RH 1999:48

M.P. gav den 11 augusti 1998 in en ansökan om stämning till Malmö tingsrätt gentemot sin make E.Z. som är spansk medborgare och bosatt i Spanien. I stämningsansökningen yrkade hon att tingsrätten skulle döma till äktenskapsskillnad mellan henne och E.Z. Hon yrkade vidare att tingsrätten skulle förordna att hon ensam skulle tillerkännas vårdnaden om parternas son M. och, i ett tillägg, att E.Z. skulle förpliktas att utge visst underhållsbidrag till M. Yrkandena om vårdnad och underhållsbidrag framställdes jämväl interimistiskt. Tingsrätten utfärdade stämning, vilken tillsammans med stämningsansökningen delgavs E.Z. den 19 augusti 1998. I början av oktober 1998 meddelade M.P. tingsrätten att hon från Spaniens ambassad i Stockholm hade erhållit ett flertal handlingar avfattade på spanska som hon uppfattade härrörde från E.Z. Till Malmö tingsrätt inkom därefter den 14 oktober 1998 ett telegram från E.Z. i vilket han uppgav att han i Spanien hade ansökt om skilsmässa gentemot M.P. Sedan tingsrätten förelagt parterna att yttra sig gjorde E.Z. i skrift gällande att eftersom talan om hemskillnad m.m. väckts i Spanien redan den 18 juli 1998 så förelåg hinder för att talan om äktenskapsskillnad m.m. prövades vid svensk domstol. M.P. bestred i skrift att så var fallet.

Malmö tingsrätt (1998-12-02, hovrättsassessorn Michael Cervin) förklarade målet vilande t.o.m. den 30 september 1999 med hänvisning till 3 kap. 11 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap och anförde: Talan har väckts i Spanien före det att M.P. ansökte om stämning vid Malmö tingsrätt. Ett avgörande om hemskillnad från domstol i Spanien kan väntas bli erkänt i Sverige (se Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4 uppl. 1992, s. 95-96). Äktenskapsmål pågår alltså i den mening som anges i 3 kap. 11 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Avgöranden från den spanska domstolen om umgängesrätt och underhållsbidrag kan väntas bli erkända i Sverige enligt 5 § lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn respektive 2 § lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet.

M.P. överklagade och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut. E.Z. bestred ändringsyrkandet.

M.P. gjorde i hovrätten gällande att målet genom tingsrättens beslut om vilandeförklaring försenades i onödan och anförde bl.a. följande. Hon är svensk medborgare. Enligt lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap är svensk domstol behörig att pröva den av henne i Sverige väckta talan. Enligt samma lag skall talan om äktenskapsskillnad prövas enligt svensk lag. Frågorna om vårdnad och underhållsbidrag skall också prövas enligt svensk lag eftersom M. har sitt hemvist i Sverige. - Hon erhöll vissa handlingar från spanska ambassaden i Stockholm. Dessa handlingar var inte översatta till svenska utan avfattade på spanska. Hon förstod inte vad som stod i handlingarna men kunde av dessa sluta sig till att de gällde ett rättsligt förfarande vid spansk domstol samt att parterna var E.Z. och hon själv. Vid telefonsamtal med E.Z. fick hon beskedet att han väckt talan mot henne vid spansk domstol. M.P. skickade tillbaka de handlingar som hon erhållit från den spanska ambassaden. Först den 22 februari 1999 har hon delgivits en översättning till svenska av stämningsansökningen i det av E.Z. väckta målet. - Det är angeläget för M.P. att snarast erhålla dom på äktenskapsskillnad och att ett interimistiskt beslut beträffande vårdnaden om M. fattas. Att hon och E.Z. som förhållandena är i nuläget, har gemensam vårdnad om M. kan medföra många praktiska svårigheter. Det är också viktigt att ett beslut i vårdnadsfrågan fattas för att konflikter inte skall uppstå i samband med att E.Z. skall utöva umgänge med M. Om målet om äktenskapsskillnad m.m. handläggs i Sverige skulle M.P. kunna ansöka om fullföljd av äktenskapsskillnaden från februari 1999. Det spanska äktenskapsskillnadsförfarandet är mycket mera utdraget i tiden än det svenska. E.Z. har ansökt om hemskillnad. Enligt spansk lag kan en process med begäran om äktenskapsskillnad inledas först ett år efter det att ansökan om hemskillnad har ingivits till spansk domstol. Handläggningstiden i äktenskapsskillnadsmålet beräknas till cirka ytterligare ett år.

