för grovt koppleri enligt följande. F.S. har under tiden augusti 1997 - 9 oktober 1998 i Stockholm främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett 10-tal kvinnor med hemvist i Estland haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet har bl.a. bestått i att F.S:s mot löfte om ersättning förmått kvinnor att åka från Estland till Sverige, låtit kvinnorna bo i hans bostad under deras vistelse i Sverige, bestämt priser för olika former av sexuella tjänster, i flera fall hjälpt till med tolkning från svenska språket till ryska/estniska mellan sexköparen och kvinnorna, färdats med kvinnorna till och från Regeringsgatan/Malmskillnadsgatan, där prostitutionen ägt rum, vid flera tillfällen själv tagit emot sexköparnas betalning för de sexuella tjänsterna, förmedlat kvinnor till män som ringt honom och har därvid bestämt tid och plats för sammanträffanden mellan dessa. Brottet är att anse som grovt, enär F.S. främjat kvinnornas tillfälliga förbindelser mot ersättning i större omfattning. Vidare har han för egen vinnings skull hänsynslöst utnyttjat i vart fall vissa av kvinnornas svaga ekonomiska situation i hemlandet. F.S:s vinning kan beräknas ha uppgått till minst 100 000 kr.

Åklagaren yrkade vidare att F.S. för all framtid skulle utvisas ur riket.

F.S. förnekade gärningen och bestred yrkandet om utvisning.

Stockholms tingsrätt (1999-04-22, chefsrådmannen Annika Marcus samt nämndemännen Örjan Sjögren, Barbro Olsson och Uno Jansson), som fann gärningspåståendet beträffande sju kvinnor styrkt, dömde F.S. för grovt koppleri till fängelse två år och utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit samt anförde bl.a. följande.

Tingsrättens bedömning är att F.S:s brottslighet är att likna vid en verksamhet som har varit av större omfattning. Detta med beaktande av antalet olika kvinnor och också den aktuella tiden; under mer än ett år. Att det varit fråga om en verksamhet har blivit klarlagt inte bara genom antalet kvinnor och omfattningen i tiden - också att verksamheten pågått i vart fall någon gång varje vecka - utan också genom det som blivit klarlagt om F.S:s sammantagna åtgärder för att främja prostitutionen; även om annat inte blivit visat än att andra kanske förmått kvinnorna att åka till Stockholm, så är det F.S. som ordnat inresor med inbjudningar och genom att vara referensgarant vid inresor; F.S. har erbjudit bostad, tolkhjälp, praktiska detaljer som kondomer, bestämt priser och former, varit med på gatan och väntat på kvinnorna tills de kommit tillbaka, vilket både kan tolkas som hjälpsamhet och som kontroll och övervakning. Det har också blivit klarlagt att F.S. ordnat mobiltelefoner till kvinnorna och att han haft deras nummer inlagda på sin egen mobiltelefon. Dessutom har F.S. för egen vinnings skull tagit hand om halva vinsten med avräkning för kostnader för kondomer och eventuella böter. Slutligen har han ju noga bokfört kvinnornas ekonomiska förtjänster och kostnader. Allt detta sammantaget visar att F.S. främjat såpass många kvinnors tillfälliga förbindelser mot ersättning på ett sådant sätt och i en sådan omfattning i tiden att det är att anse som en verksamhet av större omfattning, varför gärningen är att bedöma som grovt brott. Slutligen har det ju också framkommit att F.S. i vart fall hänsynslöst utnyttjat kvinnorna om inte annat för egen vinnings skull och också på ett hänsynslöst sätt utövat kontroll över dem - att alltid vara med dem och vänta på dem i samband med verksamheten på gatan, att alltid kunna nå dem på mobiltelefon m.m.

Såsom framkommit ovan har det blivit klarlagt att F.S:s egen vinning har uppgått till hälften av vad respektive kvinna har tjänat på sin prostitution. Det har blivit klarlagt att F.S:s egen vinning i vart fall har uppgått till minst 100 000 kr.

F.S. förekommer i kriminalregistret under två avsnitt. Han dömdes första gången år 1992 och den senaste gången år 1994 till fängelse tre månader. Samtlig tidigare brottslighet - egendomsbrottslighet - har ägt rum år 1993 och före dess. Med hänsyn till nu aktuell brottslighets straffvärde kan ingen annan påföljd än ett längre fängelsestraff komma i fråga. Verksamhetens omfattning, F.S:s hänsynslöshet bestående dels i den egna vinningen och den beskrivna förhållandevis hänsynslösa kontrollen innebär också att det måste bli fråga om ett längre fängelsestraff än det föreskrivna minimistraffet. Tingsrätten har också i straffmätningen beaktat att det genom främst vittnesmålen från socialsekreterarna inom prostitutionsgruppen har framkommit att det är en ny typ av brottslig verksamhet, som Stockholm hittills varit förskonat ifrån. Detta utgör också skäl för att bestämma ett längre fängelsestraff om tre till fyra år för F.S:s brottslighet.

