RH 1999:75
Ansökan om skuldsanering har avslagits när gäldenären uteblivit från ett sammanträde i tingsrätten.
M-L.L. ingav den 13 september 1996 en ansökan om skuldsanering till kronofogdemyndigheten. Den 12 mars 1998 upprättade kronofogdemyndigheten ett förslag om skuldsanering. Förslaget innebar bl.a. att fordringar om drygt 390 000 kr skulle omfattas av skuldsaneringen och att ett sammanlagt belopp om 58 000 kr skulle fördelas mellan borgenärerna. Sedan några borgenärer motsatt sig förslaget överlämnades ärendet till tingsrätten. Denna kallade den 3 september 1998 till sammanträde den 2 november 1998, vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skulle prövas. I kallelsen erinrades M-L.L. om att hennes ansökan om skuldsanering kunde komma att avslås om hon inte inställde sig personligen till sammanträdet.
Sollentuna tingsrätt (1998-11-02, rådmannen Catharina Hallenberg) avslog - med stöd av 23 § andra punkten skuldsaneringslagen (1994:334) – M-L.L:s ansökan om skuldsanering med motiveringen att M-L.L. inte inställt sig till sammanträdet samt att inställelsen varit nödvändig för att utreda hennes ekonomiska förhållanden.
M-L.L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och visa målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning samt anförde till stöd för sitt överklagande bl.a. följande. Hon hade på grund av psykiska besvär och ny medicinering inte ork eller möjlighet att inställa sig till sammanträdet i tingsrätten. Hon vistades dessutom på annan ort. Hennes inkomster är desamma som de hon redovisade hos kronofogdemyndigheten. Däremot är hennes utgifter större eftersom hon numera försörjer sin 19-årige son.
Prövningstillstånd meddelades.
Svea hovrätt (1999-02-11, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Birgitta Hahn och hovrättsassessorn Erik Högdahl, referent) lämnade överklagandet utan bifall samt anförde följande skäl.
Vad M-L.L. anfört här kan inte anses utgöra laga förfall för underlåtenheten att inställa sig till sammanträdet. Hovrätten gör ingen annan bedömning än den tingsrätten gjort i fråga om nödvändigheten av M-L.L:s personliga inställelse till sammanträdet. Beslutet att avslå hennes ansökan om skuldsanering har mot denna bakgrund varit befogat (jfr prop. 1993/94:123 s. 226 och 219--220).