RH 2002:33

Åklagaren åtalade C.A., Z.B., A.C. och T.C. för försök till grov olovlig befattning med smuggelgods med följande gärningspåstående: Någon gång under augusti månad 2001 har en container i Kina lastats med bland annat 730 kartonger innehållande sammanlagt 9 344 000 cigaretter. Den 2 september har godset transporterats med fartyg destinerat till Hamburg i Tyskland dit det anlänt den 26 september. I Hamburg har omlastning skett för vidare avsedd lastbilstransport till Ungern, vilken påbörjats den 2 oktober. Transporten har därefter omdestinerats till en lagerlokal i Göteborg som disponeras av C.A. - Den 11 oktober 2001 har cigarettkartongerna tillåtits nå Sverige genom en så kallad kontrollerad leverans från Rostock i Tyskland till Trelleborg. Det har förelegat fara för att cigaretterna skulle ha förts in i riket utan anmälan om tullbehandling och därmed också fara för att tull och skatt för sammanlagt 13 749 695 kr skulle ha undandragits det allmänna. - Lastbilstransporten har gått från Trelleborg mot Göteborg. Vid Sandsjöbacka, söder om Göteborg, har chauffören sammanträffat med C.A., som i eget fordon lett den fortsatta transporten mot Göteborg. På plats i Sandsjöbacka har även Z.B., A.C. och T.C. befunnit sig och de har därifrån följt transporten mot Göteborg. - Cigaretterna har i Göteborg förts till den lagerlokal som C.A. disponerar. På platsen hade de tilltalade för avsikt att påbörja avlastning av cigaretterna för förvaring i lagerlokalen i avvaktan på vidare transport till England. Deras försök till befattning med cigaretterna har avbrutits genom ingripande från tullmyndigheten. Fara för brottets fullbordan har förelegat eller varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. - Gärningen är att bedöma som grovt brott, eftersom den avsett befattning med varor som varit föremål för brott varigenom tull och skatt för mycket betydande belopp skulle ha undandragits det allmänna.

De tilltalade förnekade gärningen.

Utöver förhör med de tilltalade hölls vittnesförhör med tullinspektören A.B.

Åklagaren åberopade viss skriftlig bevisning, bl.a. en sammanställning av telefonsamtal och ett intyg från Svensk bilprovning.

Till utveckling av åtalet anförde åklagaren följande. En container lastades i Kina i slutet av augusti 2001 med cigaretter. Lasten ankom Europa via Nederländerna och omlastades för transport på lastbil till Ungern. I Österrike fick chauffören i uppgift att istället köra till Sverige. Genom handlingar fick chauffören veta att leverans skulle ske i en lagerlokal i Göteborg. Under hanteringen i Tyskland och Österrike fattade myndigheterna misstankar om att transporten innehöll cigaretter. I samband med att lasten transporterades från Rostock till Trelleborg beslutade åklagarmyndigheten i Malmö att tillåta fortsatt transport trots misstanken beträffande lastens innehåll. I stället för att genomföra en tullkontroll lät man lasten gå vidare, för att undersöka brottsmisstanken och för att skaffa information om vem som var mottagare. Lastbilen fortsatte mot Göteborg; chauffören hade instruktion att hålla kontakt per telefon för att få veta färdväg och vart godset skulle föras. Transporten och telefonkontakten skedde under övervakning från tullmyndigheten som följde efter lastbilen. Från Sandsjöbacka utanför Göteborg ringde chauffören ett telefonsamtal till ett telefonnummer som fanns angivet på en frakthandling; numret går till en firma som innehas av en K.L. När chauffören ringde svarade K.L:s fru, som inte kunde lämna något besked om vad som skulle hända med lasten; K.L. var vid tillfället bortrest. Strax därefter blev chauffören uppringd från ett telefonnummer som disponeras av C.A. och genom det telefonsamtalet fick chauffören besked om sitt fortsatta handlande. Efter ett tag kom C.A. i hyrbil till Sandsjöbacka. På C:A:s initiativ fortsatte färden - C.A. körde före och chauffören med lastbilen efter - till en lagerlokal i norra Göteborg som disponerades av C.A. - Samtidigt med lastbilen med cigaretter och C.A., befann sig även Z.B., A.C. och T.C. vid Sandsjöbacka och när lastbilen lämnat platsen åkte även de. När lastbilen kom till lagerlokalen var avsikten att cigaretterna skulle lastas av för förvaring i lagerlokalen. Tullmyndigheten bestämde sig då för att ingripa. Samtidigt kom Z.B., A.C. och T.C. till platsen och samtliga greps. - Lasten i containern innehöll närmast dörren grytor och kastruller. Av frakthandlingarna framgår att lasten skulle vara köksartiklar. I övrigt innehöll containern 1 730 kartonger med cigaretter. - Z.B., A.C. och T.C. bodde på hotell i Göteborg och de hade skrivit in sig på hotellen under falska identiteter. - I samband med dels ingripandet, dels husrannsakan gjordes beslag av pengar. - I den skriftliga bevisningen finns en sammanställning av telefonsamtal. Av sammanställningen framgår att C.A. ringt ett telefonsamtal till ett nummer i Ungern och att han också ringt ett telefonsamtal dit den 11 oktober 2001 från hotellet; C.A. har således vid två tillfällen haft kontakt med personer i Ungern. Även från T.C:s mobiltelefon har samtal förekommit med samma nummer i Ungern som C.A. haft kontakt med. Detta visar att C.A. och T.C. kan kopplas till samma personer i Ungern. - Transporthandlingarna innehåller inte någon uppgift om att det skulle finnas cigaretter. Dokumenten är således vilseledande. Vad som skall ske med godset när det kommer till riket är att det skall anmälas till tullbehandling. Så skedde emellertid inte utan det fördes till annan lokal och skingrades därmed för tullmyndigheten; därigenom har en tullskuld uppkommit och den brottsliga handlingen inletts. - När det gäller påståendet att den bil som Z.B., A.C. och T.C. färdades i skulle varit behäftad med fel så har Svensk bilprovning gjort en undersökning och ej kunnat finna något fel. - På hotellet där Z.B., A.C. och T.C. tagit in hittades mycket pengar, bl.a. 2 000 engelska pund och 300 amerikanska dollar. Sammanlagt hade de tre med sig ca 75 000 kr i svenska pengar.

