RH 2003:62

Advokat Å.B. förordnades den 13 december 1996 som offentlig försvarare åt M.C. Brottsmisstanken gällde ursprungligen häleri men kom sedermera att utvidgas till skattebedrägeri och skattebrott. Sedan M.C. den 20 februari 1998 av Svea hovrätt dömts för häleri till villkorlig dom och böter, lade åklagaren den 25 april 2002 på angivna skäl ned förundersökningen mot M.C. vad avsåg misstanke om grovt skattebedrägeri och grovt skattebrott samt hemställde att tingsrätten skulle skriva av målet mot M.C. från vidare handläggning.

Södra Roslags tingsrätt (2002-09-20, chefsrådmannen Jan Levin) avskrev den 20 september 2002 målet och tillerkände Å.B. ersättning av allmänna medel med yrkade 163 275 kr, varav 109 228 kr för 94 timmars arbete, 3 942 kr för tidsspillan och 50 105 kr för utlägg, samt förordnade att kostnaden för försvaret skulle stanna på staten. Av ersättningen för utlägg avsåg 50 000 kr arvode som Å.B. utgett till revisionsfirman Ernst & Young för en på hans uppdrag upprättad promemoria. I denna granskas och bemöts innehållet i en av vederbörande skattemyndighet sammanställd revisionspromemoria gällande av M.C. bedriven verksamhet åren 1995 och 1996 (taxeringsåren 1996 och 1997). Av Å.B:s kostnadsräkning framgick att han lämnat uppdraget till Ernst & Young sedan han mottagit revisionspromemorian (131 sidor med 127 bilagor, totalt 600 sidor) ”till bemötande av innehållet i rev-PM och därmed till vederläggande av brottsmisstankarna mot C.”.

Domstolsverket överklagade tingsrättens ersättningsbeslut och yrkade att ersättningen för utlägg sattes ned till 105 kr.

Å.B. bestred ändring.

Domstolsverket anförde som grund för sitt yrkande dels att den kostnad som Å.B. haft för att anlita revisionsfirman inte är ett ersättningsgillt utlägg, dels att tingsrätten inte hade haft ett fullgott beslutsunderlag. Domstolsverket ifrågasatte vidare om det arbete som nedlagts av den auktoriserade revisorn varit direkt påkallat för fullgörandet av försvararuppdraget.

När det gällde frågan om kostnaden för revisorns arbete kan ersättas som utlägg för försvararen i brottmålet anförde Domstolsverket följande. Kostnaden för bevisning betraktas enligt för rättshjälpslagen gällande praxis (jfr NJA 1980 s. 468) inte som ett utlägg som är ersättningsgillt inom ramen för rättshjälpsbiträdets kostnadsräkning utan som en kostnad som huvudmannen har att svara för och själv begära ersättning för. Motsvarande torde enligt 21 kap 10 § rättegångsbalken gälla för offentlig försvarare för utlägg som denne haft. Kostnaden för revisionspromemorian kan därmed inte ersättas som ett utlägg för försvararen i brottmålet.

Beträffande frågan om tingsrätten hade haft ett fullgott beslutsunderlag respektive om revisionsfirmans arbete hade varit direkt påkallat för fullgörande av försvararuppdraget anförde Domstolsverket till utveckling av sin talan följande. Inom ramen för den offentlige försvararens arbete kan i och för sig ersättning utgå för sådant arbete som utförs av utomstående expertis, såsom en revisionsbyrå. Något yrkande om sådan ersättning har inte framställts av Å.B., som enbart har yrkat ersättning för sitt eget arbete. Med utgångspunkt från de handlingar, som tingsrätten har haft tillgång till, kan inte sägas att det vid tiden för beslutet med en tillräcklig grad av tillförlitlighet gått att utläsa om och i vilken utsträckning det arbete som utförts av den auktoriserade revisorn har varit direkt påkallat för fullgörandet av försvararuppdraget. Revisorns utredning synes inte ha varit tillgänglig för tingsrätten vid tidpunkten för beslutet. Arbetet har utförts utom rätta i ett skatteärende. Särskilda krav måste ställas på kostnadsräkningen när tingsrätten, som i detta fall, inte vid en förhandling eller på annat sätt kunnat bilda sig en uppfattning om arbetet, och detta gäller oavsett om kostnaden rubriceras som arbete eller utlägg. Ärendet synes vidare inte ha varit särskilt skatterättsligt komplicerat.

