RH 1999:4

S.C. åtalades för olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning: S.C. har den 6 september 1998 på riksväg 67 inom Sala kommun som passagerare medföljt personbilen X. När bilen stannats i närheten av korsningen med vägen till Ransta har S.C. tagit bilens nycklar. Han har därefter hotat bilföraren T.H. med att sparka honom om denne inte omedelbart lämnade bilen. På grund av hotet lämnade T.H. bilen och S.C. har därefter olovligen tagit fordonet och fört detta till Eskilstuna. - Hotet har varit ägnat att hos T.H. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Tillgreppet av fortskaffningsmedel är att anse som grovt då det skett genom olaga tvång.

Sala tingsrätt (1998-09-30, tf. rådmannen Hans-Åke Nygren samt nämndemännen Lennart Bolin, Gun Johansson och Kent Andersson) dömde S.C. för olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, som inte utgjorde grova brott, till fängelse i fyra månader och förklarade tidigare villkorligt medgiven frihet förverkad till en tid av fyra månader. I sina domskäl anförde tingsrätten följande under rubriken Skuldfrågorna.

På begäran av åklagaren har hållits målsägandeförhör med T.H., född år 1977. Han har berättat. Han har ända sedan skolåren varit kamrat med D.S. Hemma hos D.S. och dennes mor har han några gånger träffat S.C. Han och S.C. har då aldrig råkat i delo med varandra. Under veckoslutet den 4-6 september 1998 var S.C. på nytt på besök hos D.S:s mor. Han, D.S. och S.C. umgicks en del. De åkte bl.a. till Västerås på fredagen eller lördagen. Vidare åkte de och tittade på en bil som S.C. hade uppställd på ett ställe. Han hade de aktuella dagarna fått låna sin mors bil, en Daihatsu av 1987 års modell med trasigt avgassystem, till följd varav han skjutsade de övriga. På söndag eftermiddag ville S.C. bli körd till Vegaområdet. S.C. förklarade bl.a. att han där skulle träffa någon som kunde ge honom pengar. Han skjutsade S.C. till Vega och med i bilen var D.S. S.C. klev ur bilen och förklarade att de kunde komma och hämta honom en stund senare. Därefter gick S.C. iväg mot närbelägna bostadshus. Han och D.S. åkte runt lite i Sala och återvände därefter till Vega. De hittade till slut S.C. invid ett av bostadshusen. S.C. föreföll då en smula berusad. S.C. som hade en burk öl i handen, uppgav att han inte erhållit några pengar utan att han ville bli körd i riktning mot Västerås. S.C. lovade att i Västerås ordna fram bensinpengar. Inga som helst diskussioner om narkotikainköp förekom; S.C. talade dock om "en grej". Han förklarade sig villig att köra till Västerås men uppgav att han var tvungen att tanka innan färden kunde påbörjas. Tankningen kom att ske vid bensinstationen i Vega. I samband med tankningen började S.C. att bete sig otäckt. Bl.a. sade S.C. "jag kan köra, ge mig nycklarna!" Han vägrade dock att efterkomma S.C:s begäran. Under den fortsatta färden var det relativt mycket "tjafs" i bilen; S.C. som satt i det främre passagerarsätet, blev alltmer hotfull. S.C. beordrade honom hela tiden att köra om framförvarande fordon, vilket gjorde honom nervös. Till slut tog S.C. tag i ratten och utbrast "det här går ju inte längre!". Han svängde in till vägkanten och stannade. Exakt i det ögonblicket drog S.C. ut bilnycklarna ur tändningslåset och sade "nu skall jag köra, du skall inte köra längre!". Därefter klev S.C. ur bilen och började urinera. Han och D.S. klev också ur. D.S. gick fram till S.C. och försökte få denne att lämna tillbaka nycklarna. S.C. behöll emellertid nycklarna. Han satte sig på nytt i förarsätet för att hindra S.C. från att sätta sig där. När S.C. kom fram till förardörren sade han också "du skall inte köra!". S.C. utbrast "om du inte låter mig köra skall jag sparka dig i ansiktet!" och "flytta på dig!". D.S. försökte "gå emellan". Han blev så rädd att han började skaka och han vågade inte göra annat än att kliva ur bilen. Han protesterade dock muntligen mot S.C:s handlande. S.C. satte sig i bilen och startade motorn. Han tilltalade då S.C. med orden "jag måste polisanmäla dig, S.!" S.C. "mumlade något hotfullt" - han hörde inte riktigt orden - och körde sedan iväg. Han och D.S. stod kvar på landsvägen en stund men började senare promenera tillbaka mot Sala. Efter tio minuter fick de lift. Väl hemma i Sala polisanmälde han det inträffade. Han var vid tillfället "uppspelt" och sade till polisen att bilen hade tillgripits av en liftare. - Bilen påträffades sedermera i Eskilstuna och det var då ett skotthål i ena dörren. - Han känner inte till någonting om att S.C. skulle ha lämnat ifrån sig en mobiltelefon.

