RH 2003:28

Åklagaren åtalade G.S. för otillåten miljöverksamhet enligt följande gärningspåstående: G.S. är som företrädare för Bellis Växtmiljö i Partille Aktiebolag uppsåtligen eller av oaktsamhet ansvarig för att bolaget under perioden 1999-01-01--2000-10-01 i sin verksamhet i Partille använt det kemiska bekämpningsmedlet Admire WG 70 trots att medlet inte genomgått föreskriven prövning och varit godkänt för användning i Sverige. Brottet är inte ringa.

G.S. bekräftade att åklagarens gärningsbeskrivning var riktig i sak men bestred ansvar för otillåten miljöverksamhet. Han uppgav följande: Han grundade Bellis Växtmiljö i Partille Aktiebolag 1982. Han äger ensam bolaget och utgör dess styrelse. Förutom en kort period under hösten 2000 till juni 2001 har han varit bolagets verkställande direktör sedan företagets start. I rörelsen finns ett trettiotal anställda. Bellis verksamhet består i att sälja gröna växter till företag och myndigheter och att därefter stå för skötseln av dem. Eftersom det uppstod problem med skadedjur bestämde han sig – förmodligen under 1997 – för att pröva bekämpningsmedlet Admire. Medlet rekommenderades av G.S:s leverantörer i Holland som uppgav att det fungerade bra. Han importerade Admire från Holland i samband med att Bellis köpte växter. Medlet var godkänt i 80 länder. I sin verksamhet använde Bellis personal ca 1,2 kg Admire under 1999 och 880 gram under 2000. En stamlösning med vatten och Admire blandades på Bellis. Denna stamlösning späddes därefter ut med ytterligare vatten innan den användes. Lösningen, som innehöll 0,17 procent Admire, vattnades ner genom bevattningsrör till krukornas vattenmagasin. De anställda behövde därför aldrig komma i kontakt med lösningen. Ingen kunde heller komma i kontakt med medlet efter vattningen eftersom krukornas vattenmagasin låg under jord. Vid vattningen användes skyddshandskar men ingen skyddsmask. Det fanns åtminstone två personer på Bellis som var behöriga att hantera klass 2-medel. G.S. kände till att Admire inte var godkänt i Sverige. Han tänkte ändå aldrig på att det inte kunde vara tillåtet att använda Admire. G.S. gjorde en egen riskbedömning. Han visste att medlet var godkänt i 80 länder. I Norge användes medlet bl.a. för besprutning av sallad, gurka och tomater. Dessa grönsaker kunde ätas sju dagar efter besprutningen. På grund av bl.a. dessa omständigheter antog G.S. att Admire inte var så hälsofarligt trots att det inte var godkänt i Sverige. Under hösten 2000 blev bekämpningsmedlet Confidor WG 70 godkänt av kemikalieinspektionen. Medlet är identiskt med Admire, det är endast namnet på produkten som skiljer dem åt. De båda bekämpningsmedlen innehåller samma verksamma substans, imidakloprid. Bellis användning av Admire avvek från hur medlet var tänkt att användas. Egentligen var medlet avsett för besprutning. Under den tid som åtalet avser har Bellis personal vattnat ett trettiotal större träd med Admirelösningen. Varje träd har kanske vattnats två till tre gånger per år. Under hösten 2000 gjorde Bellis en miljörevision. Orsaken till denna var främst att Bellis hade haft en kompost som började läcka kväve till Säveån. Admire var ett s.k. klass 2-medel. Detta betydde att det krävdes en särskild utbildning för att hantera medlet. Inom företaget bestämdes att personalen i fortsättningen endast skulle använda klass 3-medel. Utrensning av Admire och andra medel påbörjades därför. Miljöbilen kontaktades och kom och hämtade diverse bekämpningsmedel och annat. På våren 2001 gjordes en anonym polisanmälan. Bellis anmäldes för otillåten miljöverksamhet. Efter polisanmälan fick Bellis mycket negativ publicitet. G.S. förekom i ett flertal artiklar med både namn och bild och företaget namngavs. Artiklarna har skadat G.S:s företag enormt. Bellis har mist beställningar och kontrakt har sagts upp. G.S:s fru har blivit uppringd och hotad.