F.S. har bott i Sverige sedan tio år tillbaka. Det har framkommit att han har fem barn som alla bor i Stockholmstrakten, varav en son, som nu är 15 år och bor hos sin pappa, medan pojkens mamma bor i Estland. F.S. har vidare umgängesrätt med tre av barnen, som är mellan 11 och 7 år samt gemensam vårdnad om den yngste sonen, nu 3 år. Barnens två olika mödrar bor i Stockholm. F.S. har inga andra släktingar eller kontakter i Stockholm, utan hans enda kvarvarande släkting, hans mamma bor i Estland. F.S. har arbetat i Sverige inom olika städbolag fram till år 1992. Från och med år 1993 har han levt på A-kassa i olika omgångar respektive socialbidrag.

F.S:s starka anknytning till det svenska samhället är klarlagd eftersom det framkommit att hans fem barn bor här, fyra stycken tillsammans med sina mammor. Det är också klart att F.S. har haft uppehållstillstånd och bott i Stockholm i tio år, varför det krävs synnerliga skäl för att utvisa honom. Tingsrätten har trots detta funnit att hans brottslighet är av sådan karaktär och hänsynslöshet och att den inneburit sådan kränkning för såväl enskilda som allmänna intressen så att det föreligger sådana synnerliga skäl för att utvisa honom som krävs enligt lagstiftningen. I sammanhanget kan också påpekas att hans brottslighet är av sådan karaktär med hänsyn till gärningens beskaffenhet och den uppbyggda verksamheten att det också föreligger en uppenbar risk för att han kan antas fortsätta göra sig skyldig till liknande brott här i landet om han skulle få stanna kvar.

Den nya lagstiftningen som innebär förbud att köpa prostituerade medför ju också att koppleriverksamheten möjligen kommer att föras än mer från gatan in i fördolda utrymmen in i olika lägenheter och lokaler. Detta medför också att en fortsatt verksamhet kan underlättas och blir svårare att upptäcka. Trots F.S:s långa tid i riket och den väsentliga anknytningen genom barnen har tingsrätten således funnit skäl att bifalla yrkandet om att F.S. måtte utvisas ur riket för all framtid. I sammanhanget vill tingsrätten också erinra om att en utvisning inte är samma sak som ett förbud att träffa sina barn. Det är ju ändå fråga om en utvisning till ett grannland, vilket alla kan besöka eller bosätta sig i; i vart fall om det är barn till en pappa som bor i landet. Tingsrätten har dock bedömt att F.S. orsakas men av utvisningen, vilket har påverkat fängelsestraffets längd i förmildrande riktning.

F.S. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas och utvisningsbeslutet undanröjas.

Åklagaren bestred ändring och yrkade att påföljden skulle skärpas.

Svea hovrätt (1999-07-13, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Ewa Wagner, tf. hovrättsassessorn Roger Waldenström, referent, samt nämndemännen Gunilla Skoglund och Ivan Stagg) ändrade tingsrättens dom på så sätt att påföljden bestämdes till fängelse tre år. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att F.S. har en sådan stark anknytning till det svenska samhället att det krävs synnerliga skäl för att utvisa honom ur riket.

Den brottslighet som F.S. gjort sig skyldig till är en ny typ av brottslig verksamhet som samhället ser allvarligt på. Den är planerad och organiserad och innebär att gärningsmannen skaffar sig vinning genom att hänsynslöst utnyttja andra personer, i detta fall unga kvinnor från Baltikum. Det brott som F.S. gjort sig skyldig till har pågått under lång tid och är av sådan beskaffenhet att det kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet av allvarligt slag här i landet om han inte utvisas. Brottet har även inneburit en allvarlig kränkning av såväl allmänna som enskilda intressen. Med hänsyn till brottets allvarliga art, risken för fortsatt brottslighet och den kränkning som brottet inneburit finner hovrätten att sådana synnerliga skäl föreligger att F.S. trots sin starka anknytning till landet, bör utvisas för all framtid.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga för den brottslighet som F.S. nu gjort sig skyldig till. Hovrätten anser dock att straffvärdet är så högt att påföljden, även med beaktande av att F.S. utvisas ur riket, bör skärpas.

Målnummer B 3239-99

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1999-07-13
Målnummer
B3239-99
Lagrum
6 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken
4 kap. 7 och 10 §§ utlänningslagen (1989:529)
Litteratur
NJA II 1994 s. 344 ff.
Sökord
Utvisning
Koppleri
Straffmätning
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation