RH 2001:74

Åklagaren åtalade N.B. för grovt vapenbrott, i andra hand för medhjälp till grovt vapenbrott, med följande gärningsbeskrivning. Sedan O.M. den 31 maj 2000 tillsammans med en kamrat blivit utsatt för ett mordförsök vid en uppgörelse i kriminella kretsar har O.M. respektive N.B. olovligen innehaft och tagit befattning med licenspliktiga vapen, N.B. genom att inneha och bära på sig en skarpladdad pistol, dock utan kula i loppet, av märket Titanic i kaliber 7,65 mm, vilken han bar i byxlinningen bak när han den 11 juni 2000 på Kungsportsavenyn i Göteborg greps av polis och då hade burit den en icke oväsentlig tidsrymd i bl.a. krogmiljö. I första hand gjorde åklagaren gällande att N.B. hade handhaft pistolen i fråga på ett sådant sätt som utgjorde självständigt gärningsmannaskap och innehav i vapenlagens mening. I andra hand gjorde åklagaren gällande att N.B. i vart fall med uppsåt att främja annans brottsliga gärning genom dåd och/eller råd tagit befattning med vapnet i fråga och på så sätt gjort sig skyldig till medhjälp till grovt vapenbrott genom att hämta och bära den aktuella pistolen för annans räkning ävensom föra in magasinet i denna och dölja den under sina kläder. Vapenbrottet var enligt åklagaren grovt enär vapnet var av livsfarlig art och påträffats under sådana omständigheter att det fanns anledning att tro att det skulle komma till brottslig användning ävensom då det burits i krogmiljö i centrala Göteborg.

N.B. förnekade grovt vapenbrott. Han medgav att han av oaktsamhet tagit viss befattning med pistolen genom att han efter instruktion från O.M. hämtat pistolen från dennes bil.

Tingsrätten antecknade att det av utredningen inledningsvis framgick följande.

Den 31 maj 2000 blev O.M. beskjuten. Han träffades därvid bl.a. i ena benet. Till följd av skottskadorna var han inlagd på Sahlgrenska sjukhuset. O.M. har uppgett att han inte vet vem som låg bakom beskjutningen. Åklagaren har gjort gällande att fråga var om ett mordförsök. Efter händelsen blev O.M. mycket rädd för vad som senare kunde hända och skaffade sig därför en revolver. Eftersom han var skadad i benet och hade svårt för att köra bil, bytte han bil med N.B. vars bil var automatväxlad och således lättare för O.M. att köra. När O.M. och N.B. greps av polisen hade N.B. pistolen nedstucken i byxlinningen bak på ryggen.

O.M. berättade vidare: Någon dag efter att han blivit utskriven från sjukhuset träffade han en man som han kände sedan tidigare eftersom de har avtjänat fängelsestraff tillsammans. När O.M. berättade att han blivit skjuten erbjöd sig mannen att skaffa honom ett vapen. De träffades dagen efter och mannen överlämnade då en revolver till O.M. Han visste att mannen var jägare och trodde därför att denne hade licens för vapnet. O.M. förvarade först revolvern hemma hos sig, men när hans flickvän skulle komma dit stoppade han den på sig för att flickvännen inte skulle få syn på den. Den aktuella dagen befann han sig på Evas Paleys uteservering tillsammans med två kamrater när N.B. också kom dit. O.M. hade då revolvern på sig nedstoppad i byxlinningen. Efter bara några minuter lämnade alla fyra serveringen. N.B. parkerade först om bilen (dvs. O.M:s bil som han på grund av deras bilbyte vid tillfället färdades i) och anslöt sig sedan till de andra. När O.M. och hans kamrater kommit över gatan från Evas Paley kom N.B. fram till O.M. N.B. öppnade sin jacka och visade en pistol som han hade på sig. O.M. vet ingenting om denna pistol och han har inte bett N.B. hämta den i sin bil.

N.B. berättade vidare: Han lånade ut sin bil till O.M. eftersom denne var skadad i benet efter att han blivit skjuten. Först vågade han emellertid inte låna O.M:s bil eftersom han var rädd att någon skulle ta fel på person om han körde den bilen. Den 11 juni träffade han O.M. av en händelse när han var på väg att träffa en annan bekant. N.B. parkerade O.M:s bil, som han då körde, utanför Evas Paley och gick fram till O.M. som satt inne i restaurangen tillsammans med två andra personer. N.B. gick till baren och beställde kaffe, och när han skulle sätta sig hade O.M. och hans kamrater flyttat till uteserveringen. De satt alla fyra och pratade någon minut; därefter sade O.M. till honom att flytta bilen eftersom den stod olämpligt. Samtidigt sade O.M. åt honom att ta med dennes pistol som låg i bilen. N.B. gick till bilen och hittade till slut pistolen som låg vid handbromsen. Han hittade även ett magasin som låg under mattan på golvet. Magasinet satte han i pistolen eftersom det var lättare att bära pistolen då. Därefter stoppade han pistolen i fickan och gick tillbaks till de andra. Dessa var då på väg från Evas Paley och han fick därför springa ikapp dem. N.B. visade pistolen för O.M. och frågade om han skulle ha den. O.M. svarade emellertid att han inte ville ha den nu eftersom han inte hade någon jacka på sig. De fortsatte sedan att gå längs Avenyn och efter någon minut blev de stoppade av polisen. Anledningen till att N.B. hämtade pistolen till O.M. var att han trodde att O.M. hade polisens tillåtelse att ha vapen eftersom han tidigare hade blivit beskjuten.

Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning fotografier av vapnet jämte ammunition samt ett protokoll avseende undersökning av vapnet. Vidare åberopade åklagaren en promemoria avseende en anonym polisanmälan den 11 juni 2000.

Göteborgs tingsrätt (2000-07-13, rådmannen Mats Sjösten samt nämndemännen Monica Holmelind, Ann-Marie Götz och Lars Carlsson) dömde N.B. för grovt vapenbrott till fängelse sex månader.

I domskälen anförde tingsrätten följande.

N.B. har medgett att han tagit befattning med den aktuella pistolen, dock endast under en kort tid för att sedan överlämna den till O.M. Med hänsyn till O.M:s vapeninnehav, till det sätt som N.B. bar den pistol som påträffades på honom och till omständigheterna i övrigt framstår N.B:s berättelse om att han endast var O.M:s "hantlangare" inte trovärdig. Han har således burit en skarpladdad pistol i byxlinningen bak i en miljö och under omständigheter som gör att det finns anledning att anta att pistolen skulle komma till brottslig användning. Dessutom är vapnet av livsfarlig art. Åtalet för grovt vapenbrott är således styrkt.

N.B. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningen som oaktsamt vapenbrott, i andra hand som vapenbrott av normalgraden eller som medhjälp därtill.

Åklagaren bestred ändring.

I hovrätten hördes N.B. på nytt. O.M:s berättelse återgavs på åklagarens begäran ur tingsrättens dom. Åklagaren åberopade undersökningsprotokoll och foto av pistolen.

N.B. berättade i huvudsaklig överensstämmelse i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom och tillade bl.a. att O.M. var en avlägsen släkting till honom och att han besökte O.M. på sjukhuset när denne låg inlagd efter skottskadan.

Hovrätten för Västra Sverige (2001-03-26, hovrättsråden Lennart Morard och Henrik Wiman, f.d. hovrättsrådet Peder Baagoe, referent, samt nämndemännen William Thorson och Bengt Fridén) dömde, med ändring av tingsrättens dom, N.B. för vapenbrott till fängelse fyra månader.

I domskälen anförde hovrätten följande.

Enligt hovrättens mening har N.B. hanterat pistolen på ett sådant sätt att han inte kan undgå ansvar för att som gärningsman ha uppsåtligt innehaft vapnet. När det gäller frågan om gärningen skall rubriceras som grovt vapenbrott eller som vapenbrott av normalgraden gör hovrätten följande bedömning.

Det är upplyst att pistolen var av en typ som tidigare använts inom polisen som tjänstevapen. Den var vid omhändertagandet osäkrad men det fanns ingen patron i loppet. Vid provskjutning visade det sig att patronen fastnade på väg från magasinet och in i patronläget. Det var nödvändigt med mantelrörelse före varje avfyring. Magasinet kärvade i kolven så att verktyg måste användas för att få ut det ur vapnet. Hovrätten finner med beaktande av nu anförda omständigheter att vapnet inte kan anses vara av sådan utpräglat farlig karaktär att blotta innehavet konstituerar ett grovt vapenbrott. Frågan blir då om omständigheterna i övrigt kan föranleda en sådan rubricering.

N.B:s uppgifter om hur han åtkommit vapnet och ammunitionen har inte bekräftats av O.M. Väl har dennes uppgifter i denna del föga bevisvärde. Dock framstår det som osannolikt att han under flera dagar skulle låta N.B. köra omkring med en bil i vilken förvarades, visserligen gömt men dock lätt åtkomligt, både vapen och ammunition. Anmärkningsvärt är också att O.M., som själv var utrustad med ett väl fungerande vapen, skulle vilja förse sig med ett till, av sämre kvalitet. Det framstår som mera troligt att N.B., när han parkerat om, för att sedan ansluta till de andra, fann det riskabelt att lämna kvar vapnet i bilen. I samma riktning talar hans åtgärd att sätta in magasinet i pistolen och gömma den i byxlinningen. Det nu anförda leder till att det är sannolikt att N.B. fått pistolen i sin besittning tidigare och under andra förhållanden än vad han velat vidgå. Det saknas emellertid helt utredning om dessa förhållanden.

Åklagaren har upplyst att polisingripandet skedde sedan polisen fått ett anonymt tips att fyra personer befann sig på Evas Paley där två av dem visat handeldvapen för de övriga. När N.B. greps bar han pistolen instucken i byxlinningen. Han befann sig i sällskap med tre andra personer, däribland O.M. Det är således utrett att N.B. varit i besittning av pistolen i vart fall under en kort vistelse på restaurangen och ute på gatan. Hans bekantskap med den starkt kriminellt belastade O.M. kan visserligen tala för att vapnet kunde komma till brottslig användning. N.B. själv är emellertid ej tidigare straffad och såvitt framgår av personutredningen har ingen som helst kritik kunnat riktas mot hans livsföring och personliga förhållanden i övrigt. Slutsatsen blir att brottet med hänsyn till vapnets beskaffenhet är allvarligt men dock ej grovt.

Målnummer B 3596-00