lagen.nu

RH 2004:18

En arbetstagare har använt den dator som arbetsgivaren tillhandahållit som arbetsredskap för att för egen räkning kopiera ett kundregister, vilket arbetstagaren i och för sig haft tillgång till på arbetsplatsen. Förfarandet har ansetts utgöra ett olovligt brukande enligt 10 kap. 7 § brottsbalken.

Åklagaren åtalade A.L. för olovligt brukande med följande gärningsbeskrivning: A.L. har omkring månadsskiftet mars/april år 2000 i sin anställning hos Student Travel Schools AB (STS) på arbetsplatsen vid Kyrkogatan 48 i Göteborg olovligen brukat STS:s informationsbehandlingssystem med tillhörande server och arbetsstation, som han haft som arbetsredskap. A.L. har sålunda använt IT-systemet för att ur STS:s databas med kundregister, som han haft åtkomsträtt till, kopiera till disketter storleksordningen 17 000 namn med adressuppgifter varefter han frånhänt arbetsgivaren disketterna. Inför kopieringen har A.L. lurat en IT-tekniker hos STS att beskriva för A.L. det lämpligaste tillvägagångssättet att kopiera ur kundregistret. Gärningen har skett för att med den kopierade informationen, som utgör STS:s företagshemlighet, illojalt starta en ny, konkurrerande affärsverksamhet och har inneburit skada och olägenhet för målsäganden.

Vid tingsrätten vidgick A.L. att han handlat på följande sätt. Han brukade omkring månadsskiftet mars/april år 2000 i sin anställning hos Student Travel Schools AB (STS) på arbetsplatsen vid Kyrkogatan 48 i Göteborg STS:s informationsbehandlingssystem med tillhörande server och arbetsstation, som han hade som arbetsredskap. Han använde därvid IT- systemet för att ur STS:s databas med kundregister (vilket rätteligen är att beteckna som adressregisteruppgifter), som han haft åtkomsträtt till, kopiera till disketter storleksordningen 17 000 namn med adressuppgifter varefter han frånhänt arbetsgivaren disketterna. Hans handlande innebar olägenhet för STS på grund av att STS genom gärningen till någon del tappade kontrollen över kundregistren.

A.L. gjorde genom sin försvarare gällande att han genom ovanstående handlande sammantaget gjort sig skyldig till olovligt brukande av informationsbehandlingssystemet med tillhörande server och arbetsstation, den s.k. hårdvaran.

Åklagaren preciserade vid utveckling av åtalet gärningspåståendet enligt följande. Det olovliga brukandet avser brukandet av informationsbehandlingssystemet med tillhörande server och arbetsstation, den så kallade hårdvaran. Genom det olovliga brukandet av hårdvaran har A.L. kopierat kundregister och använt registren i ett illojalt syfte, vilket är att anse som en försvårande omständighet beträffande det olovliga brukandet av hårdvaran. A.L. har haft lovlig rätt att i och för sig använda hårdvaran i sitt arbete men det ligger i sakens natur att han inte hade lovlig rätt att använda den i ett illojalt syfte på sätt som skett. Det olovliga brukandet av hårdvaran har inneburit skada och olägenhet för STS. Skadan och olägenheten har bestått i att A.L:s arbetstid, viss datorkraft och elektrisk ström har åtgått genom det olovliga brukandet.

På åklagarens begäran hölls förhör med A.L. och vittnet A.J. som vid tillfället var vice VD för STS. Åklagaren åberopade som skriftlig bevisning protokoll från datorteknisk undersökning av datamedia som beslagtagits från A.L.

Göteborgs tingsrätt (2002-11-22, assessorn Caroline Björne samt nämndemännen Ingalill Fagerlund, Inger Sundström och Al Zachrisson) ogillade åtalet på följande skäl.

Tingsrätten har, mot bakgrund av åklagarens precisering av vad som läggs A.L. till last, enbart att bedöma straffbarheten av A.L:s befattning med informationsbehandlingssystemet med tillhörande server och arbetsstation, den så kallade hårdvaran; datorerna som sådana. Tingsrätten har sålunda inte att bedöma straffbarheten av A.L:s befattning med den i informationsbehandlingssystemet lagrade informationen, det vill säga kundregistren.

Tingsrätten finner utrett i målet att A.L. har handlat i enlighet med vad han på sätt redovisats ovan själv vidgått. Vidare finner tingsrätten genom A.L:s egna uppgifter, som vinner stöd av den övriga utredningen, att A.L:s handlande härvid har skett för att med den kopierade informationen, som utgör STS:s företagshemligheter, illojalt starta en ny, konkurrerande affärsverksamhet.

