RH 2003:39
I ett företag saknades grundbokföring och huvudbokföring helt för en period om ca 16 månader. Hovrätten, som biföll åtal för bokföringsbrott, konstaterade att ingen bokföring över huvud hade upprättats, varför den tilltalade inte kunde freda sig med att det med ledning av det räkenskapsmaterial som hade bevarats, bl.a. samtliga verifikationer, gick att i efterhand upprätta bokföring.
Åklagaren åtalade H.G. för bokföringsbrott enligt följande gärningsbeskrivning.
Företaget M.C. AB, med senast registrerade säte i Trosa, har bedrivit bokföringspliktig näringsverksamhet fram till den 11 september 2001, då bolaget försattes i likvidation. H.G. har som bolagets s.k. faktiske företrädare varit ansvarig för bolagets bokföring. Under tiden den 1 maj 2000 – den 11 september 2001 har H.G. uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen genom att ej tillse att i rörelsen uppkomna affärshändelser blivit löpande bokförda i grundbok och huvudbok allt eftersom de inträffat.
Till följd härav har rörelsens förlopp inte alls kunnat bedömas med ledning av någon upprättad bokföring under angiven tid.
Bolaget försattes i konkurs den 9 november 2001 vid Nyköpings tingsrätt.
Nyköpings tingsrätt (2003-03-11, rådmannen Christian von Szalay samt nämndemännen Gunvor Lundberg, Agneta Rönn och Päivi Hannukainen) ogillade åtalet.
Under rubriken domskäl anförde tingsrätten följande.
H.G. har såsom den som faktiskt bedrivit bolagets verksamhet varit ansvarig för bokföringen i den verksamhet som bedrevs av M.C. AB.
Redan genom de uppgifter H.G. själv lämnat framgår att han – i vart fall av oaktsamhet – åsidosatt den skyldighet som åvilar bolaget enligt bokföringslagen att löpande bokföra i rörelsen uppkomna affärshändelser i grundbok och huvudbok för tid som åtalet avser. För straffansvar krävs att denna brist fått till konsekvens – såvitt åklagaren nu gjort gällande – att rörelsens förlopp i huvudsak inte kunnat bestämmas under tid som åtalet avser. Av tidigare förarbetsuttalanden och rättsfall som alltjämt torde äga giltighet (jfr NJA 1986 s. 779 och RH 1995:111) framgår att straffbarhet förutsätter att felet är sådant att vid granskning av böckerna rätta sammanhanget lätt undandrar sig uppmärksamheten, att straffbarhet föreligger om sanningen visserligen kan utrönas av böckerna men först efter mödosam forskning samt att ansvar inte skall inträda för obetydliga oriktigheter i bokföringen.
H.G. har gjort gällande att rörelsens förlopp kunnat utläsas genom av honom upprättade månadsvisa sammanställningar av bolagets intäkter, transaktionsredovisningar från Postgirot, månadsvisa momsredovisningar och genom pärmarna med numrerade och konterade verifikationer. Åklagaren synes inte ifrågasatt förekomsten av de av H.G. angivna sammanställningarna eller det uppgivna innehållet i desamma.
I målet synes ostridigt att omkring 90 procent av bolagets intäkter under tid som bolaget bedrev taxiverksamhet – såvitt här är av intresse den 1 maj 2000 – 1 februari 2001 – härrörde från Taxikurir i Stockholm och att likaledes 90 procent av omsättningen redovisades över Postgirot. För tiden därefter och fram till bolagets likvidation den 11 september 2001 synes 100 procent av bolagets intäkter har kommit från Farmartjänst som likaledes redovisades över Postgirot. Enligt obestridd uppgift har bolagets utgifter i huvudsak betalats över Postgirot.
Mot nu angiven bakgrund och i avsaknad av någon utredning som visar på motsatsen kan det enligt tingsrättens mening inte uteslutas att bolagets förlopp utan någon större arbetsinsats i huvudsak kunnat bedömas med ledning av det förhållandevis begränsade antalet numrerade och konterade verifikationerna (i snitt cirka 13 per månad), transaktionsredovisningar från Postgirot och de övriga redovisningshandlingar som H.G. uppgivit funnits. Vid sådant förhållande skall åtalet för bokföringsbrott ogillas.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att H.G. skulle fällas till ansvar för bokföringsbrott som ej är att bedöma som ringa.
H.G. bestred ändring.
Svea hovrätt (2003-09-11, hovrättsråden Lars Hesser och Ulla Bergendal, referent, tf. hovrättsassessorn Anette Enberg samt nämndemannen Lennart Jansson) biföll åtalet och dömde H.G. för bokföringsbrott, ej ringa brott, till villkorlig dom och 50 dagsböter. I domskälen anförde hovrätten följande.
Som tingsrätten konstaterat har H.G. i egenskap av faktisk företrädare för bolaget haft ansvar för bokföringen. Han har själv vidgått att han underlåtit att tillse att grundbok och huvudbok fördes under den tid som omfattas av åtalet. H.G. har emellertid gjort gällande, i första hand att han uppfyllt den honom åvilande bokföringsskyldigheten genom att bevara verifikationer, vilka han numrerat och konterat, och upprätta månatliga sammanställningar i samband med momsredovisningar, och i andra hand att rörelsens förlopp, resultat och ställning i vart fall kunnat i huvudsak bedömas genom befintligt underlag och upprättade sammanställningar.
Av 4 kap. 1 § bokföringslagen (1999:1078) följer att bokföringsskyldigheten innebär bl.a. att ett företag skall bokföra affärshändelser enligt bestämmelserna i 5 kap.1–5 §§ samma lag. I 5 kap. 1 § stadgas att affärshändelserna skall bokföras så att de kan presenteras i registreringsordning (grundbokföring) och i systematisk ordning (huvudbokföring). H.G. har inte fullgjort denna skyldighet. Någon bokföring har således inte upprättats. Att H.G. däremot uppfyllt bokföringsskyldigheten till den del den avser skyldighet att bevara verifikationer medför inte att han kan undgå straffansvar, även om bokföring troligen hade kunnat upprättas med ledning av det samlade räkenskapsmaterialet. Då bokföring helt saknats i bolaget under avsevärd tid kan åsidosättandet av bokföringsskyldigheten inte anses utgöra ett ringa brott. H.G. skall därför dömas för bokföringsbrott av normalgraden. Brottet är inte allvarligare än att villkorlig dom i förening med ett bötesstraff är tillfyllest.
Nämndemannen Karl Gustav Johansson var skiljaktig och fastställde tingsrättens dom.