Z.B. anförde sakframställningsvis att det förhållandet att bilprovningen inte fann något fel på bilen de färdades i inte gör att han inte kan ha uppfattat att det var fel på bilen. Det kan mycket väl ha varit så att det var ett fel. Dessutom saknas uppgift om hur undersökningen gjorts av bilprovningen.

C.A. berättade: Han hyrde den aktuella lokalen någon gång under sommaren eftersom han avsåg att importera gods med livsmedelsanknytning till Sverige. Inköp skulle ske genom en kontakt i Ungern som heter I.; denne lärde han känna i en butik han hade i Strömstad. Det har skett en leverans av matolja från Ungern; det var under juli månad i år. Partiet importerades till Sverige, men I. ändrade sedan destinationen till England. När godset fördes till England så hittades stora mängder cigaretter i lasten. C.A. saknade kännedom om att det fanns cigaretter. För sin arbetsinsats fick han ersättning med 25 000 kr; därjämte blev han ersatt för sina omkostnader. Hans arbete bestod i att åka till Göteborg från Spanien, att ordna en container för omlastning och att få tag på ett speditionsföretag som skulle föra containern till England. Betalning fick han genom kontanter i svenska kronor och i engelska pund. När C.A. fick reda på att det fanns cigaretter i lasten tog han kontakt med I.; han sade därvid att han skulle gå till polis. Han fick då ganska tydliga indikationer från I. att han inte borde göra det. - Han har en vän som heter K.L. och han frågade denne, innan han lärde känna I., om han var intresserad av att syssla med import till Sverige; C.A. skulle försöka importera intressanta produkter från Spanien. - Efter lasten med cigaretterna sade han till I. att det inte var aktuellt med ytterligare import varför han sade upp lokalen. Emellertid blev han några dagar före leveransen den 11 oktober kontaktad av I. som sade att ett parti lampor var på väg till Sverige. Han sade att lasten var ställd till K.L:s företag och att han inte hade lyckats få kontakt med K.L. I. hade tidigare - genom C.A. - fått veta hur han skulle komma i kontakt med K.L. Denne hade inte någon tillåtelse att disponera den lagerlokal som C.A. hade hyrt; detta hade emellertid I. eftersom han hade betalat för sex månaders hyra. Att K.L:s namn stod på fraktsedeln berodde inte på C.A. eller K.L. C.A. sökte K.L. när han fick veta att lampor var på väg; han fick dock endast tag i K.L:s hustru. - C.A. var, när han fick meddelandet från I. om kastruller, i England på väg till Frankrike. Sedan han misslyckats med att få tag på K.L. ringde han I. och frågade om han själv kunde åka till Göteborg i stället. Eftersom det var en transport på gång, nycklarna till lagerlokalen fanns hos en städfirma och han inte fick kontakt med K.L. åkte han till Göteborg. Han tog in på ett hotell för att stanna där till dess någon hämtat nyckeln. Med tanke på att den tidigare lasten innehöll cigaretter var det han gjorde förenat med obehag. Han sade därför till I. att han inte ville ha något annat med transporten att göra än att överlämna nyckeln. Det fanns inte något klart uttalat om ersättning, men han är affärsman varför han inte gör något utan ersättning. - Den 11 oktober ringde han och frågade var personen som skulle lämna nyckeln var. Han fick besked att kontakt skulle ske under dagen. Senare samma dag fick han genom ett telefonsamtal reda på att lasten redan var i Göteborg. Han mötte därefter personen som lämnade nyckeln, och denna person skjutsade honom till biluthyrningsfirman. Därefter ringde han till I. och fick numret till chauffören. Sedan ringde han till chauffören och efter det att han fått veta att lastbilen med containern befann sig vid Sandsjöbacka körde han dit. Där vinkade han till chauffören att följa efter honom; de körde till lokalen på Hisingen. Vid lagerlokalen visade han chauffören var han skulle parkera och låste upp lagerlokalen. I samband därmed kom en massa folk; han uppfattade inte att det kom några andra personer till platsen. C.A. hade fått veta att en svensktalande ungrare skulle hämta nyckeln och andra personer skulle sköta omlastning av godset. Tanken var att han skulle lämna lokalen när han visat den för chauffören. Han vet inte vad chauffören skulle göra; han talade inte med denne annat än per telefon. - Han blev vid något tillfälle ombedd att anskaffa lastpallar; detta gjorde han emellertid inte. Han trodde aldrig att någon var så dum att man några månader efter en misslyckad transport skulle göra om samma sak igen. - Telefonnumret till Ungern är till någon som driver en restaurang. Han kan ringa detta nummer för att få tag på I. om denne inte kan nås på sin mobiltelefon.

