RH 2001:55

Åklagaren åtalade Å.A. och B.H. för grov misshandel respektive misshandel enligt följande gärningspåstående.

Å.A. och B.H. har den 10 juni 2000 i B.H:s bostad i Köping ömsesidigt knuffat på och misshandlat varandra. B.H. har tilldelat Å.A. ett flertal knytnävsslag mot dennes huvud och kropp samt fem-sex sparkar mot armar och ben, varav uppkom smärta, överhudsavskrapningar, hudmissfärgningar, svullnader och en blödning i vänster öga. Å.A. har under samma tid tilldelat B.H. ett flertal knytnävsslag mot dennes huvud och kropp. Då B.H. därefter satt sig på en stol har Å.A. visat särskild hänsynslöshet och råhet genom att då slå B.H. i huvudet först med en större blomkruka och därefter med en kaffebryggare samt slutligen, sedan B.H. fallit till golvet, tilldela denne upprepade slag mot huvud och kropp med en köksstol, så att stolen gick sönder. Av misshandeln uppkom kraftigt blodvite, stark smärta, svullnad, sårskada och fraktur i vänster tumme, blåmärken på rygg och bröst, stor ömhet i kroppen framför allt över revbenen samt tre sårskador i huvudet, vilka måste sys.

B.H. förnekade att han gjort sig skyldig till misshandeln.

Å.A. erkände att han, efter att ha blivit slagen och hotad, med fötterna knuffat B.H. mot ett bord samt utdelat slag med öppen hand mot honom. Han bestred ansvar för brott eftersom han handlat i nödvärn.

Å.A. uppgav: Han och hans flickvän satt på en parkbänk när B.H. kom fram och var intresserad av deras hund. De kände inte B.H. sedan tidigare men det visade sig att de bodde i samma hus. Efter ett tag beslöt de sig för att gå hem till B.H.. De satt och pratade till dess att B.H. började spela hög musik. Både Å.A. och hans flickvän sade till att han skulle sänka volymen men B.H. viftade bara bort det. Å.A:s flickvän sade efter en stund att hon skulle gå på toaletten men kom inte tillbaka utan lämnade tydligen lägenheten. Å.A. förstod inte detta förrän i efterhand. Hon tröttnade antagligen på den höga volymen som ju även var skadlig för hennes hund. En ölsejdel hade gått sönder. Å.A. plockade upp skärvorna men detta förargade B.H. som slängde iväg dem igen. Därefter slog B.H. näven i bordet, reste på sig, tog något steg och ramlade omkull till höger invid spisen. Han tog tag i diskbänkskanten för att resa sig upp. I samband med det tappade han taget, tog något steg och ramlade bakåt. Å.A. erbjöd honom hjälp men B.H. var bara arg och ville inte ha någon hjälp. B.H. skulle antagligen sätta sig därefter. Han fick tag i en stolsrygg men ramlade över stolen och hamnade bredvid fönstret. Han skrek till och höll sig för handen, förmodligen hade han gjort sig illa. Han gick och ställde sig vid diskbänken. I samband med att Å.A. i det här läget reste sig fick han först två slag mot huvudet och sedan flera slag mot kroppen. Han slogs till golvet och fick ta emot slag med föremål varvid B.H. även slog med en stol som tillhygge. Medan Å.A. fortfarande var liggande på golvet sade B.H. att han skulle strypa honom. B.H. kastade även två saker, det kan ha varit blomkrukan men Å.A. vet inte. Å.A. såg i det läget att B.H. var blodig. Å.A. knuffade bort honom med hjälp av benen varefter B.H. hotade att knivhugga honom. I det läget var Å.A. mycket rädd och han slog till B.H. med öppen hand för att undkomma ett knivöverfall. Han har tidigare blivit knivskuren och hotet skrämde honom. Därefter lämnade Å.A. lägenheten. Han hade inte tidigare velat gå p.g.a. att han trodde att hans flickvän var kvar. Han kommer ihåg vad som hände inne i lägenheten, trots att han var berusad, därför att det var en så skrämmande och ovanlig händelse. Han var nog chockad för efter att han kom ut ur lägenheten kommer han inte ihåg något. Vartefter han tänkt har han dock kommit ihåg alltmer.

B.H. uppgav: Det stämmer att han träffade Å.A. och dennes flickvän i parken och att de drack sprit tillsammans. Redan medan de var kvar i parken blev Å.A. berusad och även bråkig. Efter ett tag kom polis och körde bort dem varvid de gick hem till B.H.. Det första Å.A. gjorde var att gå in på toaletten och i samband med det rev han ner duschdraperiet.

B.H. har därefter mycket sporadiska minnesbilder av vad som hände i lägenheten. Han kommer ihåg att de satt vid bordet alla tre men han kommer inte ens ihåg att det uppstod bråk. Hans minnesförlust beror antagligen på att han var berusad och att han blev allvarligt skadad. Han mådde mycket dåligt när han vaknade upp på lasarettet. Han var öm i kroppen, hade ont i revbenen och hans skador i huvudet var sydda. De gipsade tummen dagen därpå. Han åkte hem den dagen. Han fick en chock när han kom hem och fick se allt blod. Han har funderat mycket på händelsen efteråt och vad som kunde ha hänt.

Stockholms tingsrätt (2000-07-14, hovrättsassessorn Carina Asplin samt nämndemännen Ellen Johansson, Barbro Düring och Kyösti Partanen) dömde Å.A. för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken till fängelse ett år.

I domen anförde tingsrätten följande.

Vittnet J.S. bor i huset mitt emot B.H.. Hennes lägenhet ligger något högre än B.H:s lägenhet och hon ser därför ner i hans. Emellan husen finns en gata. Vittnet M.K. har uppskattat avståndet till 25-30 meter mellan husen. J.S. har uppgivit att hon känner igen B.H. som varande lägenhetsinnehavaren. Hon har därför kunnat se skillnad på männen. Hon stod ute i hallen och pratade i telefon när hon uppmärksammade att två män började bråka. Hon har vidare berättat följande. Det började med att de två männen knuffade varandra. B.H. knuffade Å.A. så att han föll till golvet. Hon kunde inte se om slagen träffade men hon såg hur B.H:s armbåge gick upp och ned som vid slag tre-fyra gånger. Därefter släppte B.H. upp Å.A. som reste på sig. Å.A. knuffade sedan B.H. så att han for över köksbordet och därefter hamrade Å.A. med knytnävarna mot B.H:s kropp. Det var alltså inte fråga om rena slag utan snarare slag med nedersidan av de knutna nävarna. B.H. kom ned från bordet och satte sig på en stol hängande över bordet. Å.A. tog tag i en blomkruka och svingade den som en klubba när han slog den mot B.H.. Krukan träffade B.H., som försökte skydda sig, och gick sönder. Å.A. sträckte sig därefter efter ett blått föremål med sladd. Det kan ha varit en kaffebryggare men hon såg inte säkert. Även den slog Å.A. med full kraft mot huvudet på B.H. som ryckte till i kroppen och därefter gled ner på golvet. Å.A. satte sig på en stol och det verkade som om han satt och funderade en stund innan han gick fram till bordet, tog tag i en stol och började med den slå mot den plats B.H. låg på. J.S. kunde inte se om slagen med stolen träffade för hennes sikt skymdes. Å.A. slog upprepade gånger så att stolen gick sönder. Därefter raglade Å.A. ut från lägenheten. Hon hade i ett tidigt skede ringt polis och kunde även ge signalement på Å.A.. Polisen kom kort tid därefter till platsen. Hon såg att polis gick upp i lägenheten. Hon såg också att B.H. försökte resa på sig men att han endast raglade några steg, föll och blev liggande.

