RH 2001:45
Käranden återkallade sin talan i skadeståndsmål sedan hon fått ersättning för skadan från sitt försäkringsbolag. Hovrätten har ansett sådana särskilda skäl föreligga att käranden inte borde förpliktas att utge ersättning för rättegångskostnader till svaranden.
I samband med ett åtal mot T.B. för vårdslöshet i trafik, alternativt förseelse mot vägtrafikkungörelsen yrkade M.M. skadestånd av T.B. Under huvudförhandlingen i brottmålet avskildes hennes skadeståndstalan från brottmålet för att handläggas som särskilt mål enligt reglerna för tvistemål.
T.B. biträddes i målet av advokaten U.L.
M.M. återkallade sedermera sin talan och begärde att tvistemålet skulle avskrivas från vidare handläggning.
T.B. medgav att målet avskrevs men yrkade ersättning för rättegångskostnader med 6 417 kr 50 öre.
M.M. bestred T.B:s yrkande.
Göteborgs tingsrätt (2000-09-12, rådmannen Göran Lundgren) avskrev målet och lämnade T.B:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader utan bifall på följande skäl.
När en talan om enskilt anspråk avskiljs från ett brottmål gäller tvistemålsreglerna för målets fortsatta handläggning. Mot bakgrund härav kan alltså T.B. inte erhålla ersättning för nu yrkade rättegångskostnader till den del de hänför sig till brottmålet. - Enligt bestämmelsen i 18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken, som avser tvistemål, skall en part som återkallat sin talan ersätta motparten hans rättegångskostnad om ej särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten bestämmes annorledes. - Med avseende på det nu förevarande målet kan det konstateras att någon handläggning i sak inte inletts. M.M. har sålunda alltsedan det att hennes skadeståndsyrkande avskildes från brottmålet, inte vidtagit andra åtgärder med det nu aktuella målet än att begära anstånd i avbidan på besked från sitt försäkringsbolag angående ett i anledning av den i brottmålet aktuella gärningen initierat försäkringsärende samt att sedan besked erhållits återkalla sin talan i målet. Mot bakgrund av det nu sagda anser tingsrätten inte förutsättning föreligga att låta M.M. svara för någon del av T.B:s rättegångskostnad. Hans yrkande om ersättning för rättegångskostnad skall alltså lämnas utan bifall.
T.B. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
M.M. bestred bifall till yrkandet.
Hovrätten för Västra Sverige (2001-08-22, hovrättspresidenten Gunnel Wennberg, hovrättslagmannen Barbro Thorblad och hovrättsrådet Eva Lönqvist, referent) lämnade överklagandet utan bifall på följande skäl.
Den som skadas i motordrivet fordon, som är i trafik, är enligt 8 och 10 §§trafikskadelagen (1975:1410) berättigad till trafikskadeersättning, som utgår från fordonets trafikförsäkring. Av 9 § trafikskadelagen följer att trafikskadeersättning bestäms på samma grunder som gäller för skadestånd. Enligt 18 § trafikskadelagen har den som har rätt till trafikskadeersättning rätt att istället yrka skadestånd av skadevållaren. I förevarande fall har M.M. valt att först yrka skadestånd i anslutning till ansvarstalan i brottmålet och därefter, sedan T.B. helt bestritt skadeståndsskyldighet och skadeståndstalan avskilts för att handläggas som tvistemål, begärt ersättning hos sitt försäkringsbolag. Medan ärendet har behandlats hos försäkringsbolaget har inte något annat hänt i tvistemålet än att M.M. vid upprepade tillfällen begärt och erhållit anstånd.
Av i brottmålet ingiven fullmakt samt protokollet från huvudförhandlingen i brottmålet framgår att U.L. var ombud för T.B. även såvitt gällde brottmålet. Av 31 kap. 11 § rättegångbalken följer att ersättning för kostnader avseende skadeståndsdelen som uppkommit i brottmålet kan utgå endast i den mån de är särskiljbara. Hovrätten finner att det inte kan anses visat att mer arbete utförts särskilt för skadeståndsfrågan än som motsvarar en tidsåtgång om 30 minuter. Sedan skadeståndsfrågan avskiljts från brottmålet har U.L. inte utfört annat arbete än att motta meddelanden om att M.M. beviljats anstånd - upplysningar som per telefon vidarebefordrats till huvudmannen - samt motta meddelande om återkallelse av talan. Det kan därför enligt hovrättens mening inte ha utförts mer än 30 minuters arbete under denna del av målet.
Sammantaget finner därför hovrätten att ersättningsgrundande arbete med skadeståndsmålet kan bedömas ha utförts i en timma. U.L. har själv uppgett sin timkostnadsersättning till 1 075 kr. T.B:s rättegångskostnader i tingsrätten kan därför inte anses uppgå till mer än 1 075 kr.
Enligt huvudregeln i 18 kap 5 § rättegångsbalken skall den som återkallar en talan utge ersättning för motpartens rättegångskostnader, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Som exempel på sådana omständigheter nämns i lagens förarbeten att det inträffat sådana förhållanden att kärandens talan blir ändamålslös samtidigt som man kan anta att talan skulle ha bifallits; käranden kan i sådant fall t.o.m. få ersättning för rättegångskostnader (se NJA 1943 II s. 231).
Med hänsyn till bedömningen i den inte överklagade brottmålsdomen är det enligt hovrättens mening uppenbart att M.M., om hon valt att fortsätta skadeståndstalan mot T.B., skulle ha tillerkänts skadestånd. Det kan hållas för visst att hon i sådant fall inte skulle ha förpliktats ersätta T.B. för rättegångskostnader. Det framstår som orimligt att M.M. skulle försättas i ett sämre läge för att hon valt att vända sig till försäkringsbolaget när T.B. klart uttalat att han bestrider all ersättningsskyldighet, en inställning som uppenbart kvarstått även efter det att domstol funnit honom vållande till trafikolyckan. Hovrätten delar därför tingsrättens uppfattning att undantagsregeln i 18 kap 5 § rättegångsbalken är tillämplig och att M.M. inte bör svara för någon del av T.B:s rättegångskostnader.