RH 2000:100
A har vid två skilda tillfällen tillrättavisat sin 3-årige son, vid det första tillfället genom att ta ett grepp på nacken och vid det andra tillfället genom att utdela ett slag mot halsen, båda gångerna med smärta och rodnad som följd. Brottet har bedömts som ringa misshandel och påföljden har bestämts till böter.
Åklagaren åtalade A.Z. för misshandel med följande gärningsbeskrivning: A.Z. har i Norsborg, Botkyrka kommun, misshandlat sin son H. född 1995, vid följande tillfällen.
1. I början av november 1998 genom att utdela ett slag mot eller ta ett grepp på nacken med smärta och rodnad som följd.
2. I slutet av mars 1999 genom att utdela ett slag mot halsen med smärta och rodnad som följd.
3. Någon gång under 1998 - 21 mars 1999 genom att utdela ett slag mot magen med smärta som följd.
A.Z. förnekade gärningarna.
Huddinge tingsrätt (2000-03-02, tingsfiskalen Kerstin Norman samt nämndemännen Gunnel Frejman, Gertie Lux och Inger Olsson) dömde A.Z. för misshandel, ringa brott, till 80 dagsböter. Tingsrätten, som ogillade åtalet såvitt gällde gärningarna under punkterna 2 och 3, anförde i sina domskäl bl.a. följande. Åklagarens gärningspåstående under punkten 1 stöder sig på de uppgifter som R.K. och H:s förskollärare K.A. lämnat dels om sina egna iakttagelser dels om vad H. berättat för dem. R.K. och K.A. har härvid oberoende av varandra observerat att H. haft ett märke i form av en rodnad i nacken. K.A. har uppgett att det inte var fråga om ett blåmärke, utan en rodnad stor som en gammal tvåöring. Både R.K. och K.A. har uteslutit att märket skulle kunna vara någon form av eksem. R.K. har uppgett att hon noterade rodnaden på söndagskvällen den 8 november 1998 efter ett umgängestillfälle och att hon dokumenterade märket genom att ta ett foto av det. Både R.K. och K.A. har uppgett att H. på fråga om var märket kommit ifrån sagt att det var hans pappa som slagit honom. K.A. har härvid berättat att H. spontant på hennes fråga vad han hade gjort i nacken svarat att hans pappa "tagit där, när inte jag hörde" samt att det gjorde ont när man tog på märket. A.Z. har inte kunna lämna någon förklaring till hur skadan i nacken skulle kunnat ha uppstått.
Genom de uppgifter som vittnena lämnat, vilka även stöds av fotografiet, finner tingsrätten visat att A.Z. misshandlat Hassan på sätt åklagaren gjort gällande. Den rodnad som blivit en följd av misshandeln talar dock för att det inte varit fråga om något kraftigare våld som riktats mot H. Även om misshandeln har begåtts mot ett litet barn finner tingsrätten mot denna bakgrund att misshandeln är att bedöma som ringa.
A.Z. är tidigare ostraffad och han skall nu dömas för ett fall av misshandel. Även om misshandeln i sig är att bedöma som ringa finns all anledning att se allvarligt på gärningen med hänsyn till att den riktat sig mot ett litet barn som befunnit sig i A.Z:s vård. Påföljden bör därför bestämmas till ett kraftigt bötesstraff.
Nämndemannen Inger Olsson var skiljaktig i skuldfrågan såvitt gällde åklagarens gärningspåstående under punkten 1 och ansåg att åtalet i den delen skulle ogillas.
Åklagaren, H. och A.Z. överklagade domen. Åklagaren och H. yrkade att hovrätten skulle döma A.Z. för misshandel i enlighet med åtalet samt bedöma samtliga gärningar som misshandel av normalgraden. Åklagaren yrkade vidare att hovrätten skulle bestämma påföljden till fängelse. A.Z. för sin del yrkade att han skulle frikännas.
Svea hovrätt (2000-10-05, hovrättslagmannen Mats Melin, referent, hovrättsrådet Lars Hesser, tf, hovrättsassessorn Katarina Berglund samt nämndemännen Stina Leismark och Yngve Sundell), som fann åtalet styrkt såvitt avsåg gärningarna i punkterna 1 och 2 men ogillade åtalet under punkten 3, dömde A.Z. för misshandel, ringa brott, till den av tingsrätten bestämda påföljden. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.
När det gäller punkt 1 i gärningsbeskrivningen finner hovrätten, som instämmer i tingsrättens bedömning därvidlag, visat att A.Z. burit hand på sin son. Av vad H. själv berättat för K.A. synes framgå att A.Z. tagit ett grepp i nacken på H. med smärta och rodnad som följd.
Beträffande punkt 2 i gärningsbeskrivningen är det utrett att H. haft en skada av samma slag och med ungefärligen samma placering som vid det tidigare tillfället i november 1998 och att han själv till såväl sin mamma som till undersökande läkare uppgett att hans pappa slagit honom. Det finns anledning att utgå från att H. riktigt har återgett vad som hänt eftersom han dels själv förefaller ha funderat över anledningen till det - "pappa tycker inte om mig" - dels berättat om omgivningens reaktioner - farbroderns utrop "haram". Hovrätten finner mot nu angiven bakgrund visat att A.Z. även i denna del har handlat på det sätt åklagaren har påstått. Tingsrättens dom skall således på denna punkt ändras i enlighet härmed.
Det är således utrett att A.Z. i november 1998 tagit ett grepp om H:s nacke och i mars 1999 utdelat ett slag mot H:s hals. Av vad H. berättat - "pappa tog där när inte jag hörde" - synes framgå att A.Z. vid det första tillfället på ett hårdhänt sätt avsett att tillrättavisa H. När H. berättat om vad som hänt vid det andra tillfället framstår det visserligen som om A.Z. då skulle ha tilldelat H. ett slag. I brist på utredning om de närmare omständigheterna vid detta tillfälle - och då den skada som H. uppvisat starkt påmint om den som åsamkats honom vid det tidigare tillfället - finner sig hovrätten böra utgå från att A.Z:s handlande även vid detta senare tillfälle skett för att tillrättavisa H.
En förälder måste visserligen ha rätt att i vissa situationer även handgripligen tillrättaföra ett barn, t.ex. för att undvika en fara för barnet. A.Z. har emellertid genom att tillfoga sin son skada som medfört bl.a. smärta som inte varit av omedelbart övergående slag gjort sig skyldig till en som misshandel straffbar handling. Även om misshandeln riktats mot ett litet barn är brottet likväl att bedöma som ringa, med hänsyn till att A.Z. inte synes ha utövat något kraftigare våld. Påföljden skall därför, som tingsrätten funnit, stanna vid böter.