Åklagaren väckte åtal mot S.H. för dels grov kvinnofridskränkning genom olaga tvång, olaga hot, misshandel och övergrepp i rättssak, dels misshandel och olaga hot med - efter beaktande av vissa, sedermera gjorda smärre åtalsjusteringar - följande gärningsbeskrivning.

S.H. och E.W. har i Malmö levt i familjegemenskap tillsammans med sina båda barn, nu två och sex år gamla, och med S.H:s mor. Från halvårsskiftet 2001 har adressen varit B-gatan.

S.H. har i Malmö alltifrån hösten 2000 till februari 2002 i missnöje med sin sambo E.W. angripit henne med under perioden återkommande hot, ofta mot hennes liv, med misshandel, med smärta och mindre blessyrer som följd, och med tvång till för henne förnedrande handlingar, som att utstå avklädning och kroppsinspektion, allt på sätt som med hänsyn till omständigheterna inneburit en upprepad kränkning av hennes integritet och varit ägnad allvarligt skada hennes självkänsla.

S.H. har sålunda som ett uttryck för svartsjuka med början under hösten 2000 i tilltagande grad sökt utöva en för E.W. alltmer besvärande kontroll av henne och hennes rörelser i arbete och utbildning genom utfrågning av henne och kontroller av hennes mobil och hot-mail och besök på hennes arbetsplatser och har han därvid i återkommande anklagelser mot henne om påstådd otrohet vid en mängd tillfällen utfarit i hot mot henne ibland i förening med misshandel. Så till exempel

i augusti 2000, då hon något försenad återkom hem från sitt arbete i Köpenhamn, har S.H. tilldelat E.W. ett antal slag med knytnävarna samtidigt som han skrikit hot till henne att han skulle döda henne. Hoten har varit ägnade att för E.W. framkalla allvarlig fruktan för hennes liv. Hon har erfarit smärta av slagen och av att han även slitit henne i håret vid tillfället

i mars 2001, då hon återkom hem efter det att hon med kort varsel kallats till sitt arbete i Köpenhamn, har S.H. angripit henne med sparkar och knytnävsslag och genom att slita henne i håret, vilket vållade henne smärta och något blåmärke vid ena ögat

vid ytterligare ett tillfälle våren 2001, då han misstänkte E.W. för engagemang för en annan misshandlad kvinna, har S.H. angripit E.W. med knytnävsslag och upprepade hot att döda, vilket för E.W. vållat smärta och för henne varit ägnat framkalla allvarlig fruktan för livet

vid ett annat tillfälle under våren 2001, då han upplevde henne som alltför välklädd, när hon kom hem efter dagens arbete, har S.H. med misshandel i form av örfilar och sedvanliga hot att döda tvingat E.W. klä av sig naken och låta sig utsättas för en för henne förnedrande kroppsbesiktning med vaginalsekretprov i syftet att finna spår efter hennes förmenta älskare

vid ett tillfälle i augusti 2001, då han förgäves sökt henne på telefon på hennes arbetsplats, har S.H. därefter i bostaden med hot om våld mot henne och med hot att beröva henne barnen vid en eventuell separation, tvingat henne lämna ut sitt hot-maillösen, så att han kunde läsa hennes brev

vid ett tillfälle inför julen 2001, då gräl uppkommit dem emellan om hon skulle få besöka sina föräldrar, har S.H. misshandlat E.W. med knytnävsslag, som vållat smärta

i slutet av januari 2002, då hon återkom efter en förrättningsresa till Eslöv, har S.H. under bilresan från hennes arbetsplats till hemmet misshandlat henne genom att tilldela henne i vart fall två knytnävsslag i ansiktet, med smärta, blodvite och en skadad tand som följd, och har han vidare därefter i bostaden med hot att döda henne tvingat henne att klä av sig till ny förnedrande kroppsbesiktning, varpå han ytterligare misshandlat henne med knytnävsslag i ansiktet, vilket vållade smärta och blåmärken. Sedan han därefter tvingat henne med över till Köpenhamn för att där ta ut pengar från hennes konto, har han åter i bostaden, när en separation fördes på tal, på nytt hotat henne till livet och hotat ta barnen från henne och har han därtill även yttrat, att om hon kontaktade polisen eller annan myndighet skulle han döda henne, allt ägnat att för E.W. framkalla allvarlig fruktan för hennes liv och säkerhet.

S.H. har också under nämnd period vid tillfällen misshandlat det äldre av barnen, pojken A. sex år gammal, genom att flera gånger med handen tilldela honom smärtande slag i bakhuvudet och genom att i vart fall två gånger, därav en under tiden på B-gatan, tilldela honom smärtande slag med en dubbelvikt livrem på kroppen. Han har också flera gånger hotat pojken med misshandel genom att visa livremmen för honom och klatschande slå den i någon möbel, vilket för pojken framkallat allvarlig fruktan för hans säkerhet.

