RH 2001:62
Fråga dels huruvida makes skyldighet att avlägga ed enligt 17 kap. 5 § äktenskapsbalken och själva edsavläggelsen skall handläggas i ett mål, dels om fördelningen av rättegångskostnaderna i sådana fall.
Äktenskapsskillnad meddelades mellan L.E. och J.E. den 23 april 1998. Med anledning härav upprättades en bouppteckning. L.E. ansökte hos Linköpings tingsrätt att J.E. skulle beediga de lämnade uppgifterna. Till grund för ansökan anförde hon att J.E. inte sanningsenligt och fullt ut hade uppgett sina tillgångar.
Linköpings tingsrätt (2001-03-22, rådmannen Jan-Henrik Skarborg) beslutade i dom att J.E. skulle avlägga ed och anförde: I 17 kap. 5 § äktenskapsbalken stadgas bl.a. att en make är skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning med ed om den andra maken begär det. L.E. äger i egenskap av maka till J.E. påkalla edgång och J.E. har medgivit hennes yrkande. I och med domen ansåg tingsrätten ärendet avslutat, varför ett nytt ärende lades upp avseende själva edsavläggelsen. I detta ärende yrkade L.E. ersättning för sina kostnader.
Linköpings tingsrätt (2001-05-21, tingsfiskalen Magnus Johansson) beslutade med stöd av 18 kap. 2 § rätteångsbalken att vardera parten skulle bära sin kostnad.
L.E. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle förplikta J.E. att utge ersättning för L.E:s rättegångskostnader då J.E. var att anse som tappande.
Göta hovrätt (2001-09-10, hovrättslagmannen Lennart Thorelli, hovrättsrådet Agneta Carlquist, referent, och tf hovrättsassessorn Agneta Danielsson) avslog överlagandet och anförde.
Om ena maken begär att den andre maken skall avlägga sådan ed som stadgas i 17 kap. 5 § andra stycket äktenskapsbalken skall en sådan talan handläggas enligt reglerna för tvistemål och anhängiggöras efter stämning (jfr NJA II 1947 s. 89 och SvJT 1970 rf s. 77). Av förarbetena till äktenskapsbalken framgår att målet anses vara av indispositiv karaktär (jfr prop. 1986/87:1 s. 346). Det framgår vidare att domstolen inte får skilja målet ifrån sig förrän edgångsplikten har fullgjorts samt att domstolen därefter kan meddela avskrivningsbeslut och i samband med det fastställa eventuell kostnadsersättning i målet (jfr. a. prop. s. 223).
Vid en fördelning av rättegångskostnaderna i förevarande fall anser hovrätten att förfarandets karaktär av en enda förhandling bör vara styrande och att de regler som gäller för indispositiva tvistemål skall tillämpas på hela förfarandet. I detta sammanhang bör således bortses ifrån att tingsrätten i nu förevarande fall handlagt själva edsavläggelsen som ett särskilt ärende.
När det gäller fördelningen av rättegångskostnader i denna typ av mål kan enligt 18 kap. 2 § rättegångsbalken förordnas att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Denna regel är emellertid ett undantag från huvudregeln i 1 § om att den vinnande parten skall erhålla gottgörelse för sina rättegångskostnader. Bestämmelsen i 2 § får tillämpas om talan omedelbart medges eller om parternas förhållanden före eller under rättegången ger anledning till att kostnaderna kvittas (jfr NJA II 1943 s. 227 f).
Av utredningen i målet framgår att L.E:s begäran om edgång föranletts av att J.E. vid en bodelningsförrättning inte utan föregående utredning kunnat lämna erforderliga uppgifter om sina tillgångar. J.E. har omedelbart medgett L.E:s yrkanden rörande såväl skyldigheten att avlägga ed som själva edsavläggelsen och har så snart utredningen färdigställts lämnat förtydligande uppgifter till bouppteckningen. Vid nu angivna förhållanden anser hovrätten att kostnaderna kan fördelas på så sätt tingsrätten gjort. Hovrätten avslår L.E:s överklagande.