På åklagarens begäran hölls förhör med L.L. Denne uppgav: Han har doktorerat i toxikologi och är handläggare på kemikalieinspektionen med ansvar för registrering av bekämpningsmedel. När ett medel skall godkännas gör inspektionen ett antal tester. Det som testas är bland annat medlets giftighet och hur det bryts ned. Confidor WG 70, som är identiskt med Admire, godkändes av inspektionen i oktober 2000. Medlet har ingen akut giftverkan om en person skulle få det i sig men är irriterande för ögon och hud. Den verksamma substansen är imidakloprid. Substansen bryts ned långsamt och är skadlig för främst fåglar. Om en ansökan om godkännande av Admire hade lämnats in hade troligtvis denna också blivit godkänd. Det är större risker med att bespruta växter med Admire än att vattna ned det i krukor. Om Bellis hade sökt tillstånd för sin användning av Admire i kontorslandskap m.m. tror L.L. att denna ansökan hade godkänts.

Mölndals tingsrätt (2002-04-03, rådmannen Anders Gustafson samt nämndemännen Sterner Majqvist, Ramon Berntsson och Ingela Ohldin) ogillade åtalet på följande skäl.

Utredningen visar att Bellisbolagets personal använt det kemiska bekämpningsmedlet Admire WG 70 i företagets verksamhet under den tid som åtalet omfattar trots att medlet inte varit godkänt för användning i Sverige. G.S. har känt till detta förhållande och har haft en sådan ställning i bolaget att han haft ansvaret för användningen. Med hänsyn till G.S:s kännedom om att medlet var godkänt för användning i ett åttiotal länder, till hur personalen hanterat medlet, till att ett identiskt medel senare har godkänts av kemikalieinspektionen samt till vad L.L. uppgett om bekämpningsmedlet anser emellertid tingsrätten att den gärning som G.S. har begått genom den otillåtna användningen är att bedöma som ringa. Enligt 29 kap. 11 § miljöbalken skall inte dömas till ansvar för sådana gärningar.

Åklagaren överklagade domen och yrkade at G.S. skulle dömas för otillåten miljöverksamhet.

G.S. bestred ändring av tingsrättens dom.

I hovrätten hördes G.S. på nytt. L.L:s uppgifter förebragtes genom uppspelning av förhöret med honom vid tingsrätten. Skriftlig bevisning åberopades.

G.S. anförde utöver vad som antecknats i tingsrättens dom bl.a. följande till stöd för sin talan: Han bestrider att han begått gärningen uppsåtligen, inklusive eventuellt sådant, och han har inte heller varit straffbart oaktsam. Om ansökan för godkännande av det med Admire identiska medlet Confidor WG 70, som godkänts för behandling av prydnadsväxter i växthus, omfattat även behandling av prydnadsväxter i kontorslokaler skulle även detta användningsområde ha godkänts. Användningen av Admire är således inte längre straffbar. Skulle gärningen anses straffbar har han inte varit oaktsam och gärningen är i vart fall att bedöma som ringa. Som grund för att han inte har varit oaktsam eller i vart fall varit det i så ringa utsträckning att oaktsamheten inte är straffbar åberopar han att Admire enligt uppgift är godkänt i samtliga EU-länder för bland annat behandling av prydnadsväxter inomhus, att han utgick från att Sverige i och med EU- medlemskapet tillämpade samma regler men att tillverkaren eller Kemikalieinspektionen släpade efter vad gäller formellt godkännande, att Admire är spritt över hela världen och används i ett 80-tal länder, såväl i som utanför Europa, att medlet i Norge är godkänt även för behandling av grönsaker intill sju dagar före skörd, att ett annat bekämpningsmedel, Gaucho VS, med samma verksamma beståndsdel blev godkänt före den tid som åtalet omfattar samt att sådan ansökan legat inne sedan 1995, att det identiska medlet Confidor 70 WG godkändes i oktober 2000, att förordningen om bekämpningsmedel (1998:947) och Kemikalieinspektionens föreskrift KIFS 1998:8, 7 kap. 1 och 2 §§, varken är lättlästa eller entydiga samt att han utgick ifrån att föreskriven anmälningsplikt åvilade tillverkaren, importören eller detaljist och att sådan var fullgjord i och med att ansökan om godkännande avseende Confidor lämnats in. Vidare har medlet använts i mycket små kvantiteter samt i så utspätt skick att gifthalten varit lägre än i exempelvis sådana blomsterpinnar avsedda att stickas ner i jorden, som finns att köpa i vilken livsmedelsaffär, stormarknad eller blomsterhandel som helst. Medlet har endast använts för nedvattning i slutna kärl. Metoden har inneburit att det varit möjligt att undvika besprutning av inomhusväxter eftersom besprutning även med bekämpningsmedel av klass 2, kan utlösa allergier hos astmatiker och andra överkänsliga personer. Användningen av medlet har varken orsakat någon miljöskada eller ens risk för negativ miljöpåverkan. Som grund för påföljdseftergift åberopas dessutom att G.S., hans familj och företaget Bellis Växtmiljö AB blivit föremål för stor negativ massmedial uppmärksamhet. Detta har orsakat G.S. stor personlig skada och företaget ekonomisk skada. G.S. och hans hustru har också telefonledes hotats till livet. Han har arbetat miljömedvetet och i framkant vad gäller miljövård under mer än 20 år, med användande av bl.a. eldrivna och gasdrivna fordon. Trots detta har han nu hängts ut i massmedia som en miljöbov. Med hänsyn till detta och till hans ålder, 70 år nästa år, är det uppenbart oskäligt att nu också ådöma honom en straffrättslig påföljd. Vidare kommer motsvarande förseelse, om den skulle begås inom loppet av några år, enligt miljöbalkskommitténs förslag att inte ens leda till förundersökning, än mindre till åtal.