Malmö tingsrätt (2002-03-28, rådmannen Ylva Norling Jönsson samt nämndemännen Ulla Larsen, Sven-Olof Friman och Maj-Britt Eng) ogillade åtalet i den del det avsåg övergrepp i rättssak och dömde S.H. i övrigt enligt åklagarens gärningsbeskrivning för grov kvinnofridskränkning (mot E.W) samt misshandel och olaga hot (mot A.) till fängelse i ett år.

I domskälen anförde tingsrätten bl.a. följande.

Genom E.W:s och A:s uppgifter i förening med övrig utredning är det bevisat att S.H. misshandlat, hotat och tvingat E.W. samt misshandlat och hotat A. i enlighet med åklagarens påståenden. Tingsrätten anmärker att de hot som gått ut på att S.H. skulle skilja E.W. från hennes barn inte är att bedöma som olaga hot.

I fråga om åtalet för övergrepp i rättssak finner tingsrätten att E.W:s uppgifter angående hotet är så vaga att det inte kan anses styrkt att S.H. hotat henne för att förmå henne att inte polisanmäla honom. Åtalet för övergrepp i rättssak skall därför ogillas.

Tingsrätten finner således styrkt att S.H. gjort sig skyldig till de enskilda gärningar åklagaren påstått med undantag för åtalet för övergrepp i rättssak. De gärningar som riktar sig mot A. är att bedöma som misshandel och olaga hot. De gärningar som riktar sig mot E.W. är till sitt antal och sin beskaffenhet sådana att de utgjort ett led i en upprepad kränkning av E.W. Med hänsyn till hotens innebörd, S.H:s önskan att kontrollera E.W. och den förnedrande behandling som kroppsbesiktningarna, topz-proven och kontrollen av hennes mail och underkläder utgjort, råder det inget tvivel om att S.H:s avsikt varit att skada E.W:s självkänsla. Misshandeln, hoten och de olaga tvången har således varit ägnade att allvarligt skada E.W:s självkänsla. Tingsrätten delar därför åklagarens bedömning att gärningarna skall rubriceras som grov kvinnofridskränkning.

Med hänsyn till brottslighetens art och straffvärde kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga.

S.H. och åklagaren överklagade, den förre med yrkande om ogillande av åtalet och den senare med yrkande om straffskärpning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2002-05-28, hovrättslagmannen Per Eriksson och hovrättsassessorn Lena Peterson samt nämndemännen Margareta Forsberg och Lars Ståhl) ändrade tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten bestämde fängelsestraffets längd till ett år och sex månader.

Hovrätten fann åtalet styrkt i den omfattning som tingsrätten hade angett och anförde därefter i domskälen: Det samlade straffvärdet av de brott som S.H. gjort sig skyldig till är högre än vad tingsrätten funnit. Med utgångspunkt i de bedömningar som redovisats i rättsfallet NJA 1999 s. 102 finner hovrätten att straffvärdet svarar mot fängelse i ett och ett halvt år. Det saknas skäl att sätta straffet lägre än vad som följer av brottslighetens straffvärde.

Hovrättsrådet Sten Pålsson, referent, var skiljaktig och anförde följande. [Jag är] såtillvida ense med övriga ledamöter som jag finner att det samlade straffvärdet av de brott som S.H. gjort sig skyldig till är något högre än vad tingsrätten funnit. Jag finner emellertid för min del att straffet kan stanna vid fängelse ett år två månader. - I enlighet med det sagda bestämmer jag för min del straffet till fängelse ett år två månader.

Målnummer B 1032-02

Åklagaren väckte åtal mot D.S. för grov kvinnofridskränkning med - efter beaktande av vissa, sedermera gjorda smärre åtalsjusteringar - följande gärningsbeskrivning.

D.S., som är sammanboende med L.M. sedan cirka fyra år tillbaka, har misshandlat henne enligt följande.

a) Någon gång i maj eller juni 1999, i Karlskrona, genom att slå henne med flera knytnävsslag på bålen, på armarna och i pannan samt ta stryptag på henne vilket orsakat smärta och blånad.

b) Någon gång i början av september 1999, i Karlskrona, genom att utdela att flertal slag med öppen hand som träffade hennes huvud samt dra henne i håret, vilket orsakat smärta och vidare genom att i Karlskrona ta tag i hennes kapuschong på jackan så att hon inte fick luft och därefter ta strupgrepp på henne, dra henne i öronen och håret samt spotta henne i ansiktet och utdela ett flertal knytnävsslag som träffade på armarna och axelpartiet vilket orsakat smärta.

c) Någon gång i november eller december 1999 i Karlskrona genom att utdela flera hårda knytnävsslag som träffade henne i huvudet och på kroppen samt dra henne i armen och vrida om den samt dra henne i håret, ta struptag på henne och spotta henne i ansiktet vilket orsakat smärta och blånad.

