RH 2000:58
Hovrätten har efter klagan över domvilla undanröjt kronofogdemyndighets utslag och förordnat att ny handläggning skall äga rum vid kronofogdemyndigheten. Hovrätten har funnit att dess beslut får överklagas.
The Stadium Sverige AB (bolaget) ansökte hos Kronofogdemyndigheten i Stockholms län om betalningsföreläggande för Hässelby Innebandyklubb (föreningen) avseende leveranser av sportartiklar. Genom utslag den 10 maj 2000 biföll kronofogdemyndigheten ansökan. Utslaget vann laga kraft.
Föreningen yrkade den 18 juli 2000 i klagan över domvilla att utslaget skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till kronofogdemyndigheten. Till stöd för sin talan anförde föreningen att den inte i behörig ordning hade delgetts kronofogdemyndighetens föreläggande att yttra sig över ansökningen om betalningsföreläggande.
Svea hovrätt (2000-09-18, hovrättsråden Lars Hesser och Peter Borgström, referent, samt tf. hovrättsassessorn Björn Skånsberg) undanröjde kronofogdemyndighetens utslag och förordnade att ny handläggning skulle äga rum vid kronofogdemyndigheten. I sina skäl anförde hovrätten att det genom den förebragta utredningen fick anses klarlagt att föreningen inte rätteligen delgetts i målet om betalningsföreläggande, att kronofogdemyndighetens utslag vid sådant förhållande måste anses behäftat med domvilla enligt 59 kap. 1 § 1 st. 2 rättegångsbalken, att utslaget därför skulle undanröjas med stöd av detta stadgande jämfört med 59 kap. 5 § rättegångsbalken samt att därvid med stöd av 59 kap. 3 § 3 st. rättegångsbalken skulle förordnas om ny handläggning vid kronofogdemyndigheten.
När det gällde rätten till fullföljd mot beslutet uttalade hovrätten följande.
I fråga om klagan över domvilla och överklagande av hovrätts beslut i sådant ärende skall enligt 59 kap. 3 § 1 st. rättegångsbalken tillämpas bl.a. 54 kap.rättegångsbalken, i den mån annat inte angetts i 59 kap. 2 § samma balk. - Hovrättens avgörande är i förevarande fall ett slutligt beslut. Enligt huvudregeln i 54 kap. 3 § 1 st. rättegångsbalken får sådana beslut överklagas, om inte annat är föreskrivet. Ett fall då talan ej får fullföljas mot hovrättens avgörande finns angivet i nyssnämnda paragrafs andra stycke, som innebär att fullföljdsförbud råder vid hovrätts beslut om återförvisning, när hovrättens prövning inte innefattar ett avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång. Även om i detta fall hovrättens prövning inte kan sägas innefatta ett sådant avgörande, kan rätten till fullföljd mot hovrättens beslut likväl inte anses avskuren i enlighet med vad som anges i 54 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken. Det sistnämnda fallet, dvs. att överinstansen i samband med att den undanröjer ett avgörande som fullföljts i ordinär väg återförvisar målet till lägre rätt, skiljer sig nämligen från det nu föreliggande fallet som innebär att överinstansen blott beslutar att ny handläggning skall äga rum vid den instans som meddelat det angripna avgörandet (jfr bestämmelsen i 59 kap. 3 § 3 st. rättegångsbalken med reglerna i 50 kap. 29 § 1 st. och 51 kap. 29 § 1 st. samma balk). - På grund härav, och då det inte heller finns något annat stadgande som inskränker rätten till överklagande av hovrättens beslut i den nu aktuella frågan, skall fullföljdshänvisning meddelas (se även rättsfallet NJA 1995 s. 686).