RH 1999:18
Påföljden villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst har inte ansetts som en tillräckligt ingripande påföljd för bilförare som gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, rattfylleri och olovlig körning.
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å D.P. för grovt rattfylleri, rattfylleri samt olovlig körning med följande gärningsbeskrivningar.
D.P. har den 14 september 1996 fört lätt lastbil på Gamla Nynäsvägen i Haninge kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,55 milligram per liter. Brottet är grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.
D.P. har den 12 juli 1997 fört personbil på vägar i Farsta i Stockholm efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,49 milligram per liter. – D.P. har vid nämnda tillfälle kört personbil utan att vara berättigad till det.
D.P. har den 28 oktober 1998 fört lastbil på Magelungsvägen i Stockholm utan att vara berättigad till det.
Handens tingsrätt (1998-11-17, rådmannen Folke Hammarström samt nämndemännen Maj-Lis Jakobsson, Inga-Britt Trygenius och Barbro Nordlöf) dömde D.P. i enlighet med åtalet för grovt rattfylleri, rattfylleri och olovlig körning, ej grovt brott, till fängelse en månad.
Beträffande D.P:s personliga förhållanden framgick att han levde under ordnade förhållanden med sambo och två barn, att han nyligen startat en bilverkstad samt att alkoholmissbruk enligt uppgift inte förelåg.
Tingsrätten anförde i påföljdsfrågan att annan påföljd än ett sedvanligt fängelsestraff inte kunde komma i fråga.
D.P. överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom kombinerad med samhällstjänst.
Svea hovrätt (1999-02-16, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Lars Hesser, referent, och tf. hovrättsassessorn Hedvig Trost samt nämndemännen Håkan Berg och Ingrid Bergström) fastställde tingsrättens dom.
I hovrätten var upplyst att D.P. i september 1994 bötfällts för bl.a. rattfylleri begånget i juni samma år samt att han vid ytterligare fem tillfällen under perioden 1991-1995 bötfällts för olovliga körningar.
I yttrande från Kriminalvårdsmyndigheten Stockholm Söder förordades att påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst.
Hovrätten anförde i påföljdsdelen följande: Normalpåföljden för grovt rattfylleri är - på grund av brottets art - fängelse.
Den 1 januari 1999 trädde en lag i kraft som gör det möjligt att förena villkorlig dom med en föreskrift om samhällstjänst. Av förarbetena till de nya bestämmelserna framgår att möjligheten att välja villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst i stället för fängelse som påföljd för brott som med hänsyn till sin art annars skulle ha lett till ett fängelsestraff bör tillämpas med utgångspunkt i den praxis som har utvecklats på grundval av den tidigare gällande lagen om samhällstjänst. Införandet av kombinationen villkorlig dom med samhällstjänst medför dock - anförs det vidare i förarbetena - även med denna utgångspunkt en utvidgning av möjligheterna att döma till frivårdspåföljd med samhällstjänst även vid artbrottslighet (prop. 1997/98:96 s. 97).
D.P. har gjort sig skyldig till ett fall av grovt rattfylleri, ett fall av rattfylleri - med en alkoholkoncentration alldeles under gränsvärdet för grovt rattfylleri - samt två fall av olovlig körning, vilka gärningar begåtts vid tre olika tillfällen under en tvåårsperiod. Mot denna bakrund och med beaktande av att D.P. tidigare dömts för bl.a. rattfylleri finner hovrätten att villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst inte kan anses som en tillräckligt ingripande påföljd. D.P. skall därför dömas till fängelse.