RH 2002:52
Misskötsamhet av villkorlig dom med samhällstjänst har inte bedömts så allvarlig att domen borde undanröjas utan det har befunnits tillräckligt att meddela den dömde en varning.
M.P., född 1979, dömdes den 13 mars 2002 för misshandel, vapenbrott och olovlig körning, grovt brott, till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Domen vann laga kraft.
Sedan samhällstjänsten trots flera kontakter mellan M.P. och Kriminalvårdsmyndigheten i Eskilstuna, inte påbörjats, förde åklagaren talan vid Eskilstuna tingsrätt om undanröjande av den villkorliga domen med yrkande att påföljden skulle bestämmas till fängelse en månad.
M.P., som förelades att inkomma med yttrande över åklagarens yrkande, hördes inte av.
Eskilstuna tingsrätt (2002-08-15, tf. rådmannen Lars Magnusson samt nämndemännen Heikki Pohjolainen, Anita Westin-Brodd och Ulla Werner) biföll åklagarens talan. I beslutet angav tingsrätten följande.
Åklagaren har anfört att M.P. trots flertalet kontakter från frivården inte kommit att påbörja planeringen - än mindre genomförandet - av samhällstjänsten samt att han inte iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga domen. Åklagaren har förebringat en skrift från frivården, av vilken framgår att M.P. med hänvisning till familjeskäl förklarat att han f.n. inte kan utföra samhällstjänst.
Tingsrätten finner att M.P. inte iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga domen samt att han inte haft något giltigt skäl för sin underlåtenhet. Den villkorliga domen skall därför undanröjas och påföljden i stället bestämmas till fängelse. Straffets längd bör bestämmas till en månad.
M.P. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och låta den villkorliga domen med samhällstjänst stå fast.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten höll muntlig förhandling i målet vid vilken M.P., hans flickvän C.E. samt en tjänsteman från Kriminalvårdsmyndigheten i Eskilstuna hördes.
Svea hovrätt (2002-11-05, hovrättslagmannen Göran Persson, hovrättsrådet Ragnar Lindgren och tf. hovrättsassessorn Måns Wigén, referent) lämnade - med upphävande av tingsrättens beslut - åklagarens talan om undanröjande utan bifall samt meddelade jämlikt 27 kap. 6 § 1 st. 1 brottsbalken M.P. varning.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Enligt 27 kap. 6 § första stycket brottsbalken får domstolen, om den dömde inte iakttagit vad som ålegat honom enligt den villkorliga domen, efter omständigheterna 1. besluta att varning skall meddelas den dömde, 2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift, 3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet.
För att samhällstjänst skall vara ett trovärdigt alternativ till fängelse krävs att misskötsamhet normalt skall leda till att talan förs om undanröjande (se NJA II 1998 s. 412f). Den dömde skall t.ex. aktivt medverka till att en arbetsplan för samhällstjänsten kan upprättas. Misskötsamhet härvidlag kan leda till att den villkorliga domen med samhällstjänst undanröjs (se RH 2001:68).
I målet har följande framkommit om händelseförloppet. M.P. hörde inte av sig till frivården inom viss tid från det att han uppenbarligen tagit del av skrivelse från frivården. Under maj till mitten av juni 2002 uppgav han till frivården att han inte kunde utföra samhällstjänsten på grund av att hans flickvän var sjuk och att han därför var tvungen att ta hand om deras gemensamma barn. Frivården upplyste M.P. om att detta inte utgjorde giltig ursäkt för att inte utföra samhällstjänst. I hovrätten har bl.a. följande upplysts. M.P. och barnets moder C.E. bor inte tillsammans. Vid den aktuella tidpunkten var barnet ca ett år gammalt. C.E. har uppgett att hon på grund av en blodsjukdom hade nedsatt förmåga att vårda deras barn. M.P. tog ensam hand om barnet fram till den 15 september 2002 då C.E:s sjukdomstillstånd förbättrats så mycket att hon på nytt kunde ta hand om barnet. M.P. har hela tiden varit och är alltjämt villig att utföra samhällstjänsten.
Allvarlig sjukdom hos närstående till den dömde, vilket medför att den dömde ensam tvingas ta hand om ett litet barn, bör under en begränsad tid kunna utgöra giltigt förhinder att utföra samhällstjänst (se NJA II 1998 s. 411). Om sådant förhinder däremot skulle bli mer långvarigt bör det dock ankomma på den dömde att lösa situationen t.ex. genom att ordna med en förskoleplats eller på annat sätt se till att han kan utföra den ådömda samhällstjänsten.
M.P. har inte skött sina kontakter med frivården på ett acceptabelt sätt. Han har inte heller visat att han vidtagit tillräckliga åtgärder för att lösa den uppkomna situationen. Sammantaget anser emellertid hovrätten att M.P:s misskötsamhet med hänsyn till de speciella omständigheter som föreligger inte är så allvarlig att den villkorliga domen med samhällstjänst bör undanröjas. Det bör vara tillräckligt att han nu meddelas en varning.