RH 2000:28
Sedan en part klandrat en av bodelningsförrättare gjord bodelning, har motparten - efter klanderfristens utgång - framställt ett eget yrkande om ändring av bodelningen. Yrkandet har avvisats.
H.B. och V.K. har tidigare bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Tillsammans äger de en bostadsrättslägenhet. De var oense om bostadsrättens värde och vem den skulle tillskiftas. Den 24 juni 1999 förordnades därför advokaten M.G. till bodelningsförrättare mellan parterna och den 10 januari 2000 förrättade hon bodelning. Därvid tillskiftades H.B. bostadsrätten mot att han skulle erlägga en skifteslikvid om 700 498 kr till V.K. Enligt bodelningen ägde han att från beloppet avräkna 12 237 kr, vilket belopp ansågs motsvara vad han för V.K:s räkning hade erlagt till bostadsrättsföreningen i avgift.
H.B. delgavs bodelningen den 11 januari 2000 och V.K. den 13 januari 2000.
V.K. klandrade bodelningen genom en ansökan om stämning som inkom till tingsrätten den 8 februari 2000.
H.B. delgavs stämningsansökan den 22 februari 2000. I en skrift rubricerad "Anslutningsvad", vilken inkom till tingsrätten den 24 februari 2000, framställde han ett yrkande om att skifteslikviden skulle sättas ned.
Stockholms tingsrätt (2000-03-02, chefsrådmannen Magnus Åkerdahl) avvisade H.B:s talan och anförde följande.
En klandertalan skall väckas inom fyra veckor efter det att bodelningen har delgivits parterna, 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem jfr ÄktB 17:8. H.B:s skrift har inkommit mer än sex veckor efter det att han delgavs bodelningen. H.B:s talan skall därför avvisas.
H.B. överklagade avvisningsbeslutet och yrkade att det skulle undanröjas. Till stöd för sin talan åberopade han i huvudsak följande.
I och med att en part klandrat bodelningen har skiftesmannens beslut inte vunnit laga kraft mot någon av parterna och han äger därför rätt att framställa egna yrkanden i klandermålet. Båda parterna är alltid missnöjda med ett tvångsskifte. För att få saken ur världen kan en part ändå vara villig att godta skiftet. Tingsrättens tolkning innebär att den som är villig att godta skiftet ändå måste lämna in en klandertalan inom fyra veckor från delgivningen för att vara säker på att få sin sak prövad om motparten överklagar och dessutom, mot sin vilja, riskera att hamna i kärandesits. Detta skulle bl.a. leda till obligatoriskt överklagande och därmed onödigt processande. Därvid skall även beaktas möjligheten för en part att tillskansa sig fördelar genom att klandra skiftet då motpartens klandertid gått ut och på så vis beta motparten rätt att framställa egna yrkanden. Enligt 50 kap. 2 § rättegångsbalken har motpart inom en vecka från klagotidens slut rätt att överklaga en dom om andra parten överklagat. I målet är inte fråga om en tingsrätts dom utan ett beslut från en skiftesman riktad mot lekmän som inte är insatta i juridik och som ytterst sällan företräds av ombud.
Svea hovrätt (2000-05-10,, hovrättsråden Hans Palmcrantz och Agneta Fergenius, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Ulrika Berg) lämnade överklagandet utan bifall och anförde följande skäl för beslutet.
Om en part är missnöjd med av bodelningsförrättaren förrättad bodelning får han, enligt 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, jämförd med 17 kap. 8 § andra stycket äktenskapsbalken, klandra den genom att vid tingsrätten väcka talan inom fyra veckor från det att bodelningen delgavs honom. Klandras inte bodelningen inom denna tid är rätten till talan förlorad.
H.B. har framställt sitt yrkande efter utgången av nämnda frist. Frågan i målet är om han trots detta, på grund av att V.K. har klandrat bodelningen, har rätt att få sitt yrkande prövat.
I doktrinen har hävdats att parterna i denna typ av mål har en stor frihet att vid fullföljd till domstol föra in nya frågor och nytt material i rättegången (Se Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m., s. 549, jämför Teleman, Bodelning under äktenskap och vid skilsmässa, s. 278 ff.). Detta har också i viss mån accepterats av Högsta domstolen, se t.ex. NJA 1988 C 56.
V.K:s möjligheter att framställa nya yrkanden efter klagofristens utgång är emellertid begränsade i enlighet med vad som sägs i 13 kap. 3 § rättegångsbalken, jämför NJA 1997 s. 62. På grund härav kan inte heller H.B. tillerkännas någon rätt att framställa nya yrkanden efter klanderfristens utgång. Att denna tvist gäller endast den aktuella bostadsrätten ändrar inte denna bedömning.