d) Den 3 december 1999 och den 5 december 1999 samt den 13 februari 2000 och den 2 augusti 2000 under resa mellan Karlskrona och Malmö vid färd i bil genom att ta strupgrepp på henne så att hon haft svårt att andas, slå henne på armarna, utdela flera knytnävsslag som träffat på överkroppen samt dra henne i håret och i armen, vilket orsakat smärta.

e) Den 13 augusti 2000 i Olofström, genom att ta tag i hennes arm och vrida om den samt ta tag om hennes haka vilket orsakat smärta.

f) Den 29 april 2001 i deras gemensamma bostad i Karlskrona genom att utdela ett flertal knytnävsslag som träffade henne i huvudet på armarna och bålen samt dra henne i håret och i armen vilket orsakat smärta.

g) Den 2 - 3 juli 2001 i deras gemensamma bostad i Karlskrona genom att vrida om hennes arm, knuffa henne mot en hylla varvid hon slagit i huvudet samt slå henne i huvudet och dra henne i öronen vilket orsakat smärta.

h) Den 3 juli 2001 i deras gemensamma bostad i Karlskrona genom att slå henne i ansiktet med öppen hand, vrida om hennes arm, ta struptag på henne, dra henne i håret och i öronen, slänga in henne i en vägg samt sparka henne på höften vilket orsakat smärta.

i) Den 21 juli 2001 i deras gemensamma bostad i Karlskrona genom att knuffa in henne i en vägg, vrida om hennes handleder, ta stryptag på henne samt dra henne i håret vilket orsakat smärta och blånad.

j) D.S. har därutöver vid upprepade tillfällen under tiden den 16 mars 2001 till den 21 juli 2001 i den gemensamma bostaden i Karlskrona, vid upprepade tillfällen, i vart fall minst en gång i veckan dels misshandlat L.M. genom att utdela slag i ansiktet, dra henne i håret samt ta struptag på henne dels, vid de tillfällen han har utsatt henne för våld, så och i andra sammanhang, hotat henne genom att fälla yttranden av innebörd att hon skulle komma att dödas eller allvarligt skadas eller eljest genom tillmälen betett sig på ett hotfullt och hänsynslöst sätt mot henne. Av misshandeln har smärta samt i vissa fall blånader uppstått. Hoten har varit ägnade att hos L.M. framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person.

Åklagaren påstod att gärningarna under a)-j) har varit ett led i en upprepad kränkning av L.M:s integritet och ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

Blekinge tingsrätt (2001-11-07, rådmannen Sven Cavallin samt nämndemännen Kjerstin Karlsson, Gretha Erlandsson och Gösta Hagberg) biföll åtalet och dömde D.S. för grov kvinnofridskränkning till fängelse i ett år.

I domskälen anförde tingsrätten bl.a. följande.

Sammantaget finner tingsrätten åtalet i sin helhet styrkt. D.S:s handlande kan svårligen bedömas som annat än grov kvinnofridskränkning och det finns skäl att se mycket allvarligt på hans förbrytelser. Annan påföljd än fängelse kan inte komma ifråga. Någon särskild omständighet som skulle kunna leda till annat än att straffet bör bestämmas efter straffvärdet - som inte understiger ett års fängelse - föreligger inte.

D.S. och åklagaren överklagade, den förre med yrkande om ogillande av åtalet, alternativt lindring av påföljden, och den senare med yrkande om straffskärpning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2002-06-18, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsråden Roger Bergforsen, referent, och Björn R. le Grand samt nämndemännen Doris Gustafsson och Lillemor Parling) ändrade tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten dels bedömde gärningen under punkten a) i åklagarens gärningsbeskrivning som misshandel enligt 3 kap 5 § brottsbalken, dels bestämde fängelsestraffets längd till ett år och fyra månader.

I domskälen anförde hovrätten, såvitt nu är av intresse, bl.a. följande.

D.S. har gjort sig skyldig till upprepade övergrepp mot L.M. under två års tid. L.M. har till tid och plats kunnat konkretisera mer än tio fall av misshandel, varvid hon även hotats vid några tillfällen. Därutöver är D.S. övertygad om att systematiskt, närmast som vardagsföreteelser, ha misshandlat och hotat henne från mitten av mars 2001 till dess att hon för andra gången gjorde polisanmälan den 21 juli.

Med utgångspunkt i de överväganden som redovisats i rättsfallet NJA 1999 s. 102 och med beaktande av den praxis som hovrätten tillämpar (se hovrättens dom 2002-05-28 i mål B 1032/02) måste brottsligheten bedömas ha ett högre straffvärde än vad tingsrätten funnit. Det saknas anledning att sätta straffet lägre än vad som svarar mot straffvärdet. Med hänsyn till det anförda bör strafftidens längd bestämmas till ett år och fyra månader.

Målnummer B 2997-01