En förutsättning för att ett brukande skall vara straffbart som olovligt brukande enligt 10 kap. 7 § brottsbalken är att fråga är om ett olovligt brukande. I målet är ostridigt att A.L. haft datorerna som arbetsredskap och således haft lov att bruka dessa. Vidare är ostridigt i målet att han haft åtkomsträtt till kundregistret och även haft rätt att kopiera informationen från kundregistret. A.L. och vittnet A.J. har samstämmigt uppgett att det inte avtalats om eller på annat sätt funnits någon begränsning i A.L:s rätt att bruka datorerna. Tingsrätten saknar anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Vid sådana förhållanden finner tingsrätten inte styrkt att A.L:s brukande av de aktuella datorerna är olovligt i nämnda lagrums mening. Åtalet skall därför ogillas.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet.

A.L. bestred ändring.

I hovrätten hördes A.L. och A.J. på nytt. Samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten åberopades.

A.L. vidhöll den inställning till åtalet som redovisats i tingsrättens dom. Han tillade att hans handlande inte hade medfört skada eller olägenheter för målsäganden och att de disketter som han använde vid tillfället var hans egna.

Hovrätten för Västra Sverige (2003-11-27, hovrättsråden Lennart Morard och Christer Ranch, referent, samt hovrättsassessorn Kajsa Sundgren) dömde, med ändring av tingsrättens dom, A.L. för olovligt brukande till etthundra dagsböter å tvåhundra kronor.

I domskälen anförde hovrätten följande.

A.J.- vars uppgifter det saknas anledning att ifrågasätta - har beträffande det aktuella registret uppgett bland annat följande. Registret var en av företagets viktigaste tillgångar och innehöll uppgifter om befintliga och potentiella kunder. Varje sådan post kunde värderas till ca 1 000 kr. Registret var gemensamt för hela STS men de anställda hade endast tillgång till de delar som vederbörande behövde i sitt arbete. A.L. hade tillgång till ca 17 000 uppgifter, vilket var ungefär hälften av det totala antalet uppgifter. Registret var mindre än två år gammalt och uppgifterna däri var att betrakta som aktuella. STS:s ledning reagerade mycket kraftigt när den fick veta att det företag som A.L. anställts i hade använt registret. - Det var en normal arbetsuppgift för A.L. att använda sin dator för att arbeta med registret, exempelvis för att förbereda utskick av reklam, men inte att föra över uppgifter till disketter. Det fanns dock inte något uttryckligt förbud mot att lägga över uppgifter på disketter för att arbeta med dem hemma. Det får anses allmänt vedertaget att man inte får använda arbetsgivarens maskiner för privata ändamål såsom att kopiera register för att sedan kunna använda det i en konkurrerande verksamhet.

A.L. har, såvitt nu är av intresse, uppgett att han var medveten om att en anställd inte får använda, eller ta med sig hem, arbetsgivarens maskiner eller förbrukningsmaterial för privata ändamål, samt att registret enligt hans uppfattning var föråldrat och utan värde.

Som tingsrätten har antecknat är det klarlagt i målet att A.L. hade arbetsgivarens informationsbehandlingssystem med tillhörande server och arbetsstation som arbetsredskap och att han hade lovlig åtkomst till det aktuella registret.

Det förhållandet att någon har rätt att bruka annans egendom för visst ändamål innebär inte att vederbörande har rätt att bruka egendomen för varje ändamål, inte ens om ett sådant ändamål är snarlikt det lovliga användandet (jfr NJA 1947 s. 658 och NJA 1987 s. 388). A.L. har i förevarande fall använt arbetsgivarens egendom för att kopiera den del av kundregistret han hade tillgång till. Kopieringen har inte i något skede varit en del i hans arbete, utan tvärtom skett i det enda syftet att ta med sig det kopierade hem för att kunna använda det i en framtida verksamhet. A.L. har därför olovligen brukat STS egendom på det sätt som åklagaren angett.

Det finns inte någon utredning i detta mål som visar att A.L:s handlande inneburit någon skada för målsägandebolaget. Däremot får det anses ha inneburit en olägenhet i sådan utsträckning att A.L. inte kan undgå ansvar för olovligt brukande.

Målnummer B 4827-02

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
2003-11-27
Målnummer
B4827-02
Lagrum
10 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 1947 s. 658
NJA 1987 s. 388
Litteratur
Sökord
Olovligt brukande
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation