RH 1999:20

B.L. ansökte hos kronofogdemyndigheten om skuldsanering. Kronofogdemyndigheten beslöt att inleda skuldsanering och upprättade ett förslag, enligt vilket de fordringar som omfattades av skuldsaneringen skulle sättas ned till noll kronor och någon betalningsplan inte skulle fastställas. B.L. skulle därmed helt befrias från dessa skulder, uppgående till sammanlagt 2 757 081 kr. Av skuldbördan utgjorde 2 240 155 kr skulder för vilka B.L. svarade solidariskt tillsammans med sin före detta hustru B-M.L.

Sedan två av borgenärerna motsatt sig förslaget beslöt Kronofogdemyndigheten i Gävle, Falukontoret (1998-09-07, Sig-Britt Selander) att överlämna ärendet till tingsrätten.

Hedemora tingsrätt (1998-11-05, tf. rådmannen Lennart Furufors) biföll B.L:s ansökan om skuldsanering. Beslutet innebar att B.L. helt skulle befrias från sina ifrågavarande skulder.

Svenska Handelsbanken Aktiebolag (Handelsbanken) överklagade tingsrättens beslut och ansökte om prövningstillstånd i hovrätten. Prövningstillstånd meddelades.

Handelsbanken yrkade att hovrätten skulle avslå B.L:s ansökan om skuldsanering. Som skäl härför anförde Handelsbanken i huvudsak följande. Bankens fordran på B.L. uppgår till 1 627 949 kr. Fordringen är från 1988 och härrör från ett borgensåtagande för ett bolag som B.L. drev tillsammans med sin f.d. hustru. Bolaget försattes i konkurs 1989 på egen begäran. B.L. har, trots påminnelser, inte erlagt någon betalning till banken. Han har härigenom brustit i sina ansträngningar att fullgöra sina förpliktelser mot banken. B.L. har i stället - trots att familjen hade dålig ekonomi - fortsatt att skuldsätta sig genom att år 1991 tillsammans med sin f.d. hustru ta lån om sammanlagt 800 000 kr för köp och renovering av en fastighet. Mot bakgrund av den tidigare skuldsättningen och oförmågan eller oviljan att betala dessa skulder, måste denna ökning av skuldbördan anses vara vårdslös. B.L. har slutligen fortsatt att skuldsätta sig genom att från år 1992 till 1997 underlåta att betala skatt uppgående till betydande belopp.

B.L. bestred ändring.

Beträffande B.L:s personliga förhållanden antecknades följande. B.L. har varit sjukskriven sedan 1990 och slutade under hösten 1991 sin anställning som föreståndare hos Konsum på grund av sjukdom, som diagnostiserats som fibromyalgi. Han uppbär för närvarande sjukpension.

B.L. anförde till stöd för sin inställning i hovrätten i huvudsak följande. I november 1991 köpte han och hans dåvarande hustru en fastighet om fyra rum och kök. Köpet finansierades genom lån om cirka 800 000 kr, varav 120 000 kr för köpeskillingen och 680 000 kr för restaurering av fastigheten. Köpet av fastigheten gjordes i ett "förträngningstillstånd", dvs, "köp, så är det ingen som tror att du är utblottad". Familjen L:s sammanlagda inkomst uppgick vid tidpunkten för köpet till cirka 25 900 kr i månaden brutto, varav 14 900 kr utgjorde hans inkomst vid sjukskrivning och 11 000 kr utgjorde hans dåvarande hustrus inkomst. Månadskostnaderna för fastigheten uppgick under 1992 till 6 000 kr. - Under hösten 1992 var han i kontakt med Handelsbanken i syfte att upprätta en avbetalningsplan. Någon uppgörelse med banken kom emellertid aldrig till stånd. - Orsaken till kvarskatteskulderna är att hans dåvarande hustru, honom ovetande, fortsatte att göra ränteavdrag under två år efter det att hon flyttade från fastigheten i januari 1995.

Svea hovrätt (1999-03-15, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Lars Hesser, referent, och tf. hovrättsassessorn Hedvig Trost) avslog B.L:s ansökan om skuldsanering.

I sina skäl anförde hovrätten följande.

Av utredningen i målet får anses framgå att B.L. är insolvent och att han saknar förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Han uppfyller därmed de förutsättningar för skuldsanering som sägs i 4 § första stycket första punkten skuldsaneringslagen (1994:334).

För att skuldsanering skall kunna beviljas krävs emellertid dessutom, enligt punkten två i samma stycke, att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens ekonomiska och personliga förhållanden. Vid denna skälighesbedömning skall, enligt tredje stycket i paragrafen, särskilt beaktas bl.a. omständigheterna vid skuldernas tillkomst och de ansträngningar som gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser.

Av utredningen framgår att B.L. år 1989 - i samband med att hans dåvarande företag gått i konkurs - ådragit sig skulder som då uppgick till i vart fall drygt en miljon kronor, att drygt 800 000 kr härav utgjorde skuld till Handelsbanken samt att denna skuld till följd av obetalda skuldräntor – B.L. har inte trots krav från Handelsbanken vare sig gjort några avbetalningar eller erlagt någon ränta - numera uppgår till drygt 1 600 000 kr. Det framgår vidare att han några år senare - år 1991 - tillsammans med sin f.d. hustru ökat sin skuldsättning med sammanlagt cirka 800 000 kr genom att uppta ett lån på detta belopp, varav 120 000 kr användes för att köpa en fastighet och 680 000 kr för att reparera densamma samt att det efter fastighetens försäljning i september 1996 kvarstod skulder hänförliga till fastigheten på drygt 600 000 kr.

Enligt hovrätten framstår det som mindre väl övervägt och som prov på ett högt risktagande av B.L. att redan ett par år efter det att han ådragit sig skulderna på drygt en miljon kr - och utan att han under mellantiden tycks ha betalat av någonting på dessa skulder, i vart fall inte på den stora skulden till Handelsbanken - inlåta sig på den ifrågavarande fastighetsaffären, som slutade med att hans ekonomiska situation kom att ytterligare avsevärt försämras. I sammanhanget skall även vägas in att B.L. vid tidpunkten för fastighetsförvärvet var sjukskriven, att hans och hans f.d. hustrus inkomster var tämligen låga samt att de framtida arbetsmöjligheter som förelåg till följd av hans sjukdom var osäkra.

På grund av det anförda finner hovrätten inte att det kan anses skäligt att B.L. beviljas skuldsanering.

Målnummer ÖÄ 5419/98