T.C. berättade: Han åkte tillsammans, i sin bil, med Z.B. och A.C. från Ungern den 10 oktober 2001 omkring kl. 05.00 till Sverige för att turista. Meningen var att de skulle stanna fem-sex dagar. De hade inte planerat när de skulle vara tillbaka i Ungern. De anlände till Göteborg vid 8.00-tiden den 11 oktober och letade rätt på ett hotell där de bokade in sig under felaktiga namnuppgifter. Det är en rutinmässig handling att inte lämna sina riktiga personuppgifter när man inte behöver visa handlingar. Anledningen till detta är att om man i Ungern använder sitt riktiga namn så kan man få reklam under flera år senare. De tog in bagaget, åt frukost och tog sedan en promenad. Därefter började de leta efter en bilmontör eftersom det var fel å bilen; när han svängde på ratten så rörde spoilern vid hjulet. Felet märkte han när de var i Danmark. De körde omkring i Göteborg och eftersom de inte känner till Göteborg körde de söder ut. De stannade på flera bensinmackar, och även i Sandsjöbacka sedan de på sin färd söderut vänt på motorvägen. De var där 10-15 minuter och sedan körde de därifrån utan mål för att hitta någon bilmontör. - De sedlar i tyska mark, 30 st. om vardera 50 mark, kommer från växlade ungerska pengar. Växlingen gjorde han i Budapest. Svenska pengar hade de växlat till sig i Göteborg. Att han hade så mycket pengar med sig på resan beror på att han hade sparat genom att bo hos sina föräldrar och eftersom han tyckte att det kändes tryggt att ha pengar på sig om det skulle hända något. Det fanns mycket pengar på hotellrummet. De pengar som låg i den orangefärgade väskan tillhör honom; det är hans väska. Pengarna kom från växling av ungerska pengar. Att han hade pund och tyska mark berodde på att han hade förmånligt fått växla till sig utländska pengar. Att han hade mycket pengar på sig berodde på att det var tryggt att ha för det fall det skulle hända något med bilen och ifall de, om de tröttnade på Göteborg, skulle åka till Köpenhamn. - Han har varit i Göteborg en gång tidigare i början av sommaren i år. Även då var det de tre som var här. Han kommer inte ihåg närmare när besöket här var, men det var nog i juni. De var här fem-sex dagar men han minns inte det exakt. - Att de kom till den platsen som de sedan greps på beror på att de frågade en person där någonstans, och det var han som sade att de skulle svänga vänster vid den blå skylten och där skulle det finnas en verkstad.

A.C. berättade: Han följde med på resan för att turista och han hade tänkt sig att vara borta ca en vecka. Under sommaren, juni månad, hade han varit i Göteborg med omnejd. Han valde att återvända till Sverige eftersom han tyckte om hur det var här. För den nu aktuella resan hade han med sig ca 1 500 tyska mark, 4 000 svenska kronor och ca 400 amerikanska dollar. Pengarna hade han växlat till sig hemma. Han tog med så mycket pengar eftersom det kunde vara bra att ha med på resan. I Ungern tjänar han 100 000 forint, vilket är ca 4 000 svenska kronor. De hade planerat var för sig hur mycket pengar de skulle ha med sig. - Av de 2 000 pund som fanns på hotellrummet var hans del ca 300 pund. Han tänkte att det är bra att ha med mycket pengar om något skulle hända. Han har lagt undan pengar och dessutom brukar han få pengar av sin mor som bor i Amerika. - Under resan uppfattade han i Tyskland att spoilern rörde vid hjulet. När de åkte runt i Göteborg den 11 oktober skulle de se sig omkring och sedan leta efter en bilmontör. Han vet inte om det fanns någon montör där de var. - Han bokade in sig på hotellet i ett annat namn än sitt eget. Det är vanligt att man inte behöver skriva in sig i Ungern och han tänkte att man kan göra så här också.

Z.B. berättade: Han hade ca 2 000 tyska mark, 300 dollar, 200 österrikiska shilling och omkring 4 500 svenska kronor med sig. I de pengar som återfanns på hotellet har han inte någon del. När han körde bilen upptäckte han att den ryckte. Han tror att anledningen till detta var motorfel. Felet upptäckte han när de befann sig i Danmark. De talade om felet under färden - han vet inte om någon talat om fel på spoilern. På hotellet lämnade han inte sitt riktiga namn eftersom de på hotellet inte sade att det var så viktigt att han sade sitt riktiga namn. Hotellrummet betalade de gemensamt med pund tre dagar i förskott. Att han växlade till amerikanska dollar och tyska mark när de skulle till Sverige berodde på att huvuddelen av resan gjordes i Tyskland och han brukar handla bilreservdelar där. Dessutom accepteras dollar och pund överallt. Svenska pengar hade han för att man måste betala i svenska pengar i Sverige. Den övriga valutan var en reserv. I Ungern är han tränare på ett gym och tjänar 50 000 forint i månaden, vilket motsvarar ca 2 000 svenska kronor.

