RH 2002:8
En oprioriterad borgenär i en konkurs, där de utdelningsbara medlen förslog endast till betalning av vissa prioriterade borgenärers fordringar, har ansetts inte ha rätt att överklaga ett beslut om arvode till konkursförvaltaren.
Västmanlands tingsrätt fastställde den 17 december 2001 ett av konkursförvaltaren upprättat utdelningsförslag i ett aktiebolags konkurs och bestämde konkursförvaltarens arvode till av denne fordrade 519 625 kr.
En oprioriterad borgenär, Reglerhuset, överklagade beslutet vad gällde arvodet till konkursförvaltaren och yrkade att det skulle sättas ned till hälften.
Svea hovrätt (2002-02-08, hovrättsråden Christine Möller, referent, och Lars Sundberg samt tf. hovrättsassessorn Stefan Johansson) avvisade Reglerhusets överklagande på följande skäl.
Enligt den konkursbouppteckning som konkursförvaltaren upprättat uppgick skulderna till sammanlagt drygt 16,9 miljoner kr, varav till prioriterade borgenärer drygt 10,3 miljoner kr och till oprioriterade borgenärer drygt 6,6 miljoner kr. Reglerhuset har i konkursbouppteckningen upptagits som oprioriterad borgenär med en fordran om 344 904 kr. Enligt det av tingsrätten fastställda utdelningsförslaget uppgick det utdelningsbara beloppet till drygt 4,8 miljoner kr varvid prioriterade fordringsägare enligt 4 §, 5 §, 6 § och 11 §förmånsrättslagen (1970:979) erhöll full, respektive viss procentuell utdelning. Övriga fordringsägare erhöll inte någon utdelning över huvud taget.
Den första frågan är om Reglerhuset har rätt att överklaga tingsrättens beslut såvitt avser förvaltararvodet. Av vad som ovan anförts framgår nämligen att även om hovrätten efter prövning i sak skulle finna skäl för att bifalla Reglerhusets talan och nedsätta konkursförvaltarens arvode på så sätt som yrkats och motsvarande summa utdelas till konkursbolagets borgenärer, skulle Reglerhuset inte erhålla någon utdelning.
I konkurslagen finns inte - bortsett från 16 kap. 8 § konkurslagen, som gäller tillsynsmyndighetens rätt att överklaga tingsrättens beslut - några bestämmelser om vem som har rätt att föra talan mot ett beslut gällande konkursförvaltares arvode. Av allmänna rättsgrundsatser följer emellertid att den som överklagar en dom eller ett beslut skall ha ett rättsligt intresse av att få ändring i avgörandet, vilket innebär att domen eller beslutet från rättslig synpunkt skall innebära en nackdel för klaganden och att det yrkande som klaganden framställer skall kunna på objektiva grunder sägas vara till klagandens förmån (se Fitger, Rättegångsbalken, Del 4, avsnitt 50:8). När det gäller rätten att överklaga ett beslut om arvode till konkursförvaltare har i litteraturen uttalats att envar borgenär, vars rätt är beroende av arvodesbeslutet, torde ha klagorätt (se Welamson, Konkurs, 9:e uppl., 1997, s. 188 och Welamson, Konkursrätt, 1961, s. 643).
En ändring av arvodesbeslutet skulle inte medföra att Reglerhuset erhåller utdelning i konkursen. Reglerhusets rätt är därför inte beroende av arvodesbeslutet, vilket innebär att Reglerhuset inte kan anses ha klagorätt. Överklagandet skall därför avvisas.