RH 2003:4

Åklagaren åtalade E.W., född 1982, för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning. E.W. har den 11 juli 2002 fört personbil på väg 100 i Höllviken efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till 1,17 promille. Brottet är grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

Trelleborgs tingsrätt (2002-09-18, rådmannen Margareta Linde-Malmberg, häradsdomaren Arno Schmidt samt nämndemännen Sven-Åke Larsson och Gudrun Andersson) dömde E.W. för grovt rattfylleri till fängelse en månad.

I domskälen anförde tingsrätten följande.

E.W. har erkänt gärningen och hans erkännande vinner stöd av övrig utredning. Åtalet är således styrkt.

Grovt rattfylleri är ett brott av sådan art som skall föranleda fängelsestraff om inte särskilda skäl talar för annan påföljd. Det har av utredningen inte framkommit några skäl som föranleder att frångå normalpåföljden. Tingsrätten finner därför att påföljden bör bestämmas till fängelse.

E.W. överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom i förening med böter eller, i andra hand, med föreskrift om samhällstjänst. Åklagaren bestred ändring i påföljdsdelen och justerade gärningsbeskrivningen genom att i dess första mening i stället för orden ”på väg 100 i Höllviken” insätta orden ”på olika vägar i Ljunghusen samt på väg 100 från Ljunghusen till Höllviken”.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2003-02-17, hovrättslagmannen Martin Borgeke samt nämndemännen Bo Randau och Eivor Anvegård) bestämde påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst 40 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle strafftiden ha bestämts till 21 dagar.

Hovrätten konstaterade i domskälen, att E.W. i enlighet med tingsrättens i den delen inte överklagade dom hade gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Hovrätten anförde vidare.

Följande har framkommit. När E.W. på natten skulle hem från ett diskotek åkte han tillsammans med kamrater i taxi till Ljunghusen där en av dem bodde i närheten av golfbanan. E.W. hade sin bil parkerad vid kamratens bostad. Han bestämde sig för att ta sin bil och köra hem och även att ge skjuts hem åt två kamrater. Han körde ett stycke i Ljunghusen och lämnade där av en av kamraterna vid dennes bostad. Därefter körde han vidare från Ljunghusen och in på väg 100. Han avsåg att köra hem till Kämpinge via den rondell som ligger strax öster om Höllviken. När han kom i närheten av det andra trafikljuset efter bron över Falsterbokanalen sade emellertid kamraten till honom att svänga av till höger in mot Höllviken. Han gjorde så men hade för hög fart för att klara svängen. Han körde emot en refug och hamnade i diket. Varken han eller kamraten skadades. Bilens underrede, bl.a. hjulupphängningen, skadades. Den sträcka han tänkte köra var bortemot en mil. - E.W. bor för närvarande i Australien, där han studerar arkitektur. Han har tre år kvar på sina studier. Han är beredd att utföra samhällstjänst om hovrätten skulle bestämma detta. Han avser att komma hem till Sverige i samband med julen 2003 och årsskiftet 2003-2004. Då skulle samhällstjänsten kunna läggas in.

Åklagaren har uppgett att olyckan inträffade vid kl. 03.40 på natten och att blodprovet togs samma natt kl. 04.45.

Brottets straffvärde motsvarar fängelse en månad. E.W. är visserligen tidigare ostraffad, men brottets art leder, vid en prövning enligt föreskrifterna i 30 kap.4 och 5 §§brottsbalken, till att påföljden bör bestämmas till fängelse. Frågan är då om ett fängelsestraff kan ersättas av en icke frihetsberövande påföljd som är förenad med samhällstjänst.

Det saknas särskild anledning att befara att E.W. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. De allmänna förutsättningarna för villkorlig dom är därmed uppfyllda. Av vad som framkommit om E.W:s personliga förhållanden drar hovrätten slutsatsen att risken för att E.W. på nytt begår brott är så liten att förutsättningarna för skyddstillsyn inte är uppfyllda (se NJA 2000 s. 314). Det alternativ som skall ställas mot ett fängelsestraff är därmed villkorlig dom jämte samhällstjänst.

Den i E.W:s blod uppmätta alkoholkoncentrationen var 1,17 promille. En blodalkoholkoncentration på denna nivå utesluter inte att villkorlig dom med samhällstjänst väljs som påföljd. Däremot var körningen, med hänsyn till dess längd, till att den ägde rum i ett tämligen tättbefolkat villasamhälle, till att E.W. hade passagerare och till att han faktiskt visade sig inte kunna manövrera bilen på ett tillfredsställande sätt, förenad med en sådan trafikfara som normalt utesluter villkorlig dom som påföljd även om den villkorliga domen förenas med samhällstjänst.

Vid påföljdsbestämningen skall emellertid, som framgår av den tidigare gjorda hänvisningen till föreskriften i 30 kap. 5 § brottsbalken, beaktas även att E.W., när körningen ägde rum, var endast drygt 19 år gammal. Innebörden av 30 kap. 5 § brottsbalken är att det finns större möjligheter än annars att undvika ett fängelsestraff och ersätta ett sådant med villkorlig dom (eller skyddstillsyn) jämte samhällstjänst om den tilltalade inte fyllt 21 år. Den allmänna tanke som ligger bakom strafflagstiftningen, och som innebär att fängelsestraff skall undvikas så långt det är möjligt, har alltså särskild tyngd när det gäller unga lagöverträdare.

Vid en sammanfattande bedömning finner hovrätten att omständigheterna i samband med brottet inte är så graverande att påföljden villkorlig dom med samhällstjänst bör vara utesluten i E.W:s fall. Med hänsyn härtill, och då något hinder i övrigt inte möter mot en sådan påföljdsbestämning, skall tingsrättens dom ändras i enlighet härmed.

Om fängelse i stället hade valts som påföljd hade strafftiden, med tillämpning av föreskriften i 29 kap. 7 § brottsbalken, bestämts till 21 dagar. I enlighet härmed bör tiden för samhällstjänsten bestämmas till minimum, dvs. till fyrtio timmar.

Hovrättsråden Marianne Lejman, referent, och Lars Elmqvist var skiljaktiga i påföljdsfrågan och anförde: E.W., som vid gärningstillfället var strax under 20 år gammal, har med betydande koncentration av alkohol i blodet fört bilen med två passagerare, varav en avlämnats före olyckan. På grund av sin påverkan har han tappat kontrollen över bilen och har, sedan han kolliderat med en refug, kört i diket. Den körda vägsträckan, på bl.a. länsväg, och den återstående vägsträcka som E.W. avsåg att köra var förhållandevis lång. Med hänsyn härtill finner vi, även om körningen ägt rum nattetid då det normalt förekommer föga trafik, omständigheterna vara så allvarliga att de inte bara utgör särskilda skäl för fängelse utan också lägger hinder i vägen för att bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst. Vi anser inte heller att E.W:s ålder ger anledning att sätta fängelsestraffet kortare än en månad. På grund av det anförda fastställer vi tingsrättens domslut.

Målnummer B 2546-02