Vittnet A.B. berättade: Den 11 oktober befann han sig på Sandsjöbacka, vid den norra filen på öster sida. Hans uppgift var att observera bilar och han stod där man luftar däck. Han observerade en svart BMW med tre personer i. Bilen stod på en sned parkering till vänster om pumparna. Den fanns på plats hela tiden under de ca 15 minuter som han befann sig på platsen. Två av killarna lämnade bilen medan den tredje satt kvar. När lastbilen med containern lämnade platsen gick de två killarna tillbaks till bilen. A.B. körde från platsen men antecknade dessförinnan numret på BMW:n. Han följde efter lastbilen till slutstationen. När lastbilen stannat och "en gubbe" hade låst upp dörren grep han den som ledsagat bilen. Han hade inte observerat om BMW:n var med tidigare, men i samband med gripandet kom bilen till platsen. De tre killarna i BMW:n greps också. - När de åkte från Sandsjöbacka ringde han till en kollega som alltjämt var kvar på platsen och kollegan uppgav då att BMW:n alltjämt var kvar. - Lagerlokalen som lastbilen körde till ligger på adressen Lerbäcksängen 6; det ligger i ett litet industriområdet med en liten inte naturlig väg.

Göteborgs tingsrätt (2001-11-28, nämndemännen Sigbritt Lindberg och Aste Olofsson) dömde C.A., Z.B., T.C. och A.C. för försök till grov olovlig befattning med smuggelgods och bestämde påföljden för C.A. till fängelse tre år och för envar av övriga tilltalade till fängelse två år.

I domskälen anförde tingsrätten i skuldfrågan följande.

De närmare omständigheterna kring själva lasten med cigaretter och hur lastbilen med containern färdades fram till dess att den anlände till det lager på Hisingen som C.A. hyrde är utredda genom den bevisning som åklagaren har lagt fram. Dessa förhållanden är i sig inte ifrågasatta av de tilltalade. Frågan blir då vilken inblandning - om någon - som de tilltalade i så fall har haft när det gäller själva lasten.

Vad först gäller C.A. har han själv uppgett att han haft kontakter med I. och att den enda transport han tidigare varit inblandad i innehöll cigaretter. Även om C.A. saknade kännedom om detta i förväg så fick han genom den transporten klart för sig vad som då inträffat. I detta sammanhang kan framhållas att den av C.A. erhållna ersättningen, 25 000 kr, för hans synnerligen begränsade insats vid leveransen av matolja framstår som påtagligt tilltagen. När det så gäller den aktuella transporten är det redan genom vad som tidigare förekommit anmärkningsvärt att C.A. tog del i denna transport. Även hans uppgifter i övrigt bl.a. beträffande anledningen till varför han åkte till Sverige - lämna en nyckel till ett förråd - finns starka skäl att ifrågasätta. Genom vad som sålunda sammanfattats tillsammans med vad som i övrigt förekommer i denna dom är det utrett att C.A. hade full insikt i vad som skedde och att han hade del däri. Han skall därför dömas för den av åklagaren åtalade gärningen.

När det så gäller Z.B., A.C. och T.C. så är deras förklaringar till bl.a. pengainnehavet, de felaktiga namnen på hotellet, till att de råkat befinna sig på Sandsjöbacka samtidigt som den aktuella transporten samt att de sedan, strax efter lasten med cigaretter, kom till en avlägsen adress på ett industriområde på Hisingen, sådana att de kan lämnas utan avseende. Det måste därför hållas för visst att de varit delaktiga i gärningen på det sätt åklagaren har påstått. Även de skall därför dömas för försök till grov olovlig befattning med smuggelgods.

Såvitt avsåg påföljden fann tingsrätten beträffande samtliga tilltalade att med hänsyn till det aktuella brottets straffvärde ingen annan påföljd än fängelse kunde komma i fråga. Tingsrätten konstaterade att straffvärdet för fullbordat brott är fängelse i fem år. Tingsrätten beaktade att fråga är om ett försöksbrott och att transporten var övervakad i Sverige samt fann med hänsyn härtill och till C.A:s medverkan i gärningen att fängelsestraffets längd för denne skulle bestämmas till fängelse i tre år och samt till att Z.B:s, A.C:s och T.C:s medverkan i gärningen framstår som mindre omfattande än C.A:s att fängelsestraffets längd för envar av dessa skulle bestämmas till fängelse i två år.

Chefsrådmannen Mats Sjösten, med vilken nämndemannen Anders Fagerlund instämde, var skiljaktig beträffande frågan om påföljden för Z.B. A.C. och T.C. och anförde: Även om Z.B:s, A.C:s och T.C:s inblandning i gärningen vid ett första påseende kan framstå som mindre omfattande, är det uppenbart genom vad som framkommit i målet att deras delaktighet är väl så omfattande som den delaktighet C.A. har låtit sig komma till last. Deras handlande såväl när de kom till Göteborg, som i samband med att den aktuella containern anlände dit talar med önskvärd tydlighet för att de inte bara haft till uppgift att följa transporten utan även att bistå med omlastningen.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts anser vi att straffvärdet för en var av Z.B., A.C. och T.C. är lika högt som straffvärdet för C.A.

Samtliga tilltalade överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla talet, i andra hand nedsätta straffet.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffen för Z.B., A.C. och T.C.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

I hovrätten hördes de tilltalade på nytt. Vittnesförhör hölls med O.K. och B.O. Vittnesförhöret med A.B. lästes upp ur tingsrättens dom. Skriftlig bevisning åberopades.

De omhörda personerna berättade i huvudsak i överensstämmelse med vad som antecknats i tingsrättens dom, dock med följande tillägg och ändringar.

C.A.: Han var tidigare bosatt i Strömstad tillsammans med sin sambo, där han drev en livsmedelsaffär. Det var under den här perioden han blev bekant med I., som ville exportera ungerska varor till affären. Eftersom C.A. hade beslutat sälja affären och flytta till Spanien med sambon, kunde han dock inte inleda något samarbete med I. I stället ville han hjälpa sin vän K.L. att komma igång med importaffärer och lämnade därför dennes namn till I. Sedan C.A. hade flyttat till Spanien ringde I. honom för att få hjälp med att ordna en lagerlokal i Göteborg. C.A. reste till Sverige, träffade I. och de bestämde sig för en lokal. Det var nödvändigt att ett svenskt bolag stod för kontraktet. Eftersom K.L. hade betalningsanmärkningar och hans bolag dessutom var vilande, lät C.A. sitt eget bolag stå som hyrestagare. Han fick 15 000 kr av I. för hyra. I. återvände därefter till Ungern och C.A. till Spanien. En vecka senare åkte han på I:s begäran till Göteborg för att ta emot en transport av matolja. Han skaffade också fram en container för omlastning och skickade lasten vidare till England. Han hade fått pengar av I. för tull och moms. Själva omlastningen sköttes av några av I. anlitade personer. Han träffade en av dem och visade honom till rätt plats. När C.A. senare fick ett telefonsamtal från en person som berättade att det hade funnits cigaretter i lasten tog han kontakt med I. och sa att han övervägde att gå till polisen. I. lovade honom viss kompensation och rådde honom att inte gå till polisen, eftersom de som sysslar med sådan import inte är några "snälla gubbar". C.A. förklarade för I. att han inte tänkte göra affärer med honom mer och att han tänkte säga upp kontraktet på lokalen. Den 28 september sa han skriftligen upp kontraktet. Han hade en uppsägningstid om tre månader och hyran var betald för två av dessa. Vidare kontaktade han ett företag som skulle städa lokalen efter hans tid som hyresgäst. Han lämnade nyckeln till lokalen till städföretaget och tanken var att de därefter skulle lämna den vidare antingen till I. eller till någon av hans medhjälpare. I. ringde på nytt i oktober och ville ha hjälp med en transport, eftersom han inte fick tag på K.L. C.A. befann sig då på semester i England. Han blev orolig för att K.L. genom I:s nya transport skulle bli inblandad i något olämpligt. Visserligen hade han vid den här tidpunkten inte några egentliga misstankar om att det faktiskt hade varit cigaretter i den första lasten. Om det verkligen hade varit något problem med den transporten borde nämligen de engelska myndigheterna ha gripit honom under hans semestervistelse, eftersom hans namn hade stått på fraktsedeln. Han bestämde sig ändå för att åka till Sverige för att personligen varna K.L. för att göra affärer med I. C.A. skulle egentligen ha fortsatt med sin sambo till Frankrike, men hade ändå ett ärende till Sverige en vecka senare och tyckte därför det passade att åka hit. Han fick emellertid inte tag på K.L. och gick därför med på att själv överlämna nyckeln till lokalen till den som skulle ta hand om transporten. Han fick först besked att en person skulle hämta nyckeln på hotell Sheraton, där han hade tagit in. Därefter ringde I. på nytt och talade om att mannen som skulle hämta nyckeln var försenad och att transporten redan hade kommit. I. bad honom att möta lastbilen i Sandsjöbacka och följa den till lokalen där nyckeln skulle lämnas. Sedan C.A. hade fått nyckeln från städfirman, hyrt en bil och kört ut till Sandsjöbacka, lotsade han lastbilen ut till lokalen på Hisingen. På väg dit fick han besked av I. att den som skulle hämta nyckeln skulle komma till lokalen. När han hade kommit fram till lokalen öppnade han en dörr för att kontrollera att det hade blivit ordentligt städat. Han låste däremot inte upp de portar som gods lastas in genom. Om den person som skulle hämta nyckeln inte skulle ha kommit, hade han tänkt lägga nyckeln i brevlådan, låsa igen och lämna platsen. Tullen ingrep dock innan detta blev aktuellt. - Han har inga ekonomiska motiv att begå brott. För några år sedan fick han en stor summa pengar i provision vid förmedling av en hotellaffär. Huvuddelen av pengarna placerade han i Strömstadsfastigheten. När han sålde denna fick han dels en kontantsumma, dels en månadsbetalning som för närvarande och under ytterligare nästan ett år skall ge honom 20 000 kr i månaden. Han har också ett större vattenreningsprojekt på gång tillsammans med ett stort, tidigare statsägt, norskt företag.

