RH 2003:69

Innehav av ca 140 000 pornografiska bilder som skildrar barn har inte ansetts vara grovt barnpornografibrott.

Åklagaren väckte åtal vid Gävle tingsrätt mot L.M. för grovt barnpornografibrott med följande gärningspåstående. L.M. har i Gävle sommaren 2002 innehaft ca 140 000 pornografiska bilder som skildrar barn. Brottet är grovt med hänsyn till att innehavet avsett en särskilt stor mängd bilder.

L.M. åtalades samtidigt för hemfridsbrott, grovt brott, sexuellt utnyttjande samt försök till sexuellt utnyttjande alternativt hemfridsbrott, grovt brott.

Gävle tingsrätt (2002-10-21, rådmannen Erland Hesslow samt nämndemännen Berit Holmström, Folke Sidenström och Karin Sahlman) dömde L.M. för barnpornografibrott, sexuellt utnyttjande samt två fall av hemfridsbrott, grovt brott, och bestämde påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, varvid fängelse ett år angavs som alternativstraff.

Tingsrätten fann beträffande åtalet för barnpornografibrott genom L.M:s erkännande, som vann stöd av utredningen i övrigt, gärningspåståendet styrkt och anförde vidare följande. Innehavet har omfattat en mycket stor mängd bilder. Dessa har ingått i sviter om minst 50, ofta fler. Sviterna har bild för bild visat flickor som klätt av sig samt med och utan kläder poserat i olika ställningar. Bildernas pornografiska karaktär är uppenbar och innehavet av dem faller därför under det straffbelagda område som avses i 16 kap. 10 a § brottsbalken. När det gäller frågan om brottet skall rubriceras som grovt eller inte beaktas följande. Flickorna har avbildats ensamma. Någon annan sexuell aktivitet än ren posering har inte förekommit. L.M. har såvitt framkommit inte innehaft bilderna med avsikt att sprida dem vidare. Med hänsyn till detta är brottet, trots att innehavet avsett ett mycket stort antal bilder, inte att anse som grovt (se prop. 1997/98:43 s. 97).

Åklagaren överklagade domen och yrkade bl.a. att barnpornografibrottet skulle rubriceras som grovt.

L.M. bestred ändring. Han hördes på nytt i hovrätten och uppgav därvid bl.a. följande.

Vid den aktuella tiden hade han alkohol- och relationsproblem. Han kopplade upp sig mot Internet och laddade hem barnpornografibilder från bl.a. en sajt i USA. Han hade ofta ingen kontroll på vad som laddades ner till datorn. Datorn kunde ladda ner under åtskilliga timmar utan att han var närvarande. Han har givetvis sett en del av bilderna men långtifrån alla. Han har laddat ner bilderna gratis och han har i sin tur inte gett bort eller sålt några bilder.

Hovrätten för Nedre Norrland (2003-11-05, hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Risto Stoorhöök, referent, hovrättsassessorn Karin Hellmont samt nämndemännen Sven-Erik Hasselblad och Birgitta Engström) fastställde överklagade domen och anförde i domskälen bl.a. följande.

Vid bedömande av om ett barnpornografibrott är grovt skall enligt 16 kap. 10 a § fjärde stycket brottsbalken särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfattning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling.

Enligt den åtalade gärningen har L.M. innehaft ca 140 000 bilder som skildrar barn. Åklagaren har inte gjort gällande att L.M. bedrivit verksamhet med att sprida bilderna eller att bilderna visat barn som utsatts för sexuella övergrepp eller annan särskilt hänsynslös behandling. Den enda grund som åklagaren har åberopat för att barnpornografibrottet skall bedömas som grovt är att det rört sig om innehav av en särskilt stor mängd bilder.

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 1999 utvidgades brottsbalkens bestämmelser om barnpornografibrott till att omfatta i princip all befattning med barnpornografi, varvid även innehav av barnpornografi blev straffbelagt. Genom lagändringarna infördes samtidigt en särskild straffskala för grovt barnpornografibrott som sträcker sig från fängelse i lägst sex månader till högst fyra år.

I de förarbeten som ligger till grund för lagändringarna ges inga närmare anvisningar om när ett barnpornografibrott skall bedömas som grovt enbart med hänsyn till den mängd bilder som gärningsmannen innehaft. I propositionen uttalas (prop. 1997/98:43 s. 97) att ett rent innehav sällan torde ha ett straffvärde som motiverar att gärningen bedöms som grov. Som exempel på ett sådant undantag som skulle kunna motivera att brottet bedöms som grovt anges den situationen att en mellanhand gjort sig skyldig till innehav som varit ett led i en verksamhet som syftat till smuggling eller överlåtelse av ett större parti barnpornografiskt material. I propositionen betonas vidare att de kriterier som anges i det aktuella lagrummet bara är avsedda som exemplifieringar och inte skall uppfattas som uttömmande. Det bör inte vara uteslutet att ett brott bedöms som grovt även om ingen av de uppräknade omständigheterna föreligger men att å andra sidan det inte heller skall vara nödvändigt att i de angivna fallen alltid döma för grovt brott.

När det gäller det beslagtagna materialet kan hovrätten konstatera att det i huvudsak består av bilder på barn som ensamma poserar framför en kamera. Till stor del handlar det om serier av bilder; ungefär 40 till 260 bilder per serie med en och samma flicka. Ett vanligt motiv är att flickan först är påklädd och att hon sedan successivt klär av sig naken. Åtskilliga bilder innehåller alltså inte, sedda för sig, något egentligt pornografiskt inslag men kan om de ses i sitt sammanhang vara att bedöma som pornografiska bilder. Antalet barn som förekommer på bilderna motsvarar inte på långt när antalet åtalade bilder.

Åklagaren har i målet inte gjort gällande att L.M:s avsikt med innehavet av barnpornografibilder skulle ha varit att sprida bilderna vidare. Inte heller i övrigt har framkommit att hans innehav har varit av sådant försvårande slag som enligt förarbetsuttalandena skulle motivera att brottet bedöms som grovt. Vid en samlad bedömning av innehavet, främst det sätt på vilket bilderna införskaffats från Internet, bildernas innehåll och det förhållandet att det i stor utsträckning avser serier av bilder med samma barn anser hovrätten att straffvärdet på det barnpornografibrott som L.M. gjort sig skyldig till inte motiverar att gärningen bedöms som grov. Tingsrättens dom i denna del skall alltså stå fast.

Målnummer B 1091-02