RH 2003:26

Makarna L.L. och I.L. ansökte om skuldsanering hos kronofogdemyndigheten. Av ansökan och ingivna kompletteringar framgick att de bor i en lägenhet om fyra rum och kök i Uppsala. Hyran uppgår till 7 056 kr och bostadsbidrag utgår ej. L.L. är anställd på Uppsala universitet sedan 1960 och pensioneras under sommaren 2002. Hans lön uppgår till 16 200 kr per månad. I.L. är sjukskriven och uppbär sjukpenning med 462 kr per dag. Eventuellt kommer I.L. att sjukpensioneras. De har stora utgifter på grund av sjukdomskostnader vilka uppgår till 1 500 kr per månad för dem båda. Vidare uppgår deras reskostnader till 500 kr per månad.

Av en komplettering till makarna L:s ansökan framgick vidare att de sparat delar av det löneutmätningsbelopp som varit aktuellt innan skuldsanering senast inleddes den 25 september 2000 samt hur de använt delar av dessa pengar. För L.L. är sparandet redovisat till 46 400 kr varav 23 622 kr förbrukats till diverse redovisade utgifter. Av redovisningen framgår att inköpen till övervägande del gått till privat konsumtion så som klädinköp, köp av stereo och inköp på Ikea. En mindre del har gått till tandvård, övriga läkarkostnader och läkemedel. Den totala skuldsumman uppgår till 4 046 113 kr för I.L. och till 4 355 684 kr för L.L. Skulderna är 10–12 år gamla. Ett förslag till uppgörelse enligt steg ett i skuldsaneringsförfarandet är gjort i februari 2002. Flera av borgenärerna har avvisat detta förslag. Makarna L. har vid två tidigare tillfällen sökt skuldsanering och fått avslag efter inledandet. Båda dessa avslag har överklagats till hovrätten och Högsta domstolen.

Kronofogdemyndigheten avslog makarna L:s ansökan om skuldsanering.

Som skäl för beslutet anförde kronofogdemyndigheten följande.

Enligt skuldsaneringslagens 4 § finns två rekvisit som skall vara uppfyllda för att sökanden skall få erhålla skuldsanering, det så kallade kvalificerade insolvensrekvisitet och det allmänna skälighetsrekvisitet. Enligt det kvalificerade insolvensrekvisitet ska gäldenären vara på obestånd och så skuldsatt att hon inte inom överskådlig tid kan kunna antas betala sina skulder.

I.L:s skuldsumma uppgår enligt ansökan till 4 046 113 kr. Hon är just nu sjukskriven och uppger att en sjukpension eventuellt kommer att bli aktuell under året. Hon har inte redovisat några stora besparingar eller något pensionssparande. L.L:s skuldsumma uppgår till 4 355 684 kr. Han blir ålderspensionär i augusti 2002. Inte heller L.L. har redovisat några stora besparingar eller något pensionssparande. Kronofogdemyndigheten anser att makarna L. uppfyller det kvalificerade insolvensrekvisitet.

Vid bedömning av de allmänna skälighetsrekvisiten ska särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna kring deras uppkomst, de ansträngningar som sökanden gjort för att på egen hand nå en uppgörelse samt på vilket sätt denne medverkat vid handläggningen av skuldsaneringsärendet.

Makarna L. har uppgett att skulderna är uppkomna i början av 1990-talet och härrör till största delen från personliga borgensåtaganden för firman Tre Ting i Märsta. Detta framgår av tidigare ingiven skuldsaneringsansökan som makarna L. hänvisat till i sina ansökan.

När det gäller de ansträngningar som gäldenären ska ha gjort för att på egen hand komma till en uppgörelse med sina borgenärer så vill myndigheten peka på följande. Den 29 maj 1997 inleddes skuldsanering för makarna L. och den då pågående löneutmätningen upphävdes. Då inte alla fordringsägare godkände skuldsaneringsförslaget prövades ärendet i Uppsala tingsrätt, som avslog makarnas ansökan om skuldsanering. Detta beslut överklagades till hovrätten som ej meddelade prövningstillstånd. Hovrättens beslut överklagades till Högsta domstolen som beslutade att ej meddela prövningstillstånd. I januari 2000 återupptogs löneutmätningen. Den 9 mars 2000 inkom makarna L. med en ny ansökan om skuldsanering varefter den pågående löneutmätningen upphävdes. Kronofogdemyndigheten avslog makarna L:s ansökan. Detta beslut överklagades till hovrätten som inte meddelade prövningstillstånd. Även hovrättens beslut överklagades till Högsta domstolen som beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Den nu aktuella ansökan om skuldsanering inkom till kronofogdemyndigheten den 16 januari 2002.

I det senaste ärendet grundade sig avslaget i korthet på, att makarna L. inte disponerat det belopp som de sparat under löneutmätningsuppehållet från den 8 januari 1998 till den 4 november 1999 på ett borgenärsgynnande sätt. De hade frångått ”likabehandlingsprincipen” och i beslutet hänvisades även till betalningsovilja samt att makarna L. disponerat cirka 55 000–60 000 kr utöver vad de uppgett kommit borgenärerna till godo.

I det nu aktuella ärendet har makarna L. bifogat en redovisning över sparat löneutmätningsbelopp. Av redovisningen framgår följande. Från oktober månad 2000 till januari 2002 har I.L. sparat 3 215 kr per månad och L.L. 2 900 kr per månad. Under perioden har I.L. sparat sammanlagt 51 440 kr och L.L. 46 400 kr. Av dessa medel har I.L. förbrukat 23 436 kr och L.L. 23 622 kr. I en bilaga har makarna L. redogjort för vad pengarna använts till.

