RH 2003:25
Fråga om prövning av behörighet vid konkursansökan då fordringen grundas på muntligt avtal samt fråga om fordran vid betalningsuppmaningen varit klar.
Huddinge tingsrätt
A.K. ansökte vid Huddinge tingsrätt om att A.J. skulle försättas i konkurs. Han anförde att han hade en fordran på A.J. som uppgick till 100 000 kr jämte upplupen ränta om 84 667 kr. Vidare yrkade han att så mycket av A.J:s egendom skulle beläggas med kvarstad att det omfattade hans fordran.
A.J. bestred yrkandena.
Tingsrätten kallade till konkursförhandling. A.J., som delgetts kallelse att inställa sig till förhandlingen med erinran om att konkursansökan kunde komma att prövas även om han inte skulle inställa sig, uteblev.
A.K., som vidhöll sina yrkanden, anförde följande. A.J. lånade 100 000 kr av honom år 1995. A.J. skulle använda pengarna till att köpa en restaurang. Han beställde en postväxel om 100 000 kr som han ställde till J.M., eftersom det var svarta pengar inblandade i affären och A.J. inte ville att hans namn skulle förekomma på några papper. De avtalade att lånet skulle regleras den dagen A.J. överlät restaurangrörelsen, något som skedde år 1996. Trots betalningsanmaning har betalning inte skett, varför hans fordran skall anses klar och förfallen till betalning. Vidare menar han att A.J. är insolvent och därmed skall anses på obestånd, eftersom A.J. efter betalningsanmaning ej ännu reglerat skulden. A.J. driver för närvarande inte någon bokföringsskyldig rörelse men gjorde det fem månader tidigare. Det finns risk för att A.J. kommer att skaffa undan egendom. Han saknar medel för att ställa säkerhet om han inte tar ett banklån, något som han anser är orimligt.
Huddinge tingsrätt (2002-09-19, lagmannen Alf Andersson) ogillade konkursansökan och yrkandet om kvarstad.
Som skäl för beslutet anförde tingsrätten följande. Vid ansökan om konkurs skall borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs. Till stöd för sin behörighet att begära A.J. i konkurs har A.K. åberopat ett muntligt avtal mellan parterna avseende ett lån om 100 000 kr utställt till J.M. Vidare har åberopats ett köpekontrakt till styrkande av att A.J. år 1996 överlåtit rörelsen Restaurang Stella. Mot A.J:s bestridande av de omständigheter som A.K. åberopat är dessa inte tillräckliga för att han skall anses ha styrkt sin behörighet. Inte heller föreligger skäl att besluta om kvarstad.
A.K. överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sin konkursansökan. Han åberopade i huvudsak samma omständigheter som vid tingsrätten samt dessutom vittnesförhör med J.M. samt med ytterligare två vittnen.
Svea hovrätt (2002-11-04, hovrättsråden Kristina Boutz, Mikael Mellqvist, referent, samt adjungerade ledamoten advokaten Dag di Meo) avslog överklagandet.
I skälen anförde hovrätten följande.
Vid prövningen av om borgenären har styrkt sin behörighet att begära gäldenären i konkurs skall – i de fall då den fordran som görs gällande inte har fastställts av domstol eller kronofogdemyndighet – samma bevisregler tillämpas som i ett vanligt fordringsmål (jfr rättsfallet NJA 1999 s. 97 och Walin-Palmér-Savin, Konkurslagen I s. 36). Det finns således enligt hovrättens mening i och för sig inte något formellt hinder mot att en borgenär som inte kan förebringa tillräcklig skriftlig dokumentation om sin fordran i ett konkursmål i stället söker styrka denna genom muntlig bevisning. Mot bakgrund av att rättegångsbalken – till skillnad från konkurslagen – tillhandahåller ett förfarande som särskilt syftar till att lösa exempelvis fordringstvister, och då en bifallande dom i ett sådant tvistemål enligt 2 kap. 6 § första stycket konkurslagen skall godtas som stöd för behörigheten i konkursmålet, kan det ur ett ändamålsperspektiv ifrågasättas om det är lämpligt att ansöka om någons försättande i konkurs på grund av en fordran som inte är fastställd på sätt som anges i 2 kap. 6 § konkurslagen eller som är tvistig.
Oavsett vad som nyss sagts om behörighetsprövningen krävs emellertid för bifall till en konkursansökan inte endast att borgenären styrkt sin behörighet, utan även att gäldenären är insolvent. A.K. har gjort gällande att A.J. skall anses insolvent enligt presumtionsregeln i
2 kap. 9 § konkurslagen. För tillämpning av denna presumtionsregel krävs dock att den aktuella skulden är klar.
Bortsett från att A.K. genom åberopad bevisning skulle kunna styrka den påstådda fordringens existens och därmed anses behörig att ansöka om A.J:s försättande i konkurs är det enligt hovrätten uppenbart att skulden inte kunde anses vara klar när A.J. enligt bestämmelsen i 2 kap. 9 § konkurslagen anmanades att betala den. A.K:s konkursansökan kan därför inte vinna bifall.
Med hänsyn till nu gjorda ställningstagande finns det inte skäl att hålla sammanträde och uppta bevisning i målet.