Åklagaren åberopade att C.A. enligt anteckningar från polisförhör den 16 oktober 2001 hade sagt att han redan innan han reste till Göteborg för att ta emot den i målet aktuella transporten misstänkte att det fanns cigaretter i lasten.

T.C. berättade: Skälet till att han och hans kamrater reste till Sverige var att de ville träffa svenska flickor. Han är sambo med en kvinna i Ungern sedan flera år och ville inte att hon skulle få veta varför han åkte hit. Därför angav han fel namn och adress och felaktiga personuppgifter när han checkade in på hotellet, så att han inte skulle riskera att få brev eller telefonsamtal hem till Ungern från någon flicka som han tog med upp på hotellrummet. - Det var fel på bilen på så sätt att spoilern tog i hjulet. Felet var dock inte värre än att det gick att köra. Han lade märke till felet första gången i Danmark. Visserligen har han i förhör hos polisen sagt att han upptäckte felet i Sverige. Det berodde emellertid på att han trodde att han var i Sverige när han körde av färjan i Danmark. Han brydde sig inte om att fråga efter en bilverkstad på hotellet, eftersom de ändå skulle ut och se sig omkring. - Det är riktigt att han i Ungern har ringt ett telefonsamtal till ett nummer dit även C.A. enligt egen uppgift har ringt för att få tag på I. Själv vet han inte vart numret går, men tror att han ringde dit för att tala med någon som var spekulant på hans bil. Han hade nämligen flera gånger, senast bara någon dag före avresan, annonserat ut sin bil till försäljning i ett ungerskt annonsblad.

A.C. och Z.B. förklarade att även de lämnade felaktiga personuppgifter på hotellet eftersom de inte ville att deras flickvänner skulle få reda på att de var här för att träffa andra flickor. Z.B. tillade att de tre inte talade om felet på bilen under färden. Han vidhöll att det fel han upptäckte var att bilen ryckte.

Vittnet O.K. uppgav att han arbetar på ett företag med fastighetsskötsel och känner C.A. sedan många år. Han berättade: C.A. uppdrog åt honom att städa av golvet i den aktuella lokalen eftersom han inte skulle ha den längre. Han överlämnade sedan nyckeln till C.A. på ett café. Han har inte hört talas om att nyckeln egentligen skulle ha lämnats till någon annan.

Vittnet B.O. uppgav att han driver en bilverkstad och tog emot T.C:s bil för reparation den 19 november 2001. Han berättade. Han konstaterade att höger framskärm kunde ta i hjulet när man svänger. Han lagade också en tändkabel som kunde störa motorn och göra att den gick ojämnt.

Hovrätten för Västra Sverige (2002-01-30, hovrättslagmannen Barbro Thorblad, hovrättsråden Anne-Marie Krantz Westerberg och Eva Lönqvist, referent, samt nämndemännen Ingrid Bullarbo och Verner Bengtsson) fastställde tingsrättens domslut beträffande C.A. och ändrade beträffande Z.B., A.C. och T.C. tingsrättens domslut på så sätt att påföljden för envar av dessa bestämdes till fängelse tre år.

I domskälen avseende skuldfrågan anförde hovrätten följande.

Av åklagarens uppgifter och åberopad skriftlig bevisning framgår följande. Containern innehöll varor från land utanför den europeiska gemenskapen och fördes in i ett EU-land genom att tas i land i Hamburg. Vid anmälan till tullmyndigheten där uppgavs att lasten innehöll köksutrustning och att den skulle transiteras till Ungern. Till tullmyndigheterna i Österrike anmäldes att lasten i stället skulle till Sverige. I då utfärdade fraktdokument angavs att lasten utgjordes av köksutrustning och att destinationen var K.L. Goldsafe, Lerbäcksängen 6, Göteborg. På den ifrågavarande adressen ligger en lagerlokal. Hyresgäst till lokalen var sedan juli 2001 ett av C.A. ägt bolag. Bolaget Goldsafe ägs av K.L. Containern fördes in i Sverige via Trelleborg den 11 oktober och kördes till den nämnda lokalen på Lerbäcksängen. Varken vid ankomsten till Trelleborg eller till Göteborg gjordes någon anmälan till tullmyndigheten. Tullkriminalen ingrep mot transporten när denna anlände till lokalen på Lerbäcksängen. C.A. hade då låst upp en dörr till lokalen och lastbilen med containern stod parkerad längs med denna. Containern hade inte öppnats. Z.B., A.C. och T.C. kom till platsen 15-20 minuter senare. De yttersta kartongerna i containern innehöll kastruller medan återstoden utgjordes av cigaretter.

En förutsättning för att straffansvar skall kunna uppkomma för olovlig befattning med smuggelgods är att det ifrågavarande godset varit föremål för ett fullbordat smugglings- eller tullbrott. Eftersom cigaretter inte omfattas av något generellt införselförbud är det i detta fall endast tullbrott som kan komma ifråga. Vid bedömningen av om lasten varit föremål för tullbrott gör hovrätten följande överväganden.