J.S., som inte känner någon av parterna, har gett ett mycket trovärdigt intryck. Tingsrätten finner inte anledning ifrågasätta hennes berättelse utan konstaterar att den stämmer väl överens med de fynd polismännen gjorde i lägenheten och de skador Å.A. och B.H. hade samt vad övriga vittnen berättat. Genom att lägga denna berättelse till grund för bedömningen är det inledningsvis i målet visat att B.H. knuffade och - som J.S. uppfattade det - slog Å.A.. Även om J.S. inte kunnat säga att hon såg att slagen träffade, anser tingsrätten att det föreligger tillräckliga omständigheter för att finna det visat att B.H. utdelat slag mot Å.A.. Särskilt skall här anmärkas att Å.A. vid rättsmedicinsk undersökning hade en del blåmärken som kan motsvara slag. Gärningen skall bedömas som misshandel av normalgraden.

Förutom att B.H. skall dömas för misshandel får hans gärning även betydelse genom att den skall ses som en provokation.

Genom J.S:s uppgifter är det vidare visat att Å.A. misshandlat B.H. med både slag och tillhyggen. B.H. har av denna misshandel orsakats de skador åklagaren angivit i gärningsbeskrivningen. Åtalet mot Å.A. är styrkt.

Vidare fann tingsrätten att Å.A. genom sitt handlande hade visat särskild hänsynslöshet och råhet, varför gärningen var att bedöma som grov misshandel.

Beträffande påföljden för Å.A. uttalade tingsrätten följande. Å.A. förekommer under sex avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes senast år 1995 för stöld. Den gärning han nu befunnits skyldig till har sådant straffvärde och art att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Med hänsyn till att gärningen föregåtts av provokation finner tingsrätten att påföljden kan stanna vid fängelse ett år.

Å.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma honom för misshandel till villkorlig dom i förening med samhällstjänst.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (2001-03-19, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen, referent, tf. hovrättsassessorn Anna Nystedt samt nämndemannen Hans Zander) fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen.

I domskälen anförde hovrätten följande.

Hovrätten finner, liksom tingsrätten och på de skäl tingsrätten anfört, att J.S:s berättelse skall läggas till grund för bedömningen i målet. Härigenom är, så som tingsrätten också anfört, styrkt att Å.A., efter det att han inledningsvis blivit knuffad av B.H. så att han ramlat till golvet och därefter fått motta ett antal slag av B.H., misshandlat B.H. med både slag och tillhyggen. B.H. har efter det att Å.A. påbörjat misshandeln, såvitt framgår, inte varit aktiv på annat sätt än att han har försökt freda sig och redan efter det han mottagit slaget med blomkrukan förhållit sig passiv gentemot Å.A., i det att han först legat över köksbordet och till sist glidit ner därifrån. Utredningen ger vid handen att han under denna fas varit helt utslagen och ur stånd att försvara sig. Trots det har Å.A., som haft tillfälle att besinna sig, efter viss eftertanke fortsatt misshandeln bl.a. genom att rikta kraftiga slag med en köksstol mot B.H.. Även om B.H. inte genom misshandeln förorsakats bestående men är det genom M.K:s vittnesmål utrett att B.H. blött kraftigt och var i det närmaste medvetslös då polisen fann honom. Hovrätten finner, liksom tingsrätten, att den misshandel Å.A. på detta sätt gjort sig skyldig till vittnar om sådan hänsynslöshet och råhet att den, trots att den inte varit oprovocerad, skall bedömas som grov misshandel.

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om påföljden.

Nämndemannen Kerstin Krüsell var skiljaktig och anförde följande. Jag finner det inte genom utredningen i målet styrkt att den misshandel Å.A. gjort sig skyldig till varit så omfattande och gett upphov till så allvarliga skador att den skall bedömas som grov. Jag dömer därför Å.A. för misshandel av normalgraden och bestämmer påföljden till fängelse sex månader.

Målnummer B 5805-00