Hovrätten för Västra Sverige (2002-11-15, hovrättsråden Pär Zelano, referent, och Bengt von Reis, tf. hovrättsassessorn Jörgen Larsson samt nämndemännen Solveig Einarsson-Lundqvist och Ingrid Bullarbo) dömde G.S. för otillåten miljöverksamhet till åttio dagsböter om åttahundra kronor.

I skälen anförde hovrätten följande: Som tingsrätten funnit visar utredningen i målet att Bellisbolagets personal använt det kemiska bekämpningsmedlet under den tid som åtalet omfattar trots att medlet inte varit godkänt för användning i Sverige, att G.S. känt till detta förhållande och att han haft sådan ställning i bolaget att han haft ansvaret för användningen. Vad G.S. anfört föranleder inte någon annan bedömning än att hans handlande har skett uppsåtligen.

Frågan är då om gärningen är att bedöma som ringa eller av någon annan anledning inte skulle vara straffbar. Som framgår av förarbetena till bestämmelsen i 29 kap. 11 § miljöbalken om att ansvar inte skall ådömas för ringa brott, prop. 1997/98:45, del 1 sid. 529 ff., avser straffsanktionen i föreliggande fall att säkerställa upprätthållandet av samhällets kontroll över en verksamhet så att inte denna utövas i strid mot de intressen som balken är avsedd att skydda. Av förarbetena framgår vidare bl.a. följande.

Vid bedömningen huruvida en överträdelse är att bedöma som ringa måste gärningen sättas i relation till det intresse som regeln omedelbart syftar till att skydda. Överträdelsen kan därför anses vara ringa i objektivt hänseende endast om avvikelsen från den norm som gällt enligt föreskrifterna varit obetydlig. En sammanvägd bedömning måste alltid göras för att fastställa om en viss överträdelse är att anse som ringa och därför skall falla utanför det straffbara området. Ansvarsfrihet bör komma i fråga endast när gärningen vid en sådan bedömning framstår som obetydlig med hänsyn till det intresse som är avsett att omedelbart skyddas genom straffansvaret.

I föreliggande fall är i princip ändamålet med straffsanktioneringen att säkerställa samhällets kontroll över användningen av bekämpningsmedel. Kontrollverksamheten innefattar emellertid inte endast frågan om ett bekämpningsmedel skall godkännas eller inte. Verksamheten innefattar även klassificering av medlen, vilket i sin tur har betydelse vid tillämpningen av andra regelsystem, skyddsåtgärder vid hanteringen och märkning av medlets förpackning m.m.

Av L.L:s uppgifter framgår visserligen inte något annat än att Admire WG 70 är identiskt med det i oktober 2000, för användning mot skadeinsekter i odlingar av prydnadsväxter i växthus, godkända medlet Confidor WG 70. Denna omständighet kan emellertid inte i sig befria från straffrättsligt ansvar. Den bör inte heller föranleda att gärningen bedöms som ringa, särskilt inte som godkännandet avser annat användningsområdet än det nu aktuella.

Åtalet omfattar kontinuerlig och en inte obetydlig användning av ett bekämpningsmedel i näringsverksamhet under relativt lång tid, ett år och nio månader. Mot bakgrund därav och med beaktande av de intressen som åsidosatts genom G.S:s agerande kan gärningen inte anses som ringa.

På grund av de gjorda bedömningarna, och då vad G.S. i övrigt anfört inte föranleder något annat, skall åtalet bifallas. Tillräckliga förutsättningar för att meddela påföljdseftergift föreligger inte.

Målnummer B 2510-02