RH 1999:91
Rätt till ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken har ansetts kunna beviljas endast en av makarna.
Härnösands tingsrätt
G.R. ansökte vid Härnösands tingsrätt om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare. Härnösands tingsrätt (1999-02-10, rådmannen Lena Wahlgren) lämnade hennes ansökan utan bifall och anförde: Ansökan om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken kan endast beviljas en av makarna. I beslut den 20 oktober 1998 beviljades U.R. sådan ersättningsgaranti. Med hänsyn härtill skall G.R:s ansökan lämnas utan bifall.
G.R. överklagade beslutet och yrkade bifall till sin vid tingsrätten gjorda ansökan. Hon anförde till stöd för sin talan bl.a.: Det är inte rimligt att endast en av parterna beviljas ersättningsgaranti till bodelningsförrättare, då båda parterna uppfyller de kriterier som fordras för att få denna hjälp. Eftersom hon och U.R. inte längre har gemensam ekonomi, måste var och en av dem ha rätt till denna hjälp. Det är vidare orimligt att hon, förutom hennes del av kostnaden, även tvingas betala återstoden av U.R:s skuld till bodelningsförrättare. Enligt Örjan Teleman, författare till boken Bodelning, är det inte självklart att endast den ena parten skall kunna få denna ekonomiska hjälp.
Domstolsverket anförde i yttrande: Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan domstol enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken besluta att ersättning till bodelningsförrättare för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel. Fråga i målet är om en eller båda makarna kan beviljas ersättningsgaranti. Av ordalydelsen i 17 kap. 7 a § kan inte klart utläsas om bestämmelsen är tänkt att tillämpas på en eller båda makarna. Av uttalanden i förarbeten till bestämmelsen (prop. 1996/97:9 s. 132 ff) framgår emellertid bl.a. att lagstiftarens intentioner varit att vid en bodelning motverka en snedfördelning mellan makarna på så sätt att respektive make i olika avseenden skall kunna tillvara sin rätt. Enligt verkets uppfattning kan dessa uttalanden inte tolkas på annat sätt än att endast en av makarna kan beviljas ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken.
Hovrätten för Nedre Norrland (1999-05-27, hovrättsråden Christer Berg och Anja Brandoné, referent, samt tf. hovrättsassessorn Lise-Lott Johansson) lämnade överklagandet utan bifall och anförde: I förarbetena till bestämmelsen i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare uttalas att ansökan om att ersättningen skall betalas av allmänna medel kan göras endast av någon av makarna (prop. 1996/97:9 s. 229 ö). I paragrafens andra stycke stadgas att utbetalt belopp enligt garantin skall tillgodoräknas den make som har utverkat garantin. Vidare är som Domstolsverket anfört syftet med bestämmelsen om ersättningsgaranti framför allt att motverka en snedfördelning mellan makarna.
Mot bakgrund av vad som uttalats i förarbetena sammanställt med vad som i övrigt stadgas om ersättningen finner hovrätten att bestämmelsen i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken är att tolka så som tingsrätten gjort. G.R:s ansökan kan därför inte bifallas.