RH 2004:29
I ett brottmål där en person åtalats för misshandel av sin son och för misshandel av och olaga hot mot sonens mor har samme advokat utsetts till såväl särskild företrädare för sonen som målsägandebiträde för modern. Med hänsyn till kravet på oberoende för den särskilde företrädaren har detta inte ansetts vara lämpligt.
A.K. och M.F. har tillsammans sonen K.F.K., född år 1998. Parterna var inbegripna i en infekterad vårdnadstvist. M.F. hade genom ett interimistiskt beslut ensam vårdnad om K.F.K.
Efter att förundersökning inletts mot A.K. och S.I. gällande bl.a. misshandel av M.F. och K.F.K. förordnade tingsrätten genom beslut den 21 augusti 2003 advokaten R.M. till målsägandebiträde för M.F. Genom ytterligare ett beslut av tingsrätten den 3 september 2003 förordnades R.M. även till särskild företrädare för K.F.K.
Åtal väcktes mot A.K. och S.I. Åtalet mot A.K. gällde dels misshandel av K.F.K. bestående i att han tilldelat denne ett slag mot höger lår med smärta, mjukvävnadssvullnad och blåmärkesförändring som följd, dels misshandel av M.F. – bestående i bl.a. upprepade slag mot såväl hennes ansikte som kropp, medförande smärta, slemhinneblödningar, svullnader och blåmärkesförändringar – och olaga hot mot M.F.
Nyköpings tingsrätt (2003-11-28, rådmannen Thomas Arvefors samt nämndemännen Göran Hagström, Lennart Larsson och Gudrun Berntsson) ogillade åtalet i dess helhet. Åklagaren beslutade att inte överklaga domen. M.F. och K.F.K. begärde genom R.M. överprövning av åklagarens beslut hos Åklagarmyndigheten i Linköping, som dock inte fann skäl att ändra åklagarens beslut.
K.F.K., genom sin särskilda företrädare R.M., och M.F. överklagade själva tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle fälla A.K. och S.I. till ansvar enligt de ansvarspåståenden som åklagaren framställde mot dem vid tingsrätten. De yrkade även att A.K. och S.I. skulle förpliktas att utge skadestånd till dem med anledning av de påstådda brotten.
Hovrätten förelade därefter på eget initiativ R.M. att inkomma med sin syn på frågan om lämpligheten av att samme person var utsedd såväl till särskild företrädare för K.F.K. som till målsägandebiträde för M.F.
R.M. anförde i svarsskrift att denna fråga hade övervägts i samband med tingsrättens förordnanden under förundersökningen och att det med hänsyn till att barnet och vårdnadshavaren hade helt sammanfallande intressen bedömdes som uteslutet att han inte kunde inta en helt oberoende ställning. – R.M. lämnade, för det fall att hovrätten skulle komma till en annan slutsats, förslag på en advokat som förklarat sig villig att fortsätta uppdraget som särskild företrädare.
Svea hovrätt (2004-03-02, hovrättsråden Lars Hesser, referent, och Ulla Bergendal samt tf. hovrättsassessorn Anette Enberg) entledigade i särskilt beslut R.M. från uppdraget som särskild företrädare för K.F.K. och förordnade istället advokaten A.S.T. till särskild företrädare för K.F.K. att tillvarata hans rätt i förundersökning och rättegång rörande misshandel.
Som skäl för sitt beslut anförde hovrätten följande.
Av 1 och 2 §§ lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn framgår följande. Särskild företrädare för barn skall förordnas om det finns anledning att anta att ett brott som kan föranleda fängelse har begåtts mot någon som är under 18 år under förutsättning att en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet eller att det kan befaras att vårdnadshavaren på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta tillvara barnets rätt. Om barnet har två vårdnadshavare som inte är gifta med varandra och inte heller bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och sådana omständigheter som angetts ovan endast finns ifråga om en av vårdnadshavarna skall den andra vårdnadshavaren förordnas att ensam ta tillvara barnets rätt under förundersökningen och i den efterföljande rättegången; dock skall även i denna situation särskild företrädare förordnas om det med hänsyn till vårdnadshavarnas förhållande till varandra eller till någon annan särskild omständighet får antas vara till barnets bästa.
Eftersom M.F. är ensam vårdnadshavare för K.F.K. kan särskild företrädare endast förordnas på den grunden att det kan befaras att vårdnadshavaren på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta till vara barnets rätt. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det finns skäl att förordna särskild företrädare för K.F.K. i den aktuella saken.
Enligt 3 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn skall den särskilde företrädaren istället för barnets vårdnadshavare ta till vara barnets rätt under förundersökning och i efterföljande rättegång. Av förarbetena till lagen framgår att det är av väsentlig betydelse att företrädaren intar en oberoende ställning såväl i förhållande till vårdnadshavare som till berörda myndigheter (prop. 1998/99:133 sid. 18 och 19).
Enligt 3 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde åligger det målsägandebiträde att ta till vara målsägandens intresse.
M.F. är ensam vårdnadshavare för K.F.K. Av vad som anförts ovan framgår att det under sådana förhållanden normalt inte blir aktuellt att utse en särskild företrädare för barnet under förundersökningen och den efterföljande rättegången. Om situationen i det enskilda fallet är sådan att detta trots allt anses nödvändigt är det av vikt att säkerställa den särskilde företrädarens oberoende. Mot denna bakgrund framstår det enligt hovrättens mening som olämpligt att som särskild företrädare förordna vårdnadshavarens målsägandebiträde. R.M. kan därför inte kvarstå som särskild företrädare för K.F.K.
Eftersom behov av särskild företrädare alltjämt föreligger skall annan lämplig person utses till särskild företrädare för K.F.K. Hovrätten anser inte att det i detta fall är lämpligt att förordna en person på rekommendation av vårdnadshavarens ombud. Advokaten A.S.T. har efter förfrågan förklarat sig villig att åta sig uppdraget som särskild företrädare och hon bör utses till uppdraget. Hovrätten erinrar om att det nu ankommer på A.S.T. att inkomma med besked om K.F.K. avser att driva åtalet mot A.K. vidare.