Närmare hörd har S.C. uppgett: Han känner D.S. och dennes mor mycket väl. D.S. bodde tidigare som fosterbarn hemma hos honom och hans f.d. hustru. Det var dock inte fråga om någon fosterhemsplacering som socialtjänsten medverkat till. T.H. har han träffat några gånger men han känner inte denne närmare. Det är riktigt att han under det aktuella veckoslutet vistades hos D.S:s mor samt att han, D.S. och T.H. då umgicks en del. De var ute och åkte i den bil som T.H. disponerade. Han hade visserligen en egen bil i Sala men den bilen hade kardanaxeln gått sönder på. Under söndagen skjutsade D.S. och T.H. honom till en kamrat vid namn G.W. Han och G.W. "tog några groggar" under det att D.S. och T.H. väntade utanför. Han var inne hos G.W. vid två tillfällen. Efter det sista besöket sade han till D.S. och T.H. att de kunde åka och hälsa på hans syster i Västerås. Han var då "lite halvfull". Färden till Västerås påbörjades efter att bilen tankats. Under färden bad D.S. och T.H. honom att "fixa en rökbit", dvs skaffa hasch, åt dem och han svarade med orden "visst kan jag göra det!" En stund senare kom han på att det nog inte var så lyckat att han hade med sig D.S. och T.H. om han skulle skaffa hasch. Han förklarade detta för D.S. och T.H. Samtliga tre kom överens om att han skulle fortsätta färden ensam och att han skulle ringa upp D.S. och T.H. när han hade uträttat sina ärenden. T.H. stannade bilen utmed vägen. D.S. och T.H. ringde till några kamrater och bad om att bli hämtade. Därefter klev de ur bilen. Han satte sig vid ratten och körde vidare. Innan han åkte iväg lämnade han över sin mobiltelefon till D.S. Han lyckades inte köpa någon hasch i Västerås och körde därför vidare till Eskilstuna, där hans barn och f.d. hustru är bosatta. I Eskilstuna blev han gripen av polis. Gripandet blev något dramatiskt eftersom polisen sköt mot honom och bilen. I samband med skottlossningen gick bilens backspegel sönder då den träffades av "rikoschetter av kulor". - De uppgifter som lämnats av T.H. är helt felaktiga. Han har ingen annan förklaring till T.H:s lögner än att T.H. "diktar ihop för sin moders skull".

På begäran av åklagaren har hållits vittnesförhör med D.S. född år 1980. Han har omvittnat huvudsakligen följande. Han har känt T.H. sedan unga år. Även S.C. känner han mycket väl. S.C. tog tidigare hand om honom och han bodde då under något år hos S.C. i Sala och i Västerås. S.C. hälsar emellanåt på hos hans mor. Veckoslutet den 4-6 september 1998 var S.C. hos modern. Han, T.H. och S.C. besökte under fredagen en fest i Västerås. Någon dag var de också och tittade på S.C:s trasiga bil. På söndagen skjutsade T.H. S.C. till en person som fyllde 50 år och han var då med i bilen. Han och T.H. hämtade sedermera upp S.C. som var "lite sur". S.C. skulle hälsa på sin syster i Västerås och ville ha skjuts dit. Färden till Västerås tog sin början. T.H. körde bilen och S.C. satt i det främre passagerarsätet. Själv satt han i baksätet och "filosoferade". Han tänkte inte närmare på vad som sades framtill i bilen och vet därför inte om T.H. och S.C. blev osams. Det var dock inte någon obehaglig stämning i bilen". Plötslig sade S.C. "stanna här nu!" och T.H. körde in till vägkanten och stannade. Han utbrast "skall ni hålla på och flumma!" varefter han steg ur bilen och gick över till andra sidan vägen och urinerade. Han kom därvid att tänka på att det nog skulle vara "drygt" att åka ända till Västerås. På grund därav bestämde han sig för att börja promenera tillbaka till Sala. Sedan han gått en bit hörde han hur bilen startades och kördes iväg. Han tittade till och såg att T.H. stod kvar på den plats där bilen hade stått. Han blev förvånad. Han och T.H. kom att tala med varandra. T.H. var "skiträdd" och sade att S.C. hade bråkat och tagit bilnycklarna. Själv har han ingen aning om vad som hände. - Det var aldrig tal om att S.C. skulle köpa hasch till honom och T.H. Varken han eller T.H. fick någon mobiltelefon av S.C. vid tillfället; däremot hade S.C. på fredagen eller lördagen lämnat över en mobiltelefon till hans mor.

Med anledning av D.S:s vittnesmål har åklagaren åberopat att D.S. vid polisförhör den 7 september 1998 lämnat följande berättelse. "- - - Senare under söndagen blir S. otrevlig och han blir tillsagd att lämna S. bostad. I bostaden finns samtidigt D. och T. Daniel får med sig S. ut från lägenheten och de åker iväg i T:s bil. T. kör bilen och de åkte en sväng runt Sala, bl.a. så tankade de bilen. Efter en stund vill S. bli körd till Västerås. D. tycker att S. uppträdde aggressivt men inte hotfullt. De kör mot Västerås med T. som chaufför och när de kommer fram till Romfartuna gärden blir T. tillsagd av S. att stanna bilen. Daniel går ur bilen och säger att han inte vill åka med längre, han börjar gå mot Sala. När D. är ca 20 m ifrån bilen, hör han att T. och S. skriker åt varandra. D. springer tillbaka och hör då T. säga "ta inte bilen". Han upprepar flera gånger. Sedan hör han S. säga "passa dig, annars sparkar jag dig i huvudet". D. förstod att S. ville ta bilen av T. S. hade tydligen bilnycklarna i handen. D. sa åt T. att han skulle lämna ifrån sig bilen till S. vi kan anmäla honom senare. T. går ur bilen och är mycket ledsen. Han upprepade åter "ta inte bilen, det är mammas bil". S. brydde sig inte, utan startar bilen och kör iväg mot Västerås. T. och D. går mot Sala och vid Tomta vägskäl fick de lift tillbaka till Sala. Där kunde de senare anmäla händelsen."

Ställd inför förhörsanteckningarna har D.S. genmält bl.a. följande. Visserligen kan han ha glömt vissa detaljer, men han tror inte att förhörsanteckningarna rätt återger vad han sade till polisen. "Polisen måste ha skrivit fel eller så." Han fick aldrig förhörsanteckningarna upplästa för sig i samband med polisförhöret. Han är inte rädd för S.C. nu och inte heller var han rädd den aktuella kvällen.

Tingsrättens överväganden.

T.H. har gjort ett mycket mer trovärdigt och tillförlitligt intryck än S.C. och hans berättelse måste, till skillnad från S.C:s, betecknas som fullt sannolik. T.H:s version av händelseförloppet stöds också i allt väsentligt av de uppgifter som D.S, enligt förhörsanteckningarna, lämnat till polisen under förundersökningen. Med hänsyn främst härtill och då tingsrätten dessutom fått en mycket stark känsla av att D.S. - troligtvis på grund av rädsla - under vittnesmålet i tingsrätten på vissa punkter medvetet farit med osanning i fråga om vad S.C. gjorde vid tillfället, anser tingsrätten att tro måste sättas till vad T.H. berättat. Genom T.H:s berättelse är åtalet i sin helhet styrkt.

S.C. skall dömas för olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Sistnämnda brott bör enligt tingsrättens mening dock inte betecknas som grovt.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle bedöma gärningarna som olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel, grovt brott. S.C. bestred yrkandet.

Svea hovrätt (1999-01-27, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Göran Rosenberg, referent, och hovrättsassessorn Lars-Åke Johansson samt nämndemännen Sven Ydell och Harriet Tängberg) bestämde fängelsestraffets längd till sex månader och förklarade tidigare villkorligt medgiven frihet förverkad till en tid av sex månader. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.

I enlighet med tingsrättens dom, som inte har överklagats i skulddelen, skall S.C. dömas för det förfarande som åklagaren har lagt honom till last.

Förfarandet innefattar enligt åtalet olaga tvång och tillgrepp av fortskaffningsmedel. Hovrätten anser också att S.C. genom att tvinga till sig bilen genom hotet, har gjort sig skyldig till olaga tvång och att han genom att ha tagit och brukat bilen gjort sig skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel. Det handlande som innefattar olaga tvång har enligt hovrättens mening inte inneburit ett så allvarligt övergrepp mot T.H. att det bör bedömas som grovt brott.

Vid bedömningen av om det handlande som innefattar tillgrepp av fortskaffningsmedel bör bedömas som grovt brott vill hovrätten peka på att, enligt motiven till brottsbalken (se NJA II 1962 s. 212 f.), sådant brott visserligen är avsett att omfatta bl.a. fall av s.k. råntvång. Samtidigt bör enligt hovrättens mening beaktas den reglering som har införts i 8 kap. 5 § andra stycket brottsbalken och som innebär att - om ett förfarande, som avses i regleringen av rån, med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt är av mindre allvarlig art - förfarandet inte skall bedömas som rån utan som det eller de andra brott som förfarandet innefattar, t.ex. stöld och misshandel. Denna reglering är sålunda avsedd för gärningar av mindre allvarlig art.

Mot bakgrund av det nu anförda anser hovrätten att det med hänsyn till den samvaro som förekom mellan T.H. och S.C. före övergreppet och till att tvånget mot T.H. varit av förhållandevis mindre allvarlig karaktär inte finns tillräckliga skäl att bedöma det handlande som innefattar tillgrepp av fortskaffningsmedel som grovt brott.

S.C. skall alltså dömas för såväl olaga tvång som tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Målnummer B 2127/98