Å.B. å sin sida anförde följande. Kostnaden för revisionsfirmans arbete är en utredningskostnad och därmed ersättningsgill som ett utlägg. Tingsrätten har haft ett fullgott beslutsunderlag och det har varit påkallat till utförande av försvararuppdraget att anlita revisorn. Som offentlig försvarare måste han ha möjlighet att penetrera samma material som åklagaren. Promemorian har upprättats i syfte att bemöta innehållet i skattemyndighetens revisionspromemoria och för att vederlägga brottsmisstankarna mot M.C. Innehållet i promemorian har bidragit till att åtalet lades ned. Han har inte biträtt M.C. i något skatteärende och kostnaden är inte hänförlig till något sådant ärende.

Åklagaren anförde i ett yttrande till hovrätten bl.a. att de argument som framförts i den aktuella promemorian inte hade haft någon påtaglig betydelse för beslutet att lägga ned förundersökningen, att utredningen inte varit särskilt omfattande i skattedelen samt att det i den delen hållits tre förhör med M.C.

Svea hovrätt (2003-06-12, hovrättsråden Lars Hesser, och Ragnar Lindgren samt tf. hovrättsassessorn Henrik Matz, referent) ändrade tingsrättens beslut på så sätt att Å.B. tillerkändes ersättning av allmänna medel med totalt 136 515 kr, varav 132 468 kr för arbete, 3 942 kr för tidsspillan och 105 kr för utlägg.

I sina skäl anförde hovrätten följande.

Hovrätten delar Domstolsverkets uppfattning att kostnaden för den av Ernst & Young upprättade promemorian inte kan ersättas som utlägg inom ramen för försvararens uppdrag. Kostnaden kan däremot vara ersättningsgill som arbete (se NJA 1986 s. 733 och Fitger, Rättegångsbalken, I, s. 21:45), en fråga som måste anses omfattad av hovrättens prövning.

Domstolsverket har i denna del gjort gällande att tingsrätten inte haft ett fullgott beslutsunderlag när den tillerkänt Å.B. ersättning för revisionsfirmans arbete och att uppdraget till firman inte har varit direkt påkallat för försvararuppdragets fullgörande.

I förarbetena till 21 kap. 10 § rättegångsbalken har anförts att domstolarna bör iaktta en betydande restriktivitet när det gäller att tillerkänna försvararen ersättning för att han, förutom att biträda den misstänkte i processen, tillvaratar huvudmannens rättsliga, ekonomiska eller personliga intressen i andra avseenden (se NJA II 1981 s. 651 ff.). Enligt hovrättens mening får det anses ha legat inom ramen för Å.B:s försvararuppdrag att biträda M.C. vid genomgången av skattemyndighetens revisionspromemoria. Att i ett sådant syfte anlita utomstående expertis kan i vissa fall vara befogat och även leda till lägre kostnader än om försvararen själv gjort genomgången. Det framgår emellertid inte av kostnadsräkningen och har inte heller på annat sätt framkommit med tillräcklig styrka att det skulle ha krävts mer ingående ekonomiska kunskaper för att granska promemorian. Enligt hovrättens mening kan det därför för uppdragets fullgörande inte anses ha varit direkt påkallat att anlita en särskild revisor för granskningen. Däremot bör Å.B. tillerkännas skälig ersättning för det arbete som han skulle ha behövt lägga ned på att biträda M.C. med genomgången av revisionspromemorian för det fall att han hade gjort arbetet själv. Den yrkade ersättningen – 50 000 kr – får anses motsvara drygt 40 timmars arbete utfört av en offentlig försvarare. Att innan åtal har väckts lägga ned en så omfattande arbetsinsats på att biträda M.C. att bemöta skattemyndighetens revisionspromemoria framstår inte som motiverat. Enligt hovrättens mening får Å.B. anses väl tillgodosedd med en ersättning som motsvarar 20 timmars arbete.

Tingsrättens beslut bör därför ändras så att Å.B. för arbete tillerkänns ytterligare 23 240 kr av allmänna medel medan ersättningen för utlägg sätts ned till 105 kr.

Målnummer Ö 8841-02