RH 2001:75
Skyddstillsyn med behandlingsplan har i visst fall ansetts vara den lämpligaste påföljden. Fråga bl.a. om, då den tilltalade redan undergick skyddstillsyn, om ny skyddstillsyn med behandlingsplan skall utdömas eller om den redan ådömda skyddstillsynen, förenad med en behandlingsplan, skall förordnas avse även de aktuella brotten.
Göteborgs tingsrätt (2001-03-20, rådmannen Stefan Lönqvist samt nämndemännen Rose-Marie Siegenthaler, Lars Norsell och Nils-Olof Karlsson) dömde D.R. för försök till stöld och häleri till fängelse åtta månader, vilken påföljd även avsåg brotten i en dom av Kalmar tingsrätt den 29 juli 1999, samt undanröjde den i sistnämnda dom utdömda skyddstillsynen.
Såvitt avsåg påföljden anförde tingsrätten följande.
Det finns beträffande D.R. några anteckningar i belastningsregistret av betydelse vid bestämmande av påföljden för honom. Han dömdes senast den 29 juli 1999 för stöld, grov stöld vid två tillfällen, häleri samt brott mot vapenlagen till skyddstillsyn och fängelse tre månader enligt 28 kap 3 § brottsbalken. Det fängelsestraffet har han avtjänat tillfullo under hösten 1999. D.R. har därefter, såsom också framgår nedan, av övervakningsnämnden tilldelats dels en erinran dels varningar vid två tillfällen och dessutom har övervakningstiden förlängts vid två olika tillfällen; nu senast till den 15 mars 2001.
Frivården har avgett yttrande avseende D.R.
I yttrandet (fogat som bilaga till tingsrättens dom) anfördes följande.
D.R. är en ung man som sedan unga år levt ett liv med starka inslag av missbruk och kriminalitet och det föreligger utan tvekan ett övervakningsbehov. Frivårdens bedömning är att D.R. är i behov av mer ingripande behandling för att kunna förändra sin livssituation. I dagsläget finns dock inte förutsättningar att ordna detta inom ramen för en frivårdande påföljd, då fortsatt skyddstillsyn inte bedöms kunna fylla önskvärd funktion. Något kontraktsvårdsförslag har heller inte kunnat utarbetas då D.R. inte varit mottaglig för en sådan diskussion.
Övervakningsnämnden har därefter den 31 januari 2001 hävt omhändertagandet av D.R. samt i beslut den 2 februari 2001 uppgett bl.a. att D.R. allvarligt har åsidosatt sina åligganden, att det nu kan antas att sådana åtgärder som nämnden får vidta blir utan verkan samt att nämnden skall begära att åklagaren vid domstol för talan om att skyddstillsynen skall undanröjas.
D.R. har nu under övervaknings- och prövotiden återfallit i likartad, om än straffvärdesmässigt mindre allvarlig, brottslighet. Vidare har D.R., såsom framgår av personutredningen, allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt skyddstillsynsdomen i juli 1999. Med hänsyn till vad som nu sagts och omständigheterna i övrigt skall skyddstillsynsdomen nu undanröjas, varvid D.R. skall ådömas ett gemensamt fängelsestraff för såväl de nya brotten som för de brott han dömdes den 29 juli 1999. Vid bestämmande av straffets längd skall därvid, enligt bestämmelsen i 34 kap. 6 § 5 st. brottsbalken, skälig hänsyn tas till vad D.R. har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som dömts ut enligt 28 kap. 3 § brottsbalken.
Vid bestämmandet av fängelsestraffets längd gör tingsrätten följande överväganden. Straffvärdet för de brott som D.R. nu gjort sig skyldig till skall, med hänsyn till hans ungdom men också till att det är fråga om återfall under prövotid i liknande brottslighet som han tidigare är dömd för, uppskattas till tre månaders fängelse. Vidare kan det sammanlagda straffvärdet av de gärningar som D.R. dömdes för i juli 1999 uppskattas till omkring ett och halvt års fängelse. Med tanke på att D.R. vid det domstillfället endast var drygt 18 gammal, kan man på goda grunder utgå från att han då - om han inte hade dömts till skyddstillsyn och fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken - skulle ha ådömts ett fängelsestraff om ca 12 månader.
