RH 1999:12
En kvinna uppgav vid inresa till Sverige att hon var änka, men hon folkbokfördes likväl som gift. Talan av kvinnan att rätten skulle fastställa att hon är änka har avvisats.
N.G. kom till Sverige år 1995 tillsammans med sin då ettårige son. Vid utredningen i asylärendet uppgav hon att hon var änka efter N.H. I folkbokföringsregistret har hon antecknats som gift.
N.G. väckte vid tingsrätten talan mot N.H. med yrkande att rätten skulle fastställa att hon var änka efter denne.
Stockholms tingsrätt (1997-10-17, rådmannen Lars R. Gustafsson) avvisade hennes talan och anförde därvid följande.
Vad som anges i folkbokföringen beträffande kärandens civilstånd synes vara grundat på misstag eller missförstånd. En på sådan grund i folkbokföringen felaktigt införd uppgift om civilstånd konstituerar inte något rättsförhållande. Därmed finns inte utrymme för att på grund av anteckningen i folkbokföringen föra en fastställelsetalan om att det antecknade förhållandet inte föreligger. Talan i målet bör därför avvisas (jämför RH 1996:91).
N.G. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten för prövning i sak. Till stöd för sin talan uppgav hon bl.a. följande.
Vid ankomsten till Sverige redogjorde hon för sina personliga förhållanden och uppgav att hon var änka. Trots det har hon folkbokförts som gift. Detta är till besvär för henne på olika sätt. Hon kan inte ingå nytt äktenskap eller ändra sonens familjenamn. Hennes döde make är formellt sett vårdnadshavare för sonen. Myndigheterna kräver i vissa fall att båda vårdnadshavarna skriver under handlingar som rör sonen. Försäkringskassan kräver en dödsattest för att hon skall kunna få barnpension för sonen.
Hon har senast i december 1996 fått avslag från skatteförvaltningen på sin ansökan om att få sitt civilstånd ändrat från gift till änka. Avslaget grundas på att det enligt praxis krävs att hon kan styrka dödsfallet med officiella handlingar från det land där hennes make avled.
Hon har vid Stockholms tingsrätt ansökt om att få mannen dödförklarad. Tingsrätten har i beslut i november 1996 avvisat hennes ansökan på grund av att tingsrätten inte ansåg sig behörig att pröva denna. Som skäl för detta anförde tingsrätten att ansökan avsåg dödförklaring av en utländsk medborgare som inte hade eller hade haft hemvist med anknytning till Sverige, att det enligt förarbetena till ärvdabalken uttalas att svensk domstol bör anses vara behörig att uppta en sådan ansökan då ett praktiskt behov av dödförklaring föreligger för Sveriges vidkommande samt att de skäl som hon hade anfört i sin ansökan inte var tillräckliga för att något sådant praktiskt behov skulle anses föreligga.
Svea hovrätt (1998-07-22, hovrättslagmannen Arvid Sanmark, hovrättsrådet Ragnar Lindgren, referent, samt tf. hovrättsassessorn Thomas Johansson) avslog överklagandet och anförde därvid följande.
Det är uppenbart att människor som kommer till Sverige såsom flyktingar från diktaturer eller länder med en annan samhällsstruktur än vår i många fall kan ha svårt att med hjälp av officiella dokument från hemlandet styrka sina personliga förhållanden såsom civilstånd eller liknande. Detta kan leda till felaktiga anteckningar i folkbokföringsregistret. Sådana anteckningar kan, vare sig de grundas på felaktiga upplysningar eller missförstånd, emellertid inte i och för sig konstituera ett rättsförhållande mellan berörda personer. Är anteckningarna felaktiga ligger det närmast till hands att de rättas på administrativ väg. Som ovan har belysts kan detta vara svårt och ibland går det inte att åstadkomma det rättsliga underlaget för en rättelse. Anteckningarna förutsätts emellertid motsvara de verkliga förhållandena och får därför betydelse i många sammanhang.
Enligt 1 kap. 5 § äktenskapsbalken upplöses ett äktenskap genom den ena makens död eller genom äktenskapsskillnad. I det första fallet är det således tillräckligt att det genom utfärdande av dödsbevis eller på något annat godtagbart sätt, t.ex. genom en dödförklaring, konstateras att den ena maken är död för att äktenskapet skall anses upplöst. Den efterlevande maken kallas då med sedvanlig terminologi för änkling eller änka. Dessa uttryck återger faktiska förhållanden likaväl som de säger något om vederbörandes tidigare liv.
I 14 kap. 1 § äktenskapsbalken definieras äktenskapsmål som mål om äktenskapsskillnad och mål där talan förs om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består. Med den senare kategorin mål avses främst frågan om ett giltigt äktenskap har kommit till stånd eller frågan om ett äktenskap har blivit behörigen upplöst. Enligt kommentaren till äktenskapsbalken (Tottie, Äktenskapsbalken, 1990, s. 505) torde det såvitt avser rent svenska förhållanden sällan behöva uppkomma tvist angående frågan om ett äktenskap har blivit behörigen upplöst. Det kan nämnas att enligt denna kommentar (s. 505) kan endast ett mycket begränsat antal grunder främst av formell art åberopas med framgång i ett mål där det görs gällande att ett äktenskap inte har kommit till stånd.
Bestämmelsen i 14 kap. 1 § äktenskapsbalken utesluter inte att talan kan föras om att ett äktenskap blivit upplöst på grund av att den ena maken har avlidit. Som ovan har framhållits kan många till Sverige invandrade personer vara i den situationen att de kan ha svårt att med utländska dokument styrka sitt civilstånd. Det finns därför ett reellt behov av en sådan möjlighet och detta särskilt när det saknas möjlighet att i administrativ ordning få till stånd en ändring. Den naturliga motparten i en sådan tvist är av formella skäl den andra maken (jfr. 14 kap. 2 § första stycket äktenskapsbalken).
Av det sagda följer att N.G. bör kunna väcka talan vid allmän domstol i frågan om hennes äktenskap har upplösts på grund av makens död. Hon har emellertid inte utformat sin talan i detta mål på detta sätt. I stället har hon yrkat att tingsrätten skall fastställa att hon är änka efter N.H. En sådan talan kan inte ens med en vid tolkning anses avse en talan om fastställelse av att äktenskapet inte består.
Hennes talan i målet är utformad som en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken. Enligt detta lagrum får talan om fastställelse huruvida ett visst rättsförhållande består eller inte består upptas till prövning om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna ovisshet länder käranden till förfång. Det förhållandet att en kvinna gör gällande att hon är änka efter en viss man utgör ett påstående om ett faktiskt förhållande och inte om ett rättsförhållande, låt vara att det med påståendet följer att vissa rättsregler såsom arvsreglerna kan bli tillämpliga.
N.G. kan därför inte med stöd av bestämmelsen i detta lagrum föra en fastställelsetalan om att hon är änka efter en viss man. Hennes talan skall således, som tingsrätten har funnit, avvisas.