E.Z. anförde bl.a. följande. Den talan som väckts i Sverige är otillbörlig eftersom talan om hemskillnad m.m. redan väckts av honom vid domstol i Madrid den 18 juli 1998. Talan om hemskillnad mellan parterna bör avgöras i Spanien eftersom makarna senast var bosatta där tillsammans. M. är född i Spanien och är spansk medborgare. Den av E.Z. ingivna stämningsansökningen i målet i Spanien skickades till M.P. avfattad på spanska. M.P. avvisade emellertid denna i september 1998. Detta trots att hon förstår spanska väl.

E.Z. gav till hovrätten in bl.a. en kopia av den stämningsansökning som han lämnat in till den spanska domstolen. Han gav även in en kopia av ett förslag till domstolsbeslut, daterat den 11 september 1998, från domstolen i första instans nr. 25 i Madrid innebärande att den av E.Z. ingivna stämningsansökningen jämte kallelse till förhandling skulle delges M.P. med möjlighet att svara inom viss tid.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1999-05-11, hovrättslagmannen Lars- Göran Engström, hovrättsrådet Jan E Ohlsson, referent, samt hovrättsassessorn Jesper Montan) upphävde tingsrättens beslut om vilandeförklaring och anförde:

Svensk domstol är behörig att ta upp och pröva den av M.P. väckta talan.

Enligt 3 kap. 11 § lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap kan rätten, om äktenskapsmål är anhängigt i främmande stat och det här i riket anhängiggörs sådant mål mellan samma parter, under vissa omständigheter förordna att detta mål skall vila tills vidare.

Huruvida ett mål är anhängigt har i Sverige ansetts böra avgöras med ledning av respektive lands processrätt, dvs. enligt spansk rätt vad gäller målet vid den spanska domstolen (se Lennart Pålsson, Tidskrift for Rettsvitenskap 1967 s. 575 och SOU 1968:40 s. 124). Hovrätten ansluter sig till denna bedömning.

Enligt svensk rätt är ett mål anhängigt från det att ansökan om stämning inkommer till domstolen.

Hovrätten har genom Utrikesdepartementets rättsavdelnings försorg låtit inhämta upplysningar om innehållet i spansk rätt i frågan om när ett mål anses anhängigt i Spanien. Av inhämtade uppgifter framgår att det är tidpunkten för den lagenliga delgivningen av stämningsansökningen med motparten som är avgörande. Har delgivning skett på ett felaktigt sätt anses ett mål dock anhängigt ändå om den till vilken stämningsansökningen översänts uppger att vetskap om stämningsansökningen erhållits. Målet anses då anhängigt från denna stund.

Av utredningen framgår att E.Z. gett in ansökan om stämning till spansk domstol innan M.P. gav in ansökan om stämning till Malmö tingsrätt. Såvitt framkommit har M.P. emellertid inte delgivits stämningsansökningen i målet i Spanien eller på något annat sätt erhållit vetskap om den av E.Z. väckta talan förrän efter att hon själv ansökt om stämning i Sverige. Enligt det ovan redovisade innehållet i den spanska rätten har det således inte funnits något mellan parterna anhängigt mål i Spanien när målet mellan parterna anhängiggjordes i Sverige. Förutsättningar för tingsrätten att vilandeförklara målet enligt 3 kap. 11 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap har därför inte förelegat. På grund härav skall tingsrättens beslut om vilandeförklaring upphävas.

Målnummer Ö 88/99