Sammantaget innebär detta att det sammanlagda straffvärdet av de gärningar som D.R. nu skall ådömas ett fängelsestraff för, även med beaktande av hans ungdom, skall bestämmas till drygt ett år. Med beaktande av vad D.R. undergått till följd av skyddstillsynsdomen och inte minst att han verkställt tre månaders fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken (från vilket fängelsestraff ingen villkorlig frigivning sker) finner tingsrätten att fängelsestraffets längd nu skall bestämmas till åtta månader.
D.R. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Åklagaren medgav ändringsyrkandet.
Hovrätten för Västra Sverige (2001-05-28, hovrättslagmannen Kjell Björnberg, referent, hovrättsrådet Lennart Morard, tf. hovrättsassessorn Kristina Ohlsson samt nämndemännen William Thorsson och Bengt Fridén) ändrade på så sätt tingsrättens dom att hovrätten med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 st. 1 brottsbalken förordnade att den D.R. genom Kalmar tingsrätts dom den 29 juli 1999 ådömda påföljden skyddstillsyn skulle avse jämväl de nu aktuella brotten. Skyddstillsynen förenades med en särskild behandlingsplan som bifogades domen. D.R. ålades att genomgå behandling enligt planen. Både prövotiden och övervakningstiden förlängdes. Hovrätten angav att om i stället fängelse hade valts som påföljd skulle fängelse fyra månader ha utdömts.
I domskälen anförde hovrätten följande.
I yttrande till hovrätten har kriminalvårdsmyndigheten med hänvisning till att D.R. har missbruksproblem som är kombinerade med identifikationsproblem och anpassningssvårigheter, föreslagit att D.R. döms till s.k. kontraktsvård enligt en uppgjord behandlingsplan (fogad till hovrättens dom). Hovrätten delar uppfattningen att detta påföljdsval är det lämpligaste för D.R.
Åklagaren har i påföljdsfrågan anfört, att D.R. bör ådömas en ny skyddstillsyn förenad med kontraktsvård. Så som påföljdssystemet är konstruerat gäller å ena sidan att två påföljder av samma art inte bör löpa samtidigt, därvid skyddstillsyn med och skyddstillsyn utan kontraktsvård anses vara samma art av påföljd, och å andra sidan att en tidigare ådömd skyddstillsyn inte kan undanröjas vid valet av en ny skyddstillsyn, med eller utan kontraktsvård, som påföljd. Något direkt förbud anses i och för sig inte gälla mot att döma särskilt till ny skyddstillsyn jämte en tidigare löpande sådan påföljd. Hovrätten finner dock att övervägande skäl talar för att låta den skyddstillsyn som D.R. tidigare ådömts omfatta även de nya brotten, samt att denna påföljd bör kombineras med behandling enligt den särskilda behandlingsplanen. Därjämte bör både prövotiden och övervakningstiden förlängas.
När domstol meddelar förordnande om att en dom på skyddstillsyn skall förenas med särskild behandlingsplan skall domstolen ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Detta s.k. alternativstraff skall bedömas med utgångspunkt i om fängelse hade valts som påföljd enbart för de i målet prövade gärningarna, inte som ett hypotetiskt straff för dessa gärningar i förening med ett undanröjande av tidigare påföljder. Även om hovrätten skulle komma fram till samma strafftidsbedömning om fängelse åtta månader som tingsrätten gjorde när den undanröjde skyddstillsynen kan det straffet således inte anges som alternativstraff. Hovrätten finner att alternativstraffet för de nu aktuella brotten bör bestämmas till fängelse fyra månader.
Kriminalvårdens ansvarsförbindelse för vårdkostnaderna under behandlingstiden, som omfattar tiden fram till dagen för tänkt villkorlig frigivning, kommer således inte att motsvara den tid som hade varit aktuell om skyddstillsynen hade undanröjts och ett fängelsestraff utdömts. Aktuella garantier för vårdtiden når därför inte sammanlagt upp till den tid om ett år som beräknats för institutionsvården av D.R. Hovrätten finner emellertid att detta inte bör hindra valet av den nu angivna påföljden.