Den som i samband med att en vara förs in till landet uppsåtligen underlåter att anmäla denna till tullbehandling och därigenom föranleder fara för att tull undandras det allmänna gör sig skyldig till tullbrott enligt 8 § lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Av fraktdokumentet framgår att lasten skulle till Göteborg. Åklagaren har i hovrätten gjort gällande att tullbrottet fullbordats när transporten, istället för att föras direkt till tullkontoret i Göteborg, fördes till lagerlokalen där omlastning skulle ske. Hovrätten delar i och för sig uppfattningen att så skulle ha varit fallet om cigaretterna omfattats av reglerna om s.k. transitgods. För att en vara skall få transiteras genom EU och beläggas med tull först i destinationslandet krävs emellertid att varan anmäls vid införseln till gemenskapens tullområde och att den tas upp i ett i vederbörlig ordning upprättat dokument. I förevarande fall har så inte skett, utan oriktiga uppgifter har lämnats om varorna. Cigaretterna omfattas därför inte av reglerna om transiterat gods. De är istället att se som till EU insmugglade varor och skulle, i enlighet med bestämmelsen i 3 kap. 4 § tullagen (2000:1281), rätteligen ha anmälts vid tullstationen i Trelleborg, där tull skulle ha tagits ut. Tullbrottet har således fullbordats redan på denna plats. Det kan anmärkas att det har ifrågasatts om det är förenligt med EG-rätten att i Sverige ta ut tull för gods som smugglats via annat EU-land (SOU 1999:54 s. 113 ff). I prop. 1999/2000:126 med förslag till ny tullag fann emellertid det föredragande statsrådet att den ifrågavarande lagregeln borde finnas kvar och föreslog därför att den skulle föras över från den äldre tullagen till den nu gällande. Lagrådet hade inte någon erinran mot förslaget. Hovrätten finner inte heller skäl att anta att den ifrågavarande bestämmelsen skulle strida mot EG-rätten.

Hovrätten har således funnit att cigaretterna ifråga har varit föremål för tullbrott. Befattningen med cigaretterna i Sverige kan därmed leda till straffansvar för olovlig befattning med smuggelgods. Hovrätten tar härefter ställning till i vilken utsträckning de tilltalade tagit sådan straffbar befattning med cigaretterna.

Redan av C.A:s egna uppgifter framgår att han visat vägen till lokalen genom att köra före lastbilen från Sandsjöbacka och att han åtagit sig att lämna över nyckeln till lokalen till en person som skulle förfoga över lasten. Han har också uppgett att han låst upp en dörr till lokalen. C.A. har emellertid förnekat att han själv skulle ha något med lasten att göra eller att han visste eller hade anledning att tro att den innehöll cigaretter. Hans uppgifter är emellertid i flera avseenden motsägelsefulla och mindre trovärdiga. Han har sammantaget sagt dels att han fått veta att den tidigare lasten innehöll cigaretter, dels att han inte hade anledning att tro att det fanns cigaretter i den lasten, dels att han skulle varna K.L. för att det kunde vara något skumt med den nya lasten, dels att han inte misstänkte att det var något fel. Det framstår vidare som svårförklarligt att han skulle ha avbrutit sina egna affärsförbindelser med I. för att han fått uppgift om att den första transporten innehöll cigaretter men ändå varit behjälplig när en ny varutransport skulle genomföras. Det är också anmärkningsvärt att han enligt egen uppgift, trots att I. närmast hotat honom när han talat om polisanmälan av den första lasten, fortsatte att ha en vänskaplig kontakt med denne och t.o.m. bidrog till genomförandet av en affär mellan I. och K.L. Visserligen har C.A. i det senare avseendet uppgett att anledningen till att han den senaste gången reste till Sverige på uppdrag av I. bl.a. var att han ville varna K.L. Att han fortsatte att bidra till att affären genomfördes trots att han inte fick tag på K.L. har han dock inte kunnat eller velat förklara. Inte heller har han kunnat ge en ens någorlunda trovärdig förklaring till att han inte skulle ha misstänkt att det var fråga om cigaretter i oktober trots att han misstänkt att så var fallet beträffande julileveransen. C.A. har också förnekat att han själv hade någon dispositionsrätt till lagerlokalen och att han endast mottagit ett uppdrag att förmedla nyckeln. Enligt hovrättens uppfattning är det istället visat att C.A. hade såväl juridisk som faktisk dispositionsrätt till lokalen. Han har således hyrt lokalen för sitt företag och även om han får anses ha visat att han skriftligen sa upp avtalet i slutet av september har han själv uppgett att det fanns en uppsägningstid om tre månader och att hyran var betald, om än i praktiken av I., för två av dessa. Att C.A. själv hämtade och använde nyckeln till lokalen visar också att han hade den faktiska möjligheten att disponera lokalen. Sammantaget finner hovrätten att de redovisade omständigheterna inte kan leda till annan slutsats än att C.A. varit väl medveten om att den nu ifrågavarande lasten innehöll cigaretter, att cigaretterna skulle ha avlastats vid en av C.A. disponerad lokal, att han visat vägen till denna och haft för avsikt att delta i avlastningen genom att ställa lokalen till förfogande.

Vad därefter gäller Z.B., A.C. och T.C. föreligger en rad omständigheter som redan i sig är osannolika. Någon godtagbar förklaring till det stora penninginnehavet - som för envar av dem motsvarar åtskilliga månadslöner- har inte lämnats. Varken den först i hovrätten lämnade förklaringen till oriktiga identitetsuppgifter på hotellet eller vad de i övrigt sagt som förklaring till detta framstår som ens någorlunda sannolikt. Beträffande det påstådda felet på bilen är det i och för sig något märkligt att Z.B. har uppgett ett annat fel på bilen än de andra två och än mer svårförståeligt att de inte skulle ha diskuterat felet närmare under resan. Intyget från bilprovningen talar också starkt för att det inte fanns något egentligt fel på bilen. Mot bakgrund av B.O:s uppgifter finner dock hovrätten att det inte kan uteslutas att det redan vid den aktuella bilresan fanns sådana fel på bilen som Z.B., A.C. och T.C. berättat om. Hovrätten finner emellertid i det närmaste uteslutet att de skulle ha gått till väga på det sätt de angett för att söka efter en verkstad som kunnat åtgärda felet. Även om de inledningsvis skulle haft anledning att leta efter en verkstad som de trott sig ha sett dagen före måste de, när de hamnade vid Sandsjöbacka, haft anledning att fråga någon där efter en verkstad. En sådan fråga skall de emellertid enligt egen uppgift ha ställt först när de kört ytterligare ett par mil på motorvägen. Vidare finner hovrätten att det visserligen inte är påfallande märkligt att de råkat befinna sig i Sandsjöbacka samtidigt som lastbilen och C.A. men att det måste ses som i det närmaste uteslutet att de av en ren slump skulle komma att samtidigt hamna även vid den otillgängligt belägna lagerlokalen. Z.B., A.C. och T.C. har beträffande dessa omständigheter framhållit att det, trots att lastbilen och C.A. var under uppsikt vid Sandsjöbacka, inte påvisats någon kontakt mellan dem och chauffören eller C.A. samt att de inte heller kört direkt efter lastbilen och C.A. till lagerlokalen. Hovrätten konstaterar härvidlag att någon direkt kontakt inte behöver tas i sådana här sammanhang; inte heller C.A. och lastbilschauffören hade för övrigt någon direktkontakt på parkeringsplatsen. Vad gäller Z.B:s, A.C:s och T.C:s möjlighet att själva hitta till lagerlokalen finner hovrätten att det inte kan uteslutas att de själva besökt den tidigare eller att de fått instruktioner om körvägen. Det kan för övrigt framhållas att I. enligt C.A. var väl medveten om lokalen och dess adress. Slutligen bör framhållas att det av den skriftliga bevisningen i förening med C.A:s uppgifter framgår att T.C. i Ungern ringt ett samtal till ett telefonnummer där C.A. nått I. T.C:s förklaring till samtalet är helt osannolik, särskilt sett mot bakgrund av den koppling han har till I:s container. Hovrätten finner istället att de angivna omständigheterna inte kan ges någon annan förklaring än att Z.B., A.C. och T.C. kommit till Sverige just för att hjälpa till med avlastningen av containern och att det var därför de kom till lagerlokalen. Det måste med hänsyn till att de uppenbarligen skulle vara behjälpliga med avlastningen också hållas för visst att de var medvetna om lastens innehåll.

Hovrätten finner således att samtliga tilltalade haft för avsikt att ta befattning med de ifrågavarande cigaretterna genom att på olika sätt bidra till avlastningen av containern. Avlastning av en varutransport är att se som en del av transporten (jfr prop. 1999/2000:124 s. 141 f.). Gärningen har påbörjats, för C.A:s vidkommande genom att han visat vägen, medfört nyckeln och låst upp lokalen och för Z.B., A.C. och T.C. genom att de anlänt till platsen. Försöket har endast genom tullkriminalens ingripande avbrutits. De har därför gjort sig skyldiga till försök till grov olovlig befattning med smuggelgods. Beträffande C.A. kan ifrågasättas om han inte genom att på angivet sätt lotsa lastbilen till lagerlokalen gjort sig skyldig till ett fullbordat brott. I den tidigare nämnda propositionen till smugglingslagen nämns också vägvisning som ett exempel på att någon transporterar en vara. Åklagaren har emellertid uttryckligen förklarat att han endast gör gällande att det är befattningen med själva avlastningen som skall läggas C.A. till last som brott. Hovrätten finner därför inte skäl att gå närmare in på om vägvisningen skall ses som en självständig del av brottet.

Såvitt avsåg påföljden anförde hovrätten.

Som tingsrätten funnit bör de tilltalade dömas till fängelse. Vid bestämmande av straffvärdet för C.A., Z.B., A.C. och T.C. bör i straffskärpande riktning beaktas dels att envar av dem haft en väsentlig uppgift i hanteringen av cigaretterna, dels att det varit fråga om en stor mängd cigaretter för vilka tull och skatt skulle ha uppgått till ett mycket stort belopp, dels att det varit fråga om en organiserad brottslighet som samhället har svårt att skydda sig mot. Straffvärdet minskar något dels då det är fråga om ett försök, dels då det inte ens gjorts gällande att någon av de tilltalade varit delaktig i själva planeringen av brottet. Hovrätten anser inte att det finns anledning att göra skillnad i straffvärdet för de inblandade och finner att straffet för envar av dem bör bestämmas till fängelse i tre år.

Målnummer B 4664-01