Kronofogdemyndigheten, som finner att de sparade beloppen överensstämmer med vad som skulle ha utmätts genom löneutmätning, invänder mot hur makarna L. använt de sparade medlen. Ingivna kvitton visar att pengarna använts till bland annat klädinköp, inköp av möbler samt en stereoanläggning. Vidare har makarna L. använt pengarna till läkarbesök, naprapat- och tandvård samt läkemedel. Det påpekas att makarna L. redan tillgodoräknats kostnader på grund av sjukdom vid uträkningen av det så kallade förbehållsbeloppet vid det utmätningsbeslut som förelåg när skuldsaneringsförfarandet senast inleddes. Vidare anser kronofogdemyndigheten att delar av makarna L:s konsumtion får anses ingå i det belopp som förbehållits dem enligt Riksskatteverkets rekommendationer. Makarna L. skulle därför inte ha förbrukat de sparade medlen i den utsträckning som skett.

Makarna L. har således upprepat sitt handlande från tidigare avslagsbeslut. Under tiden från det första inledande beslutet om skuldsanering från 1997 till april 2002 har utmätning skett i deras lön endast under 11 månader. Under övrig tid har de själva kunnat disponera sin lön utan att i erforderlig mån gynna sina borgenärer. Deras ansökan skall därför avslås. För att en framtida skuldsanering skall kunna bli aktuell bör makarna L. bli föremål för löneutmätning under en längre tidsperiod och deras sparade överskott om 28 004 kr respektive 22 778 kr bör komma borgenärerna tillgodo enligt en korrekt fördelning.

Makarna L. överklagade kronofogdemyndighetens beslut och anförde i huvudsak följande. Kronofogdemyndigheten har inte på ett korrekt sätt gjort den i skuldsaneringslagen föreskrivna helhetsbedömningen av samtliga omständigheter i ärendet. L.L. har minskat sin skuldbörda med 490 802 kr och I.L. med 357 770 kr sedan den 29 december 2000. Det är därför felaktigt att påstå att de uppvisat betalningsovilja. De medel som de fått över sedan löneutmätningen upphävdes har använts till nödvändiga inköp och inte till någon lyxkonsumtion.

Uppsala tingsrätt (2002-05-30, rådmannen Erik Göransson) lämnade makarna L:s överklagande utan bifall. Som skäl för beslutet anförde tingsrätten att den delar den bedömning kronofogdemyndigheten gjort och finner inte skäl att ändra beslutet.

Makarna L. överklagade tingsrättens båda beslut.

Svea hovrätt (2002-10-07 och 2002-10-30, hovrättsråden Kristina Boutz och Mikael Mellqvist, referent, samt tf. hovrättsassessorn Christoffer Démery) meddelade prövningstillstånd och avslog överklagandena.

I skälen anförde hovrätten följande.

Makarna L. har vid flera tidigare tillfällen fått ansökningar om skuldsanering avslagna. De har nu på nytt ansökt om skuldsanering.

Makarna L. har tillsammans skulder på cirka 4,3 miljoner kr som till största delen härrör från borgensåtaganden med anknytning till näringsverksamhet. Huvuddelen av skuldbördan är mer än 10 år gammal. Deras inkomster är blygsamma. Makarna L. är därför var och en för sig, som underinstanserna funnit, kvalificerat insolventa. Underinstanserna har emellertid ansett att det inte är skäligt att bevilja någon av makarna L. skuldsanering. Det avgörande skälet för utgången i underinstanserna i de nu aktuella ärendena och även i de ärenden som anhängiggjordes år 2000 är att makarna L. använt delar av sina inkomster till konsumtion som inte varit av nödvändigt slag i stället för att använda dessa medel till att avbetala på sina skulder.

Vid den allmänna skälighetsbedömningen som skall göras i ett skuldsaneringsärende skall enligt bestämmelsen i 4 § tredje stycket skuldsaneringslagen (1994:334) särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med borgenärerna samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering. Brister gäldenären i något av dessa hänseenden, kan det medföra att han eller hon inte beviljas skuldsanering, även om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda (jfr RH 1996:46)

I detta fall talar skuldernas ålder och karaktär för att det är skäligt att bevilja makarna L. skuldsanering. Detsamma gäller det förhållandet att makarna L. lojalt har medverkat i utredningen av ärendena. Därmed återstår bland de omständigheter som särskilt skall beaktas att ta ställning till de ansträngningar makarna L. gjort för att fullgöra sina åtaganden alternativt åstadkomma en uppgörelse med sina borgenärer. De uppoffringar eller försök till uppoffringar gäldenären har gjort till borgenärernas fromma måste bland de uppräknade omständigheterna anses ha en framträdande plats. Även en förhållandevis liten brist vid uppfyllandet av detta krav kan därför medföra att det inte kan anses skäligt att skuldsanering beviljas. Även om makarna L:s skuldbörda har minskat hade de kunnat disponera sina tillgängliga medel på ett sätt som varit till större fördel för borgenärerna. I beaktande särskilt härav finner hovrätten vid en samlad bedömning att det inte finns tillräckliga skäl att bevilja någon av dem skuldsanering.

Makarna L:s överklaganden skall därför avslås.

Målnummer ÖÄ 6514-